Smart motreaktion

Edor fick leka i lådan medan jag lagade middagen (väldigt god lasagne). Han hittade tandpetare. Femton tusen stycken.

Jag är förlåtande i min natur. Det ligger verkligen till last då jag ska försöka styra upp vilddjuret till son jag har ibland. Han har börjat slåss lite. Plötsligt tjongar det till och så har man fått sig en liten snyting. Det är ju såklart bara bus, men inte riktigt socialt accepterat i alla lägen.

Problemet är att han är så förbaskat söt. Och när jag säger till på skarpen blir han ännu sötare. Och hur i fridens namn ska man kunna hålla ögonbrynen vinklade på det arga sättet och blicken bestämd då man möts av världens möjligen sötaste lille filur. Sen reagerar han på min bestämda ton med skratt. Jag har dock lyckats hålla minen de flesta gångerna. Får hoppas han ändå blir någotsånär väluppfostrad i slutändan.