Med detta inlägg har jag skrivit 500 poster, och det blir Alltmest om Edors sista. Det har varit en härlig resa att vara med på och en resa som fortsätter. Det hela började med en uppmaning från min syster Cathrine om att blogga om Edor. Så med Edor föddes också bloggen Alltmest om Edor.
Han är snart ett och ett halvt år gammal och har börjat utveckla en stark, egen karaktär. Han är ett magiskt inslag i mitt och Marias liv, och det går inte en dag utan att jag ser på honom med stolta, lyckliga ögon. Vi är onekligen fantastiskt bra på att göra barn med tanke på hur Edor blev.
Vad som växt fram med tiden är en känsla av att han är sin egen, han vill, tycker och tänker saker som han oftast, men inte alltid visar. Han är en liten individ och med det har han också rätt till ett privatliv. Spädbarnstiden är förbi och Edor är en stor pojke nu.
Mycket spännande väntar under våren. Edor ska snart börja på dagis och vilken stor omställning det kommer bli. Jag ska börja jobba igen och försöka studera om kvällarna. Kanske börjar jag blogga igen om annat, vem vet? Snön är borta och med det föds nya aktiviteter och möjligheterna ligger framför oss som oskrivna blad. Snart kommer talet lossna för honom och jag vet att vi inte kommer få en lugn stund efter det. Han är sin fars son som redan nu pratar oavbrutet. Ska bli otroligt intressant att höra vad han har att säga.
Edor ligger och sover lunch nu. Snart vaknar han med sina pigga, glada ögon, sugen på mellanmål. Undra vad vi sen ska hitta på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så tråkigt för oss!
SvaraRaderaFörstår hur du känner,men trist för oss som vant oss vid att alltid läsa om er varje morgon!
Kramar
tycker precis samma...morgonens höjdpunkt, men nog förstår vi ju att det kan kännas så till sist, kram
SvaraRaderaEn sann epok går i graven. Jag kommer att sakna uppdateringarna om lille Edor och dina entusiastiska och välskrivna blog-inlägg. Jag ser fram emot ditt nästa blog-projekt!
SvaraRaderaTack för titten. Har varit kul.
SvaraRadera