För första gången besökte Edor doktorn idag. Visst, genom BVC har vi träffat en doktor som tittat på honom, men inte mer. Idag ringde jag så vår vårdcentral för att be dem kolla upp Edors krasslighet.
Jag vet inte när jag blev förstörd, men nångång i livet måste jag fått kalla handen av vården och då fått för mig att allmänvård är omöjlig att få. Inför samtalet förberedde jag mig därför otroligt noga. Jag hade ett helt papper fyllt av symptom Edor visat. Jag hade också skrivit upp flertalet goda argument varför just vi skulle få komma in och laddat argumenten med starka, värdeladdade ord som andningssvårigheter. Efter tre/fyra minuters väntetid på telefon kom jag så fram. Presenterade mig och Edor och hann egentligen bara inleda med att vi ville komma in, varpå sköterskan frågade om 14:00 var en tid som passade. Inga argument. Inget rabblande av symptom. Min oro var liksom tillräcklig för att vi skulle få komma. Fantastico.
Doktorn var snäll och gjorde sitt yttersta för att vinna Edors förtroende, men han är inte lättlurad den lille. Han visste att nåt var på gång. Så inför öron och halskontrollen var det därför nödvändigt att jag höll fast honom. Hårt. Stenhårt. När vi senare skulle ta tester, ett i halsen och ett stickprov på fingret, fick jag göra detsamma igen. Hårt. Lyckligtvis var plåstret Edor fick på fingertoppen så pass spännande att tårarna snabbt torkade och plåstret tillägnades all uppmärksamhet. Han var inte ens var intresserad av de små presenterna provtagaren försökte ge honom efter all uppståndelse. Plåstret var nog.
Det är i allafall inget allvarligt med Edor. Han har ingen halsfluss och proverna var bra. För andningen har han fått lite luftvägsvidgande medel som han får tre gånger om dagen, just för att det ska gå lättare att andas, men doktorn menade att det inte var någon fara med lilleman. Skönt att ett proffs fått lyssna på lungorna, kika i öronen och ta de prover man bör ta. Nu kan vi sova lugnt.
Laddar nu för morgondagen då jag håller tummarna för att lille E är frisk som en nötkärna. Imorgon är det första gången som vi lämnar bort honom med barnvakt, så jag hoppas innerligt att min käre son är pigg och kry. Eller, åtminstone kryare.
Dagens höjdpunkt: Goda svar på jobbiga prