Mysungen

Flygarn! Det är fränt hur han verkligen blir rak som ett streck.
Här snackar vi rygg och magmuskler. Foto: Maria Jonsson

Kameran är helt fantastisk. Bilderna blir superfina och det finns ungefär en miljard knappar. Sånt kan jag gilla. Problemet är att väldigt lite av det jag läser om kameran fastnar. Det är ISO-värden hit, skärpedjup dit. AV-knapp och TV-knapp. Rattar och menyfält. Jag läser, testar och förstår. Men sen, en halvtimme senare då jag ska till och fota Edor och Marias äventyr står det helt still. Då blir det auto. Det funkar, men är inte riktigt lika fränt. Det som verkar funka är då David C berättar för mig om att fotografera. Han ska få hålla kurs nångång, som den sanna pedagogen han är.

Många bilder blir magiskt fina. Sannolikt handlar det mer om själva motivet än om mitt handhavande av kameran.

Edors värld växer ständigt och nu har han verkligen börjat få kläm på det här med att pricka rätt med händerna. Han fångar utan större svårigheter min näsa, och med Maria tycker han det är toppen att ta på hennes ansikte. Ni förstår väl entusiasmen som uppstår de gånger vi låter honom stå på skötbordet och sträcka sig mot sina kompisar. Kompisarna han vanligtvis bara ligger under. Vi funderar mycket på vad han säger åt dem. Eller är det så att de talar till honom? Han kan ju hålla på där under hur länge som helst, så nån form av konversation kan man nog förutsätta. Edor blir fundersamt upprymd de gånger vi busar med tigern. Maria brukar pussa den och jag gnager på dess ben. Man gör vad man kan för att busa upp pojken.

Dagens höjdpunkt: Bajs! Sen har han varit enormt mysig idag. Att fiska upp honom som nyvaken skruttpelle och lägga honom mot bröstet är tokmysigt. Vi passar ihop som två pusselbitar. Han gillar verkligen mys. Mysungen min.