300

Inte helt nöjd Edor Hansson

Mitt 300:e inlägg lät vänta på sig lite, men nu är det här.

Edor tycks växa för varje dag. När han ligger där och sover ser han så stor och stark ut. Jag kan verkligen fascineras av hur fort det gått från det att han var en liten passiv bebis till att bli den lilla karaktär han är nu. Och vilken karaktär sen. Oral inkontinens, som min svenskafröken på gymnasiet diagnostiserade mig med, tycks vara en ärftlig åkomma, för jösses vad Edor håller låda. Han övar på alla möjliga sorters bokstäver och siffror, vänder och vrider på tungan och njuter av trappuppgångens höga eko. I trappuppgången finns också hans nu bästa aktivitet. Hissen. Han älskar att trycka på knappen, blir alldeles till sig när hissen kommer och får oftast välja fritt vilken våning vi ska åka till. En karusell som ibland tar väldigt lång tid.

Och så Gårdsjöbacken. När jag tänker tillbaka på vad som präglat otroligt, så är det min uppväxt i Tallnäs. I alla nya möten där jag ska presentera mig själv, så är mitt barndomshem alltid ett obligatorium. Det kommer oftast direkt efter mitt namn. "Hej, jag heter David, och jag kommer ursprungligen från Arvidsjaur, eller rättare sagt, från Tallnäs, en by cirka tre mil utanfrån Arvidsjaur." Sen kan jag, beroende på miljö, brodera ut hur pass speciellt Tallnäs är.

Gårdsjöbacken har enorm potential. I nuläget är det ett pågående projekt där mycket arbete sår framför oss, men när det sen är klart, kan det mycket väl bli ett bra substitut till Tallnäs. En fristad utanför stadens myller som bjuder på stora möjligheter. Här ser jag framför mig att Edor kommer leka med kottar, springa i gräset, plocka blommor åt sin mor och äta blåbär. Här kommer han kanske snickra en smörkniv, lära sig cykla, bygga en koja och åka på moppe. Det är här han lär sig göra upp eld, hantera en yxa, vässa en kniv och sparka en boll. Högt och lågt. Ett sommarställe som kommer ge honom de barndomssomrar som jag innerligt önskar honom.

I dagarna åkt en del ut till Gårdsjöbacken, och längs vägen har jag sett bönder ute i arbetet med slåttern. Den skänker mig en sommarstämning som är så talande. Det grundar sig i att för mig är sommaren nåt så otroligt sammankopplad med doften av hö. Med ett sovrumsfönster öppet smög sig dofterna att torkat gräs in ackompanjerat av ljudet av höfläktarna som stod på dygnet runt. Och trots att fläktarna sedan många år stått stilla kan jag än idag förnimma ljudet av dem, och känner jag minsta doft av torkat gräs spelas ett helt sommarlov upp i mitt minne. Det var verkligen bra dagar.

Dagens höjdpunkt: Vi var ute på shopping, jag, Maria och Edor. Vi delade på oss då jag skulle gå in på en affär med herrkläder. Hon tog Edor med sig. Efter en kvart eller så såg jag dem håll. Efter en stund fick Edor syn på mig och utbrast då PAPPA (eller nåt väldigt nära ordet Pappa). Så pass högt att jag hörde det på förhållandevis stort avstånd. Det är inte bara dagens, utan en av livets stora höjdpunkter.

Bonusbild i semestertid

Inte helt enligt plan

Foto: Maria Jonsson

Kvällen igår gick inte helt enligt plan. Normalt somnar Edor och vi vuxna har lite fixaretid då vi fixar olika saker. Igår bakade Maria bröd, jag knåpade ihop ett myggnät till barnvagnen och så vidare. Vi hann fixa det mesta innan Edor tokvaknade vid elvatiden. Han ville inget och inget passade utan han tjöt och grät och tyckte allt var bara öken. Han somnade för att sekunden senare skrika rakt ut. Det blev således inget bloggande igår, utan jag somnade på golvmadrassen tillsammans med en utmattad liten skrikmaskin vid midnatt. Och nu på morgonen vaknade han som om gårdagen aldrig hänt, pigg, utvilad och muntergökig medan hans far och mor är lite mer påverkade av det.

Hur som. Igår åkte vi ut till Gårdsjöbacken. Det är en fantastisk plats som lovar mycket också inför framtiden. Renovering pågår där ute, och när den är klar kommer det vara en fristad för trötta själar, leksugna bebisar och kompissugna kompisar. MorfaR försökte visa Edor, genom att andas in luften i stora andetag, hur annorlunda landsluften är mot stadsluften. Edor förstod kanske inte riktigt, men hade ugglehuvud som nästan snurrade runt för att hinna se allt spännande. Ett bra ställe.

Dagens höjdpunkt: Dagen i Gårdsjöbacken gick i fixarnas tecken. Vi har vikt några dagar av semestern åt att hålla till där ute och jobba lite då det behövs. Igår rensade vi upp kring rosenbuskar och svartvinbärsbuskar. Och om det är nåt jag gillar, så är det fixardagar.

Bulor

Idag är det som att nåt klickade till hos Edor. Han har fått bättre kläm på detta med att gå. Dessvärre har inte förståndet klickat till på samma sätt, så nu stoltserar han med två riktiga bulor i pannan. Tycks som vi fått en ganska så stryktålig pojk, då de båda uppkom utan att vi egentligen märkte det.

Vi åkte ut till Ässön och hälsade på hos Kal och Fifi i stugan de har där. Mysigt. Dessutom fick Edor en chans att se en massa roliga kryp och djur. Jag pekade orädd ut en stor spindel med äcklig spindelbebissäck på ryggen. Vi följde den när den kröp runt på marken medan jag beskrev den som fin och busig. Han fick se en and som Fifi valt att se som sin egen, en larv med centimeterlång päls och ett hundratal myror. Dessutom fick han smaka på kottar. Här var det samma sak som med trädgården i Frövi, vilken skillnad det är för Edor ändå. Knapra på kottar i skogspartiet på en ö är självklart ofantligt roligt för en liten tiomånaders.

Dagens höjdpunkt: Städade upp balkongen här på köpmangatan så pass att jag efter det att Edor lagt sig för natten satte mig där med ett glas vin och en riktigt spännande bok. (Lite väl tillrättalagd, men riktigt sträckläsarspännande ändå. Hypnotisören)

Midsommarafton

Edors första midsommarafton någonsin firades i Frövi. Det är nåt av en tradition att fira midsommar hos Frank och Cecilia. I fjol firades ingen midsommar där, då alla precis då skulle ha barn. Men så i år bjöd vi in oss dit och det var inte alls oväntat väldigt trevligt. De har en liten en som heter Lisa, som precis firat sin ettårsdag. Edor hade således en liten kompis och vi fick god mat och trevligt sällskap.

Vad som slog oss främst, förutom detta att det är fantastiskt roligt med kompisar, är vilken skillnad det är ändå att ha en trädgård. Vi satt ute hela dagen och barnen tumlade runt på gräsmattan. Vilken frihet. Det är inte som när vi går med Edor till lekparken, för att en timme senare gå hem igen. Nej, det är verkligen skillnad. Och Edor, såväl som föräldrarna, har haft en intensivt roligt dag.

Dagens höjdpunkt: Sillunch med gubbröra, hemgjorda köttbullar och Franks fantastiska smörgåstårta. Sweet!

Första dagen på semestern!

I Gränna finns denna. En polkagrisbalansorm.

Dagen har spenderats i bilen. 50 mil senare kom vi så äntligen fram till Örebro där solen står högt och värmen sprids från stora stjärnan så väl som från vänner. Resan gick så bra som den kunde gå. Att spänna fast Edor, vars favoritsysselsättning är att sprattla, var knepigt, men med sovstundstajming och en lekbenägen fru i baksätet gick det bra. Det är skönt att vara på plats och äntligen är alla saker i ordning.

Har bäddat en madrass på golvet åt Edor, då vi försöker hålla det så att han sover själv. När man nattar de små är det inte helt ovanligt med små gosrutiner för att hamna i sovstämning. Jag vet att Clara snurrade hår och jag hade ett trick som innefattade min mammas bröst (nog sagt om det). Edors grej är min örsnibb. Det har blivit så de gånger jag nattat honom där jag kunnat ligga intill honom. I spjälsängen fungerar inte det, men då han var febrig fick han sova hos oss. Då satte han i gång med det. Och nu, på madrassen kom det igen. Han snurrar på min örsnibb. Och visst, det låter ganska mysigt, men vad som dessvärre är mindre mysigt är att han emellanåt tar i för land och rike, och nyper. Hårt. Med naglarna. Han tar tummen och pekfingret och nyper till. Smärta, minst sagt.

Dagens höjdpunkt: Att vara på plats i Örebro känns fantastiskt roligt. Och imorgon är det midsommar och den ska firas med Frank, Cecilia, Oskar, Arvid och Lisa. Skoj!

Han är tillbaka!

Min bebis är tillbaka. Den gulliga, snälla, glada, mysiga Edor som vi alla känner gjorde come back med besked idag. Hans gästspel som gnällspik begränsades till en dag denna gången. Puh! Efter ett stort kalas i blöjan blev det dusch för Edor och detta med att duscha själv är för honom ett riktigt äventyr. Jag tror att finge han bara, skulle han sitta där i timmar.

Änglakörer började sjunga idag vid tresnåret då jag gick på semester. Vilken lycka. Jag valde att inleda min semester med att gå till en frisör och bli klippt. Det blev ganska bra, men det är märkligt detta med frisörer. Min syster är frisörska och har i alla tider klippt mig. Det har alltid blivit bra. Väldigt bra rent av. Det är jämnt klippt. Det är inga tussar hår som sticker ut här eller där. Det är raka linjer. Detta oavsett om hon klippt med maskin eller sax. Jag är alltid nöjd.

Vad jag inte förstått förrän alldeles nyligen är att Viktoria fört mig bakom ljuset. Hon har fått mig att tro att det är ganska enkelt. Hon tjoppar på och vips är man klar, detta oavsett om jag suttit på en pall i ett kök, eller varit på hennes salong. Nu har jag de senaste åren ändå tvingats testa andra ställen då vi geografiskt är lite för åtskilda. Jag har testat både svindyra och lite billigare ställen, och det är samma varje gång. Det blir inte riktigt bra. Det blir ok, men det är alltid nåt hårstrå som de missat, en sida som är annorlunda jämfört med den andra. Alltid nåt. Idag blev det bra, men jag upplever det som lite ojämnt. Jag har en hel del strån som inte blivit klippta. Uppenbarligen är det en stor konst att bemästra, och jag har sagt det förr och det tål sägas igen. Ingen klipper bättre än Viktoria. Hon slår alla på fingrarna när det kommer till noggrannhet. Och det vet jag nu med säkerhet efter allt för många egna erfarenheter.

Dagens höjdpunkt: SEMESTER! Och att min bebis Edor är snäll igen.

Frisk!

Lite överraskande fick vi efter febern en ny bebis. Plötsligt har den egna viljan vuxit sig fantastiskt stark. Den kom efter tredagarsfebern, om det nu var den vill säga. Lite som ett eldprov för en bebis som ska bli av mer bestämd art. Jösses, vilket temperament han visat idag.

Han har kommit på det här med att skrika för att få som han vill. Idag har det handlat om allt från att han vill hålla i min parfymflaska till att få leka med toapapper. Viljan, som är stark, kommer plötsligt. Det räcker med att han ser nåt i ögonvrån för att han ska drabbas av den okontrollerbara viljan att leka med just den grejen. Får han inte det har han idag blivit hjärtskärande olycklig. Tills dess han kommit på bättre tankar. Då tystnar han tvärt och tycker livet är toppen igen. Vi är ju inte dumma, så vi märker ju när han fejkar, och idag har han gjort det otroligt mycket. Nåja. Det kanske är en fas.

Han äter igen, vilket är en glädje. Han äter väldigt mycket. Det tycker jag är bra.

Dagens höjdpunkt: Edor fick bada, vilket alltid ör roligt. En lärdom, som jag egentligen hade sen innan, men som inte var bevisad, är att bebisar kissar i badvattnet. Jag satt bredvid. Han tycker det är roligast att stå i badkaret, och gissa om hans manneken pis-imation är lika bra som den alltid varit.

Grattis på min födelsedag!

Kalsongerna och David 21 juni 1982

Idag fyller jag år. Hurra för mig. Det är nog den dagen på året då man samlat har (kort) kontakt med flest vänner. Sentida tekniska under som facebook har gjort det enkelt för alla man känner att faktiskt gratulera, och det tycker jag om. Det blir nästan spännande att följa där hur många av vännerna som skrivit nåt i loggen. Och nej, det är inte alls en sån tävling, och det är inte alls det viktiga. Men jag tycker ändå om fenomenet som uppstått därigenom.

Pratade med min käre vän David om detta med födelsedagar, och vi enades kring att födelsedagar idag ändå inte riktigt är samma lika som de var när man var liten. Ändå är det så lite att åtminstone jag vaknar med en känsla på min födelsedag. Den där känslan av att idag blir en toppendag. Att dagen är speciell och man är lite fylld av förväntan. Det grundar sig såklart i att födelsedagarna när jag var liten var en av årets absoluta höjdpunkter. På födelsedagen fick jag alltid fantastiska presenter. Det har i och för sig inte ändrats, jag får ju fantastiska presenter fortfarande. Men det är ändå inte samma sak att fylla 33 och bjuda på kaka på jobbet, som att fylla fem och få en cykel med limpa. Själva auran över dagen är en annan, även om jag inombords har kvar känslan av mina barndomsfödelsedagar med stora, hårda paket.

Dagens höjdpunkt: Min födelsedag. Väcktes av min kära fru och min käre son med kaffe på sängen. Mys. Sen mår Edor lite bättre. Han vaknade med feber, så självklart ligger oron och gror lite hos oss. Febern har dock mattats under dagen, för att nu på kvällen vara helt borta. Hoppas det är så. Tydligen finns nåt kallat tredagarsfeber, och nu tre dagar senare är febern väck, därav det finurliga namnet. Smart! Kanske var det den han åkte på. Hoppas.

En annorlunda dag

Tack o lov fick vi bukt på febern, och idag har han varit ganska så frisk. Dock, som med vem som helst, har dagen gått i vilans tecken. Normalt skulle vi varit ute och tramsat runt lite, men idag har vi hållit oss mest hemmavid.

Vad som hållit oss mest sysselsatta idag har varit att få i Edor lite mat. Och det är som med vem som helst även här, att är man febrig är man inte sugen på riktigt vad som helst. Maria har gjort den ena delikatessen efter den andra, och de har ratats gång på gång av Edor. Han har fått goda smoothies, frukter, gröt, quorngryta. Inget föll honom riktigt i smaken, utan han blev snarare tröstlöst ledsen. Tills vi återgick till the basics. Välling. Han svälter således inte ihjäl, även om vi gärna skulle sett att han åt nåt lite mer matigt också.

Dagens höjdpunkt: Vi tror lite att Edor säger Edor. Hann säger ett ord som låter väldigt likt. Jag är pappan, så jag får bestämma. Han kan säga Edo(r). Om det sen betyder Edor, i bemärkelsen han själv, för honom eller inte, det är en annan femma.

40 °C

Igår tänkte jag i mitt stilla sinne att Edor äntligen verkade frisk. Länge har han dragits med förkylningar av olika slag, och för första gången verkade han symptomfri. Det skulle jag ju inte gjort, för pang bom bang slog en ordentlig feber till idag. Med alvedons hjälp lyckades vi stoppa den från att ticka över 40 °C. Då behöver jag inte tillägga att Edor varit lite slokörad idag.

Som alltid är allmäntillståndet det avgörande för hur oroad man bör bli, och jag kan meddela att allmäntillståndet ändå är gott. I sin feberyra möts vi titt som tätt av en glad liten bebisskurk.

Idag lät vi honom äta själv igen. Det gick sisådär.





Dagens höjdpunkt: Att äta sand är inte bra, men förbaskat gulligt var det. Vi var vid sandlådan på förmiddagen, där vi byggde en sandkaka. Den kakan tog Edor ett ordentligt bett av. Värt att notera är att Edor var slokörad innan tuggan, så det är inte orsaken till hans feber.

Egentid

Då Maria hade kick off med sitt jobb idag, kompade jag ut vid ettsnåret för att sen vara hemma med Edor. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att sluta klockan ett, för att sedan busa med Edor resten av dagen.

Nu har jag tre dagar kvar att jobba för att sedan gå på semester. Sen är pappaledigheten nära. Lycka!

Än känns det ovant att plötsligt se en bebis stapla förbi. Hur kan han blivit så stor så fort?



Dagens höjdpunkt: Egentid med Edor är toppen!

Vilken tur!

Edor spionerar ut genom vädringsluckan på vagnen. Foto: Maria Jonsson

Nästan varje kväll, när Maria går och lägger sig, så tittar vi på Edor tillsammans. Innan har vi sannolikt hunnit titta på bilder och möjligen nån filmsnutt med honom också. Men så vid läggdags, så står vi där och tittar på honom med beundran i blicken. Så säger vi nåt i stil med: Tänk att han är vår! Titta på honom, hur söt är han inte? Han börjar vara så stor. Vilken tur att vi fick just honom.

Lite blödigt sådär, men det kan inte hjälpas. Han är vårt lilla mirakel.

En tiomånaders är verkligen ett heltidsjobb, för jösses vad han håller låda. Han pratar hela tiden och tar sig fram i blixtfart överallt. Nu har han börjat busa också, sådär att man ser en vilde i blicken när han tufsar fram. Idag sprang han runt sängen, fram och tillbaka, medan jag var på och småjagade honom. Han skrattade och skrek om vartannat. Jag har en känsla av att han inte kommer lugna ned sig nämnvärt de närmsta 17 åren.

Dagens höjdpunkt: Vad? Det där? Äsch. Han går nu.

Edorfattigt

Foto: Maria Jonsson

Idag har det för mig varit en ytterst Edorfattig dag. Den inleddes med att han väckte mig. Han gör det nästan varje morgon lite burdust. Ofta bonkar han till mig så jag vaknar. Det är omöjligt att inte ändå bli lite glad då han sitter där i sängen, så där morgonpiggt sömndrucken på topphumör. Ett morgonhumör som ändå inte riktigt delas av hans föräldrar. Maria stiger upp med honom medan jag inväntar väckarklockan som ska ringa. På morgonkvisten hinner vi inte umgås särskilt, utan jag pinnar ganska snabbt iväg till jobbet. Idag på lunchen fick vi dock kvalitetstid. Jag matade honom och sen gick vi och sov en stund, eller, jag knoppade in en stund, Edor knoppade lite längre. Efter jobbet hade jag jobbfest, så när jag kom hem sov lillkillen.

Maria rapporterar dock om att han tycks få mer och mer kläm på det här med att gå. Det går lite mer bekymmersfritt än tidigare. Inte så många fler steg, men balansen är desto stadigare. Jag tippar att han går snart, alltså, går går.

Dagens höjdpunkt: Att hinna lyxa till det med att powernappa med min bebis på lunchen var otroligt lyxigt. Wohooo!

Pirayan Hansson

Edor är på ett fantastiskt humör. Idag har det räckt med en liten blick för att han ska brista ut i ett pillemariskt leende. Ett leende där alla fyra tänder upptill börjat synas riktigt ordentligt. Och dessa tänder sen. Idag bet han fast i Marias arm på bästa kamphundsmanér och lämnade ett litet märke efter sig. Otippat har vi en piraya i huset som med sin snabbhet är direkt opålitlig, uppenbarligen.

Äventyrslystnaden har verkligen tagit över, och nu har han börjat hitta nya favoritplatser i lägenheten. Hans nya grej är hörn. Han sticker iväg och ställer sig i olika hörn. I köket finns ett hörn där symaskinsväskan står. Det tycker han är skoj. Och ett hörn i sovrummet, alldeles vid min garderob är ett annat favorithörn. Dessvärre är dessa hörn också utrustade med kontaktuttag. De flesta uttagen är bebissäkrade, men inte alla än. Måste fixas innan vi har en krullhårig bebis.

Dagens höjdpunkt: Edor har varit lugn och gosig hela eftermiddagen. Vi satt i soffan och att ha en bebis som frivilligt lutar sig mot en och bara gosar gör att tiden bara flyger iväg.

Tittut

10

Vi tänkte lite såhär. Idag är Edor 10 månader gammal. Han kan krypa, dricka själv, nästan gå och nästan prata. Borde han inte då vara redo för nästa steg?

I tiomånaderspresent fick Edor egen sked och gaffel, som invigdes ovan. Påstod jag att Edor åt sig mätt på egen hand skulle jag fara med osanning. Nåt som också är viss överdrift är vad jag hör mig själv säga på filmen. Jag säger "vad duktig du är". Särskilt duktig på att äta med egen sked är han inte. Men söt är han allt.

Dagens höjdpunkt: Min bebis är 10 månader idag.

Vad äter du?

Edor med fönad lugg.

Länge har Edor vänt och vridit på en massa vokaler. Han introducerade nån liten konsonant, men det har handlat mest om mamama, papapa och bababa utöver vanliga aaaaa, ooooo, iiiii. Men nu, senaste dagarna har det börjat hända grejer. Nej, han pratar inte, men han pratar! Han sitter och håller låda med en massa olika ljud som skulle kunna vara prat. Otroligt underhållande.

Edor ser nåt ätbart i det mesta. Han är en sån som tar tillvara på allt, lite som min mormor Karin. Ett majskorn som trillat på golvet och skrumpnat ihop, det är minsann inget fel på ett sånt korn. Tuggar man bara länge nog mjuknar det och blir gott. En fråga jag finner mig ställa några gånger per dag är "Vad äter du"? samtidigt som man ser att nåt åker runt i munnen. Det har visat sig nära på omöjligt att fiska ut diverse godsaker, som kartong, jord, blad, papp och småsaker just för att Edor numera har fyra sylvassa tänder upptill, kompletterat med två små vassa piggar nertill. Härom dagen bet han till. Hårt. Det förstår jag, det skulle nog jag också göra om nån nödvändigt skulle in med ett finger i munnen. Dessvärre tyckte Edor det var otroligt roligt, så det finns viss risk att han nu börjat bitas lite. Idag lurade han mig grundligt. Han var mysgosig och vilade sitt ansikte mot mitt bröst. Han gnuggade och var jättemysig. Tills hugget kom. Senare satt jag i soffan iklädd en möjligen för kort T-shirt, för Edor fann det oemotståndligt att inte bita mig lite i fetan. Det är en fas. Det går över. Visst?

Edor dammsuger. Begåvade unge.

Dagens höjdpunkt: Fastän det tog tid dammsög Edor hela lägenheten. Not.
Däremot gick Edor 18 steg. Det är ruskigt många steg.

The next big thing?

En tanke slog mig idag. När jag var liten, då fanns det ju en massa prylar jag ville ha. Drömmen om TV-spel och dator, video och egen TV upptog mycket av min tid. Trots en ofta ansträngd ekonomi trollade mamma och pappa med knäna och försåg mig egentligen allt jag ville ha. Jag vet att jag varit bortskämd, inte bara materiellt, och för det är jag evigt ödmjukt tacksam. När jag så var liten var teknik verkligen nåt fränt. Såklart är det fortfarande fränt, och det kommer nya saker på marknaden hela tiden, men den tanke som slog mig är ändå denna. Vad kommer Edor vilja ha? Vad kommer vi som vuxna inte riktigt hänga med på? För, jag tänker lite som så, att vi föräldrar idag, många av oss har just dator, tv-spel, dvd-spelare, videoapparater.. ja, en hel liten materialpark som bara väntar på att bli brukad av en liten kille som Edor. Vad i fridens namn kommer han sakna? Eller blir det så att det vi har bara är för daterat, så det är senaste grejen som ska införskaffas? Det kommer bli spännande att se vad som kommer bli grejen.

Idag tog jag en tur till IKEA där jag köpte en koja åt Edor. Han skiner verkligen upp de gånger han får gömma sig bakom, under eller i nåt, så en egen koja kändes som en bra investering. Särskilt när den finns på IKEA för 59 kronor. Nu är det i och för sig ett iglooliknande tält. Men det heter KOJA och ska väl användas lite som en sådan.

Dagens höjdpunkt: Edors koja är inte uppackad ännu, och det kan nog komma att dröja. En ickeplanerad succépresent var dock något otippad. Köpte en ny toaborste för 4 kronor. Wohooo sa Edor och stack iväg, så av det att tyda lär TV-spel dröja innan det blir intressant. Han är på en annan nivå, helt enkelt.

Äta själv

Det är häftigt när man märker att bitar bara plötsligt faller på plats. De kommer lite titt som tätt. Det handlar om allt från att dra sig upp till stående, krypa, gå eller nynna. Idag handlar det om mat.

Edor vill nu äta själv. Han blir arg som ett bi om vi inte låter honom äta själv. Han försöker glatt med sin sked, och det går ju helt åt skogen. Och för honom kvittar det om det är gröt, välling, mos eller banan. Han ska äta själv. Bäst går det med bananbitar, vilka han glufsar i sig ganska duktigt.

Här har vi försökt utröna huruvida vi kan se om han är höger eller vänsterhänt, men skruttpellen växlar mellan högern och vänstern. Skulle jag tvingas gissa idag, skulle jag säga vänsterhänt, för det mesta äter han och plockar upp saker med vänstern. Men, det kan ju skifta många gånger om igen.

Dagens höjdpunkt: Hade mysstund med Edor på lunchen, så jag fick en powernap tillsammans med honom. Sweet.

Tittut

Ja. Som väntat hade vi en solstråle i samma veva som resten av Sverige fick stifta bekantskap till denna dagens äkta sol. Vid fembläcket smet Maria och Edor upp för en lång, härlig dag. Jag hoppas innerligt att Edor kommer på hur skönt det är med sovmorgon lagom till den dagen jag ska ta över föräldraledigheten. För när Maria jobbar, ja då är det ju jag som ska ta morgonpasset. Hoppas. Hoppas.

Idag hade vi bebisbesiktning hos BVC-sköterskan Katarina och Doktor Oliver. Åh, vad de berömde Edor. Tiomånaderskontroll innebär att doktorn ställer en del frågor och kontrollerar viss finmotorik. Han frågade om Edor börjat med pincettgrepp, klappat händer, börjat dra sig upp, uppfatta ord lampa, pappa och mamma, reagera på sitt namn, tja, allt sånt. Och vilken häpnad vi mötte när vi fick förklara att detta är sånt vår briljante son Edor hållit på med i evigheter. Jag hade nog kunnat brodera ut Edors kunnande en aning till då det liksom inte går överdriva när man talar om Edor Hansson, men jag höll tillbaka lite.

Doktor Oliver frågade om Edor gillade tittutlekar. Gissa en gång:



Fast vi vuxna gillar det också!

Dagens höjdpunkt: Efter bebisbesiktningen tog vi avsked på stan. Jag stannade upp och vinkade hejdå medan de gick iväg. Edor Hansson vinkade tillbaka på sitt bebissöta sätt. Sötnos.

Trött kille

Edor hade tunga ögon från det att jag kom hem från jobbet idag ända fram tills dess han somnade i min famn vid sjutiden. Sannolikt vaknar han därför tidigt imorgon. Han har börjat somna tidigare om kvällarna, och signalerar ganska tydligt att han vill knoppa. Fördelen med en knoppfärdig bebis är att han då är så gosig att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.

Jag gillar att busa med Edor, fast vissa kvällar är det underbart om han bara vill mysgosa och ta det lugnt, och inte flyga omkring som ett flygplan, åka bil, bygga klossar, öva på att gå eller jagas. Det är mysigt när han nöjer sig med att sitta och titta på skräpig tv.

Dagens höjdpunkt: När jag frågade honom idag när jag kom hem, vem som kom, sa han pappa. Han vet. Han kan.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, SJU!

Han är för rolig, min Edor Hansson. Hans personlighet utvecklas mer och mer, och han gör en hel del saker som han märker vi tycker är roliga. I vagnen har han kommit på att vi tycker han är rolig om han guppar upp och ner. Han skjuter ifrån med fötterna så att han guppar, samtidigt som han ser rolig ut. Vi skrattar och han fortsätter. I spjälsängen har han kommit på att jag roas av att han drar kon i svansen, så han gör det. I spjälsängen har han också kommit på att om han spänner magen, och böjer ryggen, så skrattar jag för han ser så tokig ut. Idag kom han också på att jag skrattar högt av kill om han nafsar mig på örsnibben. När han kom på det, ville han aldrig sluta, och jag hade gåshud över hela kroppen av kill. Det är nåt med Edor Hansson som får mig att tro att han kommer växa upp till att bli en sann underhållare och komiker. Han har humor, det där busfröet Hansson.

Kvällen var mysig då Edor var på topphumör. Det kan definitivt vara kopplat till det att han nu övar intensivt på att gå och tycker det är roligt. Sen kan det också vara så att hans mun numera gör lite mindre ont. Två framtänder har börjat göra sin entré, där jag tror det värsta av det är gjort. Nu kan man se och känna dem lite smått framtill. Fangperioden tycks lida mot sitt slut.

