Höga toner

Idag tror jag Edor slagit ljudnivårekord. Hans ledsna stunder är fortfarande korta, och snabbt övergående, men inte mindre hjärtskärande. Det är ju det där med magen. Idag tog han sin hittills högsta ton, en sån ton att fönstren skallrade. Varenda fiber i hans kropp gjorde vad den kunde för att förmedla känslan av magont. Och vi förstod. Nu är han dock hur nöjd och glad som helst. Ligger intill och jollrar och spionerar på en tavla han ser. Dock vägrar han bajsa. Han har möjligen gjort det till en prestigegrej. "Se på mig, jag kan bajsa en gång var 6:e dag". Hoppas han snart inser att det inte är så tufft. Inte alls lika tufft som att faktiskt bajsa.

Vi laddar för att åka bort. Imorgon har vi besök på BVC och är allt som det ska vara, bär det av mot Göteborg och kusin Iris. Vi ser verkligen fram emot att träffa dem, så vi håller tummar och tår att allt är bra imorgon. Viktuppgången måste kännas säkrad för att vi ska kunna slappna av såpass att vi åker på holliday till Göteborg och senare Örebro. Hoppas.

Dagens höjdpunkt: Tröttheten slog till som en blixt från klarblå himmel, så jag och Edor gick och la oss på sängen för en tidig eftermiddagslur. Han var såklart inte alls trött, utan charmig och lite gossugen. Han låg och tittade på mig med sina fortfarande djupt mörkblå ögon och formligen bad mig om uppmärksamhet. Han viftade med armar och ben och pratade som fyra-nåt veckors bebisar gör. Underbart mysigt. Jag gjorde mitt allra yttersta för att inte somna, men det gick inte så bra. Men mysigt var det så länge ögonen mina hade orken. Fantastiskt mysigt.