Min tappre lille soldat

Foto: Maria Jonsson

Min son är en liten filur. Han ropar, stojar, pratar, sjunger och springer! omkring. Att han springer är ett problem då han för det första inte riktigt är stadig i sin gång, och för det andra märker man att när han tar sats saknas plan om hur det ska ta stopp och vilken riktning han vill ta. Han slänger sig liksom iväg. Till hans föräldrars sorg. Han tycker det är toppen och trots blessyrer är han en tapper liten soldat som snabbt hoppar upp i sadeln och gör samma misstag igen.

Dagen har vi spenderat ute i Gårdsjöbacken. Nu när de små blivit lite större trodde jag att de skulle busa en hel del. Och visst busar de, om än stillsamt och lite enskilt. De är medvetna om den andres närvaro men sitter gärna med ryggarna vända mot varandra. Det fungerar bra sålänge man är under året, men de båda får nog börja slipa lite på sina sociala färdigheter.

Dagens höjdpunkt: Edor är så glad. Han har senaste dagarna haft riktigt nära till skratt och ler man mot honom svarar han tillbaka med ett leende. Han har börjat härmas också. Gör jag en rörelse, gör han ganska snart samma. Och så övar vi på att han ska vinka och säga pappa när jag dyker upp på håll. Det går sådär.