Storbesök

Idag har vi huset fullt av snälla människor. MorfaR, Helena, Martin och Iris är på besök. Otroligt roligt.

Edor är lite rädd för Iris. När vi lämnar dem ensamma på mattan dröjer det inte länge förrän Edor sitter och skriker i nåt som närmast kan liknas vid panik. Inte särskilt rationellt då Iris är sockersöt, snäll och aningen mindre. Det är ändå lite gulligt, för de sitter och tittar på varandra. Plötsligt skjuts Edors underläpp ut och sen sätter de igång. Edor först tätt följd av Iris. Klart hon blir förskräckt av en liten kille som vrålar. De har fått lära känna varandra lite bättre under kvällen, och förhoppningen är att de blir bundisar imorgon.

Iris kan dricka själv. Det är en sak Edor brottas med ganska duktigt. Härmapiga som vi är köpte vi snabbt samma sorts drickmugg som Iris har i hopp om att Edor mirakulöst ska snappa upp den egenskapen. Nu är det övning som gäller.

Dagens höjdpunkt: Mysigt att ha lägenheten full av bra människor. Sen har vi bokat in en dag då vi ska fixa barnvakt. Jag och Maria ämnar svira järnet. Skönt att ta steget. Den 19 november ska vi gå och titta på Lady Gaga som kommer till Malmö. Då borde vi väl vara redo att lämna bort honom en kväll. Eller?

Var är pappa?

Foto: Maria Jonsson

Det kan vara så att Edor kopplat samman mig med ordet pappa. Kanske. Vi kör tester för fullt, och frågar "var är pappa?". Ofta lägger han om blicken rakt mot mig som svar på den frågan. Jo, han vet nog minsann!

Idag har han varit på ett muntert humör. Jag vill tro att han sjöng medan han lekte i hallen med sina prylar. Och på tal om prylar, så har vår lille skurk en hel del prylar. Prylar som inte används som de ska, utan prylar som det äts på. Finge han skulle han nog äta upp allt som finns.

Dagens höjdpunkt: Vi lekte koja i sängen och Edor tyckte det var otroligt spännande. Under täcket såg jag bara två stora ögon och en kalasglad mun. I kojan kröp han upp mot min famn och gav mig en plaskpuss.

New set of wheels

Idag köpte vi en ny vagn. Den kombinerade sitt/liggvagnen som vi har är för otymplig och stor för sättet man använder en vagn kommande tre år, eller nåt. Vi satsade på en fin brio-vagn som har många egenskaper vi vill ha och behöver. Inte fullt liggläge, men skrutten lutar ordentligt vid viloläget som finns på den. Och fin är den. Det fanns psykofärger, men vi enades kring att den åskmolnsblå suffletten var alldeles utmärkt och hållbar i smaken.

Idag kom en storkrasch. De är ju som jag nämnt tidigare väntade, och med tanke på att vi har en fullt mobil bebis helt utan förstånd, är det upp till oss att försöka förutse och förhindra små olyckor. Men de kommer komma ändå. Idag, i full hjälmmundering, lyckades skruttpellen krascha in mellan två stolar i köket. Så pass att han fått sin första bula. Mest blev han rädd, och mest blev vi också rädda såklart. Det tog inte lång stund innan hans tårar torkat och humöret var äventyrslystet igen. Kvar stod vi med svårigheter att slita blicken från den nya lilla bekantskapen på hans hjässa.

Dagens höjdpunkt: Han leker monster. Det är oförändrat helt fantastiskt. Att se honom komma på att nu jävlar ska jag skrämma pappa, spänna kroppen och skrika till som han gör, är fenomenalt. Han hittar på nya såna saker ständigt också. Idag lät han mig och Maria smaka på en kloss han tuggade på. Han tuggade en stund, sedan räckte han den mot Marias mun, så hon fick en smakbit. Sen tuggade han lite till, för att sedan låta mig smaka. Socialt och ganska välartat, skulle jag vilja säga. Nackdelen är möjligen att han tuggar på allt, så visste man inte bättre skulle man kunna misstänka närvaron av en liten valp. Det mesta börjar ha små tuggmärken. Ett problem, om det inte vore för att det är så förbaskat gulliga små spår han lämnar efter sig. (Och på inget av egentligt värde)

Mitt lilla monster

Foto: Maria Jonsson

Ännu en krasslig dag. Edor har blivit lite bättre, men är fortfarande en kraxkråka. Jag känner mig inte alls särskilt mycket bättre, men i nuläget siktar jag ändock på en come back på jobbet imorgon. Vi får se lite hur dagsformen är när jag vaknar. Och nej, inte roligt att vara sjuk, men jösses. Ni ser ju bilden här ovan. Hur mysigt har vi inte haft. Bilden är lite fusk, för jag var vaken, men vi gossov länge precis sådär.

Jag har berättat om hur Edor skräms. Han gnistrar till i blicken och förvandlas till ett litet monster som skräms. Han tar i från tårna för att få till rätta klangen och blir mäkta nöjd när hans stackars lilla pappa får hjärtsnörp.

Edors monstervrål

Dagens höjdpunkt: Maria frågade Edor idag "var är pappa". Edor tittade då rakt på mig som svar på den frågan. Slump? Möjligen, men jag ifrågasätter inget. Det är väl ingen omöjlighet att han vet att mitt namn är pappa?

Kranko

Foto: Maria Jonsson

Idag har jag varit hemma. Vaknade med igensvullen hals. Inte särskilt roligt. Dock kan jag inte sticka under stol med att det har varit mysigt att vara hemma. Edor är också krasslig, så dagen har gått i lugna tecken. Jag kommer stanna hemma imorgon också då jag i skrivande stund inte känner mig särskilt mycket bättre.

Idag kom den innerligt efterlängtade tvättmaskinen. Den var förhållandevis enkel att montera och har redan fått gå några svängar. Vilken maskin! Den har digital display som visar tvättiden. Den har bebisprogram som tvättar kläder på ett bebisvänligt sätt. Den har ljudfunktioner, så den trudeluttar när den är klar. Sen har den sitt snabbprogram på 29 minuter. Det är ju praktiskt taget inga minuter. Ingen tid att orda om när det gäller tvätt. Finns en överhängande risk att vi kommer köra snabbprogram ofta.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor sov middag tillsammans. Vet inte hur länge, men en ordentlig lur blev det. Finns nåt mysigare än gosvila i sängen med en sovstrutig bebis?

Objektivitet

Tur att man är så pass lärd att man kan se objektivt på saker och ting. Som Edor till exempel. När jag studerar honom med mitt objektiva öga befäster det bara vad mitt subjektiva öga redan konstaterat. Han är ett unikum. Han är den i särklass sötaste bebisen av alla. Han är den mest begåvade. Han är den vänligaste och charmigaste. Han är den finaste och mest specielle. Han är den roligaste och fränaste. Han är dessutom gosig.




Idag har det varit en dag med berg och dalar. Edor är kraftigt förkyld och det rinner nåt förskräckligt ur näsan. Dessutom har han en ganska djup hosta. En hosta som dessutom verkar ha smittat mig. Han sover mer än vanligt, och så långt är det frid och fröjd. Kvällen avrundades med en power nap till 19-snåret vilket såklart innebar en trött, men ack så vaken bebis fram till 22-bläcket. Nu sover han stilla, men har näsandningsproblem. Och näsdroppar är fantastiskt impopulära. Mellan sovstunderna och humördipparna har han dock varit fantastisk. Han övar ständigt på att stå och röra sig. Han bryr sig knappt om sina leksaker, då han har fullt upp med att ta sig runt i lägenheten för att smaka på allt. Med allt menas allt. TV:n hänger därför nu på väggen. Om jag får tro på min svåger Jörgen, hänger den på en skör tråd, så det måste onekligen åtgärdas.

Fortsätter Edor såhär, går han snart.



Dagens höjdpunkt: Pussarna. Och, plötsligt hörde jag Maria och Edor ha kanonroligt i sovrummet. När jag kom dit förstod jag varför. Edor pruttade Maria på magen. Om och om igen. Han har knäckt pruttarkoden, busfröt mitt.

Lägger upp två bonusfilmsnuttar. Bara för att.

Fullt upp

Idag har vi varit väldigt mycket småbarnsföräldrar. Vi steg upp ganska tidigt för att komma i tid till dagens stora begivenhet. Barnloppis i folkets park. Det gäller att komma dit precis då det sätter igång, för de erfarna loppisfyndarna dammsuger loppisen på fynd ganska snabbt. Maria misströstade lite då vi kom tio minuter efter öppnandet. På håll såg jag en stor ansamling människor och tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli en kämpig loppisrunda. Nu turade det sig så pass att det var Idol-uttagningar samtidigt, så största delen barn var de som köade för att sjunga i TV. Till vår lycka gjorde vi ett fynd. Vi har lite problem med noppriga second hands. Vissa plagg ska de ha drömsummor för, så skillnaden mot nytt är liten. Vårt fynd blev ett par fina Kavat-skor. Nypris i butik ligger från 450 och uppåt, så när vi såg de fina, knappt använda skorna slog vi till. Snabbt. Edor har således ett par högkvalitativa kavatskor från Kumla.

Håll i hatten, för vi hade en utflykt utöver loppisen också. ICA Maxi. Vi åkte dit där man kan glädjas åt gigantiska kundkorgar med bebisstol och skepp fyllda med godsaker. Och blöjor i stora kartonger. Vi enades om att den utflykten var rolig och intressant. Dagen skuggades dock något av Edors förkylning. Han är ordentligt snorig och ganska trött. En inte pigg bebis egentligen.

Dagens höjdpunkt: Idag kom Edor på hur man går längs med soffan. Pojken går.

Görandagen

Idag, den 23 april, skulle pappa Göran fyllt år. Dessutom är det hans och hans barnbarn Edor Göran Robert Jonsson Hanssons namnsdag.

Jag har aldrig varit religiös. Jag har minsann gett högre makter alla möjliga chanser att vinna över mig. Som dramatisk tonåring minns jag att jag försökte frammana signaler från herren med löftet att jag bara visades ett litet tecken skulle jag för all framtid vara en sann trotjänare. Inget hände såklart och med det stärktes min skepsis. Medan pappa var sjuk sista tiden hade jag tack och lov möjligheten att vara hemma mycket. Jag hade precis studerat klart och var arbetssökande. När jag insåg att pappa var allvarligt sjuk såg jag till att vara hemma det mesta av tiden. Den sommaren minns jag att vi pratade om detta med gud. Han trodde inte heller. Inte alls. Han var en sann realist och praktiker. Det han inte kunde rätta till själv kunde nog ingen annan rätta till heller. Allra minst en högre makt. Han låg i sin vårdsäng som vi hade uppställd i vardagsrummet hemma i Tallnäs och skakade på huvudet åt tanken på en lösning i stilla böner. Nya lungor fanns inte att få genom knutna händer.

När så pappa gick bort hände nåt. Det var inte den efterlysta signalen från gud, men det var i det närmaste en religiös upplevelse. Den tanken jag har om en möjlig gud, eller en gestalt människor kallar gud, är ett allvetande allt. Någon som finns överallt. För mig handlar det om en gud som inte är dömande, förkastande eller allenarådande. En gud som inte kräver någon motprestation. Som inte har några regler eller märkliga idéer.

För mig blev det därför så att pappa är gud. Han blev min gud i samma stund som han lämnade jordelivet. Plötsligt fann jag honom i allt runt omkring mig. Han syns bland moln och lövverk. Han syns tydligt i Edor och jag ser mycket av honom i mig. Han är min gud, som jag gärna delar med mig av, men som ingen kan påtvingas. En gud som varken dömer eller förkastar utan bara älskar och förstår. Som tröstar och skrattar. En förebild att eftersträva. En som gärna diskuterar och som skakar på huvudet åt stilla böner. För vad är egentligen problemet? Börjar man där, då löser det sig oftast.

Nej, jag ber inga böner till min gud, men han finns alltid med mig. Överallt. Han gillar att vara med och jag gillar att han är det.

Grattis pappa!

Dagens höjdpunkt: Edor kan stå nu. I några korta sekunder kan han stå utan stöd. Förutsättningarna måste dock vara perfekta. Han måste först och främst glömma bort att han saknar stöd. Det sker enklast genom att han håller i nåt. Maria berättade hur det verkar som han tror att han stödjer sig mot det han håller i handen. Han glömmer att prylen han håller i inte är en vägg, soffa, bokhylla, stol, säng eller byrå utan en liten sak fritt svävande. Vi tror inte det dröjer länge innan han står fritt, han ska bara få kläm på det här med balans.

BU! = IiiiiOOAaaaiiiooo

Edor har ingen koll. Det enda han vet är att det är roligt att stå. Och skutta. Hålla med en hand. Krypa. Detta i kombination med hans ringa ålder är två riktigt dåliga kombinationer. Ur bebissäkerhetssynpunkt är han en tickande liten bomb. Han har kunnat dra sig upp mot saker länge, och i samband med ökad mobilitet var ett högt antal krascher direkt väntade. Idag kom droppen som fick Maria att vidta åtgärder. Han krockade med en stol såpass hårt att han fick ett sår. Eller, sår och sår, mer ett litet skrapsår på huvudet. Ett skrapsår på det man älskar allra mest är ett skrapsår på hjärtat. Därför kommer han för en tid framöver att se ut såhär:

Inomhushjälm.

Idag har det varit en, för mig, dålig bebisdag. På lunchen hann jag bara hem ytterst snabbt, för det var däckskifte på schemat. Dessutom jobbade jag till 19:00 vilket så innebär att det nästan var läggdags för skrutten då jag kom hem. Men på lunchen hände nåt alldeles särskilt. Tidigare har vi busat lite med BU! och visst, det har han väl tyckt varit lite roligt, men ändå ganska poänglöst. Varför säga BU! stup i kvarten, liksom? Men så på lunchen idag insåg han sambandet. Han morrade till, och jag hoppade till på stolen. Nu blev jag såklart inte rädd på riktigt, men han får tro det. Lureri på hög nivå. När han så processat vad som precis hänt, testade han igen. BU! Och jag hoppade till. Sen var lugnet borta för möjligen all framtid. Och när han påminns att jag blir rädd av att han skriker sin variant på ordet BU! så sätter han igång, och håller på länge. Idogt. Utan särskilt långa pauser. Och han skriker inte tyst. Det hela kompenseras av att han skrattar så förbaskat gulligt. Han har dock missat att det i skrämseltaktik bör ingå ett överraskningsmoment, men jag kan lura honom ganska duktigt. För att få tyst på honom krävs undanmanöver. Pussar verkar fungera.

Dagens höjdpunkt: Idag fick jag den här sensationella känslan av att Edor är min. När jag kom hem från jobbet satt han i Marias famn och välkomnade mig med ett leende. Vi pratade lite och han såg på mig med sina muntra så gulleögon. Sen har han varit mysig hela kvällen, och vid läggdags, då jag satt och strök hans lilla, numera väl skyddade huvud, dök känslan av lycka över mig. För att han är min.

Att Edor börjat vara en liten person har jag redan skrivit. Det var vi två på fiket, inte bara jag och en bebis. Nu har vi verkligen börjat kunna leka med honom också. Han kryper omkring som en skottspole och äventyrar hit och dit. Nu kan han också följa efter, om man ber honom. Vi leker en lek där jag kryper iväg till ett annat rum och halvgömmer mig. Och Edor följer efter för att hitta. Och ropar man kom, så kommer han. Det tycker jag är otroligt fränt. Han var med också på att vi två skulle jaga Maria, som försökte komma undan. Det gjorde hon inte.

Badrummet är klart. Nu väntar vi bara med spänning på tvättmaskinen. Hoppas den kommer imorgon, för den behövs verkligen. Dessutom är det en frän tvättmaskin med digital display. Lustigt det där, men nu är det en tvättmaskin med digital display som jag vill ha allra mest. Tur att vi då köpt en.


Dagens höjdpunkt: Edor blev pussgalen ikväll. Alltid mysigt. Sen är det skönt att badrummet är fixat.

Krypet

Nej, nu vill inte jag jobba mer. Det är fruktansvärt trist att gå till jobbet innan Edor vaknat, och komma hem precis när han går och lägger sig. Öken, rakt av. Arbetstiderna är kajko tack vare askmolnet som ordnat lite beordrad övertid. Blä.

Vad jag sett mest av de senaste dagarna är en sovande bebis, och hur han sover sen. Ligger han inte på mage, med huvudet rakt ner mot kudden, ligger han ostkroksformat i båge med huvudet vinklat bakåt. Märkligt.

Inatt dök Edor upp i vår säng. Plötsligt låg han och sov mellan oss, och varken jag eller Maria kan berätta hur det kom sig. Han sover i sin spjälsäng, som står en ganska bra bit från vår säng. Vid fyrasnåret var han dock hos oss. Mysigt, absolut, men märkligt. Jag tror inte det var Edor som klättrat ur sin säng och upp i vår, utan sannolikt är jag skurken i dramat. Jag måste ha hämtat honom. Jag gör ju sånt, så varför inte hämta en bebis?

Dagens höjdpunkt: Edor har börjat äventyra. Innan kröp han inte iväg, men så idag upptäckte Maria hur Edor stack iväg medan hon stod i köket. En liten modig pelleplutt. Kamikazeungen i Edor styr honom dessvärre mot alla potentiella buleskapare.

Projekt

Båda systrarna håller på för fullt med fix hemma hos sig, och jag har känt ett litet uns av avundsjuka. Det är nåt med projekt som jag verkligen går igång på. Möjligen lite adhd-aktigt rent av, för sätter jag igång med nåt, kör jag gärna på tills dess det är klart. Lite till Marias förtret, då hon inte uppskattar fix sent om kvällarna. Har man inga projekt finns ibland högre makter som förser en med ett. I nuläget krävs som jag nämnt en omstrukturering av badrummet. Ett väggskåp som vi använt som bänkskåp ska sättas upp på väggen, en tvättförvaringsmöbel ska fixas och snart ska en tvättmaskin installeras. Roligt. Nånstans önskar jag att jag i tidig ålder slagit mig in på en snickarbana. Lärt mig mer. I nuläget är jag ganska fuskbenägen, vilket inte är särskilt bra. Dessutom har jag inte riktigt rätt verktyg eller yta för att öva på. Därför fortsätter jag fuska mig fram i ytterst liten skala.

Och det där med mycket grejer är fantastiskt praktiskt. Jag spar på det allra mesta. En mutter, en bricka, en rem eller vinkeljärn kan alltid vara bra att ha. Idag gick jag omkring här hemma och kände mig självgod när jag hittat alla saker jag behövde för att sätta upp väggskåpet i badrummet. För jag hade sparat ihop en massa prylar. Roligt.

Edor Hansson är numera helt vild. Han kryper omkring som en skottspole och lär sig precis inget utav det. Idag har han kamikazedykt från sängen. Man tror då nånstans att han ska lära sig att avgrunder bör undvikas. Inte då. Han kryper mot samma avgrund oavbrutet. Upp, upp, upp har utvecklats till upp, ner, hit, dit, överallt. Tursamt nog är sängen förhållandevis låg, så svanhoppet var inte fullt så dramatiskt som det kunde varit.

Dagens höjdpunkt: Edor pussas.

Söndagsmys

6 dagar utan tvättmaskin, har varit 6 dagar för många. Min lilla trotjänare från sent 1990-tal gav tillslut upp och började rossla olycksbådande för en tid sedan. I hopp om att den, liksom många andra av mina tekniska prylar, mirakulöst skulle självläka, har jag bara smått sneglat efter andra maskiner. Men så idag insåg vi att nåt måste ske. Den vägrar leva. Om nåt, så rosslar den bara än mer och livstecknen försvagas för var sekund. En ny maskin är därför beställd och kommer inom 2-7 dagar. Lyxade till det och betalade extra för att någon ska bära in schabraket åt oss också. Sånt kan jag gilla lite. Möjligheten att väldigt lätt få den hjälp man behöver. Allt som behövdes var en öppen plånbok och ett knapptryck. Sen ska den förhoppningsvis finnas hemma när jag kommer hem från jobbet en dag. Sweet. Och bättre upp. Den har ett snabbprogram på 29 minuter och digital display som berättar hur lång tid det är kvar. Jag tror jag tycker om vår nya maskin.

Med nya maskinen kommer också nya projekt. Badrummet måste struktureras om. Det fattas två centimeter under bänken, vilket innebär att jag måste ta bort ett av de två skåpen under bänkskivan. Då vinner vi plötsligt 30 centimeter, men jag får knåpa ihop nåt som kan agera tvättkorg i tomrummet istället, tänkte jag. Det blir nog bra det.

Idag har det varit en dag i lugnets tecken. Vi strosade på stan och fikade lite i strålande vårsol. Då vi haft stora spenderarbyxorna på idag, så har vi utöver tvättmaskin också köpt Edor en ny jacka och en tandborste. Jackan var en sån som när jag såg den ville applådera till. Den fanns i en rad färger, men tillslut enades vi kring en tjusigt röd. Tänk er detta. Vi köpte den i storlek 86. Min pojk börjar bli stor. Och, jackan finns att beskåda här

Några nätter i rad har han varit ordentligt orolig. Han äter inte längre på natten och sover normalt sig genom den utan knas. Men så de senaste nätterna har han vaknat till, djupt olycklig. Han gråter så hjärtskärande att man tror nåt allvarligt är på tok. Men så får han sin napp, vänder huvudet åt sidan och somnar gnyende om igen. Oftast. Ibland behövs tungt artilleri i form av Maria Jonsson. Han har börjat få tänder i överkäken, och det kanske har en bidragande effekt. Synd om honom är det i vart fall. Och lite synd om mig och Maria också.

Dagens höjdpunkt: Vilken mysig dag vi haft idag. Bland det sötaste var när vi lekte vid spegeln. Jag fixade så att han stod öga mot öga med sig själv. Skruttpellen blev så betuttad i vad han såg att han pussade sig själv. Om och om igen. Han smackade och gjorde pussljud. Då blev jag också betuttad. Sen har vi övat på konsten att gå. Jag håller honom i händerna medan han flanerar runt i lägenheten. Snart dags att skaffa en sån gåvagn, men än får det dock dröja lite.

Jobb och jobb.

När pappa var sjuk fick jag en ny syn på arbete och arbete. Där ute finns människor som har som yrke och livskall att verkligen göra skillnad. De arbetar med att hela människor och hjälpa människor i nöd. De arbetar med att lindra smärta och vårda. Den insats de gör är direkt påtaglig, inte bara för de i behov av vård, utan även för nära och kära. När pappa var sjuk var vårdpersonalen viktig för hur jag sedan kunde bearbeta all sorg. Och när pappa fanns hos mig minns jag hur han kunde visa vägsträckor han varit med och lagt och byggnader han byggt, eller för den delen, Tallnäs, hans och mammas livsverk. Här pratar vi saker man stolt kan visa sin son att man gjort.

Med min nya insikt kom jag också fram till att mitt jobb är ganska blaha. Visst, jag är en bidragande del till att företag kan ta sig över hela världen, knyta kontakter, skriva kontrakt, bygga fabriker och göra en massa bra saker. Men egentligen är det ju blaha. Jag räddar eller förändrar inga liv. Jag berör inte. Jag varken tröstar eller helar nån. Jag sitter vid en dator och gör abstrakta saker. I slutändan ser jag inget resultat. Och så har jag känt länge.

Så kom ett askmoln från en vulkan på Island och plötsligt känns mitt jobb ganska ok. Det står människor i världens alla hörn med en liten stilla önskan, och det är att komma hem. Många ber säkerligen till högre makter fast den de helst vill komma fram till är jag. Någon som kan hjälpa dem. Vår moderna lilla värld är i totalt kaos. Hundratals människor står i Peking, Tokyo, New York, Chicago, Mumbai, Bangkok och alla andra tänkbara platser. Människor som vill komma hem till familjer, fira födelsedagar eller gå på bröllop.
Trots att jag blev inkallad en lördag, har det känts bra att jobba idag. Jag har gjort lite nytta.

Avkall fick därför göras på gos och mys med mitt barn. En pappa i Peking sa att han längtade hem till sina barn. Stackars karl.

Dagens höjdpunkt: På morgonen sov Edor sin vanliga morgonlur. Halvtimmen innan han vaknade kurade jag ihop mig med honom, och väcktes av en glad liten bebis. Mys.

Språkpoliser, hjälp:

Har två saker jag brottas med.

...inte bara för de i behov av vård... Eller blir det Dem, i detta fall? Jag är genuint allergisk mot felanvändning av dem. Så till den grad att jag nog nästan rationaliserat bort dem totalt ur mitt skrivspråk. Och tanken slog mig när jag korrläste, och nu kan jag inte tänka klart.

... den de helst vill komma fram till är jag... Eller blir det mig? Som sagt. Kan inte tänka klart alls, just nu.

Upp upp upp upp upp upp uuuupp uuuuuuuupp

Min dag har mest handlat om vulkanhelvetet på Island. Ett vulkanutbrott har lamslagit hela nordeuropas flygtrafik. En hektisk dag på jobbet med andra ord där mitt företag visade sig ha drygt 20000 resenärer ute i världen, som hoppades på att få komma hem till Sverige. Och det kändes som att alla ville prata med mig. Det innebar att jag kom hem först vid sju. Väl hemma möttes jag av en liten bebis och en fru som båda satt i soffan. Min bebis var trött som en skurk och mest bara gosig. Vi hann umgås i en timme innan det sedan var dags för honom att sova.

