Trist

Sötnosar

Det är med viss tyngd i sinnet som jag konstaterar att vistelsen hemma i Tallnäs nu snart är över. Imorgon åker vi hem till Malmö. Bakom oss lämnar vi min fantastiska familj. Det bekymrar mig lite att Edor inte fullt ut kommer komma dem lika nära som han skulle gjort, bodde vi här. Det är ju min mamma och mina systrar som delar mitt liv och mina erfarenheter på ett sätt bara familj kan göra. Jag och systrarna har vuxit upp under samma tak och därigenom är vi ju bunda till varandra på ett speciellt sätt. Och ser man på hur de tar i Edor, hur de leker och myser med honom så vet jag att de skulle översålla honom med kärlek så att det räcker och blir över. Det gör de ju såklart ändå, men det vore inte dumt om de hade möjlighet att översålla honom med det lite oftare. Det är nackdelen med att bo där vi bor. Och farmor Sigge som gör det en farmor ska göra. Förutom hela kärleksaspekten som inte ens går begränsa till skrift, gav hon honom lite lingonsylt i smyg härom dagen. Det ska farmödrar göra. Vi skulle inte komma på tanken att ge Edor söt sylt redan nu, men det var förstås väldigt populärt hos den lille. Och svågrarna Jörgen och Bo. Jörgen som kommit att bli så nära en bror det går komma. En mer bebiskär människa än Jörgen tror jag man får leta riktigt länge efter och det märks så snart han kommer i närheten av min lilla guldklimp. Och bara det att Bo tagit ledigt från jobbet för att få träffa oss betyder fenomenalt mycket. Det är roligt att lyssna på vilka idéer han har om vad man skulle kunna hitta på med skrutten. Då blir det verkligen så att man gärna skulle stanna kvar.

För att inte tala om hans numera gigantiskt stora kusiner som skulle erbjuda honom äventyr vi bara kan drömma om nere i skåne, med skoterkörning, hästridning, skridskoåkning och moppefärder. Nej, de bor för långt bort.

Så, det är med lite tyngd i sinnet vi så åker hemåt imorgon. Visst ska det bli skönt att komma hem till våra saker, våra rutiner och vanor. Vår säng och vår lägenhet. Men Malmö känns likväl lite tomt på folk om man tänker efter lite.

Dagens höjdpunkt: Måhända enformigt, men bajs är definitivt dagens ena höjdpunkt. Av sin fasta föda har Edor blivit hård i magen och de små kluttarna som kommit tidigare har inte varit av större lättnad för någon. Men efter stor möda idag kom så belöningen. Jag var tvungen att hjälpa honom lite och fiskade upp den, i Edormått mätt, gigantiska mängd bajs som kom ut. När jag trodde det hela var över, började han om. Aldrig har jag väl någonsin trott att jag skulle stå, med bajs i en servett i handen, och känna så stor glädje som jag gjorde idag. Märkligt bevis på att livet works in mysterious ways. Nåt jag trott skulle bli Edorhöjdpunkter, men som gått Edor ganska obemärkt förbi, är alla djuren han träffat. Katten blev han mest rädd för. Han förstod inte riktigt vad katten var för nåt. Hamstern Molly var spännande, men intresset falnade ganska snabbt. Och Jens tjej Jessica hämtade idag sin dvärgspets Ebba, en helt vansinnigt söt ulltuss på åtta veckor. En valp Edor knappt la märke till. Det spelar dock mindre roll, för valpen var nåt av en höjdpunkt för mig istället. Otroligt söt.