Nej!

Kabom!

Edor har börjat säga nej. Länge har han varit fantastiskt medgörlig men är inte fullt lika odelat positiv till allt längre. Det öppnar upp för lite mer nyanser i sättet han kommunicerar. Visst är det toppen med en liten ja-sägare, men samtidigt är det ju ett gott tecken att han kan säga ifrån om han inte är helt med på noterna. Idag på öppna förskolan erbjöd en mamma honom en boll, men han skakade på huvudet och fortsatte med annat. Då tyckte jag han kändes som en stor och ytterst medveten liten människa.

Lola betyder måla

Edors rakbladsvassa naglar är verkligen fantastiskt jobbiga. Hans gosgrej är att nypa och klämma på öronen och med sylvassa naglar gör det ont. Naglarna är så vassa att jag sår i öronen och dessutom har han precis klöst ett sår på örsnibben. Och örsnibben är favoriten. Smärtan är outhärdlig. Vet inte hur man stoppar gosticks och samtidigt är det ju lite mysigt. Dessutom klöser han ordentligt om nätterna. När han kommit över till vår säng, lägger han sig på mage och stoppar in händerna under min bröstkorg. Åh, vilken smärta. Har försökt fila hans naglar, vilket var ett misstag, för vad gör man för att få knivar vassa?