Edors pappa!

Ingen bild igår. Därför tre idag. Wohoo.

Edor beundrar ett vackert barn. Vem kan klandra honom?

Jag är piiiiiiiiiigg!

Otroligt stark. Edor kan hänga flera sekunder själv. Coolt.

Att jag är Edors pappa är ju givet. Det har bara varit självklart och inget konstigt med det. Och jag känner mig ju såklart som hans pappa och han ser mig som sin pappa. Klart som korvspad. Men i tisdags kom ändå en liten aha-upplevelse. Melker ropade efter mig, då han ville säga nåt. Och då han inte hade en aning om vad jag heter, så ropade han "Edors pappaaaaa". Det blev liksom en ny roll, på nåt sätt. Jag är kompisens pappa. Otroligt fränt.

Familjen Hansson/Jonsson är riktigt krassliga. Ena riktiga ruggugglor. Edor går på penicillin och bricanyl. Idag fick Maria också penicillin för sin bihåleinflammation och kortisonnässpray. Jag hostar, kraxar och är bara kraftigt förkyld.

Krasslighet till trots gick vi till öppna förskolan idag. MorfaR var här på snabbvisit innan han seglade vidare ut mot norra Tyskland, och Edor skulle såklart få visa upp sin favoritinstitution. Roligt att se hur Edor verkligen gav morfaR den stora rundvandringen. De gick mellan alla de rum som finns och Edor visade glatt upp alla sevärdheter. Riktigt skoj.

Dagens höjdpunkt: Köpte en megastor spruta idag, en som rymmer fulla penicillindosen. Ett knyck och vips har Edor fått i sig det han ska ha. Steg upp 05:00 imorse för att ge honom första dosen. Det gick bra. Under eftermiddagsvilan fick han andra. Och nu, för en liten stund sedan fick han dagens sista. Att ge i sömnen är det enda som funkar. Och det funkar bra. Skönt.

Spott och fräs

Penicillin smakar verkligen illa. Tydligen är det själva verksamma ämnet som smakar riktigt dåligt. Detta försöker döljas med smakblandningen apelsin/karamell. Första dosen gick alldeles utmärkt. Han grimaserade men så småningom fick han i sig alla de tio milliliter som han skulle ha. Andra dosen för dagen gick det sämre med. Det slutade med att jag med tvång hällde i honom penicillinet medan han skrek högljutt. Fördelen med skrik är öppen mun. Öppen mun är förutsättningen för den orala lösningen. Vips var den problematiken löst, även om Edor var tämligen missnöjd med den behandlingen.

Dagens sista dos fick han efter det att han somnat. Då använde jag en doseringsspruta. Sovande bebis med täppt näsa betyder sovande bebis med öppen mun. Denna gång gick det ganska bra. Han blev lite förvånad, men sov stilla vidare efter en ytterst kort protest.

Överlag mår dock Edor bra. Han är pigg och yrvädrig som vanligt. Han är en koncentrerad orkan som effektivt drar fram över lägenheten. Det finns nog inte en oöppnad byrålåda kvar. Inga dynor eller lösa ting som inte lyfts på. Han är otroligt nyfiken. Jag håller dock fast vid det positiva i det. Klart han ska vara nyfiken och överallt. Det ska man vara som liten en.

Dagens höjdpunkt: Vi passade på att lursova båda två strax efter lunch. Han har börjat snurra runt och ligga med ryggen mot mig, samtidigt som han med en arm pillar på mitt öra. Otroligt mysigt, även om han ofta är lite väl hårdhänt. Blomkålsöron nästa, möjligen. Kan se tufft ut.

Händelserik dag

Jag visade symptom på lappsjuka så därför gick vi till öppna förskolan idag. Inte bara därför egentligen, utan även för att Edor skulle vara lite uppvärmd med andra barn inför barnvaktspremiären senare under dagen. Det var ganska folktomt där då många åkt dit på olika typer av krämpor. Förkylningar, feber och öroninflammation. Tursamt nog var Edvin med pappa Daniel där, så några vänliga själar fick vi träffa. Edor sprattlade i hela kroppen redan i hissen då han kände igen sig väl. Idag var det en vecka precis sedan vi var där, och uppenbarligen har han längtat.

Tursamt nog gick vi när vi gick då eftermiddagen sedan blev en stressig sådan. Lustigt det där med en tid att passa. 14:30 skulle jag träffa Angelica, Melker och Hjalmar och innan dess skulle en hel del pusselbitar på plats. Edor skulle vara mätt, utvilad, bytt på och glad. Lägenheten skulle vara städad då Angelica sannolikt skulle komma på husesyn, och då kan det ju inte se ut hur som helst. Fina kläder skulle vara strukna och på kroppen min, luggen skulle ligga rätt och Edors mellanmål och packning inför vaktpasset skulle vara klara. Och tiden sprang ifrån mig, men vi hann precis i rätt tid.

14:30 lämnades så ansvaret för Edor Hansson över till grannen och med tanke på att hon har två välartade små själv, så var jag riktigt lugn. Insåg nånstans att det värsta som skulle kunna hända var att Edor skulle vara tröstlös under hela timmen jag skulle vara borta, men som systeryster sa, en liten har inte gått åt av lite gråt. Och lite hade Edor gråtit, men när jag väl kom tillbaka hade de fantastiskt roligt i sandlådan, och det hade största delen av tiden gått alldeles utmärkt. Som väntat.

Mot kvällen sedan började Edors humör svikta. Vid läggningsdags somnade han för att timmen senare vakna och vara tröstlös. Tårarna sprutade och känslan av att nåt inte stod rätt till växte sig allt starkare. Efter ett samtal till 1177 beslutade vi att ila iväg till kvällsöppna vårdcentralen för en liten kontroll av den lille. Vi lyckades komma in precis innan stängningsdags och mottogs väl. Fick information om att det nog skulle röra sig om riktigt lång väntetid då fler än vi kommit på att nåt skulle kollas upp så väntsalen var full med folk. Folk som kommit innan oss. Vi var sist in. Jag tycker det är riktigt otäckt att sitta i ett sjukhus väntsal och vänta tillsammans med människor med olika bekymmer. Man vet ju inte vad de sitter där och har. Jag ser på alla som smittohärdar och skyr dem. Drygt 90 minuter senare var vi så ute därifrån med en diagnos. Edor har halv öroninflammation på sitt högra öra. Penicillinkur nästa. Innedag imorgon.

Dagens höjdpunkt: Edor vägrade ta penicillinet. Han vägrade ta nåt överhuvudtaget. Penicillinet är flytande så vi gjorde i ordning en flaska med den godissmakande medicinen. Edor vägrade. Så vi gav upp och sa att vi får köra ordentligt imorgon, och hoppas att alvedonen lindrar under natten. Då sneglar Edor på flaskan och tar den. Dricker upp all sin medicin medan både jag och Maria håller andan för att han inte ska ledsna halvvägs. Det gjorde han inte. Otroligt skönt att han fick i sig allt han skulle.

Premiärbesök hos doktorn

För första gången besökte Edor doktorn idag. Visst, genom BVC har vi träffat en doktor som tittat på honom, men inte mer. Idag ringde jag så vår vårdcentral för att be dem kolla upp Edors krasslighet.

Jag vet inte när jag blev förstörd, men nångång i livet måste jag fått kalla handen av vården och då fått för mig att allmänvård är omöjlig att få. Inför samtalet förberedde jag mig därför otroligt noga. Jag hade ett helt papper fyllt av symptom Edor visat. Jag hade också skrivit upp flertalet goda argument varför just vi skulle få komma in och laddat argumenten med starka, värdeladdade ord som andningssvårigheter. Efter tre/fyra minuters väntetid på telefon kom jag så fram. Presenterade mig och Edor och hann egentligen bara inleda med att vi ville komma in, varpå sköterskan frågade om 14:00 var en tid som passade. Inga argument. Inget rabblande av symptom. Min oro var liksom tillräcklig för att vi skulle få komma. Fantastico.

Doktorn var snäll och gjorde sitt yttersta för att vinna Edors förtroende, men han är inte lättlurad den lille. Han visste att nåt var på gång. Så inför öron och halskontrollen var det därför nödvändigt att jag höll fast honom. Hårt. Stenhårt. När vi senare skulle ta tester, ett i halsen och ett stickprov på fingret, fick jag göra detsamma igen. Hårt. Lyckligtvis var plåstret Edor fick på fingertoppen så pass spännande att tårarna snabbt torkade och plåstret tillägnades all uppmärksamhet. Han var inte ens var intresserad av de små presenterna provtagaren försökte ge honom efter all uppståndelse. Plåstret var nog.

Det är i allafall inget allvarligt med Edor. Han har ingen halsfluss och proverna var bra. För andningen har han fått lite luftvägsvidgande medel som han får tre gånger om dagen, just för att det ska gå lättare att andas, men doktorn menade att det inte var någon fara med lilleman. Skönt att ett proffs fått lyssna på lungorna, kika i öronen och ta de prover man bör ta. Nu kan vi sova lugnt.

Laddar nu för morgondagen då jag håller tummarna för att lille E är frisk som en nötkärna. Imorgon är det första gången som vi lämnar bort honom med barnvakt, så jag hoppas innerligt att min käre son är pigg och kry. Eller, åtminstone kryare.

Dagens höjdpunkt: Goda svar på jobbiga prover var ju fantastiskt skönt. Och vetskapen om att vår vårdcentral är snäll och välkomnande. Och att det där finns snälla doktorer.

Snormonstret

När ska detta elände vara över? Idag slog snormonstret till och Edor är täpptare i näsan nu än någonsin. Sötnosen. Han fick en liten släng av feber också. Nu tycker jag det får räcka. Imorgon är vi friska hoppas jag. Är inte Edor det får jag ringa doktorn och höra, eller, det gör jag nog i vilket fall, om han inte mirakulöst är frisk som en nötkärna.

Dagen har gått i lugnets tecken. Lite promenad, massor med gos och ganska mycket vila.

Dagens höjdpunkt: Edor förstår så mycket. Mycket mer än vi egentligen vet, tror jag. Idag visade det sig att han vet vad en visp är, bara en sån sak. Nån gång ska man ju lära sig det, varför inte redan vid ett års ålder?

En dag i teletubbieland

Busprovokationen fortsätter. Tjuvfilmade gossen medan vi tittade på Teletubbies. Emellanåt kom han på att han kunde busa, vilket han då gjorde.



Dagens höjdpunkt: Att jag fick visa legitimation på systembolaget var inte alls en höjdpunkt. Känns inte roligt att som vuxen möjligen kunna passera som en nittonåring. Har ni sett hur små dagens nittonåringar ser ut? De ser ut som Edor, bara lite längre. Typ.

Tråkdag 2

Tråkdag 2:s ansikte utåt

Tråkdag nummer två visade sig bli en av möjligen Edors allra bästa dagar. Någonsin. Förmiddagen ägnades åt sömn mest. Efter en morgon med sedvanlig frukost och badbus gick vi till sängs och sov ordentligt. Eftermiddagen tyckte jag vi kunde spendera utomhus då vädret verkligen var toppen. Väl på bakgården kom snart också Melker, Hjalmar och mamma Angelica ut. Edor sken upp som en sol av blotta anblicken och sprang glatt vinkande fram till dem. Med sig hade de en hel påse med leksaker och dessutom nyckeln till Melkers traktor med släp som står parkerad på baksidan. En traktor Edor beundrat flertalet gånger då den stått parkerad vid dörren hela sommaren.

Traktorn är av modell medelstor och bak sitter ett vagn precis i lagom Edorstorlek. Resultatet? Detta:

Innan familjen Tisting kom ut gjorde jag mitt pedagogiskt yttersta. Jag radarspandade in en spindel. En stor jäkel. Hade kunnat låta den vara, men kände att vi kunde ju ändå ta lite imse vimse spindel när vi ändå höll på. Och vi hade tur. När Edor fick syn på den så började den hiva sig upp för sin fiskelinetjocka tråd och vips fick visan sin verklighetsförankring.

Dagens höjdpunkt: Edor har verkligen lekt idag. Lekt på riktigt. Han hänger på Melker så gott han kan och de gör saker tillsammans. Det busas, skrattas, tjimmas och hålls på. Är det inte hajar längst ned för trappan, är det spännande eko i mörka passager.

