Edor en timme, och Edor två månader. Plus Kal. Idag fyller Edor två månader. Det har sannerligen varit två oerhört speciella månader. Två månader fyllda med saker jag aldrig förr känt, upplevt, sett eller hört. Två månader där varje dag känts som den viktigaste dagen i mitt liv. Så hoppas jag det fortsätter.
En av de senaste upptäckterna slog mig idag. Edor har gjort mig blödigare än någonsin. Visst, känslorna är i kaos just nu, fast när det kommer till fiktion har jag varit duktig på att fjärma de gånger det behövts. Idag klarade jag inte av att titta. Det var TV, ett avsnitt av Greys Anatomy där en bebis förlösts med kejsarsnitt och av misstag skars armen på bebisen nästan av. I text låter det fruktansvärt grymt, och det var det på TV också, men inte fullt lika farligt. Dock kunde jag för mitt liv inte se den lilla dockan som låg där. Det gick inte. Jag kände att tårarna började samlas i ögonen och jag fick flytta fokus och bara läsa undertexterna. Jag har hört folk säga precis detta, att de efter bebisens ankomst blivit blödigare, och jösses, blödig är jag.
Dagens höjdpunkt: Edor firade två månader med att komma på en ny lek. Maria håller honom, och han skjuter ut med benen till stående läge. Okej, pojken står inte, men man kan alltid låtsas. Kraft i benen har han i alla fall, och med mycket assistans klarar han av att stödja sig på benen en mikrosekund. Sen var Kal på besök. Onkel Chalo och Edor är riktiga bästisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar