Besiktigad

Foto: Maria Jonsson

Vet inte riktigt var jag ska börja. När jag åker bort händer det saker med Edor. Denna gången inget undantag. När jag kom hem igår var han en ny bebis. En smart sådan.

Jag var toksjuk om att gosa med Edor och skulle ljuga om jag sa att jag tyckte det var en dålig sak att han vaknade när jag skulle byta blöja på honom sent på kvällen. Det är en sån fantastisk sak med småttisar, att de kan sova sig igenom det mesta. När jag går i säng vid midnatt byter jag blöja, ett fuskbyte. Hur mycket jag än bruschlar med honom sover han sött och gott. Förutom igår. Han korvade runt och det slutade med att han låg på mage. I ett sånt läge går det ganska dåligt att surra fast en ny blöja. När jag så snurrade runt honom igen öppnade han sina vackra blå ögon. Sömndrucket såg han sig omkring, och när han fick syn på mig sken han upp som solen. Då går det bara inte låta bli att gosa med honom. Rakt omöjligt.

Sen, när jag kom hem på lunch blev han överlycklig. Vi kom på en lek som var väldigt rolig. Plötsligt tycks han förstått lite av orsak/verkan-tänk. Jag tutade på hans näsa med pekfingret. (Man duttar på näsan samtidigt som man säger tut). Sen visade jag honom att han kunde dutta på min näsa för att tuta på mig. Och pojken fattade! Plötsligt duttade han på min näsa flera gånger, och varje gång det tutade skrattade han.

Idag var det bebisbesiktning. Vår BVC-sköterska Katarina är väldigt rar. Till barnläkaren Oliver sa hon att hon har en speciell koppling till Edor då hon följt honom så noggrant från minibebisbarnsben. Jag har ju nämt tidigare att vi tyckt att hon varit väldigt rar och verkligen lyckats få oss att känna oss lite speciella. Och den känslan är definitivt bibehållen efter en sån kommentar. Bästa sköterskan!

Det blev en prick i bebisbesiktningsprotokollet. Han skelar lite. Inte alls oväntat då både jag och Maria har ögona lite i kors. Inför ankomsten siade vi om en blek, tanig, tunnhårig liten vindögd bebis. Så kom Edor och kullkastade alla märkliga idéer. En vackrare skapelse har aldig förr gjorts. Men lite vindögd är han. Inget vi lagt märke till och inget som sannolikt kommer påverka honom särskilt. Hoppas innerligt bara han slipper glasögon. Hur snyggt det än är, är brillor inget jag önskar honom alls.

Dagens höjdpunkt: Knasigt egentligen. Edor är inne i ännu en fas. En fas där han känner sig övergiven så snart vi bara förflyttar oss mer än två meter ifrån honom. Det är såklart nåt han kommer att komma ifrån och något som inte är fantastiskt varje gång. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite mysigt att han så innerligt vill vara med oss. Han visar så tydligt att han tillhör och att han inget annat vill än att vi tar hand om honom. Han signalerar att han behöver oss, och det finns inget jag inte skulle göra för honom.