500

Vi slutar där vi började

Med detta inlägg har jag skrivit 500 poster, och det blir Alltmest om Edors sista. Det har varit en härlig resa att vara med på och en resa som fortsätter. Det hela började med en uppmaning från min syster Cathrine om att blogga om Edor. Så med Edor föddes också bloggen Alltmest om Edor.

Han är snart ett och ett halvt år gammal och har börjat utveckla en stark, egen karaktär. Han är ett magiskt inslag i mitt och Marias liv, och det går inte en dag utan att jag ser på honom med stolta, lyckliga ögon. Vi är onekligen fantastiskt bra på att göra barn med tanke på hur Edor blev.

Vad som växt fram med tiden är en känsla av att han är sin egen, han vill, tycker och tänker saker som han oftast, men inte alltid visar. Han är en liten individ och med det har han också rätt till ett privatliv. Spädbarnstiden är förbi och Edor är en stor pojke nu.

Mycket spännande väntar under våren. Edor ska snart börja på dagis och vilken stor omställning det kommer bli. Jag ska börja jobba igen och försöka studera om kvällarna. Kanske börjar jag blogga igen om annat, vem vet? Snön är borta och med det föds nya aktiviteter och möjligheterna ligger framför oss som oskrivna blad. Snart kommer talet lossna för honom och jag vet att vi inte kommer få en lugn stund efter det. Han är sin fars son som redan nu pratar oavbrutet. Ska bli otroligt intressant att höra vad han har att säga.

Edor ligger och sover lunch nu. Snart vaknar han med sina pigga, glada ögon, sugen på mellanmål. Undra vad vi sen ska hitta på?

Bilmåleri

På öppna förskolan idag var det kreativitet på schemat. Det gick ut på att måla med en bil. Färg på pappret, och sen räserfart med liten plastbil över färgen. Edor tyckte det var magiskt roligt. När det gick upp för honom vad han skulle göra, log han från ena örat till det andra, och hängav sig ganska ordentligt till måleriet. Sen spårade det ur såklart, och vips hade vi färg praktiskt taget överallt. Men, den är vattenlöslig, och jag vet att den går bort i tvätten. Gilla läget.

Glädjande nog har snön försvunnit. Detta tack vare ganska ihärdigt regnande om nätterna. Jag har inget emot snö alls, men vad jag däremot har otroligt stora problem med är Malmö Stad som envisas med att hävda att man inte kan göra nåt åt vädret. Nu har de så väntat ut snön och den har smält. Detta efter månader av plumsande och vinglande på oskottade trottoarer. Idioti.

Goda grannar

Edor poserar. Jag bad honom räcka ut tungan för att vi skulle kunna ta ett kort.
Och se, han gjorde det.

Idag kom grannpojken Melker med sin far på besök. Det är nåt med själva upplägget att en granne i trappuppgången kommer förbi som gör mig glad. Det är nåt familjärt och upplyftande med det. Edor blev som galen över besöket och tyckte det var otroligt roligt. Man märker på honom hur han närstuderar allt som Melker gör och vill göra lika. Melker ropade Teletubbies, och det dröjde inte länge innan Edor ropade TELETUBBIES med fint uttal. Vissa ord kan han säga perfekt direkt, för att sedan snart därefter glömma bort det. Teletubbies var just ett sådant.

Snart ska jag studera igen, och det känns riktigt spännande. På onsdag har jag min första dag. För er som inte vet, har jag sökt och kommit in på en kvällskurs vid Malmö Högskola, kallad Pedagogik, med inriktning mot handledning och undervisning av vuxna. En kvällskurs om 15 poäng på halvfart. Ska bli spännande att damma av studenten i mig och förhoppningsvis lära mig nåt nytt.

Idag visade förresten Edor tecken på visst modesinne och stark vilja. Tog på honom hans finaste mössa, en nyinköpt variant från Polarn & Pyret. Den dög inte alls. Han blev arg som ett bi, ryckte av sig den och kastade iväg den. Pekade istället på sin lila fleecemössa med tofs. På frågan om han hellre ville ha den lila mössan med tofs, svarade han Aaaaaa!. Och vips, den fick jag sätta på honom utan protester, men med en nöjd min. Bestämd ung man.

Spring!

I Edor bor en pratkvarn. Det har vi nog alltid vetat. Pratkvarnen gör sitt yttersta för att komma ut, och snart kommer tungan förstå vilka konster den måste göra för att forma ord. Edor kan redan en hel del ord. Nu har han också börjat sätta samman vissa ord. Mamma Maria är nog det senaste. Gulligt. Edor har snappat upp att jag kallar henne Maria, och har lagt ihop ett och ett. Fränt. Sen har vi ju denna, treordskombon:

Och meningen i sitt rätta sammanhang:

Då vi hade bristande fantasi igår valde vi idag att åka ut till XXXLutz, en möbeljätte som enligt ryktet har ett lekland värt ett besök. Som alltid har man som småbarnsförälder lite dåligt samvete för mängden barnanpassade aktiviteter, och lördagen bjöd på väldigt få sådana. Lekland lät bra tyckte vi, och åkte. Vi låtsades således vara möbelspekulanter och nyttjade leklandet fullt ut. Vad vi inte riktigt trodde skulle ske, var att vi skulle komma hem med en möbel. Då Edor i stort vägrar sitta i sin stol har vi letat uppgradering. En stol i stil med Tripp Trapp, som han kan klättra upp och ned på. Vi fann denna:


En bra stol som fyller alla behov, till halva priset av en tripp trapp. Bra där. Men så, dessa möbelskapare som jag skulle kunna utfärda skottpengar på. Varför i fridens namn sätter man fast ett stort, fullt synligt, otroligt fult, oborttagningsbart klistermärke på ryggpanelen? Hata.

Fräsig i kallingar

Av sin farmor fick Edor ett par kalsonger i julklapp. Nu är det kanske inte helt att tänka på, han är ju bara 17 månader. Men han kan prov-ha dem och man kan liksom inte bli gulligare. Ibland är han så söt att det gör nästan ont.

Förmiddagen spenderades, föga förvånande, på öppna förskolan. Där är ganska tomt. Visst, det är en hel del nya ansikten och med dem nya små barn. Det känns lite som den resan är gjord. Att gå igenom ålder, namn, storlek och ge varandras barn fint beröm. "Oj, vad fin hon är", "Titta, han går ju ändå stadigt för att bara vara 10 månader" och den sortens prat. Det är trevligt, absolut, men det är ganska skönt att kunna prata om annat också. Plus att de barnen är förhållandevis små, jämfört med trollet. Det har verkligen hänt mycket de senaste månaderna och han bryr sig inte nämnvärt mycket om barnen som inte kan gå eller leka. De erbjuder väldigt lite action. Därför har vi idag målat, lekt med lera och övat på att räkna. Jag tror jag skrivit detta tidigare, men tydligen är lärande = lek för små personer som Edor. Och det tycks onekligen vara så, för det roligaste för honom idag var en träbit med hål och pinnar som man fäster för att sedan räkna dem (se filmen från häromdagen).

Nej!

Kabom!

Edor har börjat säga nej. Länge har han varit fantastiskt medgörlig men är inte fullt lika odelat positiv till allt längre. Det öppnar upp för lite mer nyanser i sättet han kommunicerar. Visst är det toppen med en liten ja-sägare, men samtidigt är det ju ett gott tecken att han kan säga ifrån om han inte är helt med på noterna. Idag på öppna förskolan erbjöd en mamma honom en boll, men han skakade på huvudet och fortsatte med annat. Då tyckte jag han kändes som en stor och ytterst medveten liten människa.

Lola betyder måla

Edors rakbladsvassa naglar är verkligen fantastiskt jobbiga. Hans gosgrej är att nypa och klämma på öronen och med sylvassa naglar gör det ont. Naglarna är så vassa att jag sår i öronen och dessutom har han precis klöst ett sår på örsnibben. Och örsnibben är favoriten. Smärtan är outhärdlig. Vet inte hur man stoppar gosticks och samtidigt är det ju lite mysigt. Dessutom klöser han ordentligt om nätterna. När han kommit över till vår säng, lägger han sig på mage och stoppar in händerna under min bröstkorg. Åh, vilken smärta. Har försökt fila hans naglar, vilket var ett misstag, för vad gör man för att få knivar vassa?

Jackass - baby style

Edor är lite av en clown. Han formligen lyser upp då han upptäcker att fokus ligger på honom. Ramla! är ett ganska nytt påhitt. Han ramlar och vi skrattar. En entertainer in the making. Hoppas bara det stannar där, att ramla mot mjuk soffa. Jag märker dock tendenser till att söka spänning i det mesta han gör.

Kommer tandläkaren säga aj?

Har blivit kallade till tandläkaren för besök. Jag undrar verkligen hur det ska gå. Edor är duktig, det går riktigt bra att borsta tänderna numera. Länge var hemliga trixet en elektrisk barntandborste som han tyckte nästan var en alien. Klart man vill ha en sån i munnen. Nyhetens behag gick dock över, så nu kör vi med traditionell tandborste. Men, jag undrar hur i fridens namn tandläkaren ska få en chans att kika på Edors tänder. Tandborstningen är en sak, men jag vet av smärtsam erfarenhet att fingrar i Edors mun är bara att be om trubbel. Han kör lite grävlingsstuket. Han släpper inte taget förrän det knakar. (Att grävlingar biter tills det knakar är förövrigt är en myt, tydligen. Jag googlade precis för att bara säkerställa att det är grävlingar man använder i liknelsen. Och det är det ju, även om det inte är helt sant). Sen är han ju inte helt oblyg heller, så en främmande tants fingrar lär han inte uppskatta.

Idag hade vi finbesök av Seth och hans pappa Olof. Roligt! Seth har gått två dagar på dagis, så de hade inte fantastiskt mycket att berätta om det ännu. Intressant dock bara att höra hur det fungerar med inskolning och allt sånt. Jag bävar. Inte så mycket för hur det kommer gå för Edor, utan snarare hur det ska gå för mig sen. Jag är curlingförälder i koncentrat. Ska jag bara släppa taget? Hm.. Otäckt. Alla föräldrar jag pratat med hittills går dock i god för förskolepersonal överlag. De är tydligen lagda åt det vänliga hållet. Det ska nog gå bra.

Edor övade idag förresten på att räkna. Att påstå att han kan räkna till fem är möjligen en liten överdrift. Han har dock en liten ramsa som lätt kan liknas vid ett, två, tre, fyra, fem! Fångades inte helt på filmsnutten nedan, så ni får helt enkelt tro mig. (FYI: Bem är ordet för fem)

Det gick!

Vi hann imorse. Utan att ens jaga upp oss, hann vi med bravur. En intressant samling människor på öppna förskolan idag. De flesta av de vi lärt känna har nu avvikit, dagisinskolning och jobb är vad som står på deras scheman. Inte på vårt dock. En del helt nya ansikten på öppna förskolan, en del gamla. En förälder kom idag förbi med sina lite större barn. Tydligen hade de fortfarande lov. Jag följde henne med intresse. De kom samtidigt som vi, och redan i bilen hörde jag henne gasta att de skulle "ta det lugnt!!". Barnen var, så vitt jag kunde se, lugna som filbunkar. Inne på öppna körde hon på med samma tonläge, och de lugna, till synes snälla barnen jagades ganska intensivt av sin mamma. Jag ville nästan säga åt henne att hon borde ta det lugnt, för alla hennes barn gjorde det. Jag lät bli. Jag tror jag vet lite vad hon gjorde. Hon stressade upp sig för vad som skulle kunna bli, men som aldrig blev. Hon hade bestämt sig för att de skulle stoja och ställa till det. Tråkig inställning.

Idag har Edor varit på topp. Det märks tydligt när han vaknar på rätt sida, och det gjorde han idag. Dels fick jag ett pusskalas. Dels ville han nästan inte gå upp ur sängen efter sin eftermiddagslur, utan ville för ovanlighetens skull ligga och bara gosmysa i sängen. Mysigt. Sen har han lekt och haft roligt. Förmiddagen på öppna var toppen. Efter en timme var han så trött att ögonen gick i kors. Efter eftermiddagsluren knackade grannen på dörren och bjöd upp oss på lite fika. För och eftermiddag lyckade.

Edor har förresten blivit helt besatt av bilar. Bilar, bussar, lastbilar, minibussar. Allt som har fyra hjul. Han står i fönstret och ropar BIL! varje gång en bil passerar. Passerar ingen bil står han och ropar BIL! åt stillastående. Detta görs några gånger per dag. Och nu kan han också köra.

Rutiner?

Edor 1

Edor nästan 1 1/2

Hjälp. Allt vad rutiner heter känns som bortblåsta. I morse väntade vi besök av busige Edvin och hans föräldrar vid tio-snåret. Pre-jul hade vi bra rull, vi var iordningsställda före nio, redo för öppna förskolan eller vilken aktivitet det må ha handlat om. I morse hade vi stressigt. Vi hann och förmiddagen var fantastiskt trevlig, men imorgon är det vardag igen. Hur ska vi hinna?

Edvin har precis varit på sin 18-månaderskontroll och det verkar spännande. Tydligen ska barn i den åldern kunna 8-10 ord. Det är såklart olika från barn till barn, men Edor kan betydligt fler ord än så. Ändock är jag lite pirrig inför kontrollen. Nu är det ju såklart inte ett test av honom på det sättet, men likväl känns det spännande. Hur kommer han prestera? Det är tydligen ett klosstest följt av ett rittest. Intressant. Men, mest intressant är frågan hur lång han nu är? Vi kollade på bilder tidigare ikväll från Edors ettårsdag och jämförde med honom nu. Det är skillnad. Bilderna jag i all hast fann är inte särskilt talande, men han är ju söt. Den 10 februari kommer dock alla frågetecken rätas ut då vi ska iväg på kontroll. Kul.

Händelserikt

Edor matar sin krokodil.

Edor var vaken till 22:30 igår. Rapporter nådde oss om att han varit snäll hela kvällen, men dock inte alls sugen på sömn. Nåt jag misstänker morfaR var. Hur som, barnvakteriet gick såklart som en dans och restaurang/bar-firandet var otroligt lyckat. Vi åt och drack gott och låtsades vara på semester. En lyckad bröllopsdag.

Maria vaknade ganska tidigt och vi kilade hem direkt efter frukosten från hotellet där vi bott över. När vi kom möttes vi så av två pigga och glada pojkar.

Eftermiddagen tillägnades grannpojken Melker som hade kalas. Idag fyllde han 3 år och hade därför kalas med ballonger, fruktspett, köttbulls och korvspett och tårta. Roligt för Edor och lite intressant och spännande för oss. Roligt också, såklart, men mest en föraning om vad som komma skall. Fruktspett är en sån grej jag sa vi ska ta med oss i minnet, det var roligt och lite pilligt att äta. Smart drag.

5 år - 10 år

5 år som gifta. 10 år som par. Lång tid. Fränt.

Ikväll ska det firas med mat på restaurang och hotellövernattning. Barnvakt är fixad i form av morfaR. Wohoo. Party.

Edor är stor

Vi färdas lite mer gående nu. Det är inte ett direkt hållbart sätt att färdas på, för ganska snart tröttnar han och vill bli buren. Han är inte en lätt plätt.

Han gillar inte snö heller. Besvärligt, då det snöat ymnigt i Malmö. Det är mycket snö som ingen tar hand om. Det har inte plogats än. Är inte det helt otroligt? De väntar på att snön ska tina. Idioti.
Introducerade kundkorg igår. Edor förstår konceptet och tycker det är roligt. Dock är han inte så noga med att hålla stenkoll på vagnen, utan lämnar den gärna lite vind för våg.

KROKODIL!

Öppna förskolan är stängd fram till den 10 januari, och således har vi fått hitta på andra aktiviteter. Edors kompisar är på vift eller har sjukdom i familjen så vi har fått klara oss själva. Idag lusläste jag tidningen efter roligheter och fann endast en barnaktivitet ute i Vellinge. Dit åkte vi inte.

Istället traskade vi iväg till Terrariet. Vi har varit där en gång förut, men jag tänkte att Edor, i takt med att han växer, ser och uppskattar olika saker. Terrariet är fullpackat med ormar, spindlar, ödlor, sköldpaddor, grodor, kängurus, papegojor, fåglar, fladdermöss och en massa olika apor. Dessutom har de en krokodil som ligger och lurpassar i ett hörn. Edor tyckte såklart det var riktigt spännande. Hans favoritdjur tycks vara krokodil. Detta baserat på att han om kvällarna, när jag frågar om han vill att jag sjunger nåt, ber mig sjunga krokodillåten. Och att han till varje ödla ropar KROKODIL! Krokodilen på terrariet vägrade dock komma fram i fullt ljus. Jag tror Edor såg den, men är inte helt säker. Aporna däremot, där var det närkontakt. Silkesaporna springer fritt, så en klättrade ned och åt ur en skål, bara centimeter ifrån oss. Fränt.


Orädd är han också. Allt han tycker om, vill han pussa. Den fulaste av alla ödlor, en skrämmande och stor sak, satt nära terrariefönstret. Den skulle minsann få en puss. Edor kastade sig glatt mot glaset och lämnade ett ganska gulligt avtryck. Verkar tursamt nog som han inte förstått att jag inte supertrivs i en miljö fylld till bredden av spindelnät. Och vansinnigt giftiga spindlar i små plastbyttor.

Edor fick en egenkrokodil. Först fick krokodilen nappen, sen tog Edor tillbaka den för att pang boom-somna.

Attacktrollet

Edor äter äpplen. Inte bitar längre, utan hela äpplen. Han äter upp hela.
Kärnhus och allt. Skrutt vet han inte vad det är, annat än att han själv är en skrutt ibland.

Vad gör man åt små troll med otroligt starka nypor? Edor har plötsligt hittat på att det är otroligt roligt att se den min av smärta man gör när han nyps. Öronen är favoritnypet. Höll han sig bara till dem skulle man lättare kunna värja sig mot hans små attacker. Numera nöjer han sig med vad han kommer åt. Är näsan nära, då hugger han den, är kinden närmre, ja, då nyper han till där. Har han båda händerna fria, då kanske han gör en komboattack. Problemet med nypningen dyker upp om kvällarna. Vet inte om det är en trötthetsreaktion eller vad, men smärtsamt är det.

Mysgos i soffan med favoriten Upsy Daisy.
Han pussar Upsy Daisy varje gång han hittar henne. Kärlek.

En annan form av attack är söthetsattackerna. Han är väldigt duktig på att charma sig ur allvarsamma samtal om nypning. Plötsligt låter mina förmaningar så tama där han står och är sockersötsattackerar samtidigt som han är nöjd med att ha lyckats nypa till en bröstvårta. Söthetsattackerna är svårast att värja sig mot.

Hoppsan

Vår lille pojke känns så stor ibland.

Maria upptäckte när vi väl satt på tåget att jag bokat fel. Returen skulle gått tillbaka till Malmö igår. Efter lite ringande och trixande fixades så ny biljett på rätt dag. Nu är vi så lite fattigare, men äntligen hemma.

Resan gick väldigt bra och Edor var snäll och kär hela vägen. Edor sken upp som en sol när vi kom hem och ryckte genast fram alla fina leksaksfavoriter han har. Fokus låg på de som låter och spelar. När det så blev läggdags var han förhållandevis lugn och sugen på gos.

De senaste dagarna har han haft riktigt kämpigt att komma till ro. Vi har nattat, trott att sömnen varit nära. Andningen lugnat ned sig och John Blund knackat på. Pang boom har han då senaste veckan gjort helomvändning och comeback:at som superpigg liten vilde. Ikväll, efter en halvdags resande, somnade han dock ganska snabbt. Skönt.

15 dagars viftande

Under 15 dagar har vi varit på vift. Det är 15 dagar som vi bott i väskor, hemma hos andra. Nu börjar det kännas skönt att snart åka hem. Imorgon hoppar vi på tåget som tar oss tillbaka till Malmö igen.

Börjar bli lite nojig över att föräldraledigheten snart lider mot sitt slut. Nu är det inte förrän 1 mars som jag ska börja om på jobbet, men ändå. En vecka med Edor går med blixtens hastighet och jag skulle lätt kunna tänka mig vara hemma betydligt längre. Nåja. Den dagen, den sorgen.

Dagen har bjudit på en massa trevligheter. Hade lunchdejt med vår guddotter och hennes familj idag. Vi är jättedåliga på att vara gudföräldrar (eller faddrar, som det modernt heter) i bemärkelsen lära ut guds ord. Jag kan inga såna. Tursamt nog tycks inte det riktigt ha ingått i kontraktet. Vi är dock bättre på det här med att ge presenter och busa. Majken är ett litet yrväder av bästa sort, så bus, det blir det mycket av. Sen sprang vi över en mikrokort stund till Kal och Fifi. Än en gång blir det milt smärtsamt uppenbart för oss att vi har snälla och söta kompisar här i Örebro.

1/1-11

Många ettor idag.

Nyårsafton var en ytterst trevlig tillställning. Glada människor, god mat och bubblande champagne. Edor hade lite kämpigt med sömnen då han var ganska uppspelt av allt ståhej. Det var vi ju alla, så det var inte så konstigt.

Vi höll ut ganska länge och årets första dag har varit en lugn sådan. Möjligen med undantag för morgonkvisten som bjöd på överraskning i form av en sömngående svåger som kom och kröp ned i sängen mellan mig, Edor och Maria. Först förstod vi inte att han gick i sömn, utan följde hans uppmaning om att bereda plats så han skulle få sova. Otroligt roligt.