Av sin farmor fick Edor ett par kalsonger i julklapp. Nu är det kanske inte helt att tänka på, han är ju bara 17 månader. Men han kan prov-ha dem och man kan liksom inte bli gulligare. Ibland är han så söt att det gör nästan ont.
Förmiddagen spenderades, föga förvånande, på öppna förskolan. Där är ganska tomt. Visst, det är en hel del nya ansikten och med dem nya små barn. Det känns lite som den resan är gjord. Att gå igenom ålder, namn, storlek och ge varandras barn fint beröm. "Oj, vad fin hon är", "Titta, han går ju ändå stadigt för att bara vara 10 månader" och den sortens prat. Det är trevligt, absolut, men det är ganska skönt att kunna prata om annat också. Plus att de barnen är förhållandevis små, jämfört med trollet. Det har verkligen hänt mycket de senaste månaderna och han bryr sig inte nämnvärt mycket om barnen som inte kan gå eller leka. De erbjuder väldigt lite action. Därför har vi idag målat, lekt med lera och övat på att räkna. Jag tror jag skrivit detta tidigare, men tydligen är lärande = lek för små personer som Edor. Och det tycks onekligen vara så, för det roligaste för honom idag var en träbit med hål och pinnar som man fäster för att sedan räkna dem (se filmen från häromdagen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar