Blodbad

Tvillingkusinerna

Så var vi hemma i Malmö igen. En miljon mil från kompisar och familj. Suck. Ändå var det riktigt skönt att komma hem. Hemma är hemma, oavsett var det är. Hemkomsten firades dock med ett tvättäkta blodbad. Edor trillade lätt i vanlig ordning och plötsligt ser vi honom med snöviteläppar. Han har bonkat sig i munnen och det blöder riktigt rejält. Sådär att det droppar blod. Lilla vän. Och tapper som han är tyckte han mest det var roligt att se tokig ut. Och tur var väl det, för det lugnade oroade föräldrar och ganska snart slutade det blöda.

Örebrovistelsen gick väldigt fort. Vi var där i tio dagar, men de swoschade förbi i rekordfart vilket får mig att inse att semestern kommer gå lika fort. Edor Hansson har i Örebro kommit på lite nya tricks. Han har börjat prata mera, där han har mer nyanser i sina små bubbelljud. Det kan ibland låta som han faktiskt säger vissa ord, som blomma till exempel. Och Edor. Edor säger han nästan hela tiden. Uttalet är Edó. Sen säger han mamma väldigt tydligt och pappa om han är på det humöret.

Mest påtagliga tricket är dock klätterapetricket. Han har börjat klättra omkring. Plötsligt hittar man Edor på platser där fullstora människor inte alls får plats. Under stolar och matsalsbord. Vägen dit går under stolars pinnar så man verkligen måste klättra för att ta sig fram. Han kan plötsligt finnas i en resväska eller under en vagn. Lite kackerlackeaktigt trivs han i små, trånga utrymmen verkar det som. Nu har han tagit sikte på tvättmaskinen också, så ny rutin från och med idag är att sortera tvätt, tömma fickor, plocka ut Edor, tvätta.


Dagens höjdpunkt: Hemresan gick över förväntan. Edor sov större delen av resan vilket gjorde att det gick väldigt lätt. Puh! Skönt att vara hemma.