Edor i februari och Edor i juliHurra vad roligt! Imorgon åker vi hem till Arvidsjaur. I och med Edor har det, av förståeliga skäl, blivit något mer sällan är normalt. Senast var vi upp i februari och mycket har hänt med Edor sedan dess. Jösses. Det ska bli roligt att visa upp alla för Edor igen, för sannolikt har han inte många minnesbilder av förra besöket. Och lika roligt ska det såklart bli att visa upp Edor för alla. Nåt jag dock är lite nervös över denna gång är flygningen. Sist åkte vi med en liten passiv, stationär bebis. Nu åker vi med ett yrväder fyllt till överkant av energi och nyfikna nycker. Från att ha varit en mysig liten koalabjörn, lite slö, långsam och försiktig är han nu närmast en mask. Blind, instinktiv och oberäknelig. En otroligt söt mask, men lika ringlig.
Jag och Edor var ute i folkets park idag. Först åt vi mellanmål vid karusellerna, något han tyckte var otroligt spännande att se på. Sedan gick vi till arken och tittade på kaniner, tuppar, höns, marsvin och några fler kaniner. Sen gick vi till sandlådan, och det var där det hände!
I sandlådan finns ett litet lågt bord. Vi hade riktig tur då det efter en stund kom en drös bebisar i ganska precis samma storleksklass som Edor. Roligt! Alla barnen, utom ett, fann sig vid att sitta/stå runt det låga bordet och leka med sina spadar, hinkar, krattor, sandhögar och pinnar. Det lilla svarta fåret i gruppen fann det bättre att sitta mitt på bordet för att tydligare ha koll på vad alla andra gjorde. Edor Hansson.
Men så där, som vore det ett podium, hördes plötsligt pompös, dramatisk musik i mina öron. Verklighetens hastighet drogs ned och allt spelades upp i ultrarapid! (nu i den bemärkelse du fiskade efter morfaR). Som det mest självklara av självklart, ställer sig Edor Hansson, 11 månader och en dag, upp. Utan hjälp. Vips stod han, mitt på bordet. Jag blev lite till mig, såklart, så jag var tvungen att, smått entusiastiskt, berätta för föräldrarna runt bordet att det var första gången! Jag plockade ned Edor från bordet. Vips satt han där igen och vips, stod han igen.
Jag och Edor var ute i folkets park idag. Först åt vi mellanmål vid karusellerna, något han tyckte var otroligt spännande att se på. Sedan gick vi till arken och tittade på kaniner, tuppar, höns, marsvin och några fler kaniner. Sen gick vi till sandlådan, och det var där det hände!
I sandlådan finns ett litet lågt bord. Vi hade riktig tur då det efter en stund kom en drös bebisar i ganska precis samma storleksklass som Edor. Roligt! Alla barnen, utom ett, fann sig vid att sitta/stå runt det låga bordet och leka med sina spadar, hinkar, krattor, sandhögar och pinnar. Det lilla svarta fåret i gruppen fann det bättre att sitta mitt på bordet för att tydligare ha koll på vad alla andra gjorde. Edor Hansson.
Men så där, som vore det ett podium, hördes plötsligt pompös, dramatisk musik i mina öron. Verklighetens hastighet drogs ned och allt spelades upp i ultrarapid! (nu i den bemärkelse du fiskade efter morfaR). Som det mest självklara av självklart, ställer sig Edor Hansson, 11 månader och en dag, upp. Utan hjälp. Vips stod han, mitt på bordet. Jag blev lite till mig, såklart, så jag var tvungen att, smått entusiastiskt, berätta för föräldrarna runt bordet att det var första gången! Jag plockade ned Edor från bordet. Vips satt han där igen och vips, stod han igen.
Dagens höjdpunkt: Han står! Det blir så mycket enklare för honom att ta sig fram om han kan ställa sig upp. Och enklare för oss som slipper sticka till undsättning varje gång han sätter sig på rumpan. Jubel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar