Världens bästa

Fikafin på Espresso House

Det finns barn, sen finns det barn och sen finns det Edor. Många gånger när jag berättar om Edor förstår jag mer och mer att Edor är unik. Den ende i sitt slag. Han skriker nästan aldrig. Han älskar att äta. Han är oftast nöjd och belåten. Han är helt enkelt ett A-barn som saknar motstycke. Förvisso fick han idag ett mindre utbrott som möjligen grundade sig i att han visar mer vilja än någonsin, men sannolikt var han bara hungrig. Maria var ute på ärenden och jag och Edor hade quality time. Då passade han på att skrika otröstligt som han aldrig förr gjort. Tack och lov är bästa mutan fortfarande mat. Jag snitsade fram en flaska och Edor återgick till sitt underbara själv igen. Så, ja, han kan skrika, men han gör det väldigt sällan. Inte mindre unik för det.

Idag har jag gjort lite extreme home makeover här på köpmangatan. Vardagsrummet har möblerats om, och frågar ni mig blev det fantastiskt bra. Riktigt mysigt, faktiskt. Rummet har fått snurra 180 grader. Matsalsmöblerna står nu sonika där soffan stod och tvärt om. Traditionellt möblerat, men ack så funktionellt.

Dagens höjdpunkt: Edor som en naken liten sprattelgroda. Edor vädras och det tycker han är fenomenalt roligt. Ingen blöja i vägen för akrobatkonster. Vi trodde han var lite krasslig, men han motbevisade oss snabbt genom att sprattla som en vilde en kvart på en madrass, precis innan läggdags. Tänk att det kan vara så roligt, både för oss och honom. Han låg, sparkade och fångade tårna. Ett tag trodde jag att han skulle snurra runt från rygg till mage, men det var blott ett önsketänkande. Än är det några dagar kvar tills dess att det händer.

Svenska

Morfar är ganska bra på det här med bruschel

Ibland dyker ord och uttryck upp som Maria inte känner igen som svenska. Ord som jag tydligen dolt väl och som när jag använder dem tycks obegripliga och främmande. Vi har pratat en del om hur pass annorlunda alla andra pratar hemmavid. Jag är inte den som slänger mig med bondskan, men jag förstår den väl. Min förhoppning nånstans är att Edor också ska förstå. Och ur bondskan hämtar jag då och då ord och uttryck som är direkt lämpade för olika ändamål. Svenskan räcker helt enkelt inte riktigt till alla gånger.

Idag stoppade Edor fingrarna i munnen i vanlig ordning, men han var sannolikt lite oförberedd på hur långt han verkligen kunde stoppa dem. Följdaktligen tjäjdes han varpå jag sa:
"Men Edor, du ska ju inte stoppa in fingrarna så långt att du tjäjs". Att tjäjes handlar alltså helt enkelt om att kväljas, som är mycket mer komplicerat som uttryck.

Ett annat ord, som Maria nu själv använder sig av, är brushlig. Jag brukar brushla med Edor och det tycker han är roligt. Ibland är han själv ganska brushlig, vilket inte är så bra. Att brushla handlar således om att busa och/eller leva om.

En del har reagerat på tro sig om som uttryck, vilket är en fenomenalt uttryck att använda sig av när det kommer till bebisar. Att Edor tror sig om att ligga i vagnen eller tror sig om att sitta i andras knän. Att Maria tror sig om att göra alla sina ärenden, och inte hasta iväg hem halvfärdig. Tro sig om handlar helt enkelt om att man finner sig vid, accepterar, litar på.. helt enkelt tror sig om nåt. Otroligt användbart i många avseenden.

Orden dyker upp då de behövs, och det är ganska roligt att ha ett andra vokabulär att plocka in då svenskan inte täcker det som ska beskrivas.

Dagens höjdpunkt: Foto 7an som vänligt laddade mitt kamerabatteri. Jubel och hurrarop! Matvraket Edor som idag fick äta avocado på cafe Gröna Grodan.

Frostigt

En rosig kille

Det är ganska kallt i Örebro, och tydligen ska det bli kyligare. Vi brottas ständigt med att hitta balansen i hur mycket vi ska klä Edor. Oftast blir det för mycket, då man gärna vill bre om honom lite extra. Idag blev han dock lite frostig om nosen efter vår kvällspromenad hem från Monica. Det går inte vara sötare. Det är rakt omöjligt.

Vi var bortbjudna till Monica på glöggafton, och det var som väntat mycket trevligt. Adrian, Monicas kille och Josefin, Monicas kollega, var där. Vi drack glögg och surrade lite om kommande nyårsaftonsfirande. Vi har nu beslutat att vi stannar kvar i Örebro över nyår, och till Köpmangatan kommer åtminstone Monica och Adrian. Det visade sig att Adrian är allergisk mot grönsaker, frukter och nötter. Lägg därtill att vi försöker undvika mjölkprodukter i vår familj. Vegetarianen Maria, som planerar menyn, har således en spännande utmaning framför sig. Hon tycker det är roligt, då hon nog aldrig stått inför en så pass anpassad meny tidigare. Det blir med säkerhet alldeles utmärkt.

Dagens höjdpunkt: Fortfarande maten. Idag fick Edor mer palsternacka, och jag fick mata honom. Han älskar verkligen att äta, och vi älskar att se på då han gör det.

Foto: Maria Jonsson

Fast föda

Föregående filmsekvens, bara för att nämna den först, var ett experiment. Jag epostade den från min mobiltelefon till bloggen och den publicerades. En funktion jag tycker är väldigt cool.

Hur som. Idag inleddes så ett helt nytt kapitel i Edors liv. Fast föda. Frågan är väl egentligen hur fast själva palsternackspurén med olja som serverades verkligen var, men ändå. Vi kokade en palsternacka och mixade den slät. Av Helena och Martin fick vi silikonskedar vilka kom väl till pass. Som bilden avslöjar var det inga som helst problem med att få Edor att smaka. Han har länge visat intresse för allt vi stoppar i oss, och purén var inget undantag. Han greppade efter skeden och ville efter första smakbiten bara ha mer. Total mängd puré som vi pratar om är möjligen en tesked eller två, vi börjar lugnt. Men ändå. Imorgon blir det en ytterligare smakportion. Oklart ännu om det blir palsternacka igen, eller nåt annat delikat som morot eller kålrot.

Jag har själv varit tämligen insnöad på potatis. Vet inte riktigt varför, egentligen. Handlar nog mest om att det är vad de flesta gett som förstagrej. Alltså finns det ingen regel där, utan en sån sak man bara gjort. Antagligen har det nog mest handlat om att man tagit vad som funnits till hands. Nu är varken jag eller Maria stora potatisätare, så palsternacka blev första icke-mjölkssmaken Edor fick smaka. Såhär i efterhand tycker jag det var ett alldeles utmärkt förstaval. Det verkade även matvraket Edor hålla med om.

Ikväll hälsade vi på hos David, Ulrika, Vanja och Majken. Alltid lika trevligt och de dära ungarna är bara för härliga. Majken, som tack och lov inte längre är livrädd för mig, satt i mitt knä och åt sin flaska. Då smälter jag. Sen fick jag busäta på hennes mage. Det tyckte hon var vansinnigt roligt. Vanja, som nu börjar bli riktigt stor, utmanade mig i ABBA-singstar, vilket var ett stort misstag. Hon hade nog sin memory-skrällseger färsk i minnet och ville väl rida vidare på den vågen. Jag blev Singstar och krossade det sexåriga motståndet. Ha ha.

Dagens höjdpunkt: Maten, såklart. Att Edor nu är stor nog att provsmaka riktig? mat är ju fantastiskt. Det är ju verkligen ett helt nytt kapitel i hans, och vårt liv.

Tänder på g?

Edor vill äta upp gammelfarmor Elsas finger.

Att vi precis innan jul drabbades av vinterkräksjukan vill vi nog helst bara glömma. Det är dock svårt då efterföljderna fortfarande gör sig påminda. Idag insjuknade gammelfarmor? Elsa. Inget roligt alls. Gudskelov går det över snabbt.

På tal om gammelfarmor Elsa, så är det lite problematiskt vad dessa damer ska kallas? Farmor Elsa är ju morfars mamma. Marias farmor kan väl inte bli gammelmormor? Och min mormor Karin. Hon kan ju inte bli gammelfarmor Karin helt plötsligt? Som pappas mormor kan hon ju inte helt plötsligt omvandlas till en gammal farmor? Eller? Terminologin vi använder nu är följande:

Davids mormor Karin är gammelmormor. Marias mormor Karin är också hon gammelmormor. Marias farmor Elsa är gammelfarmor. Enklast så, även om det möjligen är fel ur släktnamnsetikettsregelverkets synvikel.

Idag har vi lufsat runt mest och Edor har varit lite ickekaraktäristiskt gnällig. Frågan är vad det kan bero på? Möjligen att han utsätts för ungefär en triljard mer intryck än normalt. Alternativt kan tänderna vara på gång. Han gnager, biter och tuggar på allt han kommer över. Och det är som om han vore utsvulten sättet han slänger sig över saker på. Fingrar, leksaker, dukar, täcken, armar, kläder - inget går säkert för Edors vilda framfart. Dessutom avsöndras en nästan beundransvärd mängd saliv. Robert syns ofta med en tuss papper, redo att torka. Detta till trots blöter Edor upp det mesta och tycks ganska nöjd över det.

