Småbarnsförälder, jag?

Idag kände jag verkligen att jag landat i rollen som småbarnsförälder. Herre gud, det är så mycket som kommer, turer som ska tas, saker som ändras, men, idag hände vad som fick mig att känna -
jag = småbarnsförälder.

Edor sköt ut en liten projektil av kräks på min arm. Precis när vi skulle gå ut, och som den tre veckor gamla småbarnsförälder jag är, torkade jag av tröjärmen. Sen gick vi ut. Skulle vi tvätta allt som har lite kräks på sig, skulle nog det mesta behöva en omgång. Han kräks inte mycket alls, men, det händer lite titt som tätt. Lite här och där. Missförstå mig rätt, för vi har ständigt en full tvättmaskin igång, men, vi försöker ändå hitta nån form av ekonomi i det hela. Och nej, småbarnsföräldrar är inte lortgrisar, men jag tycker att en avdramatiserad syn på bebiskräks är väldigt karaktäristiskt för en småbarnsförälder. Som jag.

Än har förresten inte Edor genomskådat bluffen med napp. Han tar den glatt, så länge han inte är superhungrig, vill säga. Vi håller ju på som allra bäst med att lära känna den lille krabaten och vi lär oss ständigt nya saker om honom. Och jag undrar hur mycket han lär sig om oss, omvärlden och sig själv. Hans hjärna jobbar på högvarv, det ser jag, och jag märker hur han reagerar olika på olika saker. En sak han gör återkommande, där jag försökt tala honom tillrätta, är att han ibland överraskar sig själv genom att spotta ut nappen. Vet inte om han gör det för att testa hur det skulle vara utan den. Men när han gör det blir han ofta ledsen. När han spottat ut den några gånger i rad, för att genast ångra sig, borde han då inte lära sig att inte spotta ut den överhuvudtaget?

Jag har satt upp ett kort på en katt i spjälsängen. Både jag och Maria är eniga om att katter är de bästa djuren. Det vill vi ju förstås också lära Edor, och som synes av bilden tror jag vi gör ett ganska bra jobb med den saken.

Dagens höjdpunkt: Att Edor finner tröst i att jag håller honom. De gånger underläppen spänns och han anstränger sig för att göra sig förstådd, att han tillfälligt upphör i ansatsen till skrik. Förhoppningsvis vet han att jag gör vad jag kan för hans skull. Det känns fint och speciellt.