Han kan krypa. Typ.

Foto: Maria Jonsson

Projekt Edor sover själv fortsätter. Andra kvällen i ordningen och det går fantastiskt bra. Ikväll somnade han som en stock ganska omedelbart. Bra.

Jag undrar verkligen hur länge han ska hålla på som han gör. Han kommer på nya, revolutionerande saker varje dag. Är det inte att ställa sig upp, är det pussar. Är det inte pussar är det uttryck. Idag var det kryp. Han sticker iväg som en liten skottspole, bakåt. Dock är det inte 100% krypande utan snarare att han skjuter sig bakåt. Idag kanade han från hallen, över tröskeln in i sovrummet där han fastnade sedan under sängen. Hur fenomenalt otroligt fantastiskt är inte det? Och han är inte sju månader ens. Kan man verkligen lära sig stora saker varje dag? Han måste lugna ner sig snart, min magiske son.

Har börjat leta bra barnmatsrecept med kött i. Snart är det dags att fixa biffen. Hittade idag fint ekologiskt kött i en butik nära, som inte heller var vansinnigt dyrt. Blir att handla där snart och sno ihop något gott. Maria är förövrigt barnmatsgudinnan nummer ett. Maten hon gör är fantastiskt god, och svår att låta bli när man matar Edor. Det är hans broccolimos, inte mitt. Hans äpple/quinoamos, inte mitt. Han laxgryta, kokos/ris/böngryta, torskgryta, palsternackspure. Riktigt god mat med andra ord.

Dagens höjdpunkt: Han gör det varje dag, och varje gång smälter hela min själ. När jag kommer hem, antingen på lunch, eller efter jobbet och vi hälsar, så får jag ett litet gulleleende. Sen blir jag alldeles upprymd av att han verkar tycka det är tråkigt när jag ska gå tillbaka till jobbet efter lunchen. Han sträcker armarna och vill att vi ska fortsätta busa/gosa/prata. Det är fint tycker jag.