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor hade ett nära timslångt far/son-moment idag. Han blev lite överstimulerad, så jag och han gick till kökssoffan och myste. Vi såg lite på tv. Sen fick han sitta på min mage och leka med sina fötter. Det var urmysigt. Han kunde där sitta ordentligt, lutad mot mina ben som jag dragit upp till ryggstöd. Han tog tag i fötterna och såg sen leende på mig. Magiskt. Sen somnade vi ihop på sängen. Mys i kvadrat. Innan vi knoppade in sjöng jag Mors lilla Olle för honom och vill gärna tro att han tycker det är lite spännande det där med att Olle leker med en vild björn.

Juldagen

Direktör Hansson

Idag har vi jobbat i oss matresterna från gårdagen och jag känner att jag på intet sätt är klar med julskinkan. Vad gott det är. Möjligen för att den för mig är så starkt förknippad till julen att jag måste ha den för att behålla mitt julmood. Hur som, gott är det på alla sätt och vis, och av de två kilo skinka jag köpte igår återstår en liten munsbit till imorgon. Gott.

Traditionen säger att i Örebro går man till Kal och Fifi på juldagen. En ytterst trevlig tradition som jag avundats lite tidigare år. I år så fick jag vara med, och det var verkligen mysigt. Där fick vi glögg, vin och drinkfixKal snitsade ihop cocktails åt dem som ville ha det. Maria sa medan hon ammade Edor i ett angränsande rum hur mycket hon trivdes där. Och så är det verkligen, man trivs där. Mys!

Dagens höjdpunkt: Edor gulltuss skrattade idag när jag busade med honom. Först höll jag honom i händerna och fötterna och gungade honom fram och tillbaka. Det tyckte han var roligt, men väldigt spännande. Sen lekte vi tittutleken med hans fötter, och då kom det lilla änglakörsliknande skrattet. Ren och skär magi.

Annorlunda

Årets julafton blev en annorlunda tillställning. I jämförelse med världens alla andra julfiranden, var den säkert alldeles ordinär. Men för mig var det första julen någonsin som jag firat hemifrån. Det gick alldeles utmärkt såklart och jag skulle inte velat vara någon annanstans än med Edor och Maria.

Jag har inför idag lagt märke till hur flexibiliteten i mitt tänk varit ganska begränsad. Jag har köpt julskinka och rödbetssallad just för att det måste vara med på julbordet. Jag försökte protestera lite när det bestämdes att vi skulle öppna paketen direkt, för så har vi aldrig gjort. Jag försökte proppsa på en tomte (som endast egentligen skulle gjort barnen vettskrämda). Och trots att vi öppnade paketen på en gång och att tomten ersattes av Maria sitter jag ändå här nu och är riktigt nöjd och belåten. Det blev en fantastiskt trevlig tillställning som motsvarade alla de förväntningar man kan ha på en julafton. Och det här med att öppna paketen direkt var rent av en hit. Vad jag tror jag saknar mest är dels min barndoms julaftnar som man nog alltid försöker hitta tillbaka till, dels det sus och dus som uppstår i tallis på julafton. Det är ganska livat. Sen saknar jag förstås främst alla söta Hanssonare, Perssonare och Granlundare. Med dem hade även denna julen varit 100%!

Jag fick skinka med köpesrödbetssallad och jösses, det var gott. Sen var all maten runt omkring riktigt lyxig. Och med mina superfina julklappar kan man bara summera denna julen med toppbetyg.

Dagens höjdpunkt: Edor Hansson är en sagolik liten änglapojke. Han är så gosig när han vaknar till, ligger i sängen och ropar. När man kommer dit möts man av en glad liten skruttunge. Magisk. Annars är ju definitivt höjdpunkten idag själva julafton med allt vad det innebär med champagne, god mat och tindrande ögon.

Snö

När det snöar ligger det nära till hands att jag antar en attityd. Lite världsvant slänger jag mig med ord som "äh, det här är väl ingenting" medan folk vadar omkring i snöslask just över klacken. Jag har starka synpunkter på snöröjning och folk i trafiken. Folk småler och låtsas hålla med. Lite översittarattityd skulle man kunna kalla det. Vad som slagit mig är att det nu börjar vara ganska länge sen jag överhuvudtaget bodde någonstans där det alls finns snögaranti. Och hur länge sitter snövanan där? Vad i fridens namn är det som säger att jag är bättre på att köra på vinterunderlag än gemene skåning?

Äh, vem försöker jag lura. De är helt idiotiska i trafiken. Folk åker av vägen hela tiden. Sopa av bilen är överskattat, ett litet kikhål räcker. Vinterdäck är onödigt. Snöröjning är nåt tokigt påhitt. Här saltar de vägarna. Det saltas oavsett om där ligger en centimeter snö, eller tre decimeter. Idag sjönk mitt hopp om mänskligheten när jag såg en liten minitraktor, storlek gräsklippare, som med snö upp till huven åkte runt och saltade vägen. Varför ploga? Och när de väl kommer för sig att ploga, så skjuts snön åt sidan. Detta oavsett om så snön hamnar på trottoaren, mitt på gatan, rakt mot en bil eller precis utanför en dörr. Idioter. Följer man lite med i media så har vi haft snökaos i flera dagar nu. Det lustiga här är att det verkligen varit kaos i trafiken. Tåg har stått stilla, flyg har varit inställda och bilar har krockat. Det började för flera dagar sedan, men då var det inte många centimeter snö. Först nu är jag villig att erkänna att snön skulle kunna ställa till ett problem. Men det är inte så undra på då de inte tar bort den, utan saltar den istället. Föreställ er den gyttja som uppstår. Idioti.

Dagens höjdpunkt: Edor sov, som vanligt, en liten stund på morgonen. Maria var ute på promenad. Jag tyckte mig höra honom och gick in till honom. Där låg han pigg och överlycklig. Att mötas av hans leende är en nära på religiös upplevelse varje gång. En kollega i Stockholm, som jag pratade bebis med härom dagen sa nåt vist. Som sales pitch för att skaffa barn kan man säga som så; Med en bebis är man är garanterad ett skratt varje dag. Jag skriver under på det.

Mamma och Pappa

Edor läser tidningen med sin mamma

God Jul Edor önskar Mamma och Pappa skrev Maria på Edors julklappsadresslapp igår. I nära på all interaktion med Edor refererar jag till mig själv som pappa; -Ska du komma till pappa? Busar du med pappa? Nu ska pappa byta på dig... ja, ni förstår. Men att se det på pränt på en liten adresslapp kändes minst sagt annorlunda. Och gulligt. En liten minisak som väcker känslor. Jag har ju själv ett förhållande till den typen av lappar och vet att när jag fick en present eller julklapp från Mamma och Pappa var det ju (och fortfarande är) nåt bra. Nu är det på ett par strumpor förvisso, så superpaketet nummer ett är det ju inte alls. Men ändå, en mjukstart. Och verkligen rollbesättande. Vi är en liten familj. Fränt.

Dagens höjdpunkt: Jag åkte till IKEA idag och köpte en stol åt Edor. En bra stol med bricka och hela kittet. När jag så kom hem fick han genast provsitta, och gissa om han sitter som en kung. Plötsligt ett nytt kapitel. Genast är han med på ett nytt sätt. Bara det att han nu kan sitta vid bordet samtidigt som oss är en stor förbättring. Och han sitter som om han aldrig gjort annat.

100

Det var inte alls en dag som alla andra. Jag satt på ett plan på väg hem från Hong Kong när din mamma skickade sms:et. Först på Münchens flygplats nåddes jag av budskapet att hon kvällen innan tagit två positiva graviditetstest och strax skulle springa iväg på sitt företags julfest. På festen, fick jag veta senare, hade din mor knixat och fixat så att alla kollegorna hölls glatt ovetande om hennes tillstånd. Servitörerna smög med en alkoholfri vinflaska, och det skulle dröja ganska länge innan vi sedan berättade om att du var på gång. Det var så knäppt. Från ovetande till livrädd, lycklig och gråtmild på en liten sekund. På transferbussen mellan gaten och flygplanet fällde jag en tår av lycka men gjorde mitt yttersta att inte verka allt för märklig. Flygresan mot Malmö kändes lång då det enda jag ville göra var att krama om din mamma. Vad skulle hända nu?

Tiden som följde var riktigt spännande då det skulle smygas och hållas hemligt. Jag ville inget annat än berätta för alla jag överhuvudtaget träffade, men jag fick lägga band på mig själv, då man av tradition inte ska berätta för tidigt. Det var nästan som ett litet äventyr att gå omkring och bära på en gigantisk hemlighet som bara jag, din mamma och några ytterst få utvalda kände till.

Vi beslutade oss för att berätta för våra familjer vid jul. Det kändes som den bästa julklappen och min förväntan inför avslöjandet var enormt stor. Jag hade på känn hur din farmor och dina fastrar skulle reagera. Sen att du skulle bli, vad vi trodde då, första barnbarnet åt din mormor och morfar kändes superskoj. Förberedelserna sattes igång och jag knåpade ihop en liten filmtrailer som på ett subtilt sätt skvallrade om att något skulle ske i augusti. Mormor och Morfar förstod ganska omgående. Din farmor däremot dröjde det två och en halv visningar för innan hon i tårar slängde sig om min hals, oavbrutet gråtande av lycka. Det fräna uppdagades under julhelgen. Att din moster Helena och Martin också väntade en liten, och att tiden var nära på densamma, ja, sånt händer ju nästan inte. Det var för bra för att vara sant. Sen började alla andra kompisar också berätta att de väntade smått, och det tycktes som 2009 skulle bli ett bra år för väldigt många.

Edor - dryga centimetern

När du var en miniliten sprattelsak fick vi så se dig för första gången. Du var inte ens två centimeter lång och vad som avslöjade att du var en person överhuvudtaget var ditt lilla pickande hjärta. Det var en sensationell känsla som på intet sätt konkretiserade att du fanns. Fortfarande kändes det som vi bara hittade på. Att allt var på låtsas. Inte kunde väl vi ha skapat den lilla grejen i Marias mage? Inte kunde väl vi ha gjort en bebis? Overkligt, minst sagt.

Första gången jag lyckades känna att du fanns där inne var i vecka 17. Du kändes precis som när man metar och får ett litet napp. Plötsligt blev jag också varse om din existens på ett mer påtagligt sätt. Du fanns! Du började bli allt mer verklig och vi längtade båda vansinnigt mycket efter att få träffa dig. Och vilka funderingar vi fick bära på. Dels huruvida du var en pojke eller flicka. Dels hur du skulle komma att se ut. Av någon märklig anledning trodde vi att du inte skulle vara sockersöt. Vi satsade korten på fulgullig. Jösses vad vi var ute och cyklade där.

Jag tror att jag och Maria ser lite olika på hur fort sedan tiden gick från det att vi fick veta att du var på gång, tills dess att du faktiskt sedan kom. För mig rusade verkligen tiden iväg och magen växte i ett enda huj. Resan fram till den 14 augusti var omtumlande på många sätt, med många funderingar kring hur man skulle bli som förälder. Mest påtaglig var du såklart sista veckorna då du började tumla runt i magen som en virvelvind. Att sitta och känna på dina små fötter var som att vinna på lotto varenda gång. Vi tog reda på att du var en liten kille, och det hade vi också själva sett på ultraljudet. Det gick inte riktigt ta miste på att du var du. Orsaken till det kan vi ta nån gång när du är stor nog för den sortens jargong.

Den 14 augusti var ju självfallet en spännande dag. Det var datumet du var beräknad till och vi hade dessutom tid på kvinnokliniken. Vi skulle dit och prata om att eventuellt hjälpa dig lite på traven med att komma ut. Tidigare den dagen hade vi också fått veta att din kusin Iris kommit, efter att ha legat kvar i magen 17 dagar över beräknad tid. Vi kände att vi inte kunde vänta så länge på dig. Framförallt då din mormor var väldigt sjuk och vi kände att tiden höll på att rinna ifrån oss. Dock var den planeringen helt och hållet i onödan, för precis innan läkarbesöket gick vattnet. Vi åkte in och där säkerställde de att allt var som det skulle. De berättade också att det snart skulle vara dags för dig att komma ut. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan du sen samma kväll, klockan 23:56, kom. Vilken lycka!

Älskade lilla unge, vad vacker du var! Du var helt sagolik från första stund, och känslan av att hålla dig där på bb var mitt livs dittills största händelse. Du var verklig. Mitt första uppdrag var att klä dig. Det var noga att du skulle ha byxor och långärmad tröja. Sen pillade vi på dig en lite toppeluva också. Undersköterskan visade lite tips och trix på hur man bäst tog tag i dig och efter lite trixande lyckades jag få på dig alla kläder. Dina händer var så små och söta och la man ett finger i din hand greppade du fatt i det, benen sparkade du precis som du gjort inne i magen och dina små ögon kikade försiktigt. Det var rakt omöjligt att slita blicken från dig, så fin och vacker som du var.

Edor Hansson, drygt 1 timme gammal Foto: Maria Jonsson

Vad som hände därefter finns tämligen väldokumenterat i de 99 tidigare inläggen här på din blogg, men vilken resa det varit hittills Edor! Och den har ju bara börjat.

Tack för att du finns min son!

Dagens höjdpunkt: Det 100:ade inlägget!

Söta nosar

Går det bli sötare. Nej. Omöjligt!

Idag, på sin månadsdag, har så Edor ånyo fått godkänt av BVC-sköterskan Katarina. Maria och Edor gick dit fyllda av förväntan. Vi vill tro lite att hon är vår kompis och att hon verkligen bryr sig. Hon lyckas med konststycket att få alla i familjen Hansson/Jonsson att känna sig välkomna, omtyckta och omhuldade. Sen att hon sannolikt är lika mot alla är ju bara bra. Hon kan de sociala tricken som fungerar. Bästa BVC-sköterskan sannolikt.

Edor är en stadig bit bebis. Han väger nu 7980 gram och är 67,3 centimeter lång. Vi har baske mig gjort en bebis av god kvalitet.

Träffade idag en minibebis på tre veckor. Det var Mikaela på mitt jobb som kom förbi med sin miniatyr Felicia. Vilken otrolig skillnad på en treveckors och en fyramånaders. Edor växlar i mina ögon mellan att vara en liten skrutt, till att vara en stor kille. Jag glömmer ofta bort att han är så liten som han är. Samtidigt är det svårt att faktiskt hänga med i dagarna som verkligen springer förbi i rekordfart. Knepigt.

Idag busade Maria och Edor i soffan. Ser nån likheterna dem emellan här nedan? Sötnosar!

Nej, det är inte en spegel Maria håller upp, utan det är Edor Hansson

Imorgon väntar spännande äventyr. Jag ska gå till en naprapat. Livet som småbarnsfar har gått ganska hårt åt min rygg och nacke. Jag har en sannolikt överromantiserad bild av hur en naprapat omedelbart läker en ömmande rygg. Jag hoppas lite på mirakel och många knak.

Dagens höjdpunkt: Edor verkar ha fattat lite av vad en spegelbild är, eller snarare, han har börjat förstå att står Maria i spegeln, ja, då står hon även bredvid. Han tittar i spegeln för att sedan titta på henne. Hjärnan hans går på högvarv.

Multifunktionell

Änglalik, inte sant?

Edor har utöver sin fontänfuktion upptäckt en ny. Signalhornsfunktionen. Han når toner nästan så höga att de inte kan höras av det mänskliga örat. Lite som en hundvisselpipa, men ändå inte riktigt, för vi hör ju honom. Jag är mäkta stolt!

Dagens höjdpunkt: Bajs! Sen busade jag och Edor i sängen, vilket alltid är tokmysigt. Och Maria har bakat pepparkakor, så det luktar godis i hela lägenheten. Trevligt!

Han kan S T Å

Edor är världens i särklass mest unika unge. Senaste nyheten är att han kan stå. Upptäckten kom igår, då jag lät honom hålla sig fast vid sitt babygym, och plötsligt, där stod han. Stadigt en stund, vingligt en stund. Allt för att sedan få styr på sig själv och stå stadigt igen. Idag repriserades det hela och Maria fångade händelsen på film.

Film: Maria Jonsson

Hade trevligt besök av Paula från mitt jobb och hennes två solstrålar, Tobias och Alexander. Ena riktiga busfrön där Alexander tycks vara lite i kiss och bajsåldern. Jösses vilken fantasi den pojken har! På stående fot hittade han på kiss och bajsvisor på löpande band, bättre än många vuxna jag känner. Edor följde med stora ögon deras bus och man kunde se hur han registrerade hur han ska bete sig som tre och femåring. Vi fascinerades väldigt av idérikedomen och deras trevliga och glada sätt. Superfräna ungar!

Maria har lyckats leta fram en massa bra barnsånger på spotify, där Bom sicka bom blivit hela familjens favorit. Vi vuxna är kanske mest entusiastiska, men vi ser också att Edor gillar den.
Various Artists – Bom Sicka Bom

Dagens höjdpunkt: Att han står är ju stort, men mysigast har allt gos varit idag. Vi gosade i sängen och det var nåt jag innerligt saknade medan jag var i Tyskland. Mera gos!

Tiden bara flyger iväg..

Mycket skulle fixas idag, och jag har hunnit med det mesta. Förberedelser inför Köpenhamn imorgon, Düsseldorf på onsdag och torsdag. Imorgon ska jag (tillsammans med en tjej som heter Petra) agera instruktör för ett gäng danska kollegor, något jag ser mycket fram emot. Tursamt nog håller vi den på engelska. Min danska är fortfarande väldigt begränsad. Har märkt en tendens att låta mer norsk än dansk de gånger jag försöker imitera. Det kan ju väcka viss anstöt. Sen åker jag och tre kollegor till tyskland på onsdag för att kolla läget. Det ska också bli trevligt! Nackdelen är ju självfallet att jag inte kommer träffa gulletussen på ett par dagar.

Jag följer pappabloggen och där fanns idag ett riktigt intressant inlägg om barnvagnsdiskrimineringen. Det är precis så. Blä för det. Tacka vet jag Örebro, faktiskt. Där finns plats och en välkomnande attityd (på de ställen vi gått till i alla fall!) Pappabloggen

Nu ska jag hoppa i säng, måste vara pigg och glad imorgon!

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor hade lite egentid medan Maria gick och tränade. Bland det mysigaste som finns, som dock innebär ett visst risktagande, är att bära en naken liten bebis med bar överkropp. Asgosigt men lite farligt. Jag la fort ned honom igen då han började fisa.
Dock var det bara blankskott denna gången.

Wohoooooo

Edor duschar med sin mor

Innan jag kommer in på att berätta om helgen måste jag först bara avslöja två saker. Två ordentligt stora saker.

1: Edor har hittat sina fötter.
2: Edor skrattade åt mig för att jag gjorde pruttljud med läpparna.

Det känns som ännu ett avstamp i hans utveckling. Att hitta fötterna är väl bra, och det gäller ju att passa på och leka med dem så länge man är bebismjuk i lederna. Mina fötter hamnar bara längre och längre bort, inte för att jag nödvändigtvis skulle leka med dem om jag nådde dem med lätthet, men ändå.

Och skrattet. Detta ljuvliga lilla ljud som uppstår när han tycker nåt är roligt. Robert fick honom att skratta genom att busa med skägget. Sen har han småskrattat när jag kittlat honom på magen. Men, så idag hände det plötsligt. Jag tramsade med honom och pruttade med läpparna för att därefter se gnistrande ögon, leende läppar och plötsligt ett litet gurglande skrattläte. Jag testade att prutta med läpparna igen, och föreställ er mitt lilla lyckorus när han gurgelskrattade igen. Man kan omöjligt vara sötare. Det enda som är sötare är den Edor jag kommer krypa ihop intill vid läggdags. Den framtida Edor, alltså.

Helgen var väldigt trevlig, samtidigt som man helt enkelt får inse fakta. Som småbarnsförälder hinner man inte med nästan nåt. I lördags, då vi anlände till Stockholm, strosade vi stilla upp på stan med Edor i vagn. Det dröjde verkligen inte lång stund innan vi hamnade på Kulturhusets restaurang för att nära oss själva. Därefter var vi tvugna att ta oss bort till hotellet för att också nära vår lille son. Efter det gick vi ut en snabb sväng på söder, för att sedan stressa tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning. Dagsljuset kom och försvann i ilfart.

Väl hos Lars, Erika och Maja väntade också en stor överraskning. Ineke, Einar och Sara var där, så det blev verkligen en liten reunion. Skoj! Värdparet hade lagat galet god mat, och vad gäller Maja, blev vi lite förvånade. Hon är nära två månader äldre än Edor, så vi trodde att vi skulle mötas av en stor bebis. Maja är liten och vansinnigt söt. Ett sant charmtroll, som dock har mindre kroppshydda än Edor. Presenten hon fick kommer således passa efter nyår, men modellen håller nog för 2010 också. Magiskt söt liten tjej som trots att hon är mindre än Edor, kan en hel del trix. Trix som att sitta själv i en barnstol. Fränt och inspirerande!

Visa av erfarenhet skalade vi söndagen på aktiviteter och la fokus på Moderna Museet. Mycket trevligt. Där var en utställning av Salvador Dali. En helt galen konstnär! Sen tågade vi hem. På tåget satt jag intill en pappa åt en fyramånaderskille. Den bebisen var väldigt mycket mindre än Edor. Vi har börjat inse att Edor sannolikt är en stor kille. Coolt.

Dagens höjdpunkt: Hallå! Edor skrattar! Det, om nåt, är en höjdpunkt som egentligen kan sträcka sig över en livstid, inte bara en dag.

En trevlig dag

Edor och Majken beundrar den lysande kaninen.

Det i särklass bästa med Örebro är att vi här kan träffa våra vänner. Det är en ynnest man värdesätter extra mycket då man inte har den fullt ut i vardagen. Kal och Fifi kom förbi på köpmangatan för en snabb kopp kaffe innan vi sedan stack över till David, Ulrika, Vanja och Majken på middag.

Jag och Vanja kom att prata om hur det var när hon var liten. Det blir nästan lite snurr i huvudet då man tänker tillbaka, för jösses, jag träffade ju henne redan på BB. Nu är hon stor och storasyster, charmigt obstinat och ytterst välartad. Det värmer i själen att komma dit och märka att trots vi inte träffas fullt lika ofta idag, är kontakten fortfarande densamma. Busknappen är på omedelbart och mot kvällen formligen krossade hon mig i memory. Det svåraste visade sig vara att låta bli att svära. Jag trodde inte jag hade så nära till svordomarna, men då hon vände bricka på bricka och vann gång på gång, låg ramsorna riktigt nära. Och gudbarnet Majken har äntligen kommit över den totala panik hon känt så snart jag bara tittat åt hennes håll. Nu är vi kompisar som kan busa.

Kontrasten att hålla en stor Majken kontra en liten Edor är påtaglig. Plötsligt var han fjäderlätt och riktigt liten. Man tappar ibland bort sig i tanken och glömmer att han bara är tre och en halv månad. Man läser in mycket i vad han gör, hur han är och vad han signalerar. För miniliten är han ju, min lilla gulletuss.

Dagens höjdpunkt: Glada, snälla, goa vänner helt enkelt. Sen också att Edor fått låna en hel uppsjö kläder av Majken och Vanja, vilket underlättar då han har en viss kräktendens. Dessutom är förväntan inför Stockholm imorgon stor. Ska bli skoj att träffa Lars, Erika och deras lilla Maja som föddes i juni.

Mina damer och herrar. Edor skrattar!

Edor skrattar

Det är sant. Han har skrattat. Alltså inte bara lett och jollrat glatt, utan verkligen skrattat på ett sånt där innerligt, glatt sätt. Det var morfar R som lockade fram dessa ljuva toner genom att riffsa med skägget mot Edors mage. Jösses vad han tyckte det var roligt. Så roligt att han faktiskt skrattade. Ett omisskännligt skratt som värmde långt in i pappas hjärterot.

Filmen nedan är tagen just efter själva skrattfesten medan han fortfarande var på topphumör. Ett humör där man märker hur han känner sig som världens mittpunkt. Allt han gör mottages med största beundran. Inte undra på att han tycks verka självsäker och sprallig. Den här ungen kommer nog klara sig bra här i livet. Här får vi lyssna till hans magiska vokaler och som om det inte var nog, även hans fantastiska viftljud. Underbara, underbara unge.

Under dagen lunchade vi med Kal, Jonis och Sofia vilket var ytterst trevligt. Dessutom följde vi Robert till den kyrkogård där Kerstin ska ligga och fick hjälpa honom välja ut en plats. Vi hittade en jättefin gravplats som jag tror vi alla kände var precis rätt. Ett svårt beslut som kändes bra. Det var väldigt fint där.

Dagens höjdpunkt: Skratt!

Han kan!

Sovstrut på tåget. Edor sov nästan hela vägen.

Det är ingen överdrift om jag säger att Örebro är friskt. Kylan nöp tag i kinderna genast när vi lyckats krångla oss ut ur tåget. Resan gick förträffligt bra, men vi har också konstaterat att ensamåka med Edor är inte ett alternativ. Först och främst. När vi åker bort, flyttar vi. Vi anammar nomadstuket. Vi packar ned allt vi äger och har, för man vet ju aldrig. Det enda vi med säkerhet vet är att Edor lär kräkas på majoriteten av tröjorna. Så extra tröjor är alltid ett måste. Sen måste vi packa ned alla möjliga saker åt Edor. Det är kläder, blöjor, ersättning, filtar, täcken, kuddar, flaskor, leksaker och en miljard andra saker. Slutligen står vi där med den stora resväskan åt Maria, en väska åt mig. En väska med kläder åt Edor. En skötväska. En picknic-påse, en datorväska. Och kameraväskan. Lägg sen därtill en ytterst levande liten skurkunge vid namn Edor, en barnvagn och två handväskor åt de vuxna. Nomader, alltså.

Men, som sagt, det gick alldeles utmärkt att åka tåg. Edor såg ut genom fönstret och tyckte världen var snabb och ytterst spännande.

Så här glad blev morfar R över att Edor kom på besök. Edor blev lika glad.

Väl framme möttes vi av en lycklig morfar som var Edorsugen. Och vi hade en Edor som var morfarsugen också, så det blev en lyckad kombination. Morfar R har under kvällen konstaterat att den pojke han mötte så sent som i måndags inte alls är samma pojke han mött idag. Edor har en vassare blick och ett större medvetande. Utvecklingsfas i rapid alltså!

Morfar visar bilder för Edor

Jag har förhållandevis länge kämpat med att få Edor att låta samtidigt som jag viftar med pekfingret över hans läppar, så han låter lustigt. Det har slumpartat fungerat om jag passat på de gånger han varit pratsam. Men så idag hände nåt. Han fattade grejen. Det är som en apparat man slår på. Sätter jag fingret över hans läppar och viftar så låter Edor. Det är helt fantastiskt roligt. Dels låter han ju förjäkla gulligt, dels så har han lärt sig nåt. Man märker att han har lite orsak/verkan-tänk. Viftar pappa med fingret över mina läppar så ska jag minsann inte göra honom besviken genom att vara tyst. Så tänker han kanske.

Dagens höjdpunkt: Höjdpunkten kan inte bli mycket annat än just viftljudet. Ett blubbljud som låter fantastiskt sött och gulligt. Och såklart Örebro, att vi är här. Alltid skoj med närheten till alla kompisar. Imorgon är det hektiskt schema med lunchdejt och besök hos David på hans kontor.

Allsång

Idag var vi så på babysången och det var väldigt trevligt. Det är en sån där situation man ibland befinner sig i där man kan se vilsna, kontaktsökande blickar i alla hörn. Vi inget undantag förstås. Det är uppgjort att man ska prata med varandra. Man frågar om bebisars ålder, namn och ibland kön. Man ler och är trevlig. Och framförallt, man har trevligt. Dessutom kunde vi konstatera att barnvisor av idag är väldigt PK och ordentligt upphottade. Melodin är en annan, lillebror finns inte med i bä bä-visan, och vissa hela texter är helt förändrade. Och det är klart, alla har inte en lillebror. Men så har väl inte många i modern tid tovat fram en rock heller. Nåja. Trevligt var det.

Idag avslutades min fotokurs också. Mycket lärorikt och bra. Jag vet nu typ vad knapparna är för nåt. Nu ska det övas järnet.

Nu laddar vi för sverigeturne. Skoj. Hoppas gullevännen bara slipper sin snoriga näsa snart, för den är lite jobbig.

Dagens höjdpunkt: När Edor vaknar utvilad har han den djupaste blicken någonsin skådad. Ögonen är fulla av förväntan och han brukar vilja prata om vad han sannolikt drömt om. Magiska unge.