Mördarvampyren Edor

Mördarvampyrskurken

Vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt fann vi oss mitt i en spännande lek när vi besökte lekplatsen nära oss på eftermiddagen. Vi hade ganska precis kommit dit då en sockersöt flicka kom fram till oss. Hon var kanske sex år gammal och när hon såg Edor visste hon genast vem han var. Han var den livsfarlige mördarvampyren som skulle bita dem. Hon skrek till sin bror på kanske tio år att han skulle fly för sitt liv, för annars skulle Edor bita honom. Sen sprang hon själv iväg skrikande i vild panik. Edor stod lite förvånat blixtstilla med sin blåa lilla spade. Efter en liten stund vågade sig flickan fram igen. Hon frågade då varför han inte bitit dem ännu. Tja.

Medvetet har jag inte skrivit om bajs på väldigt länge. Det har liksom känts som att ämnet varit uttömt och att det inte riktigt fanns nåt mer att skriva om det. Allmänintresset kring bajs är inte särskilt brett och det är också något av en integritetsfråga. Vad tycker Edor om att jag skriver om hans bajs? Ska inte gå in på spännande detaljer, men idag gör ämnet comeback i bloggen. Orsaken är enkel. Edor bajsade på pottan idag. Självklart fotograferade jag den beundransvärda mängden bajs, men för verkligen allas skull lägger jag inte upp en sån bild. Vad som jag då upptäckte, medan jag tog hand om det efteråt var att det var förbaskat mycket svårare än att ta hand om en blöja. Det blev plötsligt riktigt bajs på nåt sätt. Blä. Men själva fenomenet pottbajsning är sensationellt.