Edors mage spunkar fortfarande, men han har långa, glada stunder också. Idag låg han en länge på sin absoluta favoritplats - skötbordet. Det känns ganska oväntat, då det lilla jag kan om bebisar inte innefattat en glad liten unge på sitt skötbord. Hur som, han ägnade minst femton minuter åt att ligga och sprattla och lyckligt titta på sina kompisar. Det är helt otroligt att se hur hans värld växer. Han snurrar på huvudet och med sin pigga blick ligger han och läser in allt han ser. För tänk efter, för honom är allt helt nytt. Han har aldrig sett en hund, han vet inte vad färgen rött är och han försöker nog fortfarande förstå vilka de två pussgalna människorna han har runt omkring sig verkligen är. För pussar, det får han miljarders miljarder av, det går liksom inte låta bli.
Dagens höjdpunkt: Av och på-knappen fungerar fortfarande. Fantastiskt. Men, det är inte egentligen dagens höjdpunkt. Höjdpunkten för dagen var en kvalitetsminut vi hade där på skötbordet. Lite samma som vi haft några gånger förut. Hans små, små fingrar greppar tag runt mina pekfingrar, och där håller han i sig för allt vad han är värd. Ett riktigt litet muskelpaket är han, Edor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar