Konsten att vädra

Edor vädras på sin favoritplats. Och som synes bryr han sig bara om vad som
händer ovanför honom. En jollrande pappa är tämligen ointressant.

Man förväntas med glädje vädra sin bebis. Klart pojken inte ska ligga för länge i sin blöja, det säger sig självt. Men att denna glädje ska blandas med ordentliga utmaningar är det få som nämner.

Barn kissar. Och bajsar. Dessutom har pojkar en snopp.

Normalt fångas allt upp i blöjan, men inte vid själva vädringstillfället. Och vid just dessa tillfällen passar Edor på. Oftast pinkar han. Pinka är nästan fel ord. Jag har tidigare omnämnt honom som en inomhusfontän, vilket är lite mer med sanningen överensstämmande. En fontän, eller möjligen ett sprinklersystem. Många gånger hinner man se att nåt är på gång, men inte alls alltid. Och även om man ser att det ska till att ske, gäller det att vara snabb som blixten, för jösses vilket tryck.

Vi har testat att vädra honom på olika platser men slutligen landat vid att låta honom vädras på skötbordet. På andra ställen känns det inte fullt lika skoj att låta sprinklern sätta igång. Dock är det ju på det hela taget värt varje extra torkning att veta att hans rumpa mår bra. Det gör den, och det ska den få fortsätta göra.

Dagens höjdpunkt: Idag kom så den ergonomiska bärselen Maria beställt. Edor är inte stormförtjust, men vi har bara försökt en och en halv gång. Den öppnar dörrar. Två fria händer ger större frihet än inga fria händer alls.