Tråkdag

Tråkdagsposé

Redan igår bestämdes det att idag skulle vara en tråkdag. Inte så att jag och Edor skulle ha tråkigt, men vi skulle inte gå ut. Vi skulle hålla oss inomhus, läsa böcker, vila, gosa och ta igen oss. Skruttpellen är krasslig och natten till idag hade han feber och var liten. Dagen har varit allt annat än tråkig, såklart, men vi har inte varit ute och busat nåt. Det har nog gjort gott, även om Edor inte tycks krya på sig. Vid läggdags kändes han varm, men inte så pass att vi tog tempen. Tidigare idag har han fått alvedon och därför har febern hållits i schack.

Det är nåt med krassliga småttisar. Trots förhållandevis hög feber har Edor varit sitt vanliga, lyckliga jag idag. Han har tumlat runt i lägenheten som han alltid gör. Jösses, det är omöjligt att hänga med. Bara det när jag plockar upp i lägenheten, vilket jag försöker göra ständigt, så hjälper han såklart till. Han gör det som han tror är rätt, och tar fram fina, roliga och mindre roliga saker. Så vips är lådor och skåp vidöppna, och saker ligger huller om buller. Inget unikt för familjen Hansson/Jonsson såklart.

Under senaste veckan har han finslipat sina klätterfärdigheter. Det började smått med stolarna i köket. Dem bemästrar han numera galant, så stolarna måste alltid, utan pardon skjutas in. Nåt vi glömmer och vips, har vi en skurk vinglande på stolen. Nu klättrar han också vidare upp på bordet om han får chansen och vardagsrumsbordet lyckades han kränga sig upp på idag. Han ser så förbaskat nöjd ut när han lyckas. Och fastän jag försöker vara sträng och säga att det inte går för sig, kan jag ändå inte låta bli att vara lite stolt över att han kan. Klart man ska klättra som liten parvel. Bara han inte gör sig illa.

Dagens största nyhet var dock nåt som inträffade på eftermiddagen. Vi busade lite försiktigt, då vi båda är krassliga. Jag avbröt för att göra nåt, minns inte riktigt vad. Då plötsligt hade jag en liten kille vid sidan som stod och buskrafsade på min arm, för att snabbt sedan fly fältet. Sen förstod jag att han buskillade mig för att jag sen skulle jaga honom. När jag kom på det hade vi megabus en stund. Jag gick bort, han smög efter, kom fram, killade mig på benet, armen eller i handen, för att sedan skrikande springa iväg medan jag jagade honom. Finaste bebisen på jorden har kommit på busprovokation. Wohoo! Nåt han senare också testade på sin mor, med samma slutresultat.

Dagens höjdpunkt: Fördelen med en krasslig liten en är goset. Han tror sig om att sitta länge, lutad mot mig och bara mysa. Det har blivit en del tv idag, just därför. Lugnt och skönt.

Köpte en rolig applikation till mobilen igår, som testades under natten. Den heter SLEEP TALK. Den spelar in nattliga ljud, nåt jag varit nyfiken på i praktiskt taget hela mitt liv. Jag vet ju att jag pratar en hel del i sömnen, och har varit galet nyfiken på hur det kan låta. Nu får jag äntligen veta. Natten till idag har dock enbart bestått av snarkningar och hostar. Inget prat.

Spindlar och kråkor

På tisdag nästa vecka måste jag lämna bort Edor en kort stund. När vi insåg att Maria ska vara i Göteborg den dagen, var dilemmat ett faktum. Sociala nätverket här i Malmö är inte så himla brett när det gäller vem man betror sitt barn med. Och vem han tror sig om att vara med. Inte en helt enkel ekvation som idag löste sig alldeles utmärkt.

Melkers mamma Angelica, vår snälla och trevliga granne ställer upp. Vi har lite då och då pratat om att om någon av oss behöver lite hjälp, så är den andre villig att ställa upp. Jag och Melker är superpolare, så att jag och Edor skulle vakta honom en stund, det skulle inte vara nåt problem. Och Edor gillar verkligen både Melker och Angelica, så jag har haft på känn att det skulle flyta på smärtfritt.

Idag när jag så frågade Angelica om det skulle gå för sig att hon vaktar Edor dryga timmen nästa vecka, så svarade hon, tack o lov, ja. Och proffsig som hon är föreslog hon också att vi skulle öva lite idag under eftermiddagen. Sagt och gjort stegade hon iväg med Edor, Melker, lillebror Hjalmar och maken Ulf till en lekplats här på baksidan, medan jag höll mig undan. Och det gick fantastiskt bra. Skönt!

Jag visste att det skulle funka, och det visste nog hon också. Men det är skönt att verkligen veta att det funkar. Och skönt att veta att den supporten finns två våningar upp i bygget, om det behövs.

På baksidan står en motorcykel. Den används inte så ofta, så den är därför täckt av spindelnät. Nåt som Edor inte lägger särskilt stor notis vid. Han är mest intresserad av själva motorcykeln. Han vill stå nära, han vill klättra upp på den och han vill klappa och stryka den. Alla moment innefattar att han också därför tar i spindelnäten. Idag gjorde jag honom uppmärksam på detta, men märk väl, på ett positivt och ytterst pedagogiskt sätt. Vi pratade om imse vimse som gjort näten och jag valde till och med att ta i nätet och dra lite i det. Nåt stort har verkligen hänt.
Dagen har dock överröstats av oss kraxkråkor. Vi är förkylda hela bunten och Edor har under eftermiddagen haft ganska hög feber. Kan kanske förklara detta:

Dagens höjdpunkt: Vi var ute på baksidan ganska länge idag. Bland det bästa jag vet är när Edor lite oprovocerat skrattar. Då känns det äkta på nåt sätt. Idag hände det då han gungade. Jag satte mig i sanden under gungan och när han svingade nära skrattade han så hjärtinnerligt glatt.

Pappa

Vi är förkylda. Hela bunten. Inte helt fantastiskt. Klockan är strax efter elva och Edor är fortfarande vaken. Han har lite feber och har fått lite alvedon. Dock har han det omöjligt att komma till ro, så jag och han sitter och tittar på Teletubbies.


Pappa, originally uploaded by Dave och Maja.

Dagens höjdpunkt: Idag lärde jag Edor göra slängpussar. Sötnosen.

