Fötterna och rumpan först

I takt med att Edor blivit mer rörlig, har också världen genast blivit desto farligare. Som en minibebis vars största bedrift kunde vara en vift i luften upplevdes omvärlden av mig som pappa som trygg. Nu, en fullt mobil miniraket med hungrig blick, är omvärlden fylld till bredden av potentiella dödsfällor. Farorna finns överallt.

Jag försöker vara ganska lugn och sansad och intalar mig själv att bara för att jag ser en möjlig olyckarisk, betyder inte det att det måste hända. Vissa saker måste bara får vara som de är. Allt är inte farligt. Eller? Som detta med att Edor drar ut byrålådorna och leker med innehållet. Vi har såklart flyttat bort allt vasst, som knivar, mixerstavar och saxar. Kvar är några pepparkaksmått, bakformar och elvispsvispar. Elvispsvisparna ser jag som stora hot. Jag har några gånger känt att jag vill ta dem ur Edors lilla hand, för att skydda honom. De är ändå ganska vassa. Men samtidigt. En elvispsvisp? Visst måste man som liten skruttpelle få leka med en elvispsvisp? Jag låter honom hållas.

Höjder är en annan risk. Tursamt nog har vi inga trappor eller extremhöjder i vår markplanslägenhet, men höjderna finns där ändå. Han har testat kamikazehopp från sängen och soffan som slutat med att han mest blev rädd. Tursamt nog. Men likväl är det inte helt optimalt med bebis med hopptendenser.

Här har dock Maria lyckats lära Edor ett trick som är direkt nödvändigt. Edor har lärt sig att han måste krypa ned från sängen/soffan/bordet med fötterna och rumpan först. Han gör det runt 8 av 10 gånger. De övriga två behöver han påminnas av vad som gäller. Då säger vi fötterna och rumpan först varpå Edor snurrar runt och klättrar ned. Smart. Förhoppningsvis är det slut med svanhoppen därför. Närvaro är dock fortfarande ett obligatorium.

Dagens höjdpunkt: Jag mjuknar till när min son vill upp, upp, upp. Då tycker jag det känns som vi hör ihop extra mycket. Idag hade vi också besök av Albert Ferguson. Min kusins exman. När Edor fick syn på honom blev han rädd. Och när han tröstas omedelbart av att sitta i min famn, ja, då blir jag i hemlighet stolt och lite glad.