Tillbaka till ordningen?

Gulliga kusiner

Skulle inte vilja kalla det vardag. Det är en ovanlig lyx att ha syster Viktoria, svåger Bo och systerdotter Clara här på besök. Men ordningen känns lite mer återställd. Grundar sig nog mest i att min allra käreste Edor och käresta Maria är tillbaka. Det var långa dagar utan dem. Det märks inte minst på Edor, som under dessa dagar passade på att utvecklas långt bortom vad en vanlig liten bebis normalt gör. Men så är ju inget bara normalt med Edor. Det är unikt.

Jag har nära på tjatat om hans utveckling under dessa dagar, men det är helt otroligt vad som hänt under denna till synes korta tid. Han har börjat prata. Inte ord, men han pratar med folk och sina leksaker. Lite som små gulliga glädjerop. Helt magiskt. Han har börjat stå. Inte på egen hand, såklart, men hans ben bär verkligen upp honom, och ryggen är stabil. Han har blivit tjockare. Helt plötsligt har hans ben blivit riktigt knubbiga. Han har börjat sträcka ut händerna och försöka greppa saker. Han boxar till saker och med målmedvetenhet sträcker han ut armarna. Hans blick har intensifierats, han söker och följer som aldrig förr. Sen finns sannolikt tusen små nyansskillnader jag inte hunnit lägga märke till.

Dagens höjdpunkt: Vickan, Bo och Clara på besök. Och alla små pratstunder vi haft med Edor ikväll. Alldeles nyss låg han på skötbordet och pratade med tigern. Jag gjorde inget annat än att stå och tjuvlyssna. Undra vad de pratade om. Roligt var det. Både för Edor, tigern och mig.