Dra i bromsen!

Puss

Det är nästan så att det känns som om Edor vuxit en halvmeter medan vi varit här. Norrlandsluften gör sitt till. Det är händer nåt nytt med honom nästan varje dag, och han känns större och större. Inte nu nödvändigtvis längdmässigt, men i övrigt. Han småpratar. Jag hörde honom säga Edor med r på slutet igår. Idag sa han lampa ganska tydligt. Han går förhållandevis obehindrat och är modigare än någonsin. Det har gjort honom gott att vara bland fantastiska människor. Han är väldigt mammig och pappig, men samtidigt tror han sig om att vara med andra. Han går kavat omkring och småpratar lite. Sötnos.

Han har blivit av en mer bestämd art också. Får han inte som han vill, ja då hörs det. Ljudligt. Tack och lov skiftar hans fokus ganska snabbt och plötsligt har nåt nytt vunnit hans uppmärksamhet.

Och på tal om mammig och pappig. Han säger ju mamma tydligt. Pappa har han helt slutat med. Han har helt enkelt lite ranson på orden, så han kallar mig också för enkelhetens skull för mamma. Och varför inte. Det är ju enkelt. Mammamammamammamamma. Dock är jag tämligen konsekvent med att låta Maria svara på hans nödrop. Och när han kommer till mig med armarna uppsträckta ropandes mammammmammma så rättar jag genom att säga. Jag heter pappa.

Vistelsen här går fort. För fort. Vi bor i ett totalkaos i lilla sovrummet, men det är ack så mysigt. Tallnäs är en liten fristad mitt ute i skogen. Det är toppen att vi lever i vår lilla värld här med familj som springer hit och dit. Måtte kommande dagar gå långsamt!

Dagens höjdpunkt: Edor vaknade i vanlig ordning rekordtidigt. Vi gick upp och lullade runt. Ganska snart visade han tecken på att vara lursugen, så vi gick, hela familjen, och tog en förmiddagslur. Förmiddagsluren i detta fallet inträffade nånstans före niosnåret, så det blev nästan som en riktig sovmorgon. Skönt.