Dagens höjdpunkt: Idag har Edor gått sju steg. Emellanåt stannar han upp och står som om han aldrig gjort annat. Oftast är han dock som en boj ute till havs, utan styrsel åt varken ena eller andra hållet. Tursamt nog har han utvecklat sin fallteknik, så han kapsejsar inte totalt.

Lägger upp en filmsnutt där ni kan se mitt mirakelbarn gå. Nu är det inte långt borta att vi får jaga ett springande barn. Lagom till semestern!

Pappa

Foto: Maria Jonsson

Vi har satt Edor på kö för förskoleplats. Vi har bestämt oss för två ställen som verkar ok. Monbijouskolan som förstahandsval, Södertulls förskola som andrahandsval. När vi klickat och bekräftat fick Maria dock känslan av att vi borde prioriterat annorlunda. Hon har varit och besökt olika ställen och jag är övertygad om att hennes magkänsla är den rätta. Så Monbijou blir jättebra. Södertull blir också jättebra. Det där ordnar sig.

Min fantastiske son har börjat säga pappa. Han har nog egentligen gjort det ett tag, men man kan aldrig riktigt så noga veta. Ibland låter mamma och pappa väldigt lika. Nu har han dock börjat ta för vana att säga pappa varje gång jag kommer hem. Han hojtar pappa och kommer krypande i raketfart mot mig. Jag ska inte explodera av lycka, bara därför. Men det är nog egentligen ganska nära.

Dagens höjdpunkt: PAPPA!

Bonusklipp där Edor Hansson står

Snälla människor

Det har för mig blivit extra påtagligt i och med Edor, att folk överlag är snälla. Jättesnälla.

Idag fick Edor klappa grannens hund, och vi stod och småpratade lite. Vi berömde hunden. De berömde Edor. Så höll vi på en stund. Edor gick i spinn såklart över att en bamsestor hund fick slicka på hans fingrar. Hygien och Edor går inte riktigt ihop alla gånger.

Sen var det nationaldagsfirande över stan. Det delades ut ballonger och flaggor lite här och där, men hur vi än bar oss åt, sprang vi aldrig på någon som delade ut detta. Jag och Edor väntade på Maria som var inne på en affär, då jag lovade Edor att vi minsann skulle gå till stortorget, där jag förstod att ballongutdelningsplatsen var. Jag hann precis viska det löftet för Edor då en kvinna med en ballong stegade fram. Hon frågade vänligt om hon fick ge Edor sin ballong. Hon tyckte han var så söt, och såg ut att vara utan ballong. Hon var inte en ballongutdelare till yrket, utan bara en snäll människa.

I samma veva kom en annan tant gående med en stor, snäll hund. Våra blickar utbyttes och då hon förstod att jag tyckte det var ok att hennes hund hälsade på den viftande och stojande bebisen jag hade i vagnen, lät hon hunden komma fram. Jubel och succé.

Filmen ovan togs då vi tog mellanmålspaus vid Gustav Adolfs Torg här i Malmö. Vädret är på vår sida, och livet blir genast lite roligare då solen står lite högre. Det öppnar upp för småsaker, som en mellanmålspaus på en parkbänk. Och att sitta i en vagn är kanske inte det roligaste som finns. Att skjuta den däremot, det är en annan femma. Jag och Edor är lika på det sättet. Jag gillar också att köra vagnen.

Nationaldag innebär också namnsdag för undertecknad. Firades det? Nej. Imorgon är det Edor Göran Roberts namnsdag. MorfaRs också. Jag säger grattis redan nu medan jag sedan tar en funderare kring om och i så fall hur en namnsdag ska firas?

Dagens höjdpunkt: Edor gick tre steg idag. Plötsligt fann jag honom fritt stående. Då kom ett steg. Ett till. Och ett till. Sen satte han sig. Sen har dagen överlag varit väldigt trevlig.

Kaniner!

Foto: Maria Jonsson

Vilken dag. Solen har äntligen hittat till Skåne och det öppnar upp för trevliga utflykter. Edor Hansson valde att vakna på tok för tidigt för att vara en lördagsmorgon, men det innebar också att vi kom ut redan vid nio-snåret i morse. Målet var lekplatsen vid folkets park där sandlådan lockar.

Sandlåda är bland det roligaste Edor tokfrans vet. Dessvärre har han en plöjfunktion i sanden vilket innebär att vi tar den med oss hem när vi sedan är klara.

I folkets park finns även en ark med en massa djur. Massa och massa förresten, det är nog egentligen mest kaniner i olika färger, men likväl är det ett ganska stort äventyr för en liten kille. Han har fått hälsa på höns, kaniner, marsvin, kaniner, kaniner, en gris och några kaniner. Några undulater, ett får och några kaniner. Det har således varit en dag med många intryck. MorfaR är kvar fram till imorgon, och de båda har haft roligt ihop. MorfaR fortsätter förklara blommor och blad för honom, och han lyssnar lika intensivt. Gulligt.

Dagens höjdpunkt: Att lägga Edor är lite min grej. Jag gör det oftast. Det är lite vår stund, och det är mysigt. Han kör fortfarande med att dra kon i svansen så den spelar samtidigt som han skiner upp som en sol. Han tycker det är ett bus och ögongnistret när han gör det är finare än diamanter.

Ta daaaah!

Lägg denna dagen på minnet. Detta är dagen då Edor Göran Robert Jonsson Hansson tog sina första steg.

Att kalla honom flanör är möjligen en överdrift, men Edor tog ett steg tätt följt av ett andra. Två steg. Min 294 dagar gamla bebis har tagit två steg på egen hand.

Idag är det en bra dag. MorfaR är på besök och det är alltid roligt. Jag spionerade på Edor och MorfaR när de satt på uteplatsen och diskuterade. Edor med sina nyfikna ögon och händer tog in och lyssnade på allt som MorfaR berättade om. De pratade om löv och blommor. Om jord och rötter. Jag bet mig i tungan då vi senare på samma uteplats lät Edor krypa runt, utan hänsyn tagen till alla de spindelnät och dylika faror som lurade bakom, under och över alla prylar som stått där över vintern. Jag har blivit något bättre på att intala mig själv att de små kryp han möjligen stöter på inte kan göra honom illa. Däremot kan jag inget göra mot de nackhår som ställer sig då Edor Hansson utan krusiduller stoppar in handen i en spindelnätstät behållare.

Inget händer. Det säger sunt förnuft.

Dagens höjdpunkt: Spatserar'n Hansson tog två steg.

Bonusklipp där Edor blottar sina huggtänder.

Förväntansfull

Förväntansfull

Edor verkar vara lite extra mammig just nu. Så fort han får syn på Maria blir han genast mammatrånande och sträcker armarna långt. Ibland onormalt långt, för det finns nog inget den här pojken inte kan nå. Helt oskyldigt kan man gå runt med honom på armen, och plötslig har han lyckats sträcka ut sina små fiskkroksfingrar och nappat upp nåt roligt.

Vad som är roligt är upp till honom att avgöra, men vi kan konstatera att alla ändamålsenliga leksaker står i skuggan för allt som inte är leksaker. Han föredrar mobiltelefoner, nycklar och glasögon framför leksaksvarianter av detsamma. Och han tycks vara en finsmakare av tidsskrifter då reklamblad ratas så snart ett språkmagasin finns i närheten.

Dagens höjdpunkt: Edor lortpelle behövde ett bad. När han inser att det snart är dags, är han vansinnigt söt. Det är nåt när man kan se i blicken hur han fylls av förväntan. Sötnos.

Fötterna och rumpan först

I takt med att Edor blivit mer rörlig, har också världen genast blivit desto farligare. Som en minibebis vars största bedrift kunde vara en vift i luften upplevdes omvärlden av mig som pappa som trygg. Nu, en fullt mobil miniraket med hungrig blick, är omvärlden fylld till bredden av potentiella dödsfällor. Farorna finns överallt.

Jag försöker vara ganska lugn och sansad och intalar mig själv att bara för att jag ser en möjlig olyckarisk, betyder inte det att det måste hända. Vissa saker måste bara får vara som de är. Allt är inte farligt. Eller? Som detta med att Edor drar ut byrålådorna och leker med innehållet. Vi har såklart flyttat bort allt vasst, som knivar, mixerstavar och saxar. Kvar är några pepparkaksmått, bakformar och elvispsvispar. Elvispsvisparna ser jag som stora hot. Jag har några gånger känt att jag vill ta dem ur Edors lilla hand, för att skydda honom. De är ändå ganska vassa. Men samtidigt. En elvispsvisp? Visst måste man som liten skruttpelle få leka med en elvispsvisp? Jag låter honom hållas.

Höjder är en annan risk. Tursamt nog har vi inga trappor eller extremhöjder i vår markplanslägenhet, men höjderna finns där ändå. Han har testat kamikazehopp från sängen och soffan som slutat med att han mest blev rädd. Tursamt nog. Men likväl är det inte helt optimalt med bebis med hopptendenser.

Här har dock Maria lyckats lära Edor ett trick som är direkt nödvändigt. Edor har lärt sig att han måste krypa ned från sängen/soffan/bordet med fötterna och rumpan först. Han gör det runt 8 av 10 gånger. De övriga två behöver han påminnas av vad som gäller. Då säger vi fötterna och rumpan först varpå Edor snurrar runt och klättrar ned. Smart. Förhoppningsvis är det slut med svanhoppen därför. Närvaro är dock fortfarande ett obligatorium.

Dagens höjdpunkt: Jag mjuknar till när min son vill upp, upp, upp. Då tycker jag det känns som vi hör ihop extra mycket. Idag hade vi också besök av Albert Ferguson. Min kusins exman. När Edor fick syn på honom blev han rädd. Och när han tröstas omedelbart av att sitta i min famn, ja, då blir jag i hemlighet stolt och lite glad.

Min lilla sångfågel

Plötsligt hördes två små söta stämmor nynna visor tillsammans. Edor har sjungit idag. Har aldrig hört vackrare sång.