Under 15 dagar har vi varit på vift. Det är 15 dagar som vi bott i väskor, hemma hos andra. Nu börjar det kännas skönt att snart åka hem. Imorgon hoppar vi på tåget som tar oss tillbaka till Malmö igen.
Börjar bli lite nojig över att föräldraledigheten snart lider mot sitt slut. Nu är det inte förrän 1 mars som jag ska börja om på jobbet, men ändå. En vecka med Edor går med blixtens hastighet och jag skulle lätt kunna tänka mig vara hemma betydligt längre. Nåja. Den dagen, den sorgen.
Dagen har bjudit på en massa trevligheter. Hade lunchdejt med vår guddotter och hennes familj idag. Vi är jättedåliga på att vara gudföräldrar (eller faddrar, som det modernt heter) i bemärkelsen lära ut guds ord. Jag kan inga såna. Tursamt nog tycks inte det riktigt ha ingått i kontraktet. Vi är dock bättre på det här med att ge presenter och busa. Majken är ett litet yrväder av bästa sort, så bus, det blir det mycket av. Sen sprang vi över en mikrokort stund till Kal och Fifi. Än en gång blir det milt smärtsamt uppenbart för oss att vi har snälla och söta kompisar här i Örebro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar