Spontanbesök

Idag dök Kal upp. Det var roligt. Det är så kul att han bara kan dyka upp ibland. Det kan man sakna med att bo så långt från alla andra kompisar.

Edor fortsätter verkligen utvecklas. Idag har han skrattat och lett som aldrig förr. Maria är bättre på att locka fram leenden än vad jag är. Jag tror hon mutar honom med gosaker. Det kan inte jag göra. Mitt enda trumfkort är ju eventuellt en droppe tillägg, men det smakar ju kräks, så jag förstår varför Maria är favoriten.

Har varit halveffektiv idag och tvättat all tvätt. Mamma och systeryster måste ju ha lite rena handdukar och sånt när de kommer. Resan bokades ju för en miljon år sedan, så det är fenomenalt roligt att det så äntligen är dax. Har en distinkt känsla av att de kommer att bli helt galna över Edor. Alla blir ju det.

Besökte Katarina idag igen, och vågen visade en vikt på 4905 gram. Inte fullt så mycket som vi kanske hoppats på, men väl en uppgång. Sen är det så, att hans lilla vikt verkligen hänger på om han fått mat precis innan eller ej. Att han äter minst 100 ml är inte ovanligt. Han ska ju äta mer än så. Och har han inte ätit precis innan vi väger honom där, är det lätt att han missar den bana hans vikt ska följa. Har vi däremot proppat honom med käk precis innan, ja, då väger han ju betydligt mycket mer. Knepigt system, men det känns väldigt tryggt att ändå hålla koll.

Dagens höjdpunkt: Gulletussen Edors skrattfester är bara för fantastiska. Och Kalbesöket. Malmö känns mycket rikare då han är här. Och att mamma och Cathrine kommer imorgon. Ska bli så roligt! Dessutom har Thomas och Imkes lilla dotter Norah gjort entre. Hon föddes igår och allt är bra. Alla, förutom vi, får flickor. Lyllos oss att vi fick Edor

Hemma

Sent omsider kom vi oss så äntligen hem. Tudelat. Skönt att vara hemma, trist att vara borta från allt i Öret.

Mer om allt imorgon.

Dagens höjdpunkt: Att jag rår om Edor igen. Jag är inte egennyttig, han är ju många andras också. Men det är mysigt att få ha honom helt och hållet för mig själv. Just nu sover han på mitt bröst och det är hur mysigt som helst. Passar på och laddar med gos, för jag har på känn att jag knappt kommer få chans till att hålla honom efter onsdag eftermiddag och fem dagar fram, precis som det ska vara!

En bra dag

En glad Edor och en glad Ulrika.

Jösses ändå vad dagarna bara rusar förbi. Idag har vi sett till att träffa Monica och hennes kille Adrian. Linda och lille Oskar. Och sen även David, Ullis, Vanja och Majken. Det är så fenomenalt roligt att träffa sina kompisar, tänk om alla bodde i Malmö ändå. Roligt skulle det vara. Edor såg till att charma alla med sin söthet och än så länge har han nog inte riktigt koll på att man som bebis kan vara rädd för människor. Han gillar alla, och det är ju bra. På schemat fanns även Kal och Fifi igen, men tiden räckte inte till, så dem ska vi se till att träffa igen imorgon. Skoj!

Överlag har det varit en riktigt bra dag. Främst för att Kerstin fått lite mer ordning på sin medicin, så där har vi märkt framsteg. Men sen också ännu en dag med snälla människor. Edor har nog också tagit igen vad han missade igår, vad sömn beträffar. Idag har han sovit som en stock stora delar.

Dagens höjdpunkt: Edor har gjort det igen. Guld! Men, förutom det, så får man säga att en piggare mormor är toppen. Plus kompisar. Vetskapen om att de finns runt hörnet alla, och inte femtio mil bort är ganska angenäm tanke. Ser mycket fram emot lunch imorgon med K & F.

Håll i hatten, här går det undan!

En liten kille som inte vet om han är glad eller ledsen. Trött eller pigg.

Det går inte hänga med i utvecklingen. Edor är en annan unge för varje dag som går nu. Helt plötsligt har han gått från att vara ganska passiv till att vara världens mest aktiva bebis. Han har varit vaken nästan hela dagen. Dessutom har han börjat kunna lyfta huvudet både högt och länge. Han pratar, jollrar och ler. Det är alla saker som han inte gjorde för, låt säga, tre/fyra dagar sen. Det är kluvet det där med vakenheten. Man vet inte om han egentligen behöver sova mer, men samtidigt uppmuntrar vi nog alla hans vakenhet. Det är så underbart mysigt att han vill vara med. Idag lärde jag mig att han för tillfället, till skillnad från kusin Iris, vill vara vänd utåt. Han gillar inte alls att hållas mot bröstet när man går omkring, utan vill vara med och titta. Håller jag honom mot bröstet korvar han ihop sig och slänger huvudet bakåt i ett tappert försök att kika fram. Undra vad han gillar imorgon?

Har idag lyckats locka fram glada leenden flera gånger och den typen av kontakt är en sån magisk stund av lycka. Älskade lilla gullegris vad söt du är.

Dagens höjdpunkt: Att mormor Kerstin fick mysa med Edor i soffan, där han fick ligga mot bröstet och bara utstråla gos. Det var en tvättäkta mysstund som jag vet båda gillade skarpt.

Hektisk dag

Edor i gullig lejonmössa.
Till denna finns en hel lejondräkt.

Dagen har varit galet hektisk. Vi träffade Henny på lunch, följt av en blixtvisit uppe på AMEX. Därefter åkte vi ut till Kung Markatta och visade upp Edor. Åkte tillbaka, åt middag och sen kilade vi över till Kal och Fifi. Hektiskt men väldigt roligt. Man blir så upplyft av att träffa människor man tycker om.

Emellan besök och träffar har vi också varit på köpmangatan och haft lite mormor/morfar-tid. Dock har den varit ordentligt reducerad, så mer tid måste vikas åt detta. Imorgon blir det en heldag med mormorsaktiviteter då Robert ska skjutsa farmor Elsa.

Edor har utvecklat sin kommunikativa förmåga rejält. Natten till idag vaknade han upp och låg och verkligen pratade med oss. Det har han fortsatt med under dagen, varvat med de sötaste leenden denna värld någonsin skådat. Det känns nästan som han varit vaken större delen av dagen, vilket också är en nyhet. Smått förvånande då han utsatts för en rekordstor mängd intryck. Människor. Platser.

Dagens höjdpunkt: Kompisar! Henny, Ingela, Sofia & KM-gänget och Kal & Fifi var absolut dagens höjdpunkt. Örebro är världens trevligaste stad för att våra kompisar finns här. (Och på söndag fortsätter det med David, Ullis, Vanja och Majken. Monika och Linda. Och Kal & Fifi igen. Me like!)

Resan fortsätter

Kusiner

Idag lämnade vi så Göteborg med siktet inställt på Örebro. Resan gick över förväntan då en fullmatad Edor sov hela vägen. Smidigt, minst sagt. Kändes trist att lämna kusinen men trevligheter visste vi väntade i Örebro. Här finns ju alla kompisar! Det är roligt med kompisar, men jösses vilket sjå att få till det. Vi har nu ett ganska fulltecknat schema som innefattar luncher, middagar, fika och snabba passera-förbi-träffar. Angenäma bekymmer, men inte mindre bekymmer för det. Svårt att få allt att passa, samtidigt som vi vill ägna morföräldrarna mycket tid.

Förresten så försökte vi oss på att fota Iris och Edor ihop idag. Det var vi ju liksom tvungna till att göra. Svårt. De var inte mer intresserade av varandra än förut. Iris sov. Edor gnällde. Iris vaknade. Edor somnade. Det slutade med att Maria stod och höll ihop dem och vi fick ihop några bilder tursamt nog.

Dagens höjdpunkt: Gulletussen Edor som fick busa järnet med morfar idag. Det gulligaste var när jag hörde morfar Robert säga, vad gör man med bebisar, vänder man dom upp å ner? Följt av att Edor fick gunga runt. Edor tyckte det var superskoj och jag tror han behöver morfarbus.

Intryck

Trött kille

Idag har Edor nog sett och upplevt mer än någonsin innan. Vi får ju ta det lite pö om pö då allt verkligen är nytt för honom. Som jag skrivit innan, han har än aldrig sett en katt, hund eller fågel. Nu har han så introducerats till ett annat barn, men Iris och Edor påverkas inte alls av varandra. De har nog inte riktigt lagt märke till varandras existens, och det lär nog dröja lite till innan de inser att leka är skoj. Edor är inte helt vild i att leka överhuvudtaget. Försöker man busa blir han oftast lite paff. Han uppskattar gos mer, än så länge. Jag ska träna upp honom på bus så han uppskattar pusskanonen som han utsatts för från start. Pusskanonen är pussar som laddas upp från ett avstånd, som likt hagel sen träffar hans huvud. Hela ansiktet faktiskt. Än möts man mest av ett förvånat uttryck där han mer verkar undra vad det hela gick ut på. Han kommer nog att förstå så småningom.

Vi har pratat lite om hur i fridens namn man skulle klara av tvillingar. Vissa klarar bevisligen av det, men jösses vad svårt det måste vara. De stunder man står där med två bebisar ensam inser man vilket jobb två skulle innebära. Eloge till alla tvillingföräldrar! Sen är det coolt att de verkligen fötts på samma dag. De är ju lite som tvillingar. Typ. Bara väldigt olika.

Idag har Edor varit på konstmuseum och det uppskattades möjligen. Vi försökte hålla det lättsmält, så mest tittade vi på fotografier.

Dagens höjdpunkt: BAJS! Det har bara gått fyra dagar sen förra gången, så visst är jag stolt. Lite lustigt. Maria ropade och sa att Edor hade en present till mig. Och mycket riktigt. En stor present. Tänk att det gått så långt att jag ser en bajsblöja som en present inslaget i fint papper. Knas. Annars är ju höjdpunkten mysstunderna med båda bebisarna. Söta som socker.

Göteborg

Så kom vi oss äntligen iväg på äventyr. Det har ju varit många turer hit och dit innan vi vågade oss iväg. Bilresan gick alldeles utmärkt. Brottades smått med bilbarnstolen där jag inte fick kläm på selen. Den gick liksom bara att lägga över Edor, vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt inte alls känns direkt tillfredsställande. Men, klurig som man är, kom jag på hur man fixade detta. Dessutom sken solen så hårt och rakt att Edor inte kunde undkomma strålarna där han satt. Vi fick därför också fixa solskydd. När vi satte upp dem drabbades jag av en enorm familjekänsla. Vet inte vad det är med solskydd på bilrutan som kändes familj, men det blev så konkret. Märkligt. Så, med Edor hårt fastspänd och skyddad mot solens värme åkte vi idag till Göteborg. Resan hit gick bra och vi stannade vid Hallandsåsen för lite mellanmål (läs mjölk) innan vi kunde åka vidare. Det var populärt till största delen, dock, som synes, har Edor ett humör ibland. Han är inte alltid bara glad, bara oftast!


Väl framme fick vi så äntligen träffa Iris. Denna lilla kusin som föddes på exakt samma dag som Edor. Eller, liten och liten, hon är en stadig bit. Och det är lustigt det här med bebisar. Innan var jag lite så att en bebis är en bebis är en bebis, men jösses vad de är olika. Att hålla Iris är inte alls som att hålla Edor. Hon är nog strået tuffare än honom än så länge. Och faktiskt är det ju så att hon är ungefär två veckor äldre. Hon valde bara att ligga kvar extra länge inuti Helena. Och det märks. Två veckor gör stor skillnad när man bara har en fem/sex veckor att falla tillbaka på. Hon låter helt olikt honom också. Hon har ett djup i sin klang som Edor saknar än. Djupet får nog Edor vänta med till 14-årsåldern, gissar jag.

En magiskt gullig liten tjej som verkligen har koll på det här med att charma folk. Hon ler betydligt mycket mer än Edor och har ögon stora som tefat. Och tydligen gillar hon främlingar, vilket vi fortfarande är. Det ska vi dock ändra på ganska snart. För, tursamt nog, gillar hon dem hon känner också. Hon gillar alla således.

Försökte få Edor att visa intresse för henne, men de båda var tämligen opåverkade av varandras närvaro. Helena hävdar förvisso att Edor lärt Iris att kräkas. Och vi hävdar att Iris lärt Edor hålla upp huvudet lite längre stunder. Några vilda lekar har det inte blivit några ännu.



De är verkligen olika. Det syns inte på dem att de är släkt, men det kommer kanske, vem vet?

Dagens höjdpunkt: Iris. Utan tvekan. Äntligen har vi fått träffa denna lilla unge som är maxälskad från start!

På resande fot

Har inte riktigt kläm på tekniken, därför kommer bild och text separat. Hur som.

Äntligen är vi på väg. Vilket äventyr! Står nu parkerade vid hallandsåsen, där Edor får mellanmål

Skickat från min iPhone

På resande fot

Insikt

Idag insåg jag en sak. Det är fantastiskt hur en liten person, som Edor, kan komma till världen och bli älskad villkorslöst av människor han aldrig ens träffat. I alla andra lägen fungerar det ju inte alls så. Man får jobba lite på att bli älskad. Men en bebis i familjen är maxälskad på en gång. Det är coolt. Och av Edor välförtjänt, då han är älskvärd!

Dagens BVC-träff var toppen då Edor gått upp massor i vikt. Nu väger han över 4700 gram, vilket är en stadig kurva uppåt. Bra jobbat. Vi märker stor skillnad på hur han har det i magen efter dels ersatt ersättning, dels droppar av olika slag. Han mår bra och han har en otrolig aptit. Bara Marias förkylning lättar kan vi äntligen fundera på att åka till Göteborg och träffa kusin Iris med föräldrar.

Dagens höjdpunkt: Vi har lite olika vilklockor. När jag och Maria vill vila middag, är Edor utvilad och pigg på bus. Idag när vi la oss i sängen alla tre sken Edor upp som en sol. Han låg och jollrade och pratade med oss båda. Han var sprallig och busig. Han tyckte det var jätteroligt när vi la ett finger mot hans läppar och tjobaloa. Han var med på ett sätt han aldrig varit förut. Han växer och utvecklas verkligen för varje dag som går.

Trollungen Edor

Edor på sin island of joy

Idag har Edor myst och sovit på mitt bröst vid två tillfällen. De stunderna är så härliga. Det är som om vi svetsas ihop och jag känner hur vi blir ett. Det är nästan så att jag hoppas han håller sig liten länge, så vi kan ha det så en lång tid framöver. Gulletuss! Han är fin såklart i allt han gör. Men, han är hopplös när det kommer till att pinka utan blöjan. Det är som om han har en inbyggd funktion som sätts igång varje gång det är dax att byta om. Plötsligt står man där och ser ned på ett avancerat sprinklersystem. Detta oavsett var och när man väljer att ta av blöjan. Tvättmaskinen är som sagt ständigt igång.

Av amerikanarna fick vi en massa prylar. Vi fick spjälsängen, en babysitter, en resesäng och nåt jag valt att kalla en "island of joy". För de som inte är helt hundra på engelska betyder det "en ö av glädje" - alltså glädjeön. Edor fick testa den idag, och visst, han är lite för liten för att verkligen uppskatta alla funktioner, men, han gillar den. Han kan prassla på palmlöv, mjukas med ett skönt moln, spegla sig och trycka på en pipig fisk. Sen finns en båge över alltihopa där det hänger kompisar. Det var dem han lekte med idag.

Idag påbörjade jag en saga för Edor, som handlar om Edor - trollprinsen. I snabba drag handlar det om en pojke som bor med sin mamma och pappa vid utkanten av en stor trollskog. Där bör man inte gå in då man vet att det långt där inne bor lortiga troll. Alla tror att de är farliga, men se, det är de inte. Trollen är snälla och bara rädda för människorna. Därför försöker trollen skrämmas. En sak trollen älskar är blåbär, blåbär är som godis! (men ogillar de sura lingonen). De äter stora mängder bär, och är därför nästan alltid blå runt munnen. Edor gillar också blåbär, så en dag tar han bärplockaren och hinken för att plocka bär längs skogskanten. Där finns mängder av bär, och lika mycket som han plockar i hinken, stoppar han i munnen. Gissa om han blir blå! När han ska gå in en liten bit till i skogen trullas det så att han snubblar på en rot rakt ned i en lerig bäck, så han blir ordentligt lortig från topp till tå

Samtidigt är en tvättäkta trollmor och plockar bär på precis samma ställe, och hon får syn på den gulliga lilla trollungen som staplar omkring, lortig och alldeles blå. Han är den sötaste trollunge hon sett, så söt att hon blir alldeles till sig. Snabbt som blixten norpar hon Edor och sen bär det iväg in i skogen..

Edor hängde med i handlingen och vi får väl se om det kommer nån fortsättning!

Dagens höjdpunkt: Edor har blivit så stark. Fortfarande har han noll koll på huvudkordinationen, men när man håller honom på bröstet lyfter han huvudet för att se vad som händer. Och då ser man hur glad han är samtidigt. Han är lite mallig för att han kan och är så duktig. Med all rätt! Du är en riktig prins, min käre Edor.

Dubbelt upp!

Edor i en så kallad kräkkrage

Idag fick Edor mig att glatt studsa på plats. Det som hände i Pompeji står sig knappast i jämförelse med vad som hände i blöjan idag, så ni förstår att jag kände viss stolthet. Det var så pass mycket att vi insåg snabbt att ett bad var en direkt nödvändighet. Detta välkomnades av Edor, som verkligen gillar att bada. Än har han inte kommit på att han kan sprattla och skvittra vatten överallt, men det är nog bara en tidsfråga. Att han sen bajsade en gång till var en trevlig bonus. Vågar vi lita på att magen är igång nu? Hoppas det! Kan det redan nu bekräfta det kloka i att byta ut mjölkersättningen med den ickemjölkiga. Det är nog lite för tidigt att säga säkert, men det känns väldigt bra i alla fall.

Lite överraskande har vi upptäckt att man som småbarnsförälder inte är välkommen överallt. Jag har själv många gånger stört mig på långsamma barnvagnsmänniskor, men inte såpass att jag känt att de skulle förbjudas. Hur som, en trend på restaurangerna i stan är att man inte får ta med barnvagnen. Och visst, jag har viss förståelse för att man inte får ta med en barnvagn in på en trång restaurang. Men idag, på vårt tidigare favoritställe Moccasin, fick vi höra att barnvagnen inte var välkommen ens på deras uteservering. Hmphf. Nu hade de ingen mat som lockade så vi gick därifrån. Man blir ganska snabbt en sån tjurig konsument som småmuttrande börjar tänka tankar som "tur för er att ni har råd att neka vanligt folk" och "nu ska jag då minsann aldrig mer gå dit, dumma ni". Nåja, det finns ju andra ställen.

Dagens höjdpunkt: Bajset! Men sen har Edor verkligen börjat jobba på killcharmen. Nu ligger han intill här och är vaken. Tittar sig omkring och bara inbjuder till mys. När jag strök honom i nacken nyss sprack hela ansiktet upp i ett leende så vackert att jag ville frysa tiden.

Tuffa killen

Det är möjligen lite synd om Edor. I kampen mot låg vikt kör vi ju med ersättning. Vi har använt en variant som tydligen innehåller mjölk. Det är inte så bra, utan man ska helst låta magen vila från allt sånt. Därför sprang vi till apoteket igår kväll och köpte superexklusiv och dyr ersättning som är helt mjölkfri. Den är så exklusiv att man knappt kan vara allergisk mot den. Därför var det smått överraskande att jag snabbt utvecklade en så pass stark allergi mot den att jag inte ens kan smaka på den. Okej, allergi är att ta i, men den smakar så fenomenalt illa att det är hemskt. Edor däremot verkar inte ha mycket emot den. Han är en sann hjälte som äter precis allt. Han slukar den med hull och hår utan att blinka. Därför kan man konstatera att jag har en son som är tuffare än jag själv. Cool kille!

På tal om tuffhet har jag verkligen tagit stora steg vad gäller min rädsla för spindlar. Jag är helt orädd. Jag har ett nyfunnet mod som sträcker sig så långt att jag nu kan döda vissa spindlar med bara en liten papperstuss i handen. Nu snackar jag såklart inte om de stora bjässarna med pondus, andedräkt och blottade huggtänder utan de något mindre kusinerna. Den som fick möta sin skapare igår var stor som en myra ungefär. Dock vill jag hävda att denna sortens mod har jag aldrig förut visat. Stolt är ordet som beskriver hur jag känner.

Idag har jag skapat ytterligare ett begrepp värt att nämna. Kräkkrage. Det är en krage av papper man lägger runt halsen som förhindrar kräks på nya kläder. Den hjälper så länge man kommer ihåg den.

Dagens höjdpunkt: Idag fick vi besök av Ineke, Einar och lilla Sara. Alltid roligt med kompisar.

Nya begrepp

För att få det hela avklarat. Edor mår bra. Doktorn kikade på honom med ett stort leende på läpparna och bekräftade vad vi redan vet. Han är ett praktexemplar till människa. Han har dock valt att byta viktkurvelinje, vilket jagat upp oss alla. Han visar dock en uppåttrend om än på den lägre linjen, så ingen fara på taket. Nu fortsätter vi med projekt "tjocka-till-pojken" som jag redan omnämt här tidigare. Vi blandar hejvilt mellan Mariamjölk och köpes så det ska nog ordna sig. Ny invägning på måndag, så håll tummar och tår att han plockat på sig ett och annat gram tills dess. Och gulsoten är inget vi behöver bekymra oss om. Dessutom har han bajsat idag. Denna gyllene gåva från ovan som genom sin blotta existens samlar en änglakör runt skötbordet.

Idag försökte jag snoffsa till mig lite extra, med mina fina ACNE-chinos, bruna finskor och en blå skjorta. Precis innan vi gick ut myntade jag ett för oss helt nytt begrepp. Kräkscheck. Jag kräkscheckade inte mig själv innan vi lämnade våningen. Det är ett ganska talande uttryck, som handlar om att kontrollera så man inte har en liten klick bebiskräks nånstans på kroppen. Man kommer inte långt i finkläder om man har stor kräksfläck på magen, och tro mig, numera krävs kräkscheck.

Dagens höjdpunkt: Lugnande besked från Doktor Oliver, såklart. Sen har Edor idag visat upp väldigt muntra sidor. Han ligger och jollrar, sprattlar och lockar till gos. Mysunge.

Nähäpp

Vi blev kvar hemma. BVC-sköterskan Katarina vägde Edor idag och konstaterade att han inte följer den viktkurva små bebisar som han ska följa. Imorgon ska vi så träffa en läkare som ska säkerställa att allt är som det ska vara. Han tjockar inte på sig, skurkungen, utan åker lite upp och ned. Han har visserligen gått upp lite, lite, men inte tillräckligt. Han har fortfarande en aningens gul nyans, vilket doktorn bland annat ska kolla upp. Jag är ju lagd åt det mer lugna hållet, så jag vidhåller att det kommer ordna sig förträffligt. Möjligen får vi öka dosen ersättning.

Göteborgs- och Örebrobesöken får således vänta. När vi kommer iväg hänger helt och hållet på vad vi får veta imorgon, men jösses vad vi längtar efter att få träffa familj och vänner.

Dagens höjdpunkt: Edor har börjat ta ton även åt andra hållet. Alltså, han jollrar glatt och gulligt. Han ligger och tittar på roliga saker och utstöter glada små pipljud i dur. Förtrollande!

Höga toner

Idag tror jag Edor slagit ljudnivårekord. Hans ledsna stunder är fortfarande korta, och snabbt övergående, men inte mindre hjärtskärande. Det är ju det där med magen. Idag tog han sin hittills högsta ton, en sån ton att fönstren skallrade. Varenda fiber i hans kropp gjorde vad den kunde för att förmedla känslan av magont. Och vi förstod. Nu är han dock hur nöjd och glad som helst. Ligger intill och jollrar och spionerar på en tavla han ser. Dock vägrar han bajsa. Han har möjligen gjort det till en prestigegrej. "Se på mig, jag kan bajsa en gång var 6:e dag". Hoppas han snart inser att det inte är så tufft. Inte alls lika tufft som att faktiskt bajsa.

Vi laddar för att åka bort. Imorgon har vi besök på BVC och är allt som det ska vara, bär det av mot Göteborg och kusin Iris. Vi ser verkligen fram emot att träffa dem, så vi håller tummar och tår att allt är bra imorgon. Viktuppgången måste kännas säkrad för att vi ska kunna slappna av såpass att vi åker på holliday till Göteborg och senare Örebro. Hoppas.

Dagens höjdpunkt: Tröttheten slog till som en blixt från klarblå himmel, så jag och Edor gick och la oss på sängen för en tidig eftermiddagslur. Han var såklart inte alls trött, utan charmig och lite gossugen. Han låg och tittade på mig med sina fortfarande djupt mörkblå ögon och formligen bad mig om uppmärksamhet. Han viftade med armar och ben och pratade som fyra-nåt veckors bebisar gör. Underbart mysigt. Jag gjorde mitt allra yttersta för att inte somna, men det gick inte så bra. Men mysigt var det så länge ögonen mina hade orken. Fantastiskt mysigt.

Sprattelpojke

Edors mage spunkar fortfarande, men han har långa, glada stunder också. Idag låg han en länge på sin absoluta favoritplats - skötbordet. Det känns ganska oväntat, då det lilla jag kan om bebisar inte innefattat en glad liten unge på sitt skötbord. Hur som, han ägnade minst femton minuter åt att ligga och sprattla och lyckligt titta på sina kompisar. Det är helt otroligt att se hur hans värld växer. Han snurrar på huvudet och med sin pigga blick ligger han och läser in allt han ser. För tänk efter, för honom är allt helt nytt. Han har aldrig sett en hund, han vet inte vad färgen rött är och han försöker nog fortfarande förstå vilka de två pussgalna människorna han har runt omkring sig verkligen är. För pussar, det får han miljarders miljarder av, det går liksom inte låta bli.

Dagens höjdpunkt: Av och på-knappen fungerar fortfarande. Fantastiskt. Men, det är inte egentligen dagens höjdpunkt. Höjdpunkten för dagen var en kvalitetsminut vi hade där på skötbordet. Lite samma som vi haft några gånger förut. Hans små, små fingrar greppar tag runt mina pekfingrar, och där håller han i sig för allt vad han är värd. Ett riktigt litet muskelpaket är han, Edor.

Oljat maskineri

Så var vi där igen. Tre dagar och inget guld. Supermorsan Maria har hittat tips om att man kan bjuda pojken på rapsolja. Så, i den lilla mängd ersättning Edor får, blandar vi nu i lite gyllene olja. Förhoppningsvis ska det ge resultat. Det är så knepigt för honom, stackarn. Men överlag mår han prima.

Jag tror jag lärt mig höra skillnad på honom när han säger "jag är hungrig" och "jag har en prutt på tvären". Skillnaderna är hårfina och jag har såklart ingen susning om det verkligen stämmer, för han blir alltid nöjd om han får mat. Även om han behöver prutta. Sen har jag idag hittat en av- och påknapp. När han har magont lättar det om man för hans knän mot naveln. Då blir han helt plötsligt glad och nöjd istället. Hoppas den håller i sig. Sedan upptäckten har den fungerat varje gång. Sweet!

Dagens höjdpunkt: Gullegrisen Edor som sover räv. En slug liten rackare, men jag har koll. Gulligare gosse går inte hitta.

En liten person

Att mitt Edorvokabulär är tämligen begränsat har jag redan erkänt här. Skulle vilja säga att det dock utvecklats något under de fyra veckorna som jag har haft på mig att öva. Vi för allt mer avancerade konversationer som inte endast handlar om vad Edor säger eller om han är världens sötaste. Söthetsgraden känns fastställd. Edor är världens sötaste, end of discussion.

Hur som, vad jag märkt är att jag och Maria lätt trillar in i en och samma frågeställning. Vi frågar varandra om nån av oss förstår att vi gjort Edor? Att han är vår. Hur han kan vara så söt? Vi trillar in på ämnet nära på varje dag. Tror det handlar mycket om att han slår oss med häpnad i allt han gör. Sover han, sover han sötare än någonsin. Öppnar han ögonen är ögonen vackrare än någon annans. Han läppar är så fina, hans öron så små och gulliga. Han är så fantastisk hela han, och dessutom en sån liten, liten person. En miniatyrmänniska som vi gjort. Ascoolt!

Dagens höjdpunkt: Edor trivs väldigt bra på skötbordet. Nästan så att vi tror att det är hans favoritplats. Idag gick ögonen i kors, som om han trodde att tigern skulle hoppa ned. Sött!

Med beröm godkänd

Idag hade vi möte på BVC med snälla sköterskan Katarina. Efter alla karusellturer hit och dit har också hans vikt åkt lite berg och dalbana, och idag skulle denna kontrolleras. Vi var smått nervösa inför träffen och förberedde oss för en negativ utveckling. Väl där visade Edor sig från sin bästa sida, vilket han i och för sig alltid gör. Och tro det eller ej, Edor hade ökat i vikt. Detta trots att han dagen innan sett till att släppa ut barlasten.

Katarina valde samtidigt att notera för sin praktikant hur fin Edors huvudform är. Detta är andra gången hon specifikt sagt detta, utan att vi egentligen skulle höra det. Och, det är klart, det är ju Edor Hansson vi pratar om. Det sa jag också till dem.

Så, viktmässigt är han precis som han ska vara. Huvudformen är tagen ur skolboken och dessutom är hans humör lite muntrare. Fantastiskt!

Annat fantastiskt är att Edor precis i denna skrivande stund, firar 4 veckor på jorden. Grattis min älskade son.

Dagens höjdpunkt: Viktuppgången, självklart. Och hans gulliga, gulliga sätt. Han har långa vakenstunder där han verkligen anstränger sig för att charma oss till småbitar, vilket han är fenomenalt duktig på. Han är det i särklass vackraste som finns.

Och på den sjätte dagen

Ämnet tycks oundvikligt. Ämnet förföljer och påtvingas alla. Dock har det upptagit stor del av min, Marias och Edors vakna tid, så självfallet får det uppta en stor del av denna blogg. Sex långa dagar har passerat och äntligen kan jag med stolthet och glädje skriva att Edor har bajsat. Föreställ dig själv ett sex dagar långt uppehåll, så inser du att det inte är en optimal situation. Men, trycket är lättat och vi med det. Det var en påtaglig mängd, så vi inser att vikten påverkas inför morgondagens invägning. Det spelar en något mindre roll dock, då den typen av vikt inte är särskilt mycket av värde. En märkligt sensationell känsla svepte över mig idag då insikten kom om att det i blöjan låg nåt av mig betraktat som guld. Fantastiskt härligt att slippa den oron.

Dagens höjdpunkt: Fick ett roligt avi med posten idag. I paketet fanns dels presenter åt Edor från gammelfarmor Karin, ett par byxor och en tröja, dels hårvårdsprodukter åt Daddy :D. Dessutom fanns superkalasfina kort som Clara knåpat ihop. Jag ser en ljus framtid för henne som kortmakerska.

Sen trumfar Edor precis i skrivande stund med att ligga och småsnarka på det sötaste sättet tänkbart.

Stora fötter, stora skor.

Edor verkar få stora fötter. De är redan stora för en liten bebis, och han har fått höra av sin farmor att han har tallnäsfötter. Alla tallnäsbor räknas ha förhållandevis stora fötter. Pappa hade 44:or, mamma och systrarna ligger kring 40, och jag toppar med storlek 45. Och trots att jag har större fötter av vad min pappa hade, har jag stora skor att fylla. Min pappa var en möjligheternas man med det i särklass största hjärtat och vänligaste sinnet. Han var en otrolig person som med värme berörde alla han kom i kontakt med. Det är lite drygt fem år sedan han gick bort, och trots att den omedelbara smärtan av att han inte längre finns har mildrats, är han inget mindre saknad eller älskad för det. Som nybliven pappa tänker jag förstås mycket på hur jag kommer bli som förälder. Vet inte hur många gånger jag fått höra, i egenskap av blivande far, folk säga att jag en dag kommer låta som min far. Ni som träffat pappa förstår mig när jag säger att jag önskar mig inget annat än att det blir så.

Dagens höjdpunkt: Edor -jojobantaren- Hanssons plötsliga viktuppgång. Förra besöket på BVC gav oss skrämselhicka, då Edor tappat gram. Idag var dock ordningen återställd och han vägde precis vad han skulle. Dessutom sa sköterskan att han var ett fint och välmående barn. Som om det var nån nyhet, men väl en av dagens höjdpunkter.

4 centimeter

Jösses vad Edor växer. Han har redan växt en blöjstorlek och bebiskläderna börjar vara små. De allra minsta bebiskläderna kan inte anklagas för att vara utnötta, men väldigt snart förpassade. Förstår verkligen varför andrahandsmarknaden på bebiskläder är ganska så stor. Idag på BVC mättes han och Edor är redan 56 stolta centimeter lång, 4 centimeter längre än när han kom. Inser att det kommer vara svårt att hänga med i växarsvängarna.

Dagens höjdpunkt: Onkel Chalo var på besök och beundrade min son. Han gillar Edor. Edor gillar Chalo. Det är skoj!

Edor väcker känslor

Det slår mig ständigt att jag är pappa. Som person är jag ständigt densamme dock med en skillnad. Jag är far också. När jag går genom stan har jag kommit på mig själv tänka; undra om det syns att jag har en son? Och det vore ju riktigt dumt att ens tro att det är så, men så är jag lite dum ibland. Det är lite samma lika som det facto att jag sedan morgonen den 12 december, då jag fick veta att en liten var på väg, tyckt att hela världen med ett överentusiastiskt engagemang och intresse också borde jubla över att jag och Maria skulle bli 2+1. Och så är det ju inte riktigt. För några är det ju så, men definitivt inte så många som jag egentligen vill tro.

Detta gör dock inte upplevelsen eller Edor mindre unik på nåt sätt. Det finns inget i denna värld som kan ta den känslan från mig, att Edor är det största som hänt världen sedan tidernas begynnelse. Känns ganska bra att veta att jag sett till att världens största nyhet kommit till.

Dagens höjdpunkt: Edor log idag.

Ett snabbt testinlägg

Nej, jag ska inte ta för vana att göra flera inlägg per dag. Jag
vill bara testa epostfunktionen. Jag skickar ett epostmeddelande till
min blogg, och hokus pokus så är det där. Coolt tycker jag.

Min telefon är fantastisk.

Var är bajset?

Jag förstår ju att alla är väldigt intresserade av min käre sons bajs. Vet inte riktigt varför det fallit sig så naturligt att på frågan; hur går det med lillen?, svara; Det går bra, han äter, sover, kissar och bajsar! Som om det är vad man frågat. Samtidigt säger det ganska mycket om en bebis tillstånd. Äter, sover, kissar och bajsar en bebis, så vet man att bebisen mår bra. Och Edor mår bra. Rätt så bra, i alla fall.

Allt sedan Maria påbörjat sin penicillinkur har vi märkt en liten skiftning i Edors maghumör. Tydligen tar antibiotikan kål på den bakteriekultur man skapat i tarmarna, och för en lilleman som Edor kan det ha lite bekymmersamma konsekvenser. Utan bakterier i magen tror vi han fått lite knip. Förhoppningsvis ska magdroppar hjälpa honom lite på traven med det problemet. Dock har han inte bajsat på två dagar. Ett inte helt ovanligt scenario för en liten treveckors, men man frågar sig ändå ganska ofta, var är bajset?

Dagens höjdpunkt: Edors ständigt växande nyfikenhet. Idag har han fått leka med en grön/gul skallra. Den rasslar och låter, och Edor tycker den är jättespännande. Under kvällsmyset ägnade vi oss åt den i nästan en halvtimme. Sen somnade han.

Småbarnsförälder, jag?

Idag kände jag verkligen att jag landat i rollen som småbarnsförälder. Herre gud, det är så mycket som kommer, turer som ska tas, saker som ändras, men, idag hände vad som fick mig att känna -
jag = småbarnsförälder.

Edor sköt ut en liten projektil av kräks på min arm. Precis när vi skulle gå ut, och som den tre veckor gamla småbarnsförälder jag är, torkade jag av tröjärmen. Sen gick vi ut. Skulle vi tvätta allt som har lite kräks på sig, skulle nog det mesta behöva en omgång. Han kräks inte mycket alls, men, det händer lite titt som tätt. Lite här och där. Missförstå mig rätt, för vi har ständigt en full tvättmaskin igång, men, vi försöker ändå hitta nån form av ekonomi i det hela. Och nej, småbarnsföräldrar är inte lortgrisar, men jag tycker att en avdramatiserad syn på bebiskräks är väldigt karaktäristiskt för en småbarnsförälder. Som jag.

Än har förresten inte Edor genomskådat bluffen med napp. Han tar den glatt, så länge han inte är superhungrig, vill säga. Vi håller ju på som allra bäst med att lära känna den lille krabaten och vi lär oss ständigt nya saker om honom. Och jag undrar hur mycket han lär sig om oss, omvärlden och sig själv. Hans hjärna jobbar på högvarv, det ser jag, och jag märker hur han reagerar olika på olika saker. En sak han gör återkommande, där jag försökt tala honom tillrätta, är att han ibland överraskar sig själv genom att spotta ut nappen. Vet inte om han gör det för att testa hur det skulle vara utan den. Men när han gör det blir han ofta ledsen. När han spottat ut den några gånger i rad, för att genast ångra sig, borde han då inte lära sig att inte spotta ut den överhuvudtaget?

Jag har satt upp ett kort på en katt i spjälsängen. Både jag och Maria är eniga om att katter är de bästa djuren. Det vill vi ju förstås också lära Edor, och som synes av bilden tror jag vi gör ett ganska bra jobb med den saken.

Dagens höjdpunkt: Att Edor finner tröst i att jag håller honom. De gånger underläppen spänns och han anstränger sig för att göra sig förstådd, att han tillfälligt upphör i ansatsen till skrik. Förhoppningsvis vet han att jag gör vad jag kan för hans skull. Det känns fint och speciellt.

Att inte längta

Idag fyller Edor tre veckor. Det är galet det där, vad fort ändå tiden går. Det är en klyscha som verkligen är sann, och desto mer riktig från den dag Edor kom. Det känns som allt hände igår. Jag har ingen distans till nåt av det som skett, utan allt sker här och nu! Jag vidhåller fortfarande att Edor känns så självklar, som om han funnits alltid, men på nåt märkligt sätt står ändå själva upplevelsen stilla. Dagarna blir veckor, men allt sker ändå samtidigt. Väldigt märklig känsla.

Ett löfte jag gav mig själv precis innan Edor kom var att jag inte skulle längta för mycket för vad som kommer, utan snarare ta vara på det som händer här och nu. Alltså, inte gå och längta efter att Edor ska börja kunna ställa sig upp, gå, prata, klättra. Det grundar sig lite i en sak jag hört om varför tiden gick långsamt när man var liten. Ett sommarlov kändes som en evighet, och det sägs bero på att man som barn inte planerar så mycket för framtiden. Vi vuxna har planer som sträcker sig väldigt långt. Jag och Maria pratar ju redan nu om nästa sommar och drömmer om nästa semester. Det ska tydligen bidra till att tiden går lite fortare. Så, med Edor försöker jag inte längta för mycket efter vad som komma skall, för finge jag välja skulle jag dra ut på varenda minut av det som händer nu. Det innebär ju självklart inte att jag går omkring helt utan drömmar och tankar om hur det kommer bli, men jag gör så gott jag kan.

Och få regler också utan undantag, för visst jagar jag det där första leendet, det som inte beror på magknip. Vi får snart bara bestämma att de leenden som Edor ändå lägger av lite då och då, verkligen är leenden. Maria har läst nånstans att mår bebisar jättebra, så ler de i sömnen. Edor gör det. Ganska ofta.

Dagens höjdpunkt: Edor, precis nu. Snart, om bara några få minuter, tre veckor gammal. Han ligger bredvid mig och drömmer. Armarna ligger rakt upp och han kommer snart att vakna. Det är matdax. Han är ett sant mirakel. Tack för att du kom till oss, gullegubben!

Lat eller bara väldigt effektiv?

Att veta exakt vad Edor vill är verkligen inte det allra enklaste. Är han hungrig? Har han en tråkig blöja? Har han ont i magen? Behöver han prutta? Behöver han rapa? Vill han ha lite gos? Behöver han de dära mysiga pussarna i nacken? Utmaningen ligger i att tolka den signal han sänder ut, för han har bara en. En signal för alla behov. Tämligen effektivt, men föga fungerande i den större sociala sfären. Det är ju definitivt bättre om man kan använda ett aningens mer målande språk.

Det skär i hjärteroten varje gång man ser underläppen darra och de första små tonerna böjar ta form. Edor är dock väldigt snäll, och lägger ganska snart av med sina rop. Kan bero på att jag och Maria gör vårt yttersta för att se till att vi fattat rätt. Lösningen tycks oftast vara mat.

Idag har Edor badat igen. Lika populärt fortfarande!

Dagens höjdpunkt:

Idag har det varit äventyrens dag. Edor har varit på flera turer. Först på Entré, ett nybyggt köpcentrum, lunchat på mysiga "bakom muggen" och sen rundade vi av med en biltur till IKEA. Höjdpunkten idag blir följdaktligen att vi blivit lite mer rörliga. Skoj!

Vem är Edor?

Edor är det i särklass sötaste som finns. Sötare än socker. Sötare än kattungar. Jag och Maria har verkligen haft tur som fått världens sötaste bebis. Att det sen är vi som gjort honom är ju en lyckad bonus. Han består av små David- och Mariadelar, och då är det lätt att man vill göra anspråk på alla hans söta delar. Vad är mitt, vad är Marias?

Allt är såklart Edors, men man försöker ändå identifiera vad som är vems. Maria säger att kinderna är hennes. Och näsan. Storhuvudet är mitt. Överläppen, hakan och ögonbrynen också. Han har fått bådas långa ögonfransar och Marias rödlätta hår. Mina bebishårvågor och Marias gulliga underläpp. Sen har jag gjort anspråk på humöret, då han är snäll och glad allt som oftast. Jag tror han har Marias intellekt, då han bevisligen är riktigt smart. Han har min mage, som han bajsar och pruttar och även mina fötter. Och om fötterna kommer en annan diskussion en annan dag. Vems ögon han har fått, lyckas vi inte se. Det kan vara mina, då de inte är runda och stora som Marias, men samtidigt finns nåt där som inte gör dem helt till mina heller. Spännande framtid!

Framförallt är han ju sin egen, ett unikt väsen som trollbinder. Det är bara med stolthet man kan konstatera att man fått vara med på ett litet hörn i själva skapelsen. Dock pratar vi inte här om några ynka 7 dagar, här snackar vi nio månader. Ganska precis!

Dagens höjdpunkt:

Maria igen. Hon blir bättre och bättre. Ingen feber i dag, så det är ju en seger! Vad gäller Edor så är hans allt längre vakenstunder en definitiv höjdpunkt. Han blir mer och mer medveten, han snurrar på huvudet för att vara med och se. Han lyfter huvudet riktigt högt, men skrutten har inte samma styrka när han ska sänka det, så det gäller att vara på sin vakt, annars står han på näsan.

Edor är en intelligent kille

Ibland undrar jag vad Edor tror om mig. Skulle jag själv utsättas för mitt tämligen begränsade vokabulär skulle jag inte tänka särskilt höga tankar om vederbörande. Edor får ständigt höra följande meningar:

"Vad säger du för nåt?"

"Hej Edor"

"Älsklingsälskling, är du världens sötaste, eller? Jo det är du. Jo, det är du."

"Hörru skruttpelle, vad säger du för nåt?"

Större variation bjuder jag inte riktigt på. Tursamt nog stimuleras hans intellekt av andra saker. Dels har han en mor som sjunger honom egna sånger, dels har vi alla mobiler och kort som han får titta på. Det är verkligen inte ett ljug då vi säger att han leker med sina kompisar. Han har ju bi-zebra-fjärils-drakgrejen, som de flesta av er sett. En häst-larvsbjällra. Sen har han mobildjuren och ett kort på en elefant. Intellektet utmanas vidare av att de har sina namn och karaktärsdrag klara. Bi-zebra-fjärils-drakgrejen har sin prasselfunktion och mångfacetterade personlighet. Häst-larven är svart och rosa med blå man och bjällermage. Och så har vi mobildjuren. Tigern som inte kan säga R ordentligt. Han säger Hej Edorrrr. Flodhästen med den pipiga rösten som ändå inte skäms för det, då han är störst av alla. Hummern med det bubblande talet, för han bor ju normalt under vatten. Pandan med sin nervösa läggning, de är ju så få. Och så slutligen Elefanten som alltid vill fanfara med sin snabel, bara för att han kan. Han säger alltid "Bam badabamm Edorrr"

Sen har han också en svart elefant på ett orange kort på väggen. Den väcker kanske mest uppmärksamhet, och konstigt vore annars. För det är cirkuselefanten Maximillian som rymt från sin cirkus.

Dagens höjdpunkt:
Är såklart att Maria blir allt bättre i boobisarna. Det är inte bra än, men det går åt rätt håll. Skönt!

Cirkus Hansson/Jonsson

Edor med far pustar ut efter en cirkusartad kväll.

Marias mjölkstockning har idag övergått till en infektion. Det beskedet fick vi efter att i kväll åkt till kvinnokliniken. Hon fick där antibiotika, så förhoppningsvis vänder eländet. Men, vilken resa det blev dit sen. I allt virrvarr lyckades jag lämna Marias väska på trottoaren. Märkligt, då jag vet att en väska på trottoaren är lovligt byte för alla skurkar i skåne län, eller egentligen världen rent av. Med en fru med 39 graders feber, och en liten kotte ihoptrasslad i en bilbarnstol är det inte läge att börja jaga skurkar då målet är akutmottagningen på kvinnokliniken.

Jag föreslog att Maria skulle gå in på KK, medan jag åkte hem till lägenheten? för att hämta väskan. Maria visste bättre, så alla i familjen Hansson/Jonsson vände om hemåt. När vi körde längs vår gata kom en kille gående mot en bil som tillfälligt stannat, med en tjusig damväska i handen. Jag var inte säker på att det var Marias väska, så jag tutade och blinkade inte. Maria visste dock. Efter ett frenetiskt letande i lägenheten konstaterade jag att väskan inte var hemma.

Cirkusen var ett faktum. Medan jag än en gång körde mot kvinnoklinikens akutmottagning ringde Maria och spärrade alla sina kort. Jag ringde polisen, för världsvan som jag är, tog jag registreringsnumret på bilen som killen hoppat in i. Efter cirka 15 minuters pratande slog det mig. Jag ringer Marias mobiltelefon som ligger i väskan.

Killarna som hittat väskan var då redan hos polisen. De åkte sen enkom till kvinnokliniken med fru Jonssons väska. Vi gav dem en hittelön på 500. Godhet ska uppmuntras. De var kvällens hjältar. Nu är vi hemkomna med dels antibiotika, dels en ganska avancerad bröstpump. Nu ber vi till högre makter att det blir bra.

Dagens höjdpunkt: Förutom de två snälla killarna blir dagens höjdpunkt min sons viktökning. Han är nära ursprungsvikten, vilket varit målet! Nu är han 4360 magiskt härliga gram tung. Bra jobbat min kära fru! Och Edor, såklart.