En riktigt fartig dag

Jösses vilken snabb liten en vi har. Flera på öppna förskolan har sagt att de märkt en ny sida hos Edor, att hela han lyser bus. Och visst är det så. Numera springer han helst dit han ska och ofta stannar han till för att öva på att hoppa lite innan han hastar vidare. Ett litet krutbuspaket, och tack och lov för det. Skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt.

Efter att Edor mördat bokstaven S på datorns tangentbord har jag försökt sätta gränser kring hur mycket han får hålla på med den. Edor vet att han inte får leka med sin fars dator, men likväl gav han sig lömskt och lurifaxit på den idag. Verkligen helt i smyg. Och hur kan jag möjligen då veta detta? Jo:

Dagen i 4 bilder

I vanlig ordning badades det efter frukost. Edor äter den till största delen själv, vilket alltid än så länge också innebär en ganska lortig liten kompis. Bambau betyder bär och blåbär är vad som bjuds till gröten, så Edor är ofta blå i färgen. Bad är bra, för då hinner jag också göra en massa saker medan han sitter och myser och plaskar. Idag valde dock Edor att sjunga ganska högljutt istället, vilket man kan ana sig till i bilden ovan.

Precis innan badet hittade jag förresten Edor sittandes på köksbordet. Vips var han där. Vad som också fanns på bordet var en liten tärning choklad. Kvällen innan hade vi besök av snälla Ineke, Einar och Sara, så det hade dukats fram gotta. Nu fanns inget gotta kvar på bordet, utan enda spåret var en liten chokladkrans runt Edors mun. Han gillar choklad.
I vanlig ordning även på öppna förskolan valde Edor idag för omväxlingens skull att krypa ned i en upp och nedvänd pall. Annars brukar han ju sätta sig i lådor av olika slag. En bra dag på öppna förskolan även om bästisarna lyste med sin frånvaro.
Mellanmålet i eftermiddags bestod av föga inspirerande rätten gröt. Hade lite svårt att komma på nåt spännande. Edor åt själv. Uppenbarligen med hela ansiktet. Blå i färgen igen alltså.
Pappas lilla hjälpare. Han är så himla mån om att få hjälpa till. Är det inte att hämta papperstussar för att torka upp efter sig, vill han jobba med nåt annat. Lyfta är han särskilt bra på. Idag fick han hacka morot. En helt och hållet påhittad syssla, då morot inte ingick i middagen, men likväl något som sysselsatte honom i några minuter. Smart.

Vad är det här?

Vad är det här?

1: Snö?
x: En liten tidningsartikel?
2: Den fenomenalt lilla papperstussen Edor hämtade för att torka soffan som han hällt ut en halv deciliter välling i?

Detta med film

Helt bomullig i hjärnan. Går nog inte beskriva mig bättre än så. Det är fascinerande hur både jag och Maria är så helt betagna av vår son, att vi när han lagt sig, sitter och tittar på filmsnuttar med honom. Men, så är han ju helt magisk. Och rolig, ofta utan att veta om det.

Dagen har ägnats åt en del sång. Vissa delar lyckades jag fånga på film. Han trallar och sjunger en hel del, inte bara på befallning. Som här:

Ha, ha, ha.. Fantastiskt!!

Sen har vi sång som vi sjunger tillsammans också, med rörelser!



Dagen har varit en riktigt bra sådan. Öppna förskolan på förmiddagen. Det gulliga där är att Edor verkligen är helt förälskad i en av fröknarna. Kristina. Han sitter som trollbunden så snart hon gör nåt, och vinkar hon åt honom är det nästan så att han rodnar. Hon leder gympan på fredagar och hakan faller på Edor så fort hon skuttar fram, för att inte tala om sångstunderna på måndagar och onsdagar. Då tindrar han som ett ljus framför henne. Vore det inte för de dryga fyrtio åren som skilde dem emellan, skulle det vara helt ok. Sen är hon nog redan upptagen.

Eftermiddagen sedan spenderades hemma hos Love och hans pappa Patrik. Bus och sus. Måste börja jobba på att bjuda igen, då vi varit där och stökat runt ganska många gånger. När vi lämnar lägenheten märks det verkligen att två yrväder härjat fritt. De måste ges möjligheten att ge igen.

Och så, en bonussång:

Bio

Idag gick jag på bio. Själv. Det var faktiskt riktigt trevligt och kommer göras igen. Vi kommer ju aldrig iväg tillsammans, jag och fru Jonsson, och att vänta på att nån annan vill gå, äh, det tar lång tid. Solobio is the shit!

Köpte en overall åt Edor idag, som Maria sprang och lämnade tillbaka. Den var konstig. Långa ben och armar, kort i själva längden. Imorgon blir det overalljakt igen.




Öppna förskolan var trevlig idag, även om det inte var så mycket folk där. Varken Love eller Melker fanns på plats. Edor fann sig dock i det ganska snart och lekte på för fullt själv. Seth, en ganska ny kompis var där, och de hade roligt ihop.

Snö är pecko!

I morse när vi vaknade, vaknade vi till ett vintervitt Malmö. Vi var inte alls särskilt förberedda på det. Edor har ingen overall, han hade inga vinterskor, och riktigt dåliga vantar. Skoproblemet löstes under eftermiddagen. Jeeesus vad tokdyra små barnskor är. Nu pratar vi storlek 24. Det är inte många centimeter sko, men de kostade mer än mina. Huvudsaken är dock att han inte fryser och/eller blir blöt, vilket han inte ska bli nu i sina nya, fina Kavatskor. Imorgon ska overall och handskar införskaffas, och plötsligt är han väl rustad för skånsk vargavinter. Eller, rättare sagt, skånsk slask.

Apa!

Eftermiddagen ägnades åt ett besök på Malmö Terrarium. Ett sånt där ställe där de samlat en massa otäcka djur i glasmontrar. Jessica skulle dit med Love, så vi hängde på. Tur det, för det var riktigt roligt. Edor hade stora ögon hela tiden, och jag var konstant lite skräckslagen över alla svarta änkor och tarantellor som lurade bakom millimetertunna glas. De hade förutom monsterspindlar en massa ormar, ödlor, fiskar, grodor, krokodiler och apor. Lägg därtill talande papegojor, skuttande kängurusar, fladdermöss och fritt springande silkesapor. Kul var bara förnamnet.

Hej då, papegojan!

Efteråt busades det i snön, följt av att det bjöds på fika hemma hos Jessica och Love. En bra dag således.

Ont och gott

Jag och världens bästa mormor

Det mesta av tankeverksamheten ägnas åt mormor, och allt runtomkring. Det blir lite knepigt när man är 150 mil ifrån allt. Det är mycket man missar, men massor man förskonas ifrån. Avståndet skapar lite distans också, verkligen på ont och gott. Hela jag förstår och vet vad som har hänt, men jag tror det blir verkligt först när jag åker hem och mormor inte finns där.

Ur det onda kommer alltid nåt gott, och i detta fallet blir det att vi får till en extra hemresa. Förvisso blir det bara sju dagar mellan besöken, då vi den 20 december åker upp igen för julfriande, men det är inte fy skam. Mormor begravs den 10 december så då åker jag och Edor hem. Ska bli otroligt spännande att åka själv med skrutten på tur. Det är såna gånger det blir extra tydligt för mig att vi två hör ihop. Önskvärt vore såklart andra omständigheter och att det vore nåt annat än en begravning vi skulle åka till.

Nåt mer jag ser som en positiv sidoeffekt är att julen kommer bli ett kärt återseende av familj för Edor. Det går långt mellan gångerna han träffar de sina i norr normalt. Nu kommer det vara full gas från första dagen, nåt jag tycker känns väldigt bra.

Idag lekte Edor och Love järnet med varandra. Det är som att nåt verkligt bra hände medan Iris var här. Edor har blivit lite mer gå-påig, nåt som är ganska bra om man ska busa med andra barn.

En inte så bra dag.

Idag dog min mormor. Hon var fin och mig väldigt kär. Bilden avslöjar henne lite för den hon var, en busig tant med stort hjärta.

Ja!

Idag har Edor pratat som aldrig förr. Han har börjat svara Ja! på direkta frågor. Huruvida han har stenkoll på att han svarar på frågor eller ej kan jag inte hundra säga säkert, men hittills har han svarat rätt. Oftast handlar det om vad han vill ha. Som exempelvis, vill du ha en kaka? Då svarar han Ja! Sötnos.

Så var vi ensamma igen. MorfaR, Martin, Helena och Iris har åkt hem efter fyra dagar. Alltid intensivt att ha utspritt besök, men ack så trevligt. MorfaR och Edor är bästisar. Det är kärt att se Edor vända sig till sin morfaR då han behöver nåt, lika gärna som han vänder sig till oss. Iris och Edor har lekt järnet vilket resulterat i en utmattad liten Edor som sovit lite mer än vanligt de senaste två dagarna. Inte undra på, som de hållit på. Sötast är det nästan då de ätit mat. De har turats om med att mata varandra, och börjar den ena skaka på huvudet, gör snart den andre det också. De härmar varandra och ibland stannar de upp, ser på vad den andre gör och börjar skratta. Fränt.

I fredags var jag och Maria på Lady Gaga. Edor lämnades med tunga barnvaktsarsenalen och det gick såklart alldeles utmärkt. Trodde inte annat heller, och i ärlighetens namn ägnades Edor inte en tanke under hela konserten.

Nåt som slagit mig under dessa fyra dagar är en viss känsla av avund. Jag hoppas småbarnsföräldrar med barnens mor/farföräldrar nära förstår hur pass bra de har det. Inte bara med konserten i åtanke, utan mer det vardagliga. I torsdags medan jag lagade middag gick morfaR, Martin, Edor och Iris ut på bakgården och lekte. Jag kunde då helt ägna mig åt att laga mat. Inget annat. Är det bara jag och Maria är det ändå alltid så att man håller öron och ögon öppna, man är alltid på alerten. Det var upplyftande att släppa ansvaret en kort stund, vilket var enkelt att göra då jag visste att Edor hade det fenomenalt trevligt.

Edors kusin Clara har skrivit fantastiskt fina rader om min mormor, Claras och Edors gammelmormor Karin som är väldigt sjuk. Jag skulle inte kunna skriva bättre själv.
Läs här

Stökarna!

Naaaw. Sötnosar!

Jösses, man är verkligen inte van vid att ha bebisbus i hundra en hel dag. Sötnosarna är ganska mycket kompisar och leker som bara den. Att hinna med att plocka efter dem är helt omöjligt, trots att vi är tre vuxna karlar på plats. Men, likväl är det roligt.

Idag har Edor fått öva på att vara ensam med morfaR, Martin och Iris. Imorgon smäller det och då ska de klara sig själva. MorfaRs största bekymmer är blöjbyte. På frågan om han ville öva idag valde han dock att avböja. Och, jag tror som han, att i skarpt läge löser det sig, på ena eller andra sättet. Samma gäller morgondagens vaktning. Edor lär inte vara tröstlöst ledsen, då han hela dagen idag haft fenomenalt roligt. Det enda jag kan tänka mig kan uppstå är att Edor vägrar sova. Och blir det så, ja, men då får han väl vara vaken. Det är ju inte allt i världen. All tilltro finns dock där, och sannolikt kommer Edor vara from som ett lamm och somna bara av att morfaR säger åt honom. Skulle inte alls förvåna mig särskilt.

Huset fullt

Vi har inga Olsen-tvillingar här, men väl tvillingkusinerna! Iris med pappa Martin kom mitt på dagen, tätt följda av morfaR. De ska vara här fram till på söndag. Främst handlar det om att de ska vakta lilltrollet på fredag, då jag och Maria ska gå på Lady Gaga, men sen handlar det såklart mycket om att ha trevligt.

Barnen fann sig tillrätta ganska snabbt. Vi var lite spända att se hur Edor skulle reagera med tvillingkusinen Iris. Sedan de blev så pass stora att de har ett utbyte av varandra, har de bara setts på Edors bortaplan. Hur skulle det vara med Edor i sin hemmamiljö? Iris har alltid varit den lite tuffare. Nu står det ganska jämt dem emellan. Edor har varit rejält kaxig under kvällen och de har haft riktigt roligt. Ska bli kul att se de kommande dagarna hur mycket de leker.

S is back!

Ah, glömde skriva om dagens mest positiva överraskning. Gick till fantastiska Makomer, apple-butiken här i stan. Edor har, som jag skrev tidigare, mördat bokstaven S på mitt tangentbord. Hade haft lite mailkorrespondens med deras tekniker, som bad mig komma in med datorn. Väl där bad han mig vänta lite medan han skulle se om han kunde trolla. Visst kunde han det. Bakom kulisserna fanns en gammal macbook som inte längre behövde alla sina tangenter. Och utöver det fantastiska med att bokstaven S är tillbaka, så på frågan om vad kalaset skulle kosta kunde jag lämna butiken med löftet om att komma tillbaka en dag med en kaka.

Älska Makomer!

Vad är grejen med getter, egentligen?

Som bekant går vi till öppna förskolan måndag till fredag mellan 09:00 och 12:00. Det är vår rutin som fungerar fantastiskt bra. Det är roligt. Väl där har Edor en egen rutin. När jag släpper loss honom ur vagnen springer han fram till grinden som håller barnen inne. När jag öppnar den sticker han iväg som ett litet skott till läsrummet. På en vägghylla där står en hel hop med böcker. Varje dag plockar Edor fram två böcker som han sätter sig med i läshörnan. Böckerna är Petter och hans getter och Bockarna Bruse.

Han gillar uppenbarligen getter

Kylan har blivit lite mer påtaglig här i södra Sverige och behovet av en overall har uppstått. Edors kusin Clara hade en kalasfin overall som han kunde få ärva. Tanken var att vi skulle ta den i samma veva som hemresan till Tallnäs över jul, men då kylan smugit sig hit, bad vi få overallen hitskickad. Och nja, den sitter inte riktigt som ett smäck.

Som Vickan sa: Mycket overall, lite Edor

Ko ko dilen är ta ta!

Lådorna är raka nu. Eller, raka så de duger. Normalt bör man kanske inte bruka våld när man ska vara lite precis, men det var exakt vad jag gjorde ikväll. Och det funkade. Puh!

Edor pratar oavbrutet nu egentligen, men aldrig på kommando. Jag är ju väldigt stolt över honom och berättar för alla, oavsett om de vill höra eller ej, om vilka stora framsteg han gör. Dock lyckas vi väldigt sällan bevisa att han kan säga vissa ord. Som krokodil, tillexempel. Han kan, men det har bara jag och Maria vetat om egentligen, tills idag. Lyckades fånga honom på film då han säger det, möjligen efter en anings ältande från min sida. Höj för guds skull volymen så det hörs, så ska jag inte tjata på honom mer om just den saken.



Han har också börjat säga hemma, då vi kommer hem. Antagligen för att jag varje gång vi öppnar dörren säger hemma! Ta ta är ett nytt ord som betyder borta. Och hur vet jag det? Jo, se här:

Kaka!

Idag togs ett djupt andetag och med borrflugan i högsta hugg borrade jag fast handtagen på skåpluckorna i köket. Det blev inte helt fantastiskt bra. Imorgon måste jag korrigera lite på utdragslådorna. De ser verkligen inte kloka ut. Förstår inte hur det egentligen gick till då jag hade en bra mall att borra efter. Hur som, jag tror det går rädda. Om inte får jag glädjas åt att vi satsade på prisvärda IKEA-luckor, så en ny uppsättning är inte ruinerande.

Bra dag idag. Lekte med Edor i en park. Inte särskilt härligt väder, men uppehåll. Vi höll till i en del av parken där det fanns en hel del träd. Edor fick dock nys på en lekplats nära intill, så det dröjde inte alls länge innan han smugit sig dit. Vi stannade också till vid en damm för att ge ankor lite kaka. Edor lyckades få en anka att ta en bit kaka ur hans hand. Farligt men roligt. Frågan är om det verkligen var meningen, för helst ville han äta kakan själv.

Mördarvampyren Edor

Mördarvampyrskurken

Vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt fann vi oss mitt i en spännande lek när vi besökte lekplatsen nära oss på eftermiddagen. Vi hade ganska precis kommit dit då en sockersöt flicka kom fram till oss. Hon var kanske sex år gammal och när hon såg Edor visste hon genast vem han var. Han var den livsfarlige mördarvampyren som skulle bita dem. Hon skrek till sin bror på kanske tio år att han skulle fly för sitt liv, för annars skulle Edor bita honom. Sen sprang hon själv iväg skrikande i vild panik. Edor stod lite förvånat blixtstilla med sin blåa lilla spade. Efter en liten stund vågade sig flickan fram igen. Hon frågade då varför han inte bitit dem ännu. Tja.

Medvetet har jag inte skrivit om bajs på väldigt länge. Det har liksom känts som att ämnet varit uttömt och att det inte riktigt fanns nåt mer att skriva om det. Allmänintresset kring bajs är inte särskilt brett och det är också något av en integritetsfråga. Vad tycker Edor om att jag skriver om hans bajs? Ska inte gå in på spännande detaljer, men idag gör ämnet comeback i bloggen. Orsaken är enkel. Edor bajsade på pottan idag. Självklart fotograferade jag den beundransvärda mängden bajs, men för verkligen allas skull lägger jag inte upp en sån bild. Vad som jag då upptäckte, medan jag tog hand om det efteråt var att det var förbaskat mycket svårare än att ta hand om en blöja. Det blev plötsligt riktigt bajs på nåt sätt. Blä. Men själva fenomenet pottbajsning är sensationellt.

Smart motreaktion

Edor fick leka i lådan medan jag lagade middagen (väldigt god lasagne). Han hittade tandpetare. Femton tusen stycken.

Jag är förlåtande i min natur. Det ligger verkligen till last då jag ska försöka styra upp vilddjuret till son jag har ibland. Han har börjat slåss lite. Plötsligt tjongar det till och så har man fått sig en liten snyting. Det är ju såklart bara bus, men inte riktigt socialt accepterat i alla lägen.

Problemet är att han är så förbaskat söt. Och när jag säger till på skarpen blir han ännu sötare. Och hur i fridens namn ska man kunna hålla ögonbrynen vinklade på det arga sättet och blicken bestämd då man möts av världens möjligen sötaste lille filur. Sen reagerar han på min bestämda ton med skratt. Jag har dock lyckats hålla minen de flesta gångerna. Får hoppas han ändå blir någotsånär väluppfostrad i slutändan.

DÄR!

Idag lämnar jag över ordet till min son Edor. Han har några saker han vill visa:



Observera hur fenomenalt fantastiskt gulligt det är när han håller fingret mot överläppen medan han funderar. Jag smäller av av söthet.

Och sen detta. Det är nån form av blandning mellan dans och yrselrus. Vi dansade disco, och gissa om rummet gungade. I dubbel bemärkelse för mitt lilla troll.

Ett virus, tack!

Jag har en egen liten jobbare.

Prenumerationen på virus fortsätter och lilleman hostar som en riktig karl. Idag köpte jag lite hostmedicin som jag hoppas ska hjälpa. Mantrat om allmäntillståndet får leda oss rätt, och allmäntillståndet är ändå väldigt bra. Än är ingen fara på taket, även om han tycks ha lite tyngre att andas, stackarn.

Idag gjorde vi ändå comeback på öppna förskolan där vi fick träffa Love och Astrid med medföljande föräldrar. En liten smak av hur en vardag med rutin fungerar, och gissningsvis är vi tillbaka på banan med det också ganska snart.

Laddar för ett par dagar som soloförälder då Maria ska åka på mässa fram till på lördag. Som alltid lite spännande och lite speciellt. Undra vad vi ska hitta på, bara vi två?

Dagens höjdpunkt: Mitt smarta barn är bara för söt. Dels har han börjat säga DÄR! på varje fråga om Var är..? Hans röst är som en liten hallelujakör och när han glatt utropar vart ugglan, klockan, lampan, zebran, moroten, kaninen, hunden eller vad de nu vara månde är, så fylls jag av glada känslor. Dels när Maria ikväll läste ur boken Någon, som Edor fick av Cathrine och Jörgen, så började han sprattla med benen då hon berättade om den stackars guldfisken som låg och sprattlade utanför sin glasskål. Hur sött var inte det? Tilläggas bör att han till Bockarna Bruse lagt till en massa ljud som för berättelsen framåt. Han klipp klappar varje gång en get går över bron, han pekar på näsan när man pratar om vad trollet har som är stort, han gör ett boiiiingljud när stora bocken stångar trollet i forsen och han gör ett skrattljud när man pekar på stora bocken, och frågar hur den låter, precis efter det att han boiiingat trollet ned i forsen.

FTW!

En, av två, favoritsyster

Vardag igen. Idag åkte så Cathrine och Jörgen hem igen och lämnade efter sig ett fantastiskt fint kök. Som alltid lite vemodigt att låta människor jag tycker extra mycket om, åka iväg flera hundra mil. Allt är inte klart med köket, men de stora bitarna är fixade. Ugn, häll, diskbänk, bänkskiva, diskmaskin och de flest av skåpluckorna är på plats. Kyl och frys också, såklart. Kvar är egentligen några få luckor och kakel.

Det mest radikala med nya köket måste jag säga består av två saker. Först och främst diskmaskin. Jag har aldrig haft diskmaskin så i 18 år har det diskats för hand. Nu har jag i och för sig de senaste tio åren delat den bördan med Maria, men likväl, ett elände. Nu är det inte så eländigt längre, utan snarare spännande och kul. En känsla jag har en föraning om kommer falna ganska snart dock.

Det andra är hällen. Den är magisk. Har köpt en induktionshäll och den är onaturligt snabb. Det handlar tydligen om magnetism och slår man på boostern kokar vatten upp på nolltid. Och med nolltid menar jag verkligen rekordsnabbt. Snabbare än en vattenkokare. Vattnet blir ljummet inom första korta sekunderna. Fantastiskt fascinerande.

Det får bli ett litet hemma hos-inlägg så snart köket är helt klart.

Dagens höjdpunkt: DISKMASKIN FTW!

Arbete pågår

Söta

Vilka dagar! Vi har lägenheten full av fantastiska människor och köket börjar ta en ny form. Svåger Jörgen och syster Cathrine är här. Emil och Lisa har precis åkt hem. Det mesta är kaosartat men hopp om liv kvarstår. Det blir kanonfint!

Mer om allt kommer snart.

Sötnos

Fullt hus

Utfasning

Busöverdos

Edor har inte hämtat sig från vintertidsskiftningen ännu. Lunchtimmen är kritisk. Idag försökte jag med lunch klockan 11. Enligt sommartid innebär det alltså klockan tolv, en halvtimme senare än vanligt. Det slutade som bilden visar ovan. Måste fasa ut timmen mer således.

Dagens höjdpunkt: Bus på öppna förskolan och att Emil och Lisa är här. Det är mysigt.

Storkusinen

Inför kusinmötet igår fick jag förresten förklara för Edor att Emil är stor. Har en känsla att när man pratar om kusiner, tänker sig Edor en liten person.

Idag gick vi till Moderna Museet och såg utställningen där. Den var riktigt bra. Emil och Lisa är de perfekta gästerna. De är snälla, roliga, trevliga och unga. Och unga går in gratis på Moderna vilket gör det billigt för mig att bjuda dit dem.

Dagens höjdpunkt: Det tycks gå förhållandevis lätt att ta ned kaklet i köket samt ta bort kakelfixet. Skönt.

Kusin på besök

Edor i sin nya fina lila mössa.

Idag kom Emil och hans tjej Lisa. Jag och Edor åkte till Sturup och hämtade dem, och resan var lite spännande. Spännande just för att Edor satt ensam i baksätet då bilbarnstolen sitter där. Jag hade laddat med en massa torkade aprikoser, napp och en hel repertoar av barnsånger. Det behövdes inte. Nånstans tror jag Edor kände sig lite stor av att sitta där bak själv.

Hem var det lika spännande, då han skulle sitta med Emil. Det gick såklart hur bra som helst, då Emil utstrålar snällhet. Edor blev betagen genast, även om han under resans gång ropade Pappa och tittade fram, bara för att se till att jag var där.

Dagens höjdpunkt: Emil och Lisa på besök. Vi har nästan en vecka på oss att hitta på en massa saker. Skoj.