På tisdag nästa vecka måste jag lämna bort Edor en kort stund. När vi insåg att Maria ska vara i Göteborg den dagen, var dilemmat ett faktum. Sociala nätverket här i Malmö är inte så himla brett när det gäller vem man betror sitt barn med. Och vem han tror sig om att vara med. Inte en helt enkel ekvation som idag löste sig alldeles utmärkt.
Melkers mamma Angelica, vår snälla och trevliga granne ställer upp. Vi har lite då och då pratat om att om någon av oss behöver lite hjälp, så är den andre villig att ställa upp. Jag och Melker är superpolare, så att jag och Edor skulle vakta honom en stund, det skulle inte vara nåt problem. Och Edor gillar verkligen både Melker och Angelica, så jag har haft på känn att det skulle flyta på smärtfritt.
Idag när jag så frågade Angelica om det skulle gå för sig att hon vaktar Edor dryga timmen nästa vecka, så svarade hon, tack o lov, ja. Och proffsig som hon är föreslog hon också att vi skulle öva lite idag under eftermiddagen. Sagt och gjort stegade hon iväg med Edor, Melker, lillebror Hjalmar och maken Ulf till en lekplats här på baksidan, medan jag höll mig undan. Och det gick fantastiskt bra. Skönt!
Jag visste att det skulle funka, och det visste nog hon också. Men det är skönt att verkligen veta att det funkar. Och skönt att veta att den supporten finns två våningar upp i bygget, om det behövs.
På baksidan står en motorcykel. Den används inte så ofta, så den är därför täckt av spindelnät. Nåt som Edor inte lägger särskilt stor notis vid. Han är mest intresserad av själva motorcykeln. Han vill stå nära, han vill klättra upp på den och han vill klappa och stryka den. Alla moment innefattar att han också därför tar i spindelnäten. Idag gjorde jag honom uppmärksam på detta, men märk väl, på ett positivt och ytterst pedagogiskt sätt. Vi pratade om imse vimse som gjort näten och jag valde till och med att ta i nätet och dra lite i det. Nåt stort har verkligen hänt.
Dagen har dock överröstats av oss kraxkråkor. Vi är förkylda hela bunten och Edor har under eftermiddagen haft ganska hög feber. Kan kanske förklara detta:
Dagens höjdpunkt: Vi var ute på baksidan ganska länge idag. Bland det bästa jag vet är när Edor lite oprovocerat skrattar. Då känns det äkta på nåt sätt. Idag hände det då han gungade. Jag satte mig i sanden under gungan och när han svingade nära skrattade han så hjärtinnerligt glatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar