Tittutlek

Vi har lekt tittutleken med Edor ganska länge nu. Möjligen började vi på tok för tidigt, men han har alltid tyckt det varit skoj och en glad bebis känns det inte som man gör fel med. Lyckades fånga det på både bild och film idag. Han är ju för härlig, den där Edor:

Sen har vi det här med spegeln. Det är kittlande magiskt att se på Edor när han tittar på sig själv i spegeln. Antagligen har han ingen som helst aning om vem den där andra bebisen är, men det är nåt med honom som gör Edor väldigt glad. Ibland verkar det som han nästan rodnar när han ser sig själv. Vi brukar prata om vilka egenskaper den mystiske bebisen har och Edor bemöter honom alltid med ett fint leende. Och, vem gör inte det?


Dagens höjdpunkt: Tittutleken har dominerat kvällen lite. Att han ligger och är urglad är ju hur roligt som helst. Filmsnutten visar honom vid andra gången jag och han lekte den. Vi alla lekte samma lek tidigare under kvällen, och då var han om möjligt än piggare. Sötnos. (Inget bajs idag. Han verkar ha återgått till varannandagsprincipen. Dålig idé, tycker jag.)