Nya funktioner

Jag har ju helt glömt bort att nämna vad vi upptäckte häromdagen. Edor har börjat få fler tänder. Vi hittade en kindtand på vänstra överkäken, och idag hittade jag ännu en kindtand på andra sidan. Dessutom verkar det lite extrabulligt längs överkäken, så det kanske är en tredje tand på gång också. Stackars liten. Föreställ dig bara känslan av tre projektiltänder som ska fram. Det kan förklara en hel del. Salivproduktionen har varit fantastisk de senaste dagarna och humöret kanske inte helt och hållet det bästa.

En nyhet som kanske inte alltid är den mest fantastiska egenskapen hos min son, är hans nya falla ihop-funktion. Lite som leksaken där man trycker på en platta på undersidan och plötsligt faller gubben, elefanten, råttan eller vad det må vara, ihop. När man släpper plattan spänns nån slags resår så leksaken får spänst och står igen.

Edors reaktion är omedelbar. Är humöret åt det hållet räcker det med en blöja, en strumpa, en byxa, en tröja, en jacka eller en sko för att lealöshetsfunktionen ska slå till. Vips saknar barnet helt styrsel och tårarna sprutar. Det finns då liksom inget man kan lyfta honom i då hela han saknar form, och han är direkt omöjlig att behålla i knät. Det är direkt fascinerande hur en så liten kille kan komma på en så pass avancerad slippa-bli-påklädd-teknik. Och precis som med leksaken, så snart vi lyckats trilska på blöjan, strumpan, byxan, tröjan, jackan eller skon är spänsten tillbaka och Edor är glad igen. En fas? Hoppas.

Dagens höjdpunkt: Efter eftermiddagsluren vaknade Edor och var gosig. Han var precis som när han var en liten minibebis då han låg mot mitt bröst, helt avslappnad och gó.

Kök

Förmiddagen ägnades åt att vara på IKEA. Nu har vi äntligen beställt vad vi behöver för att ge vårt kök en riktig uppfräschning. Skönt att ha det gjort. Och vad enkelt det var. I dagar har jag grubblat över själva beställningen. Hur göra? Måttbeställd bänkskiva och leveransalternativ har nog känts mest komplicerat. Väl på plats visade det sig vara hur lätt som helst. Mycket handlade nog om att vi var väl förberedda dock, men ändå.

Eftermiddagen lekte jag och gullegubben på baksidan. Han försvann för att snart komma tillbaka. Här visar han hur man gör när man hälsar.

Dagens bottennapp: Idag har det varit val i Sverige. Resultatet är inte helt klart ännu, men det tycks avgjort att mina landsmän sett till att Sverigedemokraterna tagit plats i vår riksdag. Ett parti som tydligt är främlingsfientligt. Bland det i särklass viktigaste jag har att lära Edor är detta: alla människors lika värde. Alla människors lika värde i alla avseenden. Jag har absolut nolltolerans mot motsatstanken.

Kaboom

Dagen inleddes med att lilleman stod på näsan. Glad i hågen spatserade han iväg vid Folkets Parks lekplats och kaboomade in i backen. Inte den bästa starten. Vi kan dock konstatera att han inte är blödarsjuk då han ganska snart slutade blöda. Alltid nåt.

Nånstans har jag levt i villfarelsen att barn gillar leksaker. Att barn också leker med hjälp av sin fantasi och bygger upp slott av kuddar och indiantält av ett lakan. Nu är ju Edor bara drygt ett år, men han förvånar mig. Leksaker, visst, de är roliga, men oftast blott en kort stund. Rutschkanan på öppna förskolan är rolig en, kanske två gånger. Nallen lyfts upp för att läggas ned.

Vi har en kökspall. Den har han lekt en del med, där han vänder den upp och ned och låter den agera bil. Han brummar och kör. Där är ju allt gott, då han verkligen använder fantasin. Det är ändock lite lustigt, då han har en bobby car som står i hallen och väntar på uppmärksamhet. Hur som. Vad som dock är mest populärt med denna pall är inte det självklara. Han klättrar inte på den. Han sitter inte på den. Det bästa Edor vet på denna pall är möbeltassarna under benen. Dem gnager han på. När han inte gnager på dem, bankar han på dem med nåt verktyg. Möbeltassar is the shit.

Idag hittade Edor också en överbliven liten list. Den är kanske metern lång och också den väldigt populär. Nallar, bilar, dockor, bollar, speldosor och leksakslådor får helt enkelt vänta. List is the shit too.

Dagens höjdpunkt: Edor har alltid varit en glad bebis. Jag är fullt medveten om att jag är totalt onyanserad vad gäller min son, och att jag bara ser och beskriver det fantastiska i honom. Men vad göra då allt han gör och är, är fantastiskt? Hur som. Han har alltid varit glad, men senaste dagarna har han börjat skratta åt saker. Favoriterna Teletubbies, till exempel. Jag köpte en ny teletubbiesfilm åt Edor som handlar om stora och små djur. I ett kapitel kommer plötsligt ett rör upp ur marken som visar sig vara en högtalare. Ser ut lite som ett periskop till en u-båt. Ur periskopshögtalaren talar en man. Han säger. Jo. Jo. Brun Ko. Om och om igen. Jag förstår inte, men det verkar Edor göra, för det är tydligen väldigt roligt. Så pass att det belönas med högt skratt. Finaste bebisen i världen.

Ett. Två. Tre. Dyyyyyk.

Edors bästis Melker

Idag kom, till Edors stora glädje (och min), Melker till öppna förskolan. Melker får göra lite som han vill med Edor utan att hans underläpp darrar till. Det är inte som med de jämngamla barnen där Edor kan vara lite reserverad. Nej, Melker är idolen och en bra sådan. Idag målades det med vattenfärg, knådades med trolldeg och byggdes torn. Självklart har han roligt med Edvin, Love, Astrid och de andra små, men på ett lite annorlunda sätt.

Daniel, Edvins pappa, bjöd med oss idag till Friskis och Svettis där det finns en kalasvarm badbassäng som på fredagar är öppen för allmänheten. Premiärdopp i klorvatten för Edor. Vi har valt att inte vara med på babysim av en massa olika anledningar. Främst tror jag det beror på att varken jag eller Maria är särskilt förtjusta i att bada i inomhusbassänger. Sen detta med kloret. Sen tycker jag det är begränsat underbart att springa omkring offentligt utan nästan några kläder. Men, så idag var det dags.

Edors reaktion var omedelbar. Han sprattlade, viftade, tjollrade och skrattade. Det var en given succé. Edvin har gått på babysim och visade snart sina färdigheter i dyk. Edor har knappt varit under en vattenyta, så frågan var om jag skulle våga doppa pojken. Efter en kort introduktion i babysimsbasics räknade vi till tre och doppade skurkbebisen. Och, som i alla andra fall, visade det sig att Edor var en naturbegåvning. Kan han aldrig göra ett fel? Nej, det tycks inte vara så. Sen fick han prova hoppa från kanten också. Succé. Succé. Klart som korvspad att vi ska gå och bada igen. Snart hoppas jag.

Dagens höjdpunkt: När Edor upptäckte Melker idag stod Edor vid dörren, sträckte upp handen högt och ropade HEJ. Sen gick han raka spåret fram till Melker, hans bror Hjalmar och mamma Angelica. Ett sant moment.

Sen glömde jag igår nämna två ord som Edor använder ganska flitigt också. Kaka och klocka. Kaka ropar han då han vill ha... en (ris)kaka. Och klocka så snart han ser en klocka. Vilken språktalang.

Pratkvarnar och skrumpna morötter

Faktiskt för första gången lekte Edor på riktigt med ett annat barn idag. Visst, han har lekt med andra förr, haft roligt och busat, men aldrig som idag. Idag lekte han med Melker, vår grannpojke på 2,5 år. Melker ville bygga ett torn och vi satt och gjorde just det. Edor rev. Sen byggde vi upp det igen. Sen rev Melker det egna bygget och tyckte det var så roligt att han tjoade och tjimmade. Och vips satt Edor med beundrande ögon och såg på och skrattade så han nästan kiknade. Det var kontakt dem emellan som var magisk att se. Melker är en frän liten kille.

Edor har börjat prata mer nu och använder ord. Titta är det kanske mest använda ordet just nu. Tittut är sannolikt det som kommer på andraplats. Sen skulle jag ljuga om jag inte skrev att hela mitt lilla hjärta smälter när jag hör honom ropa efter Pappa när han vill att jag ska komma. Det är inte bara en söt bebisröst, utan en hel änglakör. Undra hur länge den känslan sitter kvar? Undra också hur länge fynd av skrumpna morötter i skåp leder till leenden. Han har blivit en expert på att gömma saker och jag ser det som en direkt nödvändighet att numera hålla stenkoll på mina nycklar. Och plånbok. Och mobiltelefon. Och fjärrkontrollen. Och internetbanksdosan. Tja, egentligen allt som Edor kan lyfta. Pojken är stark, så det blir det mesta.

Dagens höjdpunkt: Jag är inte helt förtjust i att bli väckt, men samtidigt är det mysigt att bli väckt av nån som är glad. Edor var glad. Jag passade på och fick en 20-minuters powernap idag och väcktes av ett tut på näsan av en muntergök. Då finns liksom inga andra alternativ än att dra lite på smilbanden.

Koordinationen på plats. Typ.

Det känns lite som hur jag än gör, att det ändå blir lite fel. Vädrets makter är knepiga och går inte riktigt att lita på. Är det varmt? Kallt? Soligt? Molnigt? Disigt? Dimmigt? Snö? Det följer inget som helst mönster och i Malmö lägger vi på en kraftig vind på samtliga väderslag också.

Idag gick jag därför och köpte en väst åt Edor. Jag och fru Jonsson har spanat lite på den tidigare, men idag köpte jag den bara. Utan mycket funderationer. Och vad fin han blev i den. Fino.

Men det är svårt att veta om man bylsat på ungen för mycket eller inte. Hur som tycks han må ganska bra. Och han kan det här med imse vimse, och jag kan bevisa det:

Dagens höjdpunkt: När jag kom hem från att ha varit på fina Media Markt på kyl/frysskåpsjakt vaknade Edor till och kom tultande fram. En trött bebis med gosbehov är en underbar bebis

Dricka själv

Dricka, originally uploaded by Dave och Maja.

Inte riktigt bästa idén. Edor blev ganska duktigt blöt, men roligt var det.

Dagen har varit riktigt bra och den har rullat på precis som man kan önska. Edor sov lite längre imorse, höll sig vaken såpass att han åt hela sin lunch, sov lagomt länge så jag hann koka palt på den paltmix jag köpt (ganska gott för att vara en mixpåse), och därefter varit på sitt allra bästa sötnoshumör. En bra dag.

Dagens höjdpunkt: Morgonen var helt fantastisk. Edor sover i sin spjälsäng, men vi flyttar över honom till oss då han konsekvent vaknar vid femsnåret (gissningsvis då jag aldrig kollar klockan när han står och pockar om uppmärksamhet). Hur som. I morse var Edor lite missnöjd, och det hela grundade sig i att han tyckte det var lite svalt i rummet. Så vi kröp ihop nära, nära under mitt täcke och vips somnade vi båda om. Mys.

Bla, bla, blaaa

Bla, bla, blaaa, originally uploaded by Dave och Maja.

Filmsnutt där Edor pratar. Mycket.

Jösses anåda, vilken dag!

Sandlådebus på eftermiddagen

Skulle man samla dagens händelser i text, skulle det nästan kunna bli en novell. Jag skulle kunna brodera ut en hel del, fanns bara tiden och ambitionen. Edor Hansson har fått mig att tappa målföret, applådera och fyllas av stolthet från tårna upp till det alltför tunna håret idag. En fenomenal dag på alla sätt således.

Först. På öppna förskolan idag har Edor tagit sina första trevande steg mot att vara lite morsk och modig mot de andra barnen. Han har såklart lekt och tjollrat på förut, men har alltid varit försiktig. Han är försiktig fortfarande, fast idag kom några små genombrott. Han har idag snott lite leksaker från sina kamrater. Inte på ett sånt störigt sätt som väcker förargelse hos barn och vuxna, utan mer på det charmiga "får jag leka med det här nu? Jag tar det"-sättet. Han har dessutom klappat en flicka på kinden och härmat ett annat barn som stod och slog mot en vägg. Framsteg.

Sen. På öppna förskolan satte han sig i mitt knä och gjorde Imse vimse spindel-rörelsen med handen. Alltså, genom att sätta fingrarna mot varandra, som om de vore en spindel. Jag snappade upp det och började sjunga. Tror ni inte att Edor Hansson då gör samtliga rörelser! Han gjorde imse vimse spindel, han gjorde upp stiger solen, han gjorde torkar bort allt regn och han gjorde imse vimse spindel klättrar upp igen. Jag hade nästan kunnat börja gråta.

Sist. På öppna förskolan. Och håll i hatten nu. Där träffade vi en ny pappa med medföljande bebis och vi stod och pratade i vanlig ordning om våra barn. Är det en pojke eller flicka? Hur gammal är han/hon? Vilken skostorlek har han/hon? Vad väger han/hon? Bajsar hon bra? Alltså förhållandevis grundligt. När jag så skulle presentera min son sa jag följande: Det här är Edor, tretton månader. Varpå min käre son säger EDOR och pekar på sig själv. Och nu kan man tänka sig att jag förskönar det hela, skarvar lite och möjligen övertolkar barnljud, men se, inte då. Pappan tittade häpet på mig och frågade Har han kunnat säga sitt namn länge?
Jag blev så häpen själv att jag inte riktigt vet vad jag sa. Han har ju sagt Edo ganska länge, men aldrig så att det så tydligt varit sig själv han refererar till. Och aldrig med ett pek. Är det inte magiskt, så säg!

Dagens höjdpunkt: Förutom alla de framstegen som kommit idag har jag dessutom bokat dels syster C och svåger J:s flygbiljetter hit. 4-9 november väntas de. Trevligt med besökare/arbetskraft. Dels har jag bokat våra flygbiljetter inför jul. Skönt att ha den biten avklarad. Och till rimligt pris.

Grundkurs

Edors favoritsmörgås. Kung Markattas extra grova bröd.

Att påstå att det är omedvetet är kanske att ljuga en smula, men det är nästan omedvetet man kör grundkursen i liv för Edor. Tänk bara så mycket han ska lära sig. Det är verkligen grunderna man står och pratar om. Varmt och kallt, stort och litet, upp och ner, högt och lågt, starkt och svagt. Mycket, har jag märkt handlar om motsatser och det kanske är så, att man ofta måste utgå från nåt i förhållande till nåt annat. För Edor är det ju märkligt att prata om styrka, om han inte vet vad svaghet är, eller om värme, om han inte har koll på vad kyla är heller.

Om just värme och kyla har vi kurs i badkaret. Medan han badar får han leka med sin hink som jag fyller med kallt vatten. Nåt han tycker är riktigt fränt då han plötsligt kan doppa handen i iskallt vatten. Sen häller han ut det, oftast på sig själv. Kallt.

Dagens höjdpunkt: Vid middagen satte han på sin pratmaskin. Vad man kan önska att man förstod vad han försöker säga, för jösses, det var en lång berättelse han hade.

IKEA och sånt

Edor stillar sin törst i duschen. Effektivt sätt att dricka, även om precisionen av duschstrålarna lämnar lite kvar att önska.

Edor gillar glasögon. Han är sin fars son, onekligen. Oftast handlar det dock om att rycka loss glasögon, och inte ha dem så mycket på sig. Men igår testade han, and he liked it.

Dagens höjdpunkt: Det är vansinnigt roligt att köpa saker åt Edor. Igår var vi ute på stan och jagade runt lite efter nyheter. Förmiddagen ägnades på IKEA. Äntligen börjar köksplanerna ta form. Skönt.

Tack för det.

Nu är jag lite där igen, men det blev bara så påtagligt idag. Jag fick beröm idag för att jag är så duktig. Hur menar du då?, frågade jag. Ja, men du är ju hemma med Edor. Men, sa jag, du har ju precis varit hemma själv, och gjort precis det jag gör nu. Jo, men du är duktig, sa hon då.

Är inte det lite märkligt ändå. Visst, jag är duktig. Jag är faktiskt världens bästa pappa - för Edor. Precis som David är världens bästa pappa för Vanja och Majken, Lars för Maja, Thomas för Norah och min pappa för mig. Men jag ställer mig bara frågan hur många gånger Maria, Helena, eller egentligen vilken föräldraledig mamma som helst, fått beröm för att de varit hemma med sina barn. För det handlar bara om det, då berömmet kom från en person som inte har en susning om vad vi gör om dagarna, alls. Hon menade väl, och jag tackade, men tycker ändå det var lite omotiverat. Varför i fridens namn är jag duktig bara för att jag gör precis det jag ska göra? Ett gammelmormor Karin-uttryck man kan använda i många avseenden lyder att det är så naturligt vilket det i allra högsta grad är. Jag hör hemma hos Edor.

Edor är en liten krasslig en. Planen var att vi idag skulle följa Edvin och hans pappa till badhuset. Edor skulle premiärbada inomhus, men pannan kändes lite varm och näsan varit rinnande, så vi fick ställa in. Synd. Förhoppningen är dock att det blir badväder en annan dag. Hoppas.

Dagens höjdpunkt: Beskrev tidigare hur Edor gärna kryper in i saker. Han har vidareutvecklat detta och stoppar nu in en massa saker istället. På en mängd olika ställen. När tvätten var klar upptäckte vi att Edor stoppat in min sko i maskinen. Förvisso min fina foppatoffel avsedd för källarbesök, men ändå. Och för nåt tag sen stoppade han in en plastbytta i ugnen. Båda fallen uppdagades när det var för sent.

Morsk

Min älskade lilla solstråle

På tok för tidigt att säga nåt om det, men idag har Edor norpat lite saker från andra barn. Det är kanske inget man heller ska vara särskilt stolt över, men då han inte gjort det riktigt förut blir jag såklart lite till mig. Öppna förskolan lär honom en mängd olika saker. Morskhet är en.

Jag kan inte tänka mig nåt bättre än att vara hemma med Edor och vi har sannerligen inga problem med att få tiden att gå, utan snarare raka motsatsen. Inför pappaledigheten kunde jag ändå föreställa mig hur vi skulle utmanas många dagar för att tiden skulle ticka på. Jag trodde lite att jag var tvungen att leka hela tiden. Vad jag inte visste då var att jag så gärna faktiskt leker. Det är nåt stillsamt underhållande att vara med på lekplatsen, jaga lilleman eller gosa med hans nallar.

Dagens höjdpunkt: Maria har kommit hem. Och Edor charmas genom att säga tittut.

PAPPA

I only eat organic chips. Och ekologisk ko.

