Fantastisk dag

Edor i pildammsparken med sin boll. Foto: Maria Jonsson

En helt fantastisk dag. Idag jobbade jag sista dagen på väldigt länge. Från och med måndag är jag officiellt pappaledig, och ska så vara fram till runt mars nästa år. Det är riktigt länge. Jag brottas lite med närkingen i mig och viftar bort tanken att det bara kommer svischa till, och vips sitter jag på jobbet igen. Jag låtsas inte om det, utan gläds istället åt att jag ska vara hemma i åtta månader. Tiden kommer gå fort, men vi kommer nog hinna med mycket. Allt vi vill och lite till.

Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är nervös. Inte nervös på det sättet, men har ändå mina funderingar kring hur våra dagar kommer bli tillsammans. Kommer jag vara lika påhittig som Maria? Vi två, jag och fru Jonsson, är ju två olika personer, så det kommer ju inte bli samma lika, och det ska det ju inte vara, men, Maria har verkligen varit innovativ. Det ordnar sig. Och jag är djupt övertygad om att det kommer bli toppen. Tänk. Jag kommer få vara hemma med min pojk, den person jag helst av allt umgås med. Toppen!

Dagens höjdpunkt: MorfaR gav Edor en stor fotboll. Maria tog Edor till parken igår och det verkar som hon lärde Edor lite tips och trix med den fotbollen. Ikväll har han både sparkat och rullat bollen åt det håll han verkat vela sparka och kasta den. Häftigt. Nu måste jag bara lära mig lite om fotboll. En fördel är ju att kunna sparka den rakt, åtminstone. Jag får öva helt enkelt.

Nu kommer jag och tar dig!

Nåt som inte på nåt sätt är särskilt unikt för Edor, men tillräckligt unikt för mig, är detta med att bebisEdor kan flyttas runt medan han sover utan att det stör honom.

Att natta honom är lättast i vår säng. När han sedan, två Du ska inte tro det blir sommar senare, är det bara att lyfta runt honom fritt. Ville jag skulle jag kunna bära runt på honom en stund. Han vaknar inte. Och bebisar gör väl inte det, överlag. Men fränt är det i alla fall.

Han är fartig.

Nu kommer jag och tar dig!, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Lunchdejt på hansa med MorfaR, Maria och Edor. Trevligt, gott och roligt.

Zombiebebis

Foto: Emil Persson

Monster är möjligen lite grymt att kalla honom, men han ligger i hårdträning för att låta och verka farlig. Att han kan morra har vi vetat länge. Nu har han utvecklat ett zombieläte också, som han utnyttjar då han jagar oss runt i lägenheten. Och vilken fart det är på honom sen. Han har nästan börjat småspringa, och fascinerande nog håller han balansen, trots att han vinglar kraftigt medan. Zombieljudet uppstår då han andas in, ljudligt. Lite som om man tänker sig ett spöke, eller, just det, en zombie. Jag vet inte riktigt när han började med det lätet, men idag konstaterade han att det inte är toppen att göra det med en massa mat i munnen. Idag har han haft en toppendag med morfaR och Maria. De har badat i havet och det var tydligen en succé. Min modige lille zombie gick utan större tecken på rädsla ut i vattnet tills de stoppade honom.

Jag fick dessvärre inte sluta tidigare från jobbet idag, så jag kunde inte följa med på badäventyret. Jag har dock stora nedräkningen. Tänk, på måndag går jag på föräldraledighet som varar in på nästa år. Helt fantastiskt. Jag längtar så pass mycket att jag idag möjligen gjorde något smått överilat. Då jag ska vara borta länge, töms min arbetsplats, och mina saker packas ned. Jag packade ihop alla mina saker idag. Så pass ordentligt, att när jag sedan behövde en penna var de borta. Om man tänker sig ett tomt skrivbord med en dataskärm och ett tangentbord så kan man se min arbetsplats framför sig. Bredvid står en ordentligt igentejpad kartong med mitt namn på, till bredden fylld av viktiga papper, favoritpennorna, diplom, skräp och trams. Och möjligen lite förhastat, då jag ändå har två arbetsdagar kvar.

Dagens höjdpunkt: Vi lunchade idag på restaurang Atmosfär. Wow! Fantastiskt god mat och glad bebis. Edor fick smaka på min angusbiff och som han tuggade. Kvällen spenderades sedan med en överlycklig, superbusig liten monsterbebis, fylld till bredden av skratt, tjo och tjim. Edor har sprungit runt i lägenheten och jagat oss alla, kissat på sin pappa, duschat två gånger och verkligen bevisat för alla inblandade att Edor Hansson är världens mest fantastiske bebis.

Dopp

Foto: Maria Jonsson

MorfaR är på besök. Ett ytterst populärt inslag. Idag åkte de, medan jag jobbade, iväg till Sibbarp. Där finns en liten strand och målet var att Edor Hansson skulle få bada i havet för första gången. Nu för tiden finns flashiga solskyddsbaddräkter, och självklart har Edor fått en sådan. Iklädd den fick han så bada. Nu var inte stranden tydligen den allra bästa, så nåt riktigt badkalas blev det inte. Imorgon hoppas vi att jag kan sluta lite tidigare. Då drar vi till en annan strand. Förhoppningsvis blir det ett riktigt dopp då. Årets första för undertecknad, i så fall.

Dagens höjdpunkt: Efter badkalaset kom Edor och co hem så att det passade till lunchen. Edor knoppade in i bilen och sov sig genom hela min lunchtimme. Jag passade på att lägga mig bredvid honom i sängen och knoppa lite själv. Jösses. Eftermiddagen blev flera gånger gladare just därför.

Tallnäsveckan

När man talar om Tallnäs, och om mamma, så är det inte långt borta att tänka på mat. Man göds ganska väl under sin vistelse i Tallnäs, och denna vecka inget undantag...
... och det tog liksom inte slut. Viktoria ställde till med fest. Hon fyllde 40 år den 18 juni, och på grund av geografin kunde vi inte vara med på hennes stora fest. Därför fixade hon en fest, som faktiskt också blev ganska stor, i sin egen ära. Det var skoj...
...och festligt. Hon bjöd på farliga drinkar och fantastiskt god mat. Gödning är bra!
Clara Granlund är en riktig knock out-brud. Jösses vad snygg hon är och även lyckas bli på bild. Nåt som kanske...
... inte riktigt gäller mitt bakhuvud. Visst, det gör sig på bild, men inte av den anledning jag skulle önska. Dock är inte själva bildfokuset där. Lägg märke till vilken fantastisk puss jag får av min magiske son.
Att vara i Tallnäs måste vara en otrolig egoboost för Edor Hansson. Ständigt i centrum och älskad till bitar av alla. Här leker farmor tittut...
... genom altanfönstret. Tittut genom fönster är minst lika populärt som tittut bakom en filt. Även om man ser precis rakt igenom en ruta. Men det är nåt med glas som Edor tycker är tokroligt.
Bo charmade Edor med jordgubbar. Det gick bra. Strax efteråt lät Edor Bo bära runt på honom utan krusiduller. Tips till framtida bärare - en jordgubbe och han är din!
Clara visade upp en av sina 63 kaniner. Hon kunde avvara denna, så därför fick Edor klappa. Det är svårt att få honom att förstå att han ska vara mjuk, men han var faktiskt det med denna. Öronen satt i alla fall kvar efteråt.
Kvällen avrundades med ett parti Alias. Ett synonymspel. Bo och jag var i samma lag, och man kan väl säga att Bo var dominanten i spelet. Fantastiskt roligt. Nästa gång ska det minsann spelas Alias och Bo ska vara med. Han var kung!
I Tallnäs har vi en flotte. Mysigt. Man kommer ut lite, och undan från de flesta av myggen. Här står jag kvar på land dock, medan syskonskaran med syskonbarn smitit iväg.
... men motorn är inte så snabb och tursamt nog har vi en båt också. Jag kunde ro ikapp ganska lätt.
Viktoria nämnde nåt om att hon på dessa bilder inte riktigt var nöjd med mängden hår på sitt huvud. Jag vet inte jag. Det swischar ju i vinden. Fint, tycker jag.
Världens bästa Emil. Här ganska pigg och glad. Och lyckligt ovetande om vad som komma skall..
.. och samma gäller Cathrine. En härlig julikväll, aftonen till ära iklädd dunjacka a la hockeymamma, står syster C och tittar på Emil, som ska till att vindsurfa.
Och visst, det började ganska bra. Här har han precis ställt sig på brädan för att...
... två sekunder senare inta denna position. Inte direkt ett lyckat drag.
Gissa vem som blir blöt strax. Ho ho..
Vindsurfarn Emil Persson. Tjena.
Jörgen instruerade från flotten hur Emil skulle surfa. En gång för hundra år sen försökte jag mig på att vindsurfa. Ett äventyr som var direkt dömt att misslyckas. I medvind var det inga problem, utan jag seglade iväg. Tills det slog mig att jag skulle tillbaka också. I motvind? Det slutade med att jag simmade hem.
Har försökt komma på ett namn på gruppen ovan. Och vilken musik de ägnar sig åt, för visst ser det ut som en idolaffisch av nåt slag? Country kanske? Dansband? Vore roligt om de skulle visa sig vara ett punkrockband med hatiska texter och hårda trummor. Hm..
En morgon i tallnäs. Jag, Edor och Maria var först uppe. Jag kokade kaffe som snart lockade ner farmor och Kent.
Edor höll låda från morgon till kväll.
Lisa. Världens bästa Emils tjej.
Edor Hansson matar sin far. Han bjuder ofta och gärna. Har man inget emot lite småknaprade, neddreglade smakbitar får man säkert smaka.
Partaj i Tallnäs på altanen. En altan som alldeles nyligen gjorts om till det bättre .Väggarna är målade och Kent Agent har bytt fönster. Fint.
Jörgen Persson. Barn älskar honom och han älskar dem. Edor Hansson inget undantag.
Foppisar är populärt. Jag gillar dem faktiskt och har dem gärna på fötterna. Edor äter dem.
Vi hade kusinträff hemma hos syster Cathrine. Riktigt roligt. Här ses kusin Veronica med mormor Karin. Jag hade lyckats fylla minneskortet på kameran, så fler bilder blev det nästan inte..
..förutom på Jessica och Jens. Fina!
Sista kvällen vittjades mjärden och lyckligtvis fanns där en gädda. Till kattens och Edors glädje. Ödet utmanades för bilden ovan. Dels levde gäddan fortfarande. Dels hölls inte Edor fast. Med lite fantasi kan ett ganska vilt scenario utspelas. Tack gode gud och jesus så hände inget sånt. Och sekunden senare klubbades gäddan ihjäl för att sedan slukas av katten.

Dagens höjdpunkt: Jag jobbade första dagen efter semestern idag. Fy fan. Fyra dagar kvar till pappaledigt, hur fantastiskt är inte det?

Hemma

Gaaapa

Så var vi hemma igen. Det tjongade bara till så var vi framme. Edor Hansson somnade på väg till Skellefteå flygplats, vilket såklart innebar att han var vaken hela vägen till Malmö. Det gick bra. Han är som gjord för att flyga, verkar det som. Visst, sista landningen mot Malmö blev lite småkämpig. Han skrek ganska högt. Och grät. Och knoppade in av utmattning. Men det var de sista tio minutrarna av hela resan som var sådana. I övrigt var han sitt alldeles fantastiska lilla jag.

När vi sen kom hem var det bara till att packa upp och fixa i ordning. Edor fick bada. Inför badet tog jag av honom alla kläder för att låta honom vädra sig. På frågan: "Varför luktar det bajs" finns bara ett svar. Nåja.

Dagens höjdpunkt: Hemma. Tudelat, absolut, men det är förbaskat skönt att vara hemma. Bara det att vår lägenhet är Edoranpassad underlättar mycket. Och våra saker. Och snabbt internet. Skönt.

Livets hårda

Mat

Egentligen är morgondagen sista dagen här hemma, men då vi ska åka till Skellefteå förhållandevis tidigt, så blir ju detta lite av sista dagen istället. Vemodigt. Som alltid ska det bli fantastiskt skönt att komma hem, men samtidigt är det fenomenalt långt till Malmö. Det vore ganska bra om Sverige var aningen kortare, så att avstånden inte var så långa.

Idag fick Edor gå lite i livets hårda skola. Mamma och Kent vittjade mjärden och hittade däri en gädda. Fiskelycka som stavas middag för katten som spinnande strök runt fötterna. Gissa om det var spänning för Edor Hansson. Första gången han fått se en gädda som sen slukades upp av katten. Grejen är dock denna, hade inte katten varit på plats för första bettet är jag ganska övertygad om att Edor i ett obevakat ögonblick lätt skulle ta ett litet bett själv.


Dagens höjdpunkt: Hela veckan blir nåt av en höjdpunkt, och att Edor under veckan verkligen vuxit en halvmeter i självförtroende. Idag gick jag och Maria på en långpromenad och lämnade Edor hemmavid. Det var såklart inga problem. Gissningsvis var jag och Maria mer oroade än vad Edor någonsin var under den timmen. Och mamma Sigge har ju viss historik kring att ta hand om småttisar så det gick ju såklart fantastiskt bra.

En dag på vift

Vet inte riktigt hur jag kunde glömma, men det gjorde jag i alla fall. Bland de egentligen sötaste sakerna som Edor börjat säga, så är det DÅ DÅ. Han säger hej då, genom att vinka, samtidigt som han säger då då. Hur sött, gulligt, magiskt och fantastiskt är inte det?

Idag åkte vi till Piteå på lite shopping innan vi senare skulle ha kusinträff hemma hos syster Cathrine i Svensbyn. Kul att träffa släkt på ett knytkalas. När vi var små kom det sig ganska naturligt att vi träffades, men så nu lever alla sina liv på olika platser, så det blir inte alls på samma sätt. Blev smått nostalgisk av att gå runt på gatorna i Piteå. Under gymnasietiden bodde jag där och det börjar kännas riktigt länge sedan.

Gick med Edor till badhusparken, där vi till vår glädje hittade en lekplats full av barn. Höjdpunkten för Edor måste ha varit en tant som var där med sina barnbarn och sin hund. Hunden var bebisvan och snäll, så Edor fick klappa och känna. Nåt som verkligen var spännande och roligt.

Edor fick somna hemma hos syster, och själva flytten till bilbarnstolen gick ypperligt. Han sov sen hela vägen hem till Tallnäs. När vi väl var framme öppnades hans små blå och med pigga små ögon tittade han lite förvånat på mig. Han hänger inte alltid riktigt med på vart han är. Och det är klart. Han somnar här och vaknar där. Smått förvirrande. Hur som. Edor fick således en tretimmars power nap och det krävdes två kapitel Teletubbies för att lyckas natta om honom.

Dagens höjdpunkt: En trevlig dag i Svensbyn med kusinerna Veronica och Emma med deras respektive var toppen. Edor har varit riktigt kavat och gått runt som om han vore en liten kung. Att han blivit lite morsk är otroligt rart.

Otur med vädret

Promenad i uppehåll

Vi har haft lite otur med vädret. Det har inte varit sådär sommarvarmt egentligen nån av dagarna. Det har således inte varit bra dagar att vara ute på. Inte heller badväder. Just badväder kan möjligen några andra i familjen protestera mot, då de ändå envisats med att bada. Detta medan jag och mina systrar stått iklädda fleecejackor, dunjackor och klappat armarna om oss själva för att få upp värmen. Så nej, badväder har det inte varit om du frågar mig.

Det hade inte gjort nåt om vi kunnat vara ute mer. Det märks på Edor att han ändå inte får leka av sig lika mycket, som om han kunde springa runt fritt ute. Ikväll höll han låda långt efter normal läggdags. Han hade helt enkelt för mycket energi kvar i kroppen. Efter lite bus, tätt följt av Teletubbies löste sig det dock ganska enkelt.

Dagens höjdpunkt: Att Edor börjat säga en massa "ord". Lomma (möjligen omma) för blomma, och ampa för lampa. Fränt. Sen kan han härma apan genom att säga oooo oooo oooo på insugssättet och morrar när han ser en tiger. Brrrr:ar när han ser bilar och hooo:ar när han ser en hund. Idag fick han närkontakt med katten här. Otroligt spännande. Så pass spännande att han knappt vågade titta på katten som strök sig mot hans arm. Dock mjau:ar han inte. Och pappa, det vägrar han fortfarande blankt säga. Mamma funkar ju fortfarande så himla bra på oss båda. Sötnosgullegrisgroda.

Snygga frugan

Min rockerfru

Idag fick jag en uppsnoffsad fru. Syster Viktoria, möjligen världens bästa frissa, satte in en massa låtsashår och klippte till Maria. Fint, tycker jag.

Vi lever livets glada ute i skogen, och det är lika härligt. Detta trots att vi fortfarande brottas med myggen och ser spindlar i varje rum. Dagen har varit toppen. I morse tog vi en promenad längs vägen och i Granudden, hos Dolly, ropades vi in. Hon ville prompt bjuda på fika, men vi fick tacka nej. Så har det alltid varit längs vägen, att kommer man bara in, ja, då ska det bullas upp. Nu var vi ju på snabbvift, så nåt fika hade vi inte tid med. Men mysigt var det!

Dagens höjdpunkt: Edor trivs fenomenalt med all den uppmärksamheten som han får. Bland det sötaste just nu är de gånger han hämtar hjälp för att kunna gå upp/ned i trappsteget som finns mellan hallen och vardagsrummet, så lite förstånd har han. Gullegrodan.

Dra i bromsen!

Puss

Det är nästan så att det känns som om Edor vuxit en halvmeter medan vi varit här. Norrlandsluften gör sitt till. Det är händer nåt nytt med honom nästan varje dag, och han känns större och större. Inte nu nödvändigtvis längdmässigt, men i övrigt. Han småpratar. Jag hörde honom säga Edor med r på slutet igår. Idag sa han lampa ganska tydligt. Han går förhållandevis obehindrat och är modigare än någonsin. Det har gjort honom gott att vara bland fantastiska människor. Han är väldigt mammig och pappig, men samtidigt tror han sig om att vara med andra. Han går kavat omkring och småpratar lite. Sötnos.

Han har blivit av en mer bestämd art också. Får han inte som han vill, ja då hörs det. Ljudligt. Tack och lov skiftar hans fokus ganska snabbt och plötsligt har nåt nytt vunnit hans uppmärksamhet.

Och på tal om mammig och pappig. Han säger ju mamma tydligt. Pappa har han helt slutat med. Han har helt enkelt lite ranson på orden, så han kallar mig också för enkelhetens skull för mamma. Och varför inte. Det är ju enkelt. Mammamammamammamamma. Dock är jag tämligen konsekvent med att låta Maria svara på hans nödrop. Och när han kommer till mig med armarna uppsträckta ropandes mammammmammma så rättar jag genom att säga. Jag heter pappa.

Vistelsen här går fort. För fort. Vi bor i ett totalkaos i lilla sovrummet, men det är ack så mysigt. Tallnäs är en liten fristad mitt ute i skogen. Det är toppen att vi lever i vår lilla värld här med familj som springer hit och dit. Måtte kommande dagar gå långsamt!

Dagens höjdpunkt: Edor vaknade i vanlig ordning rekordtidigt. Vi gick upp och lullade runt. Ganska snart visade han tecken på att vara lursugen, så vi gick, hela familjen, och tog en förmiddagslur. Förmiddagsluren i detta fallet inträffade nånstans före niosnåret, så det blev nästan som en riktig sovmorgon. Skönt.

Is it a bird? Is it a plane? No, its a jävla mygga.

Mygg. Hur jäkla mycket mygg som helst. Kvällen avslutades med en mygginvasion i sovrummet, så pass allvarlig att det inte fanns en möjlighet till lugn och ro. Alls. Allt grundar sig i att jag tappat lite av den rutin man ändå har som tallnäsbo i grunden. Jag lämnade ett fönster vidöppet. Väldigt dumt. Det var inte tio myggor, det var inte femtio. Det rörde sig om en invasion värdig historieböckerna. Jag och Maria har ägnat senaste timmen åt att jaga dessa små monster.

Tidigare idag gick vi på promenad till koforsen. Roligt och alltid trevligt. Men dessa mygg. Edor satt oskyddad i sin vagn. Det slutade med att jag fick ta upp honom och springa ifrån monstren som blodtörstigt ville livnära sig på min lille pojk. Vissa hann komma till skott och fortfarande tycks han klara betten bra. Dock är de ju inte alls, på nåt sätt, önskvärda.

Dagens höjdpunkt: Avvärjd mygginvasion känns helt ok! Skönt och tillfredsställande att vi dödat så pass många. Ho ho. Dö. Dö. Dö.

Party

Edor på skötbordet i Tallnäs. Han gör sig till
då han har en spegel vinklad över ansiktet
som han kan spegla sig i.

Vilket oväder! Åskan drog in över Tallnäs och jösses! Det är lite skoj att försöka förklara för Edor vad som händer i himlen när åskan går. Nu är det inte riktigt så att han överhuvudtaget förstår vad som pågår, han tycks snarare tro att det är nån som lever om lite extra mycket någonstans. Men ändå. Det känns så magiskt med åska, och det blir roligare att tänka att gudar slåss vilt, även om jag håller mig till varma och kalla vindar i beskrivningen till Edor.

Syster Viktoria med familj bjöd till fest under kvällen, och vilket kalas sen! Vi fick fantastiskt god mat och härliga godsaker. Det är för härligt att vara hemma med familjen. Det kanske mest påtagliga, förutom att det är fantastiskt, är att man kan slappna av med Edor. Det är så många ögon överallt som håller koll, så det blir annorlunda. Jag och fru Jonsson satt i lugn och ro på uteplatsen medan Edor tumlade runt glatt i huset, övervakad av observanta familjeögon. Det blir lugn och ro på ett sätt.

Dagens höjdpunkt: Synonymspelet ALIAS spelades och mitt kom på en respektabel andraplats. Alla lagmedlemmar var väldigt duktiga och Bo bjöd på många skratt då han lyckades misstolka ordet meddelande till Mandela. Att få mig att gissa ordet meddelande på ordet han trodde var Mandela bjöd därför på sina utmaningar.

På hemmaplan

Edor och gräsklipparen. En låtsas.

Mygg. Det är ett sånt otyg man slipper när man bor i lite större städer. Vilken gudagåva det är att slippa. Inte främst för egen del, även om de är riktigt besvärliga, men för Edor. Idag känns det som jag jagat och lyckats ta ihjäl flera hundra myggor. Får rapporter av mamma och co som menar att mängden mygg nu är väldigt mycket mindre än bara för nån vecka sen. Men inte vet jag. Känns som de som finns nu räcker och blir över.

Åkte en sväng upp till Arvidsjaur och hälsade på gammelmormor Karin. Roligt! Hon har fått i uppdrag av min mamma att lyssna på och sortera gamla kassettband från Tallnäs. Däribland har hon hittat två som jag spelat in saker på. Det ena var roligt. Det är David, 10 år som gör interjuver. Det tycks tursamt att jag aldrig blev journalist, för de frågor jag ställde i mina intervjer var mest frågor jag själv hade svaren på. Och allmänintresset är nog också riktigt svalt. Det som värmer lite i hjärtat är bland annat de sekvenser där pappa är med. Det känns overkligt men fantastiskt bekant att höra hans röst igen. Det är som den aldrig har tystnat, för när jag hör honom prata är det som om jag hörde honom alldeles nyss. Detta trots att själva inspelningarna är 23 år gamla. Finaste pappa.

