Håll i hatten, här går det undan!

En liten kille som inte vet om han är glad eller ledsen. Trött eller pigg.

Det går inte hänga med i utvecklingen. Edor är en annan unge för varje dag som går nu. Helt plötsligt har han gått från att vara ganska passiv till att vara världens mest aktiva bebis. Han har varit vaken nästan hela dagen. Dessutom har han börjat kunna lyfta huvudet både högt och länge. Han pratar, jollrar och ler. Det är alla saker som han inte gjorde för, låt säga, tre/fyra dagar sen. Det är kluvet det där med vakenheten. Man vet inte om han egentligen behöver sova mer, men samtidigt uppmuntrar vi nog alla hans vakenhet. Det är så underbart mysigt att han vill vara med. Idag lärde jag mig att han för tillfället, till skillnad från kusin Iris, vill vara vänd utåt. Han gillar inte alls att hållas mot bröstet när man går omkring, utan vill vara med och titta. Håller jag honom mot bröstet korvar han ihop sig och slänger huvudet bakåt i ett tappert försök att kika fram. Undra vad han gillar imorgon?

Har idag lyckats locka fram glada leenden flera gånger och den typen av kontakt är en sån magisk stund av lycka. Älskade lilla gullegris vad söt du är.

Dagens höjdpunkt: Att mormor Kerstin fick mysa med Edor i soffan, där han fick ligga mot bröstet och bara utstråla gos. Det var en tvättäkta mysstund som jag vet båda gillade skarpt.