Bristen på umgänge får helt enkelt kompenseras imorgon med mycket gos och bus. På tal om bus, så satt jag och Maria och kikade lite på gamla bilder på vår flickr-sida. Där trillade vi in på tidiga bilder av Edor och det slog oss, som det sannolikt gör för alla föräldrar, vad liten bebis vi haft. Vilken minimini. Och vad stor han är nu. Såg en filmsnutt där han första gången snurrade från mage till rygg. Vilket litet knyte han var. Det lustiga är att vi då tyckte han var så stor och tålig. Jag börjar förstå hur min kollega Ingrid tänkte när hon tyckte att vi nog var lite vilda med honom, för jösses vad liten han var. Nu var det absolut inte så att vi bruschlade så hårt med honom, men med lite distans ser man att han växt till sig duktigt sedan dess.

Tillbakablickar är dessutom redan ganska roande. Jösses vad stolt jag var över den oskyldiga lilla snurren. Sprickfärdig. Och tur är väl det.

Och just ja. Förskola heter det. Inte dagis. Vad tänkte jag? Förlåt, förlåt!

Dagens höjdpunkt: Att komma hem från en helvetesdag på jobbet och mötas av en änglabebis skulle kunna vara receptbelagd medicin mot stress och trista tankar. Utbränd kom jag hem och möttes av min gullegris i soffan. Grötklickigt gosig. Livet gick från grått till rosa på en sekund.

Skrutteluttelutt skruttelutteli

Bebissång stod på vårt schema idag och i S:t Johannes församlingshem hölls den. Det var en stor samling bebisar, muntra föräldrar och en ordentligt munter sångfågel till fröken. Vi höll till i en stor sal där jag satt och uppmuntrade Edor att krypa ifrån alla andra bebisar och krossa allt motstånd. Nu vann han inga såna fajter, utan han höll sig mest hos mig. Det var trevligt, med bebissånger jag aldrig hört och rörelser. Tursamt nog är de tämligen repetitiva, så innan sången var slut, kunde jag hjälpligt hänga med. Skrutteluttelutt-visan hade Maria lärt mig innan, så dem stämde jag in på ordentligt. Religiöst har jag flera handikapp, ett tämligen tydligt är när man i ett församlingshem ska sjunga Gud som haver barnen kär, att inte kunna texten. Jag har koll på första fraserna, men själva slutklämmen har jag ingen koll på. Den absolut största utmaningen dock var nog att sitta på golvet. Jag kan inte i så långa stunder sitta i skräddarställning, på knä, eller sidan, utan jag behöver ganska mycket variation. Jag är stel som en pinne och kan inte riktigt, i alla lägen, lägga mig raklång. Det slutade med att jag lite oroligt snurrade runt och testade olika positioner. Till råga på allt hade jag dåliga strumpor, såna som hänger kvar på en skör liten tråd. Så fötterna framåt var otänkbart. Svårt, således.

Vi har haft en, inte så otippat, helt fantastisk dag. Det var sista dagen som pappaledig för en lång tid framöver, så vi tog vara på den tiden. Gos har legat högt på agendan, och Edor har varit ganska lugn och gossugen.


Vad som sannolikt kommer leda till mitt mentala sönderfall i framtiden, om jag inte släpper taget om det nu, är Edors mage. Det har varit hårt läge ett par dagar och jag har känt fixeringen växa. Fixeringen från förr hade lagt sig lite, men blommade upp igen. Magformen tycks återställd och jag tar ett första steg mot att släppa taget om min mani. Det ska nog gå.

Dagens höjdpunkt: Föräldraledigt! Sen tror vi att vi kan se en ny tand på g. En framtand. Gulligt!

Bebisbesiktning

Idag fyller Edor åtta månader, och hade även sin åttamånaderskontroll hos BVC idag. Själva kontrollen gick väldigt bra. Bästa Katarina gjorde BOEL-testet och Edor fick högsta betyg. BOEL-test handlar om att man reagerar för ljud och är med. Edor hörde och var med, men det visste vi redan. Han pincettgreppade saker, satt fint, vägde bra, växer fint och pratade högljutt, så Katarina var nog nästan lite imponerad, vill jag tro.

Dagen handlade mycket om att just hinna iväg till BVC, och förmiddagen flög förbi otroligt snabbt. Jag fick tjuvmata Edor medan han sov för att vara något sånär i fas inför BVC. Fenomenalt praktiskt och dessutom lite mysigt. Vi gosade och han åt sin flaska. Vaknade sen helt utvilad och mätt.

Han har en enda strävan just nu, och det är uppåt. Han vill upp, upp, upp utan någon egentlig plan därefter, bara han kommer upp. Han vill upp mot väggar, mot dammsugare, mot dörrkarmar, mot stolar, mot ben, mot soffan. Mot precis allt som går. Dessutom har han börjat öva järnet på att ställa sig utan att ställa sig mot nåt. Han ställer sig på händer och fötter, lite som ett uppånervänt V. Detta sedan följt av att han sätter sig på rumpan.

Dagens höjdpunkt: Eftermiddagsvilat var mysigt. Det är lyxigt att vara hemma med det man tycker mest om och göra det mysigaste man vet. Vi kurade ihop oss i sängen och sov en timme på eftermiddagen. Lyxigt!

Bad

Att bada precis innan läggdags är inte helt lyckat. Som bilden avslöjar blir Edor alldeles till sig av att bada, och vispar runt med armar och ben som ett litet vilddjur. Att sedan söva ett litet vilddjur är minst sagt utmanande.

Vi låter honom plaska på, förresten. När ska man annars plaska runt, om inte när man är en liten korvunge? Det är ju ändå bara vatten. Maria var otroligt blöt efter badäventyret. Roligt.

Dagen har varit som en lång transportsträcka inför morgondagen. Jag ska få vara ledig med Edor, med ännu ett fulltecknat schema. Ok, nu rör det sig om en inbokad grej, men det känns ganska tajt ändå. Imorgon ska jag gå med Edor på hans åttamånaderskontroll hos BVC. Det ska bli spännande. Har en lång lista på frågor jag ska ställa. Även om jag inte skriver om det längre, så är jag ganska oförändrat bajsfixerad. Imorgon ska jag prata konsistens med världsbästa BVC-sköterskan Katarina.

Dagens höjdpunkt: Badstund med Edor är alltid roligt. Planen var att vi skulle bada ihop, men det hann bli lite för sent. Inte mindre roligt ändå.

Dagis

En tanke vi inte så helhjärtat vill tänka på. Ska vi verkligen någonsin måste lämna bort vårt hjärtegull till någon annan? På en sekund har åtta månader gått, så det är definitivt hög tid att börja tänka tanken på dagis. Grannen har utgjort lite av ett samvete, och tipsat oss om att det finns ett kösystem. Detta trots att det inte ska finnas nåt. Märkligt, men så är det tydligen. Och vill man då att Edor ska hamna någonstans bra, ja, då är det verkligen hög tid att ställa honom i kö.

Ikväll har så jag och Maria läst på lite om olika dagis i stan. Svårt! Vad vi vill är ju att han ska få vara på ett bra ställe där det inte är hundra ungar på en fröken. Det blir mest på känsla, men vi har hittat några ställen som ändå verkar skapliga. Problemet som uppstår är att fina och bra dagis, med små barngrupper, såklart har lång kö och liten omsättning på de små. Tursamt nog sker ett naturligt bortfall av bebisar, men ändå. Ett ställe tar exempelvis in en bebis per år. Maria ska gå på öppet hus imorgon och spana in det stället, så får vi se. De släpper in bebisarna på hösten, vilket således skulle bli augusti nästa år. Hur får vi ihop det? Andra alternativ är föräldrakooperativ där man som förälder har stort inflytande och ansvar. Ett ställe alldeles intill drivs av föräldrarna till barnen, därav kooperativet. Där får man ansvar, som vaktmästare eller löneadministratör. Ansträngande, samtidigt som man får ett stort inflytande och insikt till hela dagisverksamheten. Gah, vad svårt det är. Sen finns ju vanliga, kommunala dagis lite här och var. Är mindre, enskilda verksamheter bättre än kommunala? Vi lockas onekligen av ställen som serverar ekologisk mat, som har utelekar som hög prioritet. Det finns Montessoriskolor och dagisverksamheter med Reggio Emilia som pedagogisk värdegrund. Det handlar om att ta tillvara på barns nyfikenhet, förmåga och lust till att lära. Vad är rätt? Inte en susning.

Att Edor gillar andra bebisar har stått klart för oss länge, så att börja på dagis lär bli roligt för honom, när det väl är dags. Jag vet att det blir svårast för mig och Maria.

Dagens höjdpunkt: Min glada bebis Edor kryper bättre och bättre. Det är så fränt att det fortfarande får det att spritta i kroppen. Nu sätter han sig världsvant och tycks ha ganska mycket koll på läget. Att han sedan drar upp sig mot allt möjligt bådar inte riktigt så gott. En krasch känns ganska väntad, men vi får försöka curla såpass att det inte gör alltför ont.

Mysdag

Sovstrutar

Han är inte längre att lita på, den där Edor. Det var en enorm omställning såklart att få en bebis. En liten korv som man ska mata, byta på, tycka om och gosa med. Det var stort. Nu kommer nästa omställning, som känns nästan än mer radikal, och det är en liten korv som man ska mata, byta på, tycka om och gosa med och dessutom jaga. Sedan igår har han fått till knycken något bättre. Än pratar vi inte om några höga hastigheter, men lik förbaskat räcker det med att titta bort en sekund för att ha honom dinglande vid badkarskanten, mot dörrposten eller vid handtaget som sitter fast i väggen för ståövningar. En helt ny värld ligger öppen för vår lille gulletuss, och det är magiskt att få följa med på hans äventyr!

Idag lyckades vi lura till oss en eftermiddagslur. Edor var lite trött, men egentligen mer sugen på stilla bus. Väl på plats i sängen dock, knoppade han in, och det är mysigast på jorden. Vill alltid eftermiddagslura.


Dagens höjdpunkt: Idag fick vi finbesök av Ineke och Sara. Einar var tyvärr inte varit med på resan, då hans knä spunkat såpass att han därför ligger på sjukhus. Alltid trevligt med trevligt besök.

HAN KAN KRYPA!

Vad ska jag säga. Han kan krypa. Mitt lilla mirakelbarn behärskar den ytterst komplicerade konsten att på knä ta sig framåt. Han kan förflytta sig genom rummet och för mig är det lika stort som om han beträtt vattnet och vandrat över ytan. Han kan krypa, sätta sig upp och dessutom dra sig upp till stående. Det är inte bara fantastiskt. Det är unikt.

Nu har lägenheten säkrats, för det dröjde inte lång stund förrän han stillade sin nyfikenhet över vad de vita plastsakerna på väggen var för nåt. Stickkontaktsskydd införskaffade.

En ny värld för den lille som under hela dagen varit på ett fantastiskt humör. Han har pussats på sitt saliviga sätt och det är så galet mysigt. När han är på pusshumör, och man ser hur han med vidöppen mun sträcker sig mot en, är som att vinna på lotto. Då får man passa på, för oftast är det ju vi som pussar honom. Jag pussar nog Edor 100 gånger per dag. Han pussas tillbaka kanske en gång i veckan, så varje tillbakapuss är värd mycket.

Dagens höjdpunkt: Krypet Hansson!

Fredag

Jag skulle kunna vänja mig vid att vara endast jobba två dagar i veckan. Lätt.

Edor övar hårt på att stå nu. Ibland kan han stå solo i en sekund, vilket vi tycker räknas. Man behöver inte stå länge för att det ska godkännas, och är man liten, ja, då får man sänka ribban lite, tycker jag. Dessutom växer håret på hans lilla hjässa ganska bra. Det är rödlätt och mjukt. Har väldigt svårt att låta bli att stryka honom över huvudet. Han är nästan magnetisk och går inte låta vara.

Dagens höjdpunkt: Idag hade vi mysstund i soffan. När han är lite lagomtrött och grötklickig, ja, då är det otroligt mysigt att ha honom i famnen. Sitta och mysa. Vi såg lite på tv och han åt lite välling. Bland det sötaste jag vet är när han lutar bak huvudet för att få pejl på vem han sitter hos.

Världens bästa bebis

Vet inte riktigt vad jag kan säga, annat än att jag alltid vill vara hemma nu. Att gå från livets största glädjekälla tillbaka till jobbet var såklart tråkigt. Slokörat har jag tufsat runt på kontoret idag, och längtat hem. Har kollat på filmsnuttar från våra två dagar tillsammans, och nästan filmiskt gått omkring och drömt mig tillbaka. Hur kan jobbet konkurrera?

Världens bästa bebis kontra resebeställare?
Världens bästa bebis kontra automatsnabbkaffe?
Världens bästa bebis kontra en dataskärm?
Världens bästa bebis kontra en helvetesringande telefondjävul?

Nej. Det är nu avgjort. Jag vill bara vara hemma. Måste bli miljardär på nåt sätt.

Dagens höjdpunkt: Edor var gnällig trots att jag försökte busa. Jag la ner honom på sin matta och det var direkt impopulärt. Då ruskade jag på huvudet och sa blouuuurp samtidigt på ett bussätt och jösses, han skrattade så han kiknade. Lite som den dära superpopulära bebisen på youtube. Möjligen en liten överdrift från min sida, för så roligt tyckte han kanske inte jag var, men nästan. Världsgull

Bebissång och gofika

Ännu en toppendag. Idag hade jag lite mer rutin på det hela. Så pass att jag passade på att ta en tupplur på morgonen med lilleman. Gossova med en bebis är det i särklass mysigaste som finns.

Till lunch värmde jag ihop en tämligen avancerad lasagne som för enkelhetens skull köpts färdig. Har inte kommit dithän ännu att jag, likt Maria, gör egen mat. Hon får det att verka så enkelt, fast döljer att det i själva verket är en avancerad konst. Jag ska försöka, absolut. Lasagnen var dock en hit. Försök minnas när du skuttade såhär efter varje tugga;

Gott!

Dagens fasta punkt var bebissång klockan 13:30. Inför detta klädde vi båda upp oss till tänderna, och då det står i kyrkans regi, var vi propra och ordentliga. När vi lyckats lirka in oss till paulisalen möttes vi av en kvinna vid ett piano i en förövrigt tom lokal. Glatt hälsade hon oss välkomna, samtidigt som hon berättade att vi var först ut. Skillnaden från gårdagen var således radikal, från ett överfullt rum med barn och föräldrar, till ett tomt. Efter nära en halvtimme insåg vi att det nog sannolikt inte skulle dyka upp någon annan heller. Då bestämde vi oss därför för att gå. Detta efter jag gjort två knasiga saker. Dels blandade jag friskt ihop Falkenberg och Falköping, och skojade med sångfröken om att hon kom från "rätt sida landet" då hon berättade att hon var från Falköping. Märklig kommentar som jag tack och lov inte fördjupade mig i särskilt. Dels ljög jag lite i guds hus. En förhållandevis vit lögn. Det var en räddande lögn. Vi ägnade all tid åt att kallprata om ditt och datt, och kom såklart in på var alla andra kunde hålla hus. Sannolikt var alla i lekparken, menade vi. Då sa jag att vi skulle gå dit. Men istället gick vi iväg och fikade. Jag ville ha fika, och hade matsäck med åt Edor. Hon erbjöd kaffe, men jag nekade. Det kändes knasigt att gå, samtidigt som det var knasigare att vara kvar.

Efter det gick vi så iväg till ett fik och gissa om Edor Hansson slog på storcharmen! Servitrisen blev alldeles till sig och Edor var sitt allra mest fantastiska jag. Förutom servitrisen fick Edor igång en farbror i kön som var bussugen. Edor tappade såklart hakan och tittade avvägande länge på honom tills dess han insåg att han var from, varpå han sken upp som en sol och busade tillbaka genom att fånga farbrorns finger. På plats var det precis som Maria berättat om. Hon brukar gå och fika med Edor, och hon har sagt att numera är det inte som att gå och fika med en liten bebis, utan, man fikar tillsammans med en liten kompis. Jag drack kaffe och hade med mig små leverpastejsmackor åt Edor. Riktigt roligt och nåt jag gärna gör om snart igen.

Dagens höjdpunkt: blir dessa två dagar som gått, tillsammans. Det har varit en helt fantastisk upplevelse att vara pappaledig. Vi har haft roligt och mysigt och gjort roliga saker ihop. Mera sånt!

Hur i fridens namn kunde jag glömma?

Jösses. Ämnet jag tänk på precis hela dagen. Det självklara på bloggen. Dubbla inlägg idag således!

Först och främst. Edor vinkar. Det är fastställt och klart. När vi kom till bebissången vinkade han till fröken, varpå fröken sa "Men, så fint du vinkar!". Bara en vinkhändelse av flera, för gissa om vi övat. Han gör det på det mest fantastiska sätt. Han håller upp handen, med handflatan mot sig, och vinkar genom att öppna och stänga handen. Filmen ovan lyckas inte riktigt fånga själva vinket, för då var han inte på humör. Tro mig, det ska fångas!

Sen, han säger Hej. Han måste göra det, för nästan varje gång man säger hej, så säger han HEJ!
Nedanstående klipp, som vi MMS:ade till Maria tidigare idag, visar lite hur det kan låta.

Va? Va? Är det inte helt fantastiskt, så säg?!

Far/Son-dag

Utmattad bebis efter bebismingel och sång

Vilken härlig dag! Det var stor premiär för mig som föräldraledig på egen hand, och det gick riktigt bra. Nu fick jag fenomenal hjälp av min lille kille och vi försökte hitta på lite olika saker.

En snabb lärdom, som jag i och för sig hade ganska bra koll på även innan, var att time management är a och o. Ska nåt hinnas med, måste det ske när tillfälle ges. Sen finns liksom inte. Vi hade en tid att passa, och det var 13:00 då öppna förskolan slog upp sina dörrar. Inför den typen av sociala akrobatkonster skulle jag piffas till lite. Skjorta ska strykas, luggen läggas rätt och finstrumporna letas fram. (Man får inte ha skor på sig där inne, så jag kunde göra intryck från strumpläst till hårtopp). Kändes noga. Tidsramen höll riktigt bra, och efter en delikat bifflunch tågade jag och lillen ut på stan. Vi trillade in på Folkets Park där de har en bunt hästar i en liten lerig hage. Denna gången var Edor pigg och glad och åtminstone lite intresserad av hästarna. Han är lite för liten fortfarande dock.

Bebissången börjar vid två, men portarna öppnar en timme innan. Jag drog mig lite för att gå in, man känner ingen, det är fullt med folk och man förväntas prata med alla. Då sneglade jag lite på Edor och insåg att det inte spelar nån roll vad jag tycker, det är ju för hans skull vi går dit. Glada i hågen stegade vi in och fann ganska omgående kompisar, stor som liten. Och det är riktigt trevligt. Där satt jag i mina finsockar och småpratade med en massa småbarnsföräldrar. Edor hade kalasskoj på en lekmatta med en massa bebisar som ständigt snodde hans leksaker. De flesta bebisarna kryper omkring, så den mer fixerade Edor hade det kämpigt att behålla sina prylar. Tursamt nog dök ständigt nya leksaker upp, så han tog inte illa vid sig. Jag försökte berätta för honom om livets hårda skola, men han lyssnade inte riktigt på det örat, utan lekte glatt vidare med sina nya saker istället.

Under bebissången sjöng vi en massa bebishits, och det var skoj. Fast smått orutinerad som jag är, missade jag att han normalt brukar power nappa precis innan dylika aktiviteter, så mitt under värsta hitparaden, slocknade ungen. Då hade vi lekt med bebisar i över en timme, så det var inte konstigt att alla samlade intryck behövde processas till härlig körsång. När sångstunden var över pinnade vi därför snabbt därifrån, så Edor fick fortsätta sova i sin vagn.

Imorgon är det en ny dag som föräldraledig, och ännu en gång är det bebissång på schemat. Dock något mer religiös, om jag förstått saken rätt. Ska göra mitt bästa för att verka rekorderlig, antagligen med finstrumpor och luggen flott på sné.

Dagens höjdpunkt: Min son. Det är nog att tillskriva honom lite för mycket vett och vilja, men det kändes som vi hjälptes åt med dagen. Han var snäll och underbar, vilket gjorde det hela till en lätt plätt.

Oj, oj, oj, oj, oj!

Edor kan vinka. Det kan möjligen röra sig om en lyckad slump, men återkommande några gånger under kvällen har han hållit upp sin magiska lilla hand och vinkat. När han gjorde det mot Maria, efter det att vi vinkat åt oss själva i spegeln, blev jag så glad att jag nästan fällde en tår. Tänk vad lite han behöver göra för att jag ska bli sprickfärdigt stolt.

Det har varit en smakernas dag. Maria har bakat ett fluffbröd som behövde lite pålägg, och vad passar inte bättre än leverpastej. Gissa om Edor Hansson gillade det! Maria hade vissa issues med innehållsförteckningen, men så hittade vi en ekologisk variant med fläsk och lever i, utan bindväv. Mums filibabba! Dessutom har han fått smaka sharonfrukt och grape.

Laddar just nu järnet för att vara pappaledig imorgon. Maria ska gå kurs i två dagar, så äntligen får jag vara lite föräldraledig också. Jubel! Det ska bli roligt. Maria har ett digert schema som ska efterlevas med bebissång, bebiscaféer och en massa annat. Det ordnar sig nog. Det jag gruvar mig för lite är detta med nattvakten. Oskriven regel är att den som inte jobbar får fixa nattaktivitererna. Jag är inte pålitlig om nätterna, alls. Det är inte otroligt att jag tycks vaken och med på noterna, fast i själva verket djupt sovande och bara lite nattaktiv. Instruerade Maria att hon får ta i lite extra med mig om jag inte uppfattar Edorsignalerna.

Dagens höjdpunkt: Vinkningarna satte igång så många känslor att jag inte kan skriva om nåt annat. Edor vinkade idag.

Under vädret

Foto: Maria Jonsson

Känner mig olustig, matt och lite slokörad. Alltsedan lunchen igår har jag inte varit på topp. Lunchen i sig var trevlig, men möjligen snappade jag upp nåt i själva maten. Blä.

Ska kasta mig i säng och sova. Resan tillbaka till Malmö gick bra. Edor var sitt vanliga fantastiska jag. Det sötaste var när vi kom hem, då blev han superglad och alldeles till sig. Vi vuxna pustade ut över att vara hemma, och det verkade som om Edor gjorde samma sak. Allt i lägenheten var ett kärt återseende.

Dagens höjdpunkt: Idag har Edor varit så mycket ett barn. När han åt och när han busade verkade det idag som om han verkligen smakade på vad maten smakade, och när vi busade verkade det som om han visste vad som skulle komma härnäst. Han var som en liten person, mer ett barn än en bebis. Coolt.

Solig påsk

Laddar för att sätta oss i bilen imorgon. Gruvensamt att åka så långt igen. Finurligt nog har jag lagt över lite barnfilm till min telefon, som Maria kan hosta upp ur skjortärmen om han går ner sig i en åkapsykos. Det har ju inte hänt ännu, men det kan ju ske.

Bra dag idag. Soligt och mysigt.

En lustig sak med vår son är att han hatar två saker. Han hatar sin keps och han hatar när man knäpper de övre knapparna. Kepsen kan jag förstå lite, men när vi knäpper knapparna är det som om han fått en fixidé att vi minsann inte ska komma undan så lätt med ett byte. Knapparna längs benen är inga problem, inte heller över magen. Men så vid halsen tar det stopp. Och det är inte för att han tröttnat, för jag har minsann testat att börja uppifrån.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor sov middag. Efter ett tag kom Maria och knackade på, Edor hade sovit på tok för länge. Jag kämpade ett tag med att väcka honom försiktigt, och när han vaknade var han lyckligare än någonsin. När jag log mot honom, skrattade han, han tumlade runt i sängen och bonkade huvudet mot mitt bröst på ett gossätt. Mysig unge, har vi!

Magläge

Edor Hansson har börjat sova på mage. Inte så sensationellt kanske, men han är så gullig när han gör det. Han somnar på rygg, sen snurrar han runt som en virvel i sömn tills dess han ligger på mage. Gärna med ansiktet rakt ner mot kudden. Då får vi rätta till det hela, för så kan man ju inte ligga. Tack och lov är han nu så pass stor att rekommendationerna kring hur han ska ligga inte riktigt gäller. Han går inte heller kontrollera, så, vad göra?

Vi har skoj i Örebro. Iris med familj har också anlänt. Att påstå att de leker är kanske att ta i lite, men de ser på varandra i allafall. Och för två sjumånaders tycks det räcka ganska långt. De skrattar och gråter om vartannat. Och Edor sover som en skurk. Antagligen för att det händer så mycket runt omkring honom, att han utmattat trillar omkull ibland.

Iris har skavsår på stortårna efter allt krypande. Edor står fortfarande ganska stilla. Fränt att det är så olika. Köpmangatan 1 är förtillfället bebott av stolta människor i alla hörn. Martin, Helena, Jag, Maria, gammelfarmor Elsa och MorfaR springer alla omkring och beundrar. Lägenheten är nästan ett bebistempel där vi beundrar alla små framsteg.

Dagens höjdpunkt: Att småttisarna får tillfälle att leka ihop är toppen. Martin, jag, Iris och Edor satt i sängen och busade. Läste ur Edors pekbok med urdåliga rim. Då kändes det som om de lekte lite. Även om de, som sagt, mest tittade på varandra. Fränt.