Hjälp vad stor Edor börjat bli. Och även om jag vet att han är en liten kotte än, så har han blivit så mycket en egen liten person. Ibland översköljs jag av en så stark familjekänsla. Jag drabbas nästan av ett utomkroppslig upplevelse där jag från sidan kan iaktta den lilla familjen, där pappan går och bär lite världsvant en bebis på höften. Tänk att vi har en egen liten en. Att Edor är satt till världen av oss och att han kommer följa oss livet ut. Och tänk att vi fick just honom. Vi fick världens bästa bebis, vilka är oddsen?
Dagens höjdpunkt: Vid läggdags kruxade pojken lite. Han sa sig vara trött. Nej, vänta, inte trött. Jo, men kanske lite trött. Nej men skärpning, inte alls trött. Åh, så trött. Nej, förresten, pigg. Pigg. Pigg. Nånstans bland dessa turer kom han på tittutleken. Han drar själv filten över huvudet, och lyfter den för att tittuta och skratta. Och han gör det så många gånger om att det omöjligt kan handla om slumpen. Han har fattat. Han är nog världens smartaste lillkille. Ja, så är det nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar