
Edor är det i särklass sötaste som finns. Sötare än socker. Sötare än kattungar. Jag och Maria har verkligen haft tur som fått världens sötaste bebis. Att det sen är vi som gjort honom är ju en lyckad bonus. Han består av små David- och Mariadelar, och då är det lätt att man vill göra anspråk på alla hans söta delar. Vad är mitt, vad är Marias?
Allt är såklart Edors, men man försöker ändå identifiera vad som är vems. Maria säger att kinderna är hennes. Och näsan. Storhuvudet är mitt. Överläppen, hakan och ögonbrynen också. Han har fått bådas långa ögonfransar och Marias rödlätta hår. Mina bebishårvågor och Marias gulliga underläpp. Sen har jag gjort anspråk på humöret, då han är snäll och glad allt som oftast. Jag tror han har Marias intellekt, då han bevisligen är riktigt smart. Han har min mage, som han bajsar och pruttar och även mina fötter. Och om fötterna kommer en annan diskussion en annan dag. Vems ögon han har fått, lyckas vi inte se. Det kan vara mina, då de inte är runda och stora som Marias, men samtidigt finns nåt där som inte gör dem helt till mina heller. Spännande framtid!
Framförallt är han ju sin egen, ett unikt väsen som trollbinder. Det är bara med stolthet man kan konstatera att man fått vara med på ett litet hörn i själva skapelsen. Dock pratar vi inte här om några ynka 7 dagar, här snackar vi nio månader. Ganska precis!
Dagens höjdpunkt:
Maria igen. Hon blir bättre och bättre. Ingen feber i dag, så det är ju en seger! Vad gäller Edor så är hans allt längre vakenstunder en definitiv höjdpunkt. Han blir mer och mer medveten, han snurrar på huvudet för att vara med och se. Han lyfter huvudet riktigt högt, men skrutten har inte samma styrka när han ska sänka det, så det gäller att vara på sin vakt, annars står han på näsan.
<3
SvaraRadera