Gosig, gosigare, Edor

Edor har blivit lite gosigare. Han kryper lite närmre, lutar huvudet lite mer åt sidan, lägger armen lite mer mot och välkomnar gos när det bjuds. Det är en utveckling som uppskattas, minst sagt. Idag har han varit en duktig kille som rest från Göteborg ända till Malmö. Han sov hela vägen, så det flöt tämligen smidigt, och vi kan se tillbaka på en riktigt trevlig helg. Det är, som jag skrev precis innan, riktigt skoj att se de båda, och märka hur lika de är. Och olika. Edor snappade upp det här med att greppa tag i, och smaka på olika saker. Och en hel del nya buslekar introducerade av busmorfar Robert. Annars är det mycket stå-lekar som gäller nu. Han tycker det är så himla roligt när man håller honom i händerna och hjälper honom upp till stående. Extra kul om man gör det i sängen där man sen också kan krascha på ett roligt sätt. Hans ögon vaknar, andningen blir snabbare, och läpparna spricker upp till ett leende. Det här med bus är nog hans melodi.

Imorgon ska vi gå på babysång och vi vill tro att Edor tycker om när vi sjunger för honom. Säsongsbetonat sjöng Maria "Midnatt råder" härom dan, och jösses vilken favorit den verkar vara. Tipp tapp möts av leenden. Blir osäker på om jag nämnt den magiska visan? Visan som omedelbart tröstar. Visan som vänder gråt och olycka till gos och mys. Visan som omedelbart lugnar en vilding. Vill inte jinxa visan för mycket, men den är smått fascinerande. Den har hittills fungerat varenda gång. "Var är rapen"-visan lugnar den vildaste Edor.

Var är rapen?
Melodi: Broder Jakob
Text: Maria Jonsson

Var är rapen? Var är rapen?
Undrar vi. Undrar vi.
Vi måste hitta rapen, måste hitta rapen,
Kom nu rap! Kom nu rap!

Den visan borde man kunna sälja för dyra pengar för den funkar verkligen!

Dagens höjdpunkt: Jag och Edor busade i sängen, precis som jag skrev här ovan. Han ställde sig upp, varpå vi båda kraschade åt sidan. Han tyckte det var roligt. Jag tyckte det var roligt.

Göteborg

Iris uttrycker viss skepsis

Äntligen helg! Idag åkte vi hit till Göteborg, vilket alltid är väldigt trevligt. Roligast är såklart att barnen får träffas. De är ju aningens större nu än sist de sågs, och vi har ju märkt att Edor verkar ha ökad omvärldsförståelse. Så vi hade stora förhoppningar om att han skulle gilla att träffa Iris skarpt. Och visst var det spännande och försöken att skapa kontakt manades på av oss föräldrar. De är nog lite för små fortfarande, men man märker att de är medvetna om varandra och lite roade av varandras sällskap tycks de också vara. Iris har en mer försiktig inställning till främlingar men, så är de ju bara 15 veckor gamla också. De stora skratten och busen lär således dröja ett tag.

Sen kan man inte låta bli att jämföra dem. Inte så att de tävlar, för det funkar ju inte så med bebisar. Men just att de är praktiskt taget exakt lika gamla gör det hela ganska intressant. Båda beter sig på ungefär samma sätt och det fräna är att man ser att bebisar utvecklas ungefär lika, samtidigt. Visst gör Edor saker som Iris inte gör, och omvänt. Men i stora drag är de nog ganska lika. Största skillnaden nu är att Edor tycks ha växt om Iris lite, lillrulten.

Dagens höjdpunkt: Att Edor fått träffa familjen är ju en självklar höjdpunkt. Vi hoppas att de imorgon ska få lite mer ut av varandra. Idag har det handlat mer om att de överhuvudtaget skulle upptäcka varandra, imorgon kanske de ändå busar lite. Hoppas.

Söthetsrekord

Edor har idag ägnat större delen av sin tid med att slå söthetsrekord. Från start har han vid flertalet tillfällen verkligen trumfat sig själv, och slagit rekord på rekord i söthet. Vill inte påstå att han under en period slutat med det, men han har ändock varit ganska jämn i sin söthetsutveckling. Alltid galet söt, och alltid lite sötare än precis innan, men likväl, en jämn kurva. Fram till idag. Jösses vad söt han har varit. Dels har han pratat som aldrig förr. Han övar upp stämbanden och försöker göra sig förstådd med sina fantastiska vokaler. Dels verkar det som han blivit lite kittlig. Nu ska man ju såklart inte kittla små stackars barn, men, det är så gulligt när man borrar in näsan mot magen och bruschlar runt lite. Att se honom skratta och le med stor glimt i ögat värmer lilla hjärtat hos farsgubben. Dessutom har Maria assisterat honom i att vända sig från rygg till mage. Han klarar det inte på egen hand, men med lite hjälp snurrar han runt, och jösses vad stolt och glad han blir då.

Vi låg alla tre i sängen och småpratade, och det märktes på Edor att han tyckte det var mysigt då vi alla låg och mysgospratade. Han följde oss med blicken, snurrade huvudet lite fram och tillbaka. Tittade på mig, tittade på Maria. Och han kände med sina numera riktigt starka nypor på mitt ansikte. Jag sa till Edor att man som tremånadersvarianten av en pojke tillåts vara lite oförsiktig i sitt agerande, men att han gärna längre fram kan få vara lite mer försiktig i hur han nyper. Det lovade han att vara, samtidigt som han fortsatte vara lite hårdhänt. Tänk vad han kan!

För övrigt så har jag varit på julfest med jobbet ikväll. Körde småbarnsföräldrastuket och lämnade festen strax före klockan tio. Det var väldigt trevligt, så länge det varade. Hann vara med och vinna musiktävlingen och dansa lite till bra musik innan det var dags att bege sig hemåt.

Nu laddas det järnet för en intensiv, men säkerligen trevlig vecka. Imorgon bär det av mot Göteborg. Tillbaka till Malmö på måndag/tisdag. Örebro på onsdag och Stockholm på nästa lördag. Skoj!

Dagens höjdpunkt: Edor Hanssons söthetsrekord. Han har varit så glad och mysig.

Han läser

Edor fick en mjuk bok av Monica. Han har fått titta lite i den,
och idag lyckades vi fånga det på film.

Man får verkligen förundras över mängden kiss pojken har i sig. Idag har han förbrukat fler handdukar än vad jag kan hålla reda på. När han får vädra på skötbordet vipsar han till och plötsligt är fontänfunktionen på. Då tänker man ju naturligtvis att det var allt för denna gång. Inte då. En aldrig sinande källa.

Idag var Edor och Maria på babysång på familjens hus. Det var tydligen väldigt uppskattat och Edor sjöng glatt med i alla sånger. Dessutom hittade han två kompisar, Kerstin och Selma. Små tjejer i samma ålder med trevliga mammor. Nästa tisdag ska jag också följa med. Ser mycket fram emot att lära mig den moderna versionen av imse vimse spindel.

Dagens höjdpunkt: Att Edor verkligen tycktes läsa i sin bok. Nu är ju där inte mycket text, utan främst stora bilder. Dock ser man hur han tittar på båda sidorna nyfiket. Sällsynt begåvat tror jag.

Han står

Han har kunnat det ganska länge, men så idag kom jag på att vi faktiskt kunde filma det. Dessutom är näsfridan i.e. näsdammsugaren med i förgrunden, så ni alla kan se den. Han är stadig på benen nu och har bra styr på nacken.

Idag hade jag för egen del utvecklingssamtal med min chef, där jag fick målen för 2009. Bra att få målen för året i slutet av november. Det är så himla skönt att ha en morot, nåt att sträva efter. Och skönt att veta målen, så man kan lägga på ett kol om det behövs. Känns super.

Dagens höjdpunkt: Edor Hansson lekte lite tittutleken själv. Visst, slumpen hjälpte oss, men han lekte verkligen tittut genom att hålla upp filten för synfältet och sedan låta den falla. Jag sa då tittut, och Edor tyckte det var skitkul. När han gjort det några gånger kände jag att han verkligen gjorde det med mening, och inte bara en lyckad slump. Frågan är bara om han kommer ihåg nästa gång hur han gjorde.

Bra dag

Idag ringde en vettig handläggare från försäkringskassan som med sitt sunda förnuft och trevliga sinne såg till att allt blev rätt. Inga konstigheter. Lite plus, lite minus och sen rätt summa. Perfekt och proffsigt. Skönt. Dessutom ringde Maria till företaget som jagar oss för den "obetalda" fakturan, och det verkar ordna sig också. Sweet!

Ikväll var det så dags för min fotokurs. Lär känna din digitala systemkamera verkar ytterst lovande och riktigt skoj. Har redan lärt mig en massa funktioner. Förvisso väldigt grundläggande, men likväl sådana jag inte kunde. Nästa tillfälle är längre och mer på djupet och det ser jag väldigt mycket fram emot.

Och så lite nyheter. Det blev klart idag att jag från mitten av januari på distans kommer arbeta för Örebrokontoret igen. Jag lånas ut till mitt gamla kontor. De är i behov av förstärkning och vi har överkapacitet här i Malmö. Dessutom är det en lösning som jag framöver kan se många fördelar med. I min fantasi innebär detta att jag, efter lite administration och byråkrati, kommer kunna då och då arbeta i Örebro. Det är inte ett permanent arrangemang, men dock ett väldigt trevligt sådant. Det ska bli skoj att få rycka in och hjälpa till.

Vad gäller Edor så är han inne i en riktig gosfas just nu. Han vill bli buren lite mer än vanligt, och då man håller honom i famnen kör han filtvarianten. Han lägger sig tillrätta och myser. Han är lite förkyld, så vi misstänker att det har med det att göra.

Dagens höjdpunkt: Fotokursen! Och vad Edor beträffar så blir det lite av en höjdpunkt att han faktiskt somnade runt tiotiden ikväll. Det är rekordtidigt. Och hur mycket jag än njuter av hans vakna sällskap så är det lovande att vi kanske kan få in lite kvällsrutiner. Dag 1. Får se hur det går med övriga dagar.

Blääääärk...

Fy vilken dum avslutning på dagen. Det blev en sån där kväll då saker bara ville vara dåliga. Nu pratar jag inte om Edor, han har varit sitt vanliga, gulliga jag. Inte heller Maria som varit sockersöt. Det visade sig att det blivit knas med föräldraersättningen som Försäkringskassan betalt ut. Jag vet ungefär vad som gått fel, och det lutar åt att jag är den skyldige, men samtidigt är det så jååååbit.. Jag har på min ansökan om föräldraersättning skrivit 10.23 istället för 09.23. Av nån märklig anledning har jag lyckats glömma bort att september månad har nummer 9. Följaktligen har jag begärt föräldraersättning fram till den 23 oktober. Tämligen dumt, då jag började jobba den 8 oktober. Jag har således fått föräldraersättning samtidigt som Maria. Det rör sig om nio dagar för mycket. Sen är det fel i att jag fått föräldraersättning och inte tillfällig föräldraersättning (pappadagar) 10 av dessa dagar. Jag vet också varför vi inte uppmärksammat detta. Det kan med enkelhet härledas till att vi knappt haft tid att se över några papper med tanke på allt vad som hänt i Örebro och här. En jobbig röra. Nu väntar jag med spänning på att en handläggare från försäkringskassan ska ringa och säga åt mig att betala tillbaka en massa pengar. (Nej. Det rör sig inte alls om en massa pengar, men det är ändock pengar.) Tillbaka ska de ju, därom råda inga tvivel, hoppas bara vi kan lösa det på ett smidigt sätt.

Fick tag på en tant som inte riktigt spelade ut sina munterkort ikväll. Jag förstår henne då de sannolikt får jobba upp ett ordentligt skinn på näsan där hon sitter. Dock anser jag, som faktiskt utbildar i ämnet telefonupplevelse, att hon borde märkt min inställning till det hela. Hon antog försvarsinställning genast och malde på om hur jag gjort fel. Trist, men framförallt onödig inställning till människor. Vi fastställde ju att jag gjort fel ungefär fyra sekunder in i samtalet. Nåväl. Vi fick ärendet klarlagt och snart är det utrett och ur världen.

Sen räcker det inte riktigt med det. I mitt sökande efter utbetalningsavierna från FK fann jag ett fult kuvert innehållande ett betalningskrav på en eländig parkeringsbot från i höstas. 5 augusti, närmre bestämt. Där hävdar de att vi inte betalt den och de spänner alla muskler de har att ta till. Problemet är inte att vi inte betalt, vi betalade den redan den 11 augusti. Kvitto och allt. Problemet är ju nu att vi måste kontakta detta företag och se till att vi inte hamnar i några dåliga register. Blääärk. Onödigt. Jååbit. (Sen försov jag mig i morse också, så dagen började inte optimalt heller)

Dagens höjdpunkt: Idag hade jag och Edor lite egentid då Maria stack iväg och tränade. Han fick ligga i sängen och en ny lek utvecklades. Jag skuttar lite i sängen och Edor skrattar glatt. Jag skuttar. Han skrattar. Jag skuttar. Han skrattar. Jag skrattar. Han skrattar. Och så höll vi på tills han somnade. Mysigt.

Tittutlek

Vi har lekt tittutleken med Edor ganska länge nu. Möjligen började vi på tok för tidigt, men han har alltid tyckt det varit skoj och en glad bebis känns det inte som man gör fel med. Lyckades fånga det på både bild och film idag. Han är ju för härlig, den där Edor:

Sen har vi det här med spegeln. Det är kittlande magiskt att se på Edor när han tittar på sig själv i spegeln. Antagligen har han ingen som helst aning om vem den där andra bebisen är, men det är nåt med honom som gör Edor väldigt glad. Ibland verkar det som han nästan rodnar när han ser sig själv. Vi brukar prata om vilka egenskaper den mystiske bebisen har och Edor bemöter honom alltid med ett fint leende. Och, vem gör inte det?


Dagens höjdpunkt: Tittutleken har dominerat kvällen lite. Att han ligger och är urglad är ju hur roligt som helst. Filmsnutten visar honom vid andra gången jag och han lekte den. Vi alla lekte samma lek tidigare under kvällen, och då var han om möjligt än piggare. Sötnos. (Inget bajs idag. Han verkar ha återgått till varannandagsprincipen. Dålig idé, tycker jag.)

Sticka

Far och son vid pildammarna. Foto: Maria Jonsson

Maria hittade min påbörjade halsduk under soffan idag. Jag har vetat att den legat där. Den har legat där alltsedan vi flyttade hit, tror jag. Garnet är ganska fult och halsduksinspirationen har liksom aldrig infunnit sig. Idag såg den dock dagens ljus, och jag har suttit och småstickat lite på den. Det var ganska roligt, och genast började tanken svindla om att kanske sticka nåt annat än en halsduk. Det hör lite till att man stickar saker till bebisar, och jag vill inte vara mycket sämre. För att inte sikta för högt tänkte jag att en väst borde man ju kunna knåpa ihop. Det är ju inte kvantfysik. Eller?

Jo, tjena. Jag förstår inte ett ord av stickinstruktionen. Jag drabbades av spontan dyslexi helt plötsligt. Hur jag än försöker, får jag inte ihop det till ett språk jag behärskar.

Arb stickas fram och tillbaka på st. Lägg upp 50-56-62 (70-76) m (inkl en kantm i varje sida) på st nr 4 med Merino Extra Fine. Sticka 4 v rätst – SE FÖRKL OVAN!
Nästa v stickas så här (från rätsidan):
1 kantm i rätst, 11-14-17 (21-24) am, * sticka 2 rm i var och en av de följande 2 m,
4 am *, upprepa *-* 4 ggr, sticka 2 rm i var och en av de följande 2 m, 11-14-17 (21-24) am och 1 kantm i rätst = 60-66-72 (80-86) m.
Sticka vidare så här från avigsidan:
1 kantm i rätst, 11-14-17 (21-24) rm, * M.1, 4 rm *, upprepa *-* 4 ggr, M.1, 11-14-17 (21-24) rm och 1 kantm i rätst.
Sedan stickas det så här från rätsidan:
1 kantm i rätst, 11-14-17 (21-24) am, * M.1, 4 am *, upprepa *-* 4 ggr, M.1, 11-14-17 (21-24) am och 1 kantm i rätst.
Fortsätt sticka mönster på detta vis.
KONTROLLERA STICKFASTHETEN!
När arb mäter 15-16-18 (19-21) cm stickas det 4 v med rätst över 6 m i varje sida (de övriga m stickas som tidigare) – SAMTIDIGT på det sista rätst v avm 3 m i början på v, sticka v ut, sedan avm 3 m i början på v i den andra sidan. Sticka vidare med 3 m rätst i varje sida – SAMTIDIGT minskas för ärmhål i varje sida – SE MINSKNINGSTIPS: 1 m på vartannat v 4-4-4 (5-5) ggr = 46-52-58 (64-70) m. När arb mäter 22-23-26 (28-31) cm sätts de mittersta 12-12-14 (14-14) m på en tråd restgarn för halsringningen. Varje axel stickas färdig för sig. Avm sedan i början på varje v från halsen: 2 m 1 gång och 1 m 3-4-4 (4-4) ggr = 12-14-16 (19-22) m kvar på axeln. När arb mäter 26-28-31 (33-36) cm stickas de 4 m över flätan ihop två och två = 10-12-14 (17-20) m kvar på axeln. Sätt axel-m på en tråd restgarn. (Garnstudio: Drops-väst)

... och det där är bara för framstycket. Plötsligt känns det inte lika viktigt med självstickade västar. Köpes blir bra.

Dagens höjdpunkt: Idag var vi ute med Edor i Pildammsparken. Jag bar honom och visade saker. Han gillar träd och löv men vad som verkligen fångade hans uppmärksamhet var fåglarna i skyn. Ögonen blev tefatsstora och han lutade sig bakåt så långt det bara gick. Då sa jag åt honom; Edor, titta! Det här är världen.

Näsdammsugare

Edor sitter själv i soffan. Likt sin mor är han en duktig poserare numera.
Han tittar duktigt in i kameran.

Febersäsongen är över för denna gång och det är ju en lättnad. Dock är Edor lite snorig och förkyld. För att underlätta hans vardag köpte vi för länge sen en näsfrida. En näsdammsugare, typ. En lång slang med ett munstycke i ena änden fästs mot en cylinder med ett snorfilter och ett litet hål. Man sätter munstycket i munnen och suger samtidigt som man stoppar in cylindern i Edors lilla näsa. Den fyller sin funktion och underlättar livet mycket. Man får verkligen öva på lungkapaciteten då det gäller att hålla ut. Det går inte bara tvärsuga och tro att det gör susen. Nej då. Det är lite som att dammsuga golvet här efter Marias instruktioner. Om jag själv råkar märka att det är lite dammigt (vilket dessvärre händer fantastiskt sällan) drar jag några drag med dammsugaren varpå Maria oftast frågar; Har du dammsugit listerna? Det har jag såklart inte gjort. Samma sak med Edors lilla snok. Man måste vara noggrann.

Förkylningen tär lite på hans annars så goda humör, så han pockar på mer uppmärksamhet. Det kan också ha att göra med att han blivit större och mer medveten. Vad vet jag? Hur som, mer uppmärksamhet har han efterlyst hela dagen idag. Dessvärre fick jag vänta till långt efter jobbet idag med att ladda mina Edorbatterier. Han sov i morse när jag gick till jobbet. Han sov under hela min lunchtimme. Och han sov när jag kom hem från jobbet. Då gick vi ut på promenad och därför sov han nästan till halv åtta. Sen vaknade han med besked, så därför fick han lämnas över till Maria genast. Så, efter många om och men blev han min bebis först efter åtta ikväll. Gud. Kändes som en evighet.

Dagens höjdpunkt: Edor visade tydliga tecken på att han skulle mulna till duktigt. Men, med lite lur från fars sida övergick hans humör från surt till superglatt. Att vinna ett leende kändes som en seger. En sann höjdpunkt.

Kompetent kille

Edor håller flaskan själv!

Han har gjort det förr, men idag var det extra ordentligt. Edor håller flaskan själv. Dock bara när Maria ger honom tillägget. När jag gör det lutar han sig tillbaka och äter. Med Maria tar han självmant ett ganska hårt grepp om flaskan och släpper inte taget. Maria försökte strax efter att bilden tagits att ta bort händerna. Det gick han inte alls med på. En ytterst kompetent kille med andra ord.

Kära mor tipsade idag om www.arvidsjaur.se och arkivfunktionen där. Ascoolt. Där hittade jag jättefina bilder från Tallnäs. Bilder på pappa, min farfars far och farfars mor och på ur-tallnäs.
Det häftiga är att se hur pass samiska Hans Erik och Katarina var. Tanken är smått svindlande, att deras dna finns att spåra i min och Edors kropp. Att delar av båda dessa människor är en förutsättning till Edors existens. Jag tycker de är jättefina och fenomenalt gammeldags.

Hans Erik (f:1859) och Katarina Olofsson (f:1865)
(som att se sig själv i spegeln?)

Dessutom fanns där en bild på en kåta, uppställd i Tallnäs. På min mark. Platsen där jag växt upp, platsen som andas min barndom. Det är en märklig känsla att inse att på min plats i världen har tidigare funnits en så given plats för någon annan. Har ingen aning om de verkligen använde kåtan som bostad eller om det var ett tillfälligt arrangemang. Nån annan kanske vet?
På samma plats idag står mammas bagarstuga.


Dagens höjdpunkt: Edors feber har lättat och han är smått feberljummen. Det känns väldigt bra. Sen fick han vara med mig på jobbet medan Maria fick sin svinisspruta. Alltid trevlig egoboost att få höra av andra hur underbart söt min son är. Jag vet ju, men det är alltid trevligt när andra vet också.

Som ett brev på posten - feber!

Sovande, febrig liten kille håller fast grepp om fin blomma
från Thomas, Imke och Norah.

Aj då. Jag fastnade vid TV:n och nu är det lite för sent för att skriva allt jag egentligen tänkt skriva. Nåväl, jag får korta ned texten något helt enkelt.

Dagen inleddes med att jag efter en del köande fick min svinisspruta. Den gjorde inte farligt ont och än har jag inte märkt av den särskilt. Däremot märker jag av mitt hårda träningspass igår. Hela kroppen har träningsvärk, vilket jag tycker är ganska coolt.

Vid lunchtid var det sedan dags för BVC-besök. Katarina välkomnade oss glatt och kunde med sina bebisexpertögon konstatera att Edor är ytterst välartad. Viktmässigt ligger han nu strax över sju kilo och är 65 stolta centimeter lång. Tremånaderskontrollen gick bra och vi fick svar på alla våra frågor. Det hela avslutades med att hon gav Edor två sprutor. En i vardera lår. Nu snackar vi inte några små, tunna sprutor utan två ordentligt tjocka spikar. För alla tallisläsare kanske ni minns sprutorna vi hade hemma i fuset. Nästan sånna. (Okej. För dramatikens skull kanske jag överdriver något, men knappnålstjock är inte en galen överdrift!)

Tappre Edor tog det dock med välmod. Självklart blev han ledsen en liten stund, men efter lite Mariatröst gick han tillbaka till sitt lyckliga lilla glada jag.

Inte helt oväntat har han dock fått feber ikväll. Som mest har han toppat på 38,8 grader, men den har nu gått ned tack vare alvedon. Det är en ytterst vanlig reaktion på vaccin och inte farligt. Man behöver inte därför tycka det känns ok för den sakens skull. Han är ganska trött och sävlig, samtidigt som han är sitt sprattelglada jag emellanåt. Sjukvårdsrådgivningen (man ringer 1177) svarade och informerade fenomenalt utförligt vad som gäller, hjälper och lindrar. Och när vi ändå är inne på ämnet feber. Termometern vi köpte igår såg Maria till att vi fick pengarna tillbaka på. Skönt. Nu har vi en vanlig termometer som fungerar ypperligt.

Dagens höjdpunkt: Förutom att Edor var fenomenalt duktig hos Katarina idag och att han trots feber varit glad, gosig och igång så har jag bokat in en hotellweekend i Stockholm. Går allt som det ska åker vi dit den 5 december. Ett bra avslut på den vecka jag kommer vara tjänsteledig. Skönt. Och bajs!

Dåliga köp

Skräckslagen unge

I begynnelsens begynnelse köpte jag en applikation till min iPhone som heter iBaby Photo. Funktionen hos denna applikation är att den samtidigt som man fotograferar också låter. Man kan välja på leksaksljud, babyjoller eller nåt fjäderliknande läte a´la boink. Tro inte att den applikationen fyller någon särskilt stor funktion. Den ruskar snarare om Edor som med en skrämd blick stirrar mot den märkligt ljudande kameramobilen. Inget bra köp, med andra ord.

Under kvällens lopp tyckte vi oss märka en ökad kroppstemperatur hos lillpojken. Så pass att jag drog som en blixt till Apoteket för att köpa den bästa tempen världen skådat. 600 kronor senare står vi här med en urpigg unge och en ganska värdelös termometer. De försäkrade mig om att den var superduperbra, men både jag och Maria har kroppstemperaturer på strax över 35 grader, så det känns inte rätt. Hoppas bara de förstår att vi inte vill ha en defekt, tokdyr termometer. Vi får se vad apoteksdamerna säger.

Samtidigt som vi trodde att Edor var lite febrig slog tanken oss att han ikväll skulle komma i säng tidigt. Han är lite av en nattuggla som gillar att vara vaken länge. Det tänkte vi få ändring på idag. När skorven väl var på plats i sängen möttes vi av denna ljuvliga skapelse.
Den direkta motsatsen trött;

Dagens höjdpunkt: Edor har upptäckt mitt hår och gläds åt mängden som han kan leka med. Han lägger ganska stor vikt vid att försäkra sin far om att det är en ganska ansenlig mängd hår. Han rycker, sliter och drar samtidigt som han skrattar glatt. (Nej, han har inte börjat skratta än, men han försöker).

Gravitationsfusk

Edor och Maria på promenad i parken

Idag var vi ute på promenad och stannade till för att fota lite. Det blir riktigt bra bilder med kameran. Skoj! Snart är det också dags för fotokurs. Den börjar 24 november och känns ytterst behövlig. Det är en kurs som handlar om att lära känna sin digitala systemkamera. Sen vill jag gå en kurs i hur man bäst komponerar en bild också. Har noll koll på det känns det som, så en kurs följt av en massa övning känns som en god plan.

Det verkar som Edor glömt hur man snurrar och vi tror oss veta varför. Han gillar busleken att ligga på bröstet och liksom falla av. Gravitationen hjälper då till skapligt, så det är ganska enkelt. Han verkar förvänta sig att samma sak ska hända när han sen ligger på golvet för att rulla runt. Vi känner dock ingen oro, utan, det kommer tillbaka när det kommer tillbaka.

Lyckades fånga Edor i sitt esse;




Dagens höjdpunkt: Bajs! Edor har varit jätteglad nästan hela dagen. Han har haft väldigt nära till skratt och varit extra mysgosig. Extra mysgosig är han då han är lite nyvaken och ligger mot en som en filt. Alldeles varm och avslappnad. Då är man nära varandra :)

3 månader

Två lite nyvakna killar. Foto: Maria Jonsson

Idag fyller Edor tre månader. Det har vi firat genom att köpa honom en liten väst. Sen lagade Maria en världsgod fisksoppa, som vi vuxna fick äta. Edor festade loss på mjölk, i vanlig ordning.

Som jag nämnt långt innan. Tre månader är ju inte alls särskilt lång tid, men det känns verkligen som Edor funnits alltid. Han är en så självklar del i mitt liv, detta trots att han bara funnits i tre små månader. Det känns som jag nyss fyllde år. Det är fem månader sen. Det känns nyss som vi flyttade till Malmö. Det är snart tre år sedan. Tidsuppfattningen är helt ur led.

Tre månader känns lite som ett avstamp också. På tisdag ska han på tremånaderskontrollen och få sina sprutor. Stackars lilla gullegrisgubbe. Hoppas det går bra. Jag ska ju också få spruta den dagen, så vi får nog prata om vårt gemensamma trauma senare den dagen.

Dagens höjdpunkt: Bajs x 3. Tre månader. Tre gånger. Sen har han blivit än mer social. När han är glad, vilket han varit nästan hela dagen, skrattar han nästan. Han gör Edorljud som nästan låter som skratt. Nya favoriten är ögonbryn. Han upptäckte mina igår, och låg som förtrollad i sängen och tittade. Och skrattade. Samma sak ikväll. Dessutom blir han som tokig i "snurra" leken. Han ligger på mage mot bröstet och rullar av åt ena eller andra sidan. Idag låg jag och han i sängen och han rullade av tusen gånger. Lika roligt för både honom och mig, varje gång.

Trollbindande konster

Det känns lite som en sensation att Edor snurrar runt som han gör. Inte bara för att det känns som han gör det tidigt, utan också för att det märks på honom att det är ett medvetet val. Det är ingen slump att han snurrar runt, utan han bestämmer sig för ett håll, lutar huvudet, trycker ifrån med handen och snurrar runt. Ofta behöver han också svinga lite med benet, så att han verkligen kommer runt. Inte tre månader gammal och ändå tar han medvetna beslut. Sötnos. Han har ju redan tidigare visat viljekraft. Står man i vägen för, eller tar honom ifrån, sina dinglande kompisar så händer det titt som tätt att han protesterar. Viljestyrka där med. Fränt

Dagens höjdpunkt: Bajs! (Det kom bajs i går med, så det lutar åt en daglig rutin, jippie!). Men framförallt snurrandet. Det är bara så roligt!

Han vänder sig!

Ingen slump. Inte bara tur. Ingen yttre påverkan. Edor Hansson, inte ens tre månader,
vänder sig från mage till rygg. Antagligen tidigare än nån annan bebis i hela världen.
Åh, vad han är duktig.




(edit: Har precis gjort läxan och läst på. Normalt vänder sig bebisar från 4-5 månader. Jag säger det, unik stavas numer Edor)

Svinis

Morfar och Edor lyssnar på vad morsan har att säga.

Idag kom kallelsen. På tisdag ska jag få min svinisspruta och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är lite nervös. Äh, det är ingen stor grej alls, men spontant var jag så emot att ta den. Nu har jag svängt, och är för. Så det blir nog bra. Är bara lite oförtjust i att ta ett massvaccin. Men som många andra kloka sagt, innebär det att jag inte smittar någon i andra/tredje/fjärde led som sen knoppar in på grund av det, så är det ju såklart värt det. Så. Svinisspruta på tisdag. Intressant.

Ikväll lekte vi med Edor på ett helt nytt sätt, och han blev så till sig att han inte riktigt visste vad han skulle göra. Jag tog pekfingret mot hans läppar samtidigt som han ropade, så det blev ett lustigt ljud. Han tyckte det var skoj, men jag tror att jag och Maria tyckte det var roligare.

Dagens höjdpunkt: Att vi hittar på nya saker som Edor gillar ständigt. Är det inte buslek i soffan, är det flyglek. Är det inte hopplek är det boxlek. (Boxleken uppstod då han höll upp sina två knutna nävar, och jag knöt mina på samma sätt. Sen boxades vi lite. Det tyckte han var fränt och väldigt macho). Hans hjärna jobbar på högvarv och det märks. En ovanligt smart kille, den där Edor.

Fars dag

Edor i sitt ombyte. Foto: Maria Jonsson

Fars dag för första gången. Jag fick två par finfina kalsonger och en massa faderskänslor. Fränt. Morfar Robert firades också med en serietidning och ett certifikat som intygar hans "Världens bästa Morfar"-status. En ytterst välförtjänt status. Dessutom skickades en varm tanke åt världens i särklass bäste Farfar.

Idag vände vi så åter mot Malmö och redan innan start visste vi att resan skulle kantas av bajs. Och mycket riktigt. Strax söder om Jönköping spred sig en numera välbekant doft i bilen. Hittade till en liten vägkrog, utan skötbord, där vi kunde byta. Det är riktigt svårt att byta blöja i en liten toalett utan bord, bänk eller ställning. Allt som fanns var en toalettstol, handfat och ett hårt golv. Det slutade med att jag klädde golvet i pappersdukar. Det gick bra, men alla de som bytt en och annan blöja vet att en bebis som sitter i sin blöja bjuder på en riktig utmaning.

Dagens höjdpunkt: Bajs. Sen att vi är hemma. Hemma bland våra egna saker. Det är såklart supermysigt att vara ute på tur, träffa rara människor och ha skoj. Men det är avslappnande att vara bland sina egna saker.

Edor Hansson - ett riktigt busfrö

Edor beundrar Barbapappa och alla de andra figurerna.

Busfröet heter nog egentligen Robert Jonsson, men Edor är inte sen med att hänga med på ett hörn. Edor ligger på Roberts bröst och slänger sig åt sidan. Robert fångar upp honom med en arm så Edor landar mjukt på soffan. Detta har de gjort flera gånger idag, och Edor älskar det (Robert med).

Det är nåt med Örebroluften som gör att Edor hittar på nya saker. Tittutleken uppskattas och han blir alldeles till sig varje gång han kommer på att man gör comeback. Barbapappapyjamasens mönster är fängslande. Så pass fängslande att han ligger med båda armarna uppsträckta så han tydligt ska kunna se mönstret. Sen sitter han gärna i sin babysitter och håller låda för alla som vill lyssna. När kråkorna klappar takten-visan tycker han är rolig, och en En kulen natt-låten är lite spännande. Robert har verkligen fullt upp med alla dessa barnbarn han har omkring sig och sköter sitt jobb som morfar exemplariskt.

Dagens höjdpunkt: Bajs! Alla lekar! Örebro! Iris, sötnosen. Idag gick hon med på att jag skulle fota henne, och vilka bilder det blev. Söt unge. Se bilden: här

En riktig bergochdalbanedag

Edor håller flaskan själv!

Idag var det så begravning. Det är ett rent helvete att ta sig igenom själva akten. Jag finner lite tröst i det prästen pratar om att man lämnar över någon. Inte lämnar. Är ju inte troende på det sättet, men trösten i att andra tror att det är så hjälper faktiskt.

Det var otroligt fint i kyrkan och en hejdundrande mängd människor var där. Edor var sockersöt och fin från tårna upp till hjässan. Iklädd finbyxor, babybodyskjorta, väst och lackskor stack han ut som den bäst klädde pojken där. Iris var också vansinnigt fin i en mörkgrå klänning med broderier. Fina barn. Edor var dessutom snäll i kyrkan. Det kan ha ganska mycket att göra med att vi proppmatade honom innan just för att han skulle stå sig länge, vilket han också gjorde. Skönt.

Det är tudelat det här med begravningar. Det har, på sina ställen, varit en väldigt trevlig dag. Roligt att träffa gamla bekanta och familj som man inte träffat på väldigt länge. Omständigheterna hade gärna fått vara helt andra, men likväl har den delen av dagen varit trevlig. Ann och Christer var två jag sett fram emot att träffa igen. De var båda med på vår fenomenala resa till Österrike för nåt år sedan. Att man börjar bli till åren märks då de korta åren det var sen, i själva verket lutar åt fem/sex stycken. Deras barn som var med på resan var då ganska små. Nu går Malin i gymnasiet och Nils går ut nian. Hjälp. Sen var det trevligt att träffa alla andra såklart också.

Edor fick en fin dalahäst från gammelmormor Karin från Bjurs. Det tyckte jag om. Klart pojken ska ha nåt som visar hans arv från Dalarna också. En liten del av honom är ju faktiskt dalmas.

Dessutom har Edor idag valt att utvecklas ytterligare. Det är nåt med Örebroluften, för så snart han är här, händer det grejer. Det hann ju hända saker medan Maria och Edor var här själva. Blicken är en helt annan. Han vrider huvudet med en tydlig bestämdhet, och följer med blicken ordentligt. Idag hände vidare nåt helt fantastiskt. Edor vände sig från mage till rygg. All by him self. Ett unikum till barn, helt enkelt. Sen höll han igår i sin flaska då han fick lite extrakäk. Är inte det väldigt tidigt? Är inte Edor väldigt begåvad? Bildbeviset är ju här ovan.

Dagens höjdpunkt: Lustigt det här med denna typen av dag. Den började ganska ok. Sen blev den helt fruktansvärd. Sen blev den riktigt trevlig. Höjdpunkter är svårt att ta fram sådär, men måste ju ändå lista hans snurrerier idag som en höjdpunkt. Plus alla fina, goda, rara och snälla människor som kom idag.

New wheels

Heja Leksand. Tydligen håller Leksand på med nån sport.
Jag förstår inte, men Edor gillar.
En rolig och fin present från Marias moster och morbror i Mårtanberg

Maria är en klok en hon. Jag har varit lite sådär sugen på en kombi. Vi får verkligen inte plats med vagnen och all packning de gånger vi bilar upp till Örebro. En kombi skulle vara lösningen på alla problem. Har varit öppensinnad och tänkt Opel, Ford, Volvo.. till och med Citroën. Inte för att jag på nåt sätt kan bilar. Men det har känts som bra bilar. Peugot är inte alls ett alternativ. Och det grundar jag på .. precis ingenting. Har för mig att pappa sagt att de strular, så.. nix, ingen Peugot. (som om Opel inte strulat.. hm.. )

Hur som. Siktet inställt på en ny bil. Men det siktet var jag ganska ensam om. Maria menade att en ny (begagnad) extravagn i Örebro var lösningen på alla problem. En tämligen billig sådan dessutom. Sagt och gjort. 770 kronor senare har vi två vagnar och problemen tycks vara helt bortblåsta. Liksom drömmen om en ny bil. (Som vi inte alls har råd med i och för sig.)

Nya extravagnen.

Dagens höjdpunkt: Morfar Robert är på besök. Edor var snabbt med på banan och det välbekanta skägget. Gulletussar. Det svåra är att veta när Robert pratar med Edor, och när han pratar med mig eller Maria. Båda vi svarar eller kommenterar vad Robert säger ibland, varpå han får säga åt oss att han minsann inte alls pratade med oss, utan med Edor. Svårt.

Dessutom har Edor bajsat idag. Två gånger. Det har aldrig förr hänt. Dessutom kom ju guld i blöjan igår också, så snart får jag vässa pennan och skriva till Guiness. Såhär kan han ju nästan inte hålla på. Det är fantastiskt. En riktig storbajsare den där Edor. Jubel och hurrarop!

Mysungen

Flygarn! Det är fränt hur han verkligen blir rak som ett streck.
Här snackar vi rygg och magmuskler. Foto: Maria Jonsson

Kameran är helt fantastisk. Bilderna blir superfina och det finns ungefär en miljard knappar. Sånt kan jag gilla. Problemet är att väldigt lite av det jag läser om kameran fastnar. Det är ISO-värden hit, skärpedjup dit. AV-knapp och TV-knapp. Rattar och menyfält. Jag läser, testar och förstår. Men sen, en halvtimme senare då jag ska till och fota Edor och Marias äventyr står det helt still. Då blir det auto. Det funkar, men är inte riktigt lika fränt. Det som verkar funka är då David C berättar för mig om att fotografera. Han ska få hålla kurs nångång, som den sanna pedagogen han är.

Många bilder blir magiskt fina. Sannolikt handlar det mer om själva motivet än om mitt handhavande av kameran.

Edors värld växer ständigt och nu har han verkligen börjat få kläm på det här med att pricka rätt med händerna. Han fångar utan större svårigheter min näsa, och med Maria tycker han det är toppen att ta på hennes ansikte. Ni förstår väl entusiasmen som uppstår de gånger vi låter honom stå på skötbordet och sträcka sig mot sina kompisar. Kompisarna han vanligtvis bara ligger under. Vi funderar mycket på vad han säger åt dem. Eller är det så att de talar till honom? Han kan ju hålla på där under hur länge som helst, så nån form av konversation kan man nog förutsätta. Edor blir fundersamt upprymd de gånger vi busar med tigern. Maria brukar pussa den och jag gnager på dess ben. Man gör vad man kan för att busa upp pojken.

Dagens höjdpunkt: Bajs! Sen har han varit enormt mysig idag. Att fiska upp honom som nyvaken skruttpelle och lägga honom mot bröstet är tokmysigt. Vi passar ihop som två pusselbitar. Han gillar verkligen mys. Mysungen min.