Det har verkligen inte stört mig att Edor länge kallat mig mamma. Det har nästan istället varit lite gulligt, samtidigt som jag ändå rättat honom varje gång. Och skam den som ger sig. Edor har äntligen börjat säga pappa. Det varierar lite, ibland är det verkligen pappa fast oftast heter jag mapa. Det är ju inte helt enkelt att vara en ettårig liten skurk, så mapa tycker jag duger alldeles utmärkt. Skönt också att kunna minska på bruket av meningen "mamma är på jobbet, jag heter ju pappa".

Maria är på vift i Stockholm, så jag och Edor har egen kvalitetstid. Det är mysigt att ha henne här, såklart, men det är mysigt också de gånger vi får ett dygn för oss själva. Det blir extra mycket vi på nåt sätt. Sen har vi i och för sig inte gjort nåt direkt ovanligt, men ändå. Jo, förresten, Edor fick nog bada en kvart extra efter att han ätit sina köttbullar i gräddsås med potatis själv. Han var inte ren.

Maria hade möjlighet att ta ett senare plan i morse, så hon kunde följa med oss till öppna förskolan, nåt som var riktigt skoj. Det blir mycket prat om Love, Edvin, Astrid och alla de andra barnen (och deras föräldrar) så det var spännande att hon fick träffa dem idag. Och Edor tyckte nog det var lite speciellt att ha oss båda där. Det var som om han tuffsade runt och ville visa Maria stället.

Dagens höjdpunkt: Edor fick en riktig dipp precis vid lunchtid idag. Han verkade riktigt krasslig, kinderna var rosiga, näsan rann och han grät mest. Tursamt nog var det en ordentlig power nap han behövde, för jisses vilken comeback han gjorde sen på eftermiddagen. Trodde nog inte vi skulle kunna gå till barnens hus imorgon, men det lutar ditåt. Sweet.

Pusskalas

För Edors del kan jag egentligen inte tänka mig en bättre start på dagen än starten han fick idag. När vi kom till öppna förskolan kom muntergöken Edvin med armarna utslagna. Han haffade fast Edor och gav honom en riktig puss på munnen. Pappas lilla hjärta smälte. Dock var Edor inte helt med på noterna, så underläppen darrade till lite.

Innan vi kom iväg till öppna förskolan togs bilden ovan. Jag satte på storfavoriten Teletubbies för att snabbt kunna duscha. Vi bäddade till det mysigt i soffan och där satt så Edor Hansson. Stilla och lugn. TV som barnvakt är helt ok ibland.

Dagens höjdpunkt: Många höjdpunkter handlar om gos, sömn och mer gos. Idag ingen skillnad. När Edor vaknade upp från sin eftermiddagslur ropade han från sovrummet. När jag kom in möttes jag av en superglad liten spillevink som ville kramas. Och skratta. Och pussas. Och kramas. Och skratta ..

Disco

Snacksaliga

När vi flyttade hit till Malmö och till vår lägenhet konstaterade vi snabbt att vi har en discohall. Det är ganska stor yta som inte är till för särskilt mycket, och med en discokula i taket vore platsen ypperlig för lite disco. Vi har ingen discokula, men vi använder hallen som discohall ändå, för inte så sällan dansar vi. Vi slår på bra musik och skakar loss. Det går lite hand i hand med min romantiska bild av hur det är att växa upp med musik. Edor tycker det är roligt, och idag sjöng han, förvånande nog, med i Robyns Fembot. Att jag och fru Jonsson tycker det är roligt känns onödigt att berätta. Jag försöker visa Edor att man kan discodansa på många olika sätt, att det saknas rätt och fel. Vill man kan man också tolka som att jag inte discodansar särskilt fint, men få har förmånen att vara med och döma, tursamt nog.

Dagens höjdpunkt: Syster Cathrine och svåger Jörgen har hintat om att de nog kan komma redan i oktober, vilket gör att vi måste rappa på med planeringen av köksrenoveringen. Wohoo! Roligt.

Utedag

Jag visar Edor en nyckelpiga. Vildmarksliv när det är som tuffast.

Solen stod högt på himlen idag, så vi bestämde oss för att åka ut till lite natur. I Skåne finns det typ inga skogar. Inga som riktigt räknas i alla fall eller som vi lyckats hitta. Nu har vi i sanningens namn inte letat särskilt mycket heller. Min optimala skog är en traditionell blandning av gran, tall och björk. Följaktligen samma slags skog man hittar hemma i Norrbotten. Här finns främst lövskog. Idag hittade vi till Bulltofta, som är ett anlagt område kring gamla flygfältet här i Malmö. Lövträd och fina gräsmattor. Trevligt och välordnat. Eftermiddagen gick vi till pildammarna här i stan och picnicade. En dag ute, helt enkelt.

Utmaningen när man åker på utflykter på det sättet är Edors mat och sovklocka. Den går definitivt i otakt, och vi vet inte riktigt när den ska klinga till. Som ansvarstagande förälder försöker vi ju hålla en rutin kring sovandet ,men samtidigt är det störtomöjligt att hålla en liten skurk vaken om man har en bebis med blytunga ögonlock och en bilresa om femton minuter framför sig. Klart han somnar. Man får helt enkelt bara hänga med, och låta lillemannen sova om han somnar. Idag sov han därför över lunchen.

Dagens höjdpunkt: Det är vansinnigt roligt att vara ute i det gröna och titta på saker med Edor. Nyckelpigor är nog det kryp vi hittat absolut mest av hela sommaren, och de faller in i den kategori kryp jag kan tolerera, vilket underlättar. Idag hittade vi en liten stackare, som efter lite Edorbehandling inte finns längre. Jag försökte hålla honom från den, men plötsligt kom han åt den ändå, och kabonk, så var den död. I pildammarna kom en riktigt stor skalbagge, en lite annorlunda variant, med knövlig, trekantig bakkropp och röda ben, krypade. Den lyckades vi också fånga, och Edor följde dess vandring på min hand med spänning. Den släpptes sedan fri. Främst fascineras jag av att jag inte var rädd, utan vågade fånga och hålla i. Ickekaraktäristiskt, även om det är spindlar jag egentligen är lite försiktig inför.

Lite märkligt..

