Jag har två knep. Nedtecknat såhär kan det verka lite hårt, men det är det verkligen inte. När Edor är toktrött och verkligen desperattrött kan han ibland tro att han inte alls vill sova. Han gör sitt yttersta för att inte somna. Han snurrar runt och vill upp, upp, upp. Inte upp i famnen, utan han vill stå. För står han, så somnar han inte. Då tar jag till mina knep. Det första är att låta en hand vila mot hans ena ben. Jag håller inte emot, utan låter bara handen vila där. När han sen vill sprattla runt, så håller jag emot. Lite. Det tar en sekund, så ger han upp det försöket och ligger stilla kvar. Det är första steget mot att han ska somna. När han sen eventuellt protesterar, så gör han gärna det ganska högljutt. Det är inte alltid, utan oftast har han somnat vid det laget. Men protesterar han, så får han göra det. Jag väntar fem sekunder. Jag vet att omedelbar tröst är nappen. Men väntar man fem sekunder, och sen ger nappen, ja, då är segern min. För då somnar han.
Sen är det ju också såhär, att försöka lägga en bebis vars sovtåg inte kommit, är förenat med omöjlighet. Det är lika bra att vänta ut det lite, och faktiskt passa på att mysa med en kvällsmysig bebis istället. Finns ingen poäng i att lägga honom halv åtta, om han inte är trött. För sovtåget kommer, utan pardon alla gånger före nio, så det är bara att vänta. Och har man en sovtrött bebis är det egentligen bara att lägga ned honom, stryka lite mysigt över pannan och vips, sover han.
Imorgon kommer mamma och mammas kille Kent. Hurra!
Dagens höjdpunkt: Jag sa åt Edor att ge sin mamma en puss. Och så gjorde han det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar