Ont och gott

Jag och världens bästa mormor

Det mesta av tankeverksamheten ägnas åt mormor, och allt runtomkring. Det blir lite knepigt när man är 150 mil ifrån allt. Det är mycket man missar, men massor man förskonas ifrån. Avståndet skapar lite distans också, verkligen på ont och gott. Hela jag förstår och vet vad som har hänt, men jag tror det blir verkligt först när jag åker hem och mormor inte finns där.

Ur det onda kommer alltid nåt gott, och i detta fallet blir det att vi får till en extra hemresa. Förvisso blir det bara sju dagar mellan besöken, då vi den 20 december åker upp igen för julfriande, men det är inte fy skam. Mormor begravs den 10 december så då åker jag och Edor hem. Ska bli otroligt spännande att åka själv med skrutten på tur. Det är såna gånger det blir extra tydligt för mig att vi två hör ihop. Önskvärt vore såklart andra omständigheter och att det vore nåt annat än en begravning vi skulle åka till.

Nåt mer jag ser som en positiv sidoeffekt är att julen kommer bli ett kärt återseende av familj för Edor. Det går långt mellan gångerna han träffar de sina i norr normalt. Nu kommer det vara full gas från första dagen, nåt jag tycker känns väldigt bra.

Idag lekte Edor och Love järnet med varandra. Det är som att nåt verkligt bra hände medan Iris var här. Edor har blivit lite mer gå-påig, nåt som är ganska bra om man ska busa med andra barn.