Gos

Att Edor blir äldre är vansinnigt roligt. Jag håller fortfarande fast vid att ta dagarna som de kommer, att inte ägna tid åt att längta efter olika framsteg. De kommer. Trots detta är obeskrivligt skoj när Edor kommer på nya saker. Rent socialt är han ju en helt annan person nästan från dag till dag. Natten till idag var magisk. Han sov lite oroligt och väckte både mig och Maria i omgångar. Jag vaknade en gång av att han snurrade mot mig, låg på sidan alldeles mot mig och lät ena handen stryka mig på kinden. Magiskt. Mer än magiskt, helt fantastiskt. Han gosade! Han visar ömhet och gosas ... obeskrivligt.

Idag hälsade vi på söta gammelmormor Karin på sjukhuset. Hennes hjärta strular och igår fick hon känningar. Därför åkte hon in på sjukhuset. Denna gång verkar det som faran är över. På sjukhuset fick de båda, Edor och Karin, tillfälle att mysa ihop. Att de båda fortfarande var kompisar var inte helt oväntat. Än en gång, kvinnan har erfarenhet av bebisar, uppenbarligen.

Att hon sedan trotsade doktorns order genom att lyfta den snart 10 kilo tunga bebisen, tja, vad säger man. Är man 88 får man bestämma själv.

Sen har Edor knäckt koden i att röra sig förhållandevis fritt i en gåstol. Idag seglade han iväg från köket, hela vägen ut i hallen. Parerade förbi stolar, väskor, lister och skor. Utan problem och, med rätta, ordentlig stolthet. Gåstol är nästa måsteköp så snart tillfälle ges.

Dagens höjdpunkt: Goset var fantastiskt! Sen låg jag och Edor på en madrass i köket. Där lekte vi snurra runt-lekar. Han tycker det är roligt om jag snurrar över honom. Ibland snurrar han med. Idag anfölls jag av en pussbenägen bebis. Då är det bäst att snipa ihop munnen, blunda och bara hänga med. Salivproduktionen hos den lille är det inga problem med. Tro mig. Jag vet.