Dagens höjdpunkt: Att vara hemma är i sig en höjdpunkt. Sen är det roligt att se hur Edor har fullt upp med att utforska och lära känna Tallnäs. Vi är ute ytterst sparsamt då myggen är ganska ihärdiga, men själva huset bjuder på stora utmaningar. Han kämpar på med de små trappsteg som finns och tycks ha en naturlig begåvning att gå uppför. Nedför däremot är mer kamikazevarianten, så där krävs vaksamma ögon. Skönt att vara många ögon då. Sen är det toppen att Edor verkligen tagit sig an familjen Hansson/Persson/Granlund. Han är inte alls rädd, vilket känns riktigt skönt. Edor fick vara själv med farmor i nästan en halvtimme idag. Det gick bra.

Resan gick bra!

Fantastiskt roligt att vara hemma. Resan hit gick alldeles fenomenalt bra. Bättre än någon alls kunnat föreställa sig faktiskt. Detta trots att jag och Maria är småbarnsföräldraförvirrade ut i hårtopparna. Dagen inleddes med att jag försov mig. Igår bestämde jag mig för att stiga upp tidigt. Först av alla. Pyttsan. Maria väckte mig och frågade om jag inte skulle gått upp, och jag inser då att mina sömndruckna försök till att ställa om väckarklockan med tio extra minuter på morgonen misslyckats. Innan jag hunnit knappa om tiden hade jag somnat om. Det tog väl två sekunder, gissningsvis. Morgonen förflöt dock lugnt och utan större problem. Vi kom iväg på utsatt tid, och anlände vid gott mod till Sturups flygplats. Då incheckningsautomaten på flyget hävdade att flighten var stängd tänkte jag att det berodde på att vi flög med ett litet spädbarn. Icke sa nicke. Vi var sena. Flighten var stängd, och baggagedroppen likaså. Då insåg vi att det rörde sig om ynka 15 minuter kvar innan flighten skulle gå. Tacksamt nog fixade det sig, och vi kom med planet. Pust! Flygresan gick väldigt bra då Edor knoppade in precis efter start, och vaknade precis efter landning. Smärtfritt!

På Arlanda hade vi tre timmar. Timmar som vi skulle fylla med att aktivera Edor, så att han inte skulle dö av leda och tristess på planet, blöjbyte, lunch och möjligen lite shopping. Tiden räckte och allt var frid och fröjd. Vid säkerhetskontrollen kom nästa tydliga tecken på att vi var smått förvirrade. Handbaggagen skickades iväg på rullbandet, genom röntgenstrålarna. Då slår det mig; Jösses, vi har glömt skötväskan nånstans. Vild i blicken börjar jag peka lite hit och dit för att föreslå vart vi glömt väskan. Säkerhetspersonalspersonen frågade om vi ville återfå vårt baggage så att vi kunde gå och leta skötväskan. Jajamän säger jag, varpå hon backar bandet. Först kommer min väska, sen Marias väska, tätt följd av skötsväskan. Yrväder. Genom röntgen igen och frid och fröjd.

Nästa flygning. Edor knoppade in strax efter start, och sov till strax efter landing. Smärtfritt!

Och nu är vi här. Jubel och hurra! Storasyster Viktoria och rara Clara kom och hämtade oss. Edor gillar verkligen Clara och det behövs inte många tricks från övriga familjen för att Edor ska se på dem med pigga små busögon. Största utmaningen som står framför oss nu är nog barnanpassningen av Tallnäs. Jösses. Tallnäs är en fantasi för sugkoppsförsedda små busfrön. Här finns en miljard saker att dra ned, rycka upp, skjuta åt sidan och smaka på. Vi får dock ta det lite som det kommer. Det där ordnar sig.

Dagens höjdpunkt: Främst att själva resandet gick så fantastiskt bra. Jag var lite oroad innan. Sen har känslan av att Edor är bedårade förstärkts ytterligare då han på Arlanda charmade en bunt människor till dåndimpen. Ett par italienska damer försökte lära honom Ciao, men utan större framgång. Dock fick de leenden och några busmorr.

Startklar

Min son på ett podium!

Edor i februari och Edor i juli

Hurra vad roligt! Imorgon åker vi hem till Arvidsjaur. I och med Edor har det, av förståeliga skäl, blivit något mer sällan är normalt. Senast var vi upp i februari och mycket har hänt med Edor sedan dess. Jösses. Det ska bli roligt att visa upp alla för Edor igen, för sannolikt har han inte många minnesbilder av förra besöket. Och lika roligt ska det såklart bli att visa upp Edor för alla. Nåt jag dock är lite nervös över denna gång är flygningen. Sist åkte vi med en liten passiv, stationär bebis. Nu åker vi med ett yrväder fyllt till överkant av energi och nyfikna nycker. Från att ha varit en mysig liten koalabjörn, lite slö, långsam och försiktig är han nu närmast en mask. Blind, instinktiv och oberäknelig. En otroligt söt mask, men lika ringlig.

Jag och Edor var ute i folkets park idag. Först åt vi mellanmål vid karusellerna, något han tyckte var otroligt spännande att se på. Sedan gick vi till arken och tittade på kaniner, tuppar, höns, marsvin och några fler kaniner. Sen gick vi till sandlådan, och det var där det hände!

I sandlådan finns ett litet lågt bord. Vi hade riktig tur då det efter en stund kom en drös bebisar i ganska precis samma storleksklass som Edor. Roligt! Alla barnen, utom ett, fann sig vid att sitta/stå runt det låga bordet och leka med sina spadar, hinkar, krattor, sandhögar och pinnar. Det lilla svarta fåret i gruppen fann det bättre att sitta mitt på bordet för att tydligare ha koll på vad alla andra gjorde. Edor Hansson.

Men så där, som vore det ett podium, hördes plötsligt pompös, dramatisk musik i mina öron. Verklighetens hastighet drogs ned och allt spelades upp i ultrarapid! (nu i den bemärkelse du fiskade efter morfaR). Som det mest självklara av självklart, ställer sig Edor Hansson, 11 månader och en dag, upp. Utan hjälp. Vips stod han, mitt på bordet. Jag blev lite till mig, såklart, så jag var tvungen att, smått entusiastiskt, berätta för föräldrarna runt bordet att det var första gången! Jag plockade ned Edor från bordet. Vips satt han där igen och vips, stod han igen.

Tadaaaah!, originally uploaded by Dave och Maja.


Dagens höjdpunkt: Han står! Det blir så mycket enklare för honom att ta sig fram om han kan ställa sig upp. Och enklare för oss som slipper sticka till undsättning varje gång han sätter sig på rumpan. Jubel!

11 månader

Idag firade vi Edor, 11 månader. Han fick vattenmelon. Jag har försökt fresta honom med vattenmelon tidigare, men har har inte varit på hugget. Tillfällig förvirring, kan vi konstatera, för idag fick han samma vilda blick som jag får när jag ser vattenmelon.

Edor med melon, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Vid läggdags var Edor kanonmysig. Han ville bara ligga och mysa, småprata för att sedan somna gott vid lagom tid.

Eftersom det är efter midnatt.

...så är min son nu 11 månader idag. Eller, imorgon. Nåja. Timmen är sen, så det blir en lite nostalgiresa tillbaka i tiden, fram till nutid.

15 augusti. Precis efter midnatt.

11 september

6 oktober. Foto: Maria Jonsson

1 november

6 december

4 januari

9 februari

6 mars. Foto: Maria Jonsson

2 april

1 maj. Foto: Maria Jonsson

5 juni

4 juli