Skutt och bus

Häromdagen skrockade jag åt min öppna förskolekompis Daniel som frågade sin son Edvin om han lekte rörkrökare under låtsasdiskbänken som finns på öppna förskolan, för att strax därefter fråga lilla Doris om hon diskade, och sa att han gjorde sitt till för att befästa könsroller i tidiga år. Jag har inte nån brinnande agenda kring det där, alls. Men det var lite skojfriskt och roligt. Jag faller dit själv gång efter annan. Jag frågade grannsonen Melker häromdagen om han snickrar mycket med sin pappa, då han gick omkring med en "min första snickrarbok" för att snabbt sen faktiskt försöka korrigera det hela med att fylla på att det kanske var med mamma han hamrade. Vi pratade lite om det där, och grannfrun sa precis det, att det pratas om hans bil och hennes blommor, och att det inte skadar om man försöker hålla sinnet öppet.

Sen var vanliga öppna förskolan stängd idag, så därför gick vi till Familjens hus, där de på fredagar har pappadag. Då är enbart pappor välkomna med sina barn. I övrigt fungerar det precis som vanligt, det sjungs, leks, fikas och pratas. Familjens hus stoltserar med skyltar och böcker om hur de är en genusförskola med en tydlig plan kring det här med allt det dära. Jag tycker det är riktigt dumt. Det pratas om att motverka traditionella könsmönster och när jag tänker efter tror jag det anpassats så att det inte fanns särskilt många varken dockor eller bilar heller (men jag kan ha fel). Men vad vinner man på att på fredagar enbart välkomna ett kön? För vem gör man det? Är det för oss pappor, så vi ska kunna slappna av ordentligt i vår papparoll. Kunna vara oss själva, utan att behöva fundera kring hur mammorna ser snett på oss för att vi klätt barnen i omatchade kläder, låter barnen klättra osäkert, sjunger falskt, eller gör allt för att hinna läsa sporten till fikat? Hur mycket genus är det? Jag tycker bara det befäster mer det här att det är lite gulligt med pappor som väljer att vara pappalediga. Man ska gulligulla lite med oss, bara för att vi gör det som egentligen är helt naturligt. Jag har märkt det själv, att jag, med min barnvagn, accepteras bättre, än mammor i samma situation. Kvinnor ler mot mig när jag ska krångla mig förbi med vagnen, för det är ju så kärt, medan det ses snett och morras lite då kvinnor gör samma sak. Nonsens. Det är klart jag utnyttjar de fördelarna, men det är ju dumt ändå.

Nej, jag är emot. Tacka vet jag barnens hus, där alla, så vitt jag vet, är välkomna, alltid.

Bus

Dagens höjdpunkt: Vi har haft en riktigt trevlig dag, jag och min son. Vi gick ju till öppna förskolan, där Edor fick leka av sig lite energier. Han har hela dagen varit på sitt allra bästa goshumör, vilket resulterat i ett stort antal kramar och pussar. Sen efter lunch, lekte vi i nära två timmar i en sandlåda, där han fick utlopp för ännu mer energi, som resulterade i en ännu gosigare bebis, med fler pussar och kramar. Dessvärre är pussminen skrämmande lik bitminen, så man vet inte förrän det är på tok för sent vilket av de två kontrasterande aktiviteterna han ämnar ägna sig åt.

Pussas lite?

Gud som haver...

När pappa får fatt på hårtorken går det såhär.

Glömde helt bort att nämna kakorna jag bakat åt Edor. Det hela började med att jag bakade vansinnigt goda havrekakor åt mig själv. Åtminstone tror jag de var goda, för på bästa småbarnsföräldramanér kremerade jag dem och fick slänga bort allihopa. Men medan jag knåpade ihop dem, slog det mig, att Edor också borde få kakor. Sagt och gjort, knåpade jag ihop en smet havrekakor, utan socker. Istället finhackade jag russin som skulle göra dem lite godare. De blev ganska äckliga. Dock är idén fortsatt god, så jag ska göra nytt försök snart. Och blir det goda havriga kakor, kommer recept.

Idag hade vi bebissång på schemat i ett församlingshem. Det var trevligt, även om jag känner att det var lite overkill, då det är bebissång på öppna förskolan också. På öppna förskolan har vi lite kontinuitet, Edor har börjat känna lite folk och det rullar på bra. Tursamt nog var det ganska många bekanta ansikten även på bebissången idag, och i slutändan var det riktigt trevligt. Dock blottas ett av mina handikapp. Det är lite med Gud som med sport, att saker jag lär mig, bara rinner bort. Jag kan inte Gud som haver. Alla kan den och jag kan början, men sen mot slutet så blir jag alltid osäker. Sångstunden avslutades med att vi skulle sjunga den, så jag mimade med efter bästa förmåga.

Dagens höjdpunkt: Inför eftermiddagsluren sa jag till Edor att jag skulle vara med, och att vi minsann idag skulle sova järnet. Ingen väckare, bara lugn och ro. Och jesus vad vi sov, men det var nog nyttigt då jag börjat få lite ont i halsen. Jag är visst också uppsatt på en sån virusprenumeration. Jippi.

Disk och sånt

Edor på öppna förskolan lekandes med en giraff.

Det råder inga som helst tvivel om att det här med pappaledigt, att det är toppen! Fortfarande känns det som jag nog ändå snart måste gå tillbaka till jobbet, man kan ju inte ha det så här bra varje dag. Vid sidan av det fenomenala kommer så plock och disk. Jag plockar och diskar ständigt, men kommer aldrig ikapp. Det kan ha lite att göra med att jag vid min sida har en liten skurk som vill (och absolut ska) vara med och assistera. Idag har han tömt samtliga kökslådor som inte är spärrade. Han har rivit upp pappersinsamlingen och rivit små bitar av tidningen. Han har lastat ur blöjor ur skåpet, tömt ett vattenglas över golvet, lekt med gladpacksplasten, bakformarna, cd-skivorna, skorna, med smöriga fingrar gjort små markeringar här och där, och ungefär hundra andra saker. Det är således alldeles precis som det ska vara, och jag skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt heller. Klart pojken ska stöka lite.

Dagen har varit riktigt bra. Vi kom iväg till öppna förskolan i tid och där lekte han hela förmiddagen med sina kompisar. Efter lunch tog Edor en lång lur och jag passade på sista timmen att göra honom sällskap. Sen, tja, då stökade han.

Dagens höjdpunkt: Edor härmar mig när jag sover, genom att göra snarkljud. Maria har lärt honom det. Frågar man, hur låter pappa när han sover, låter han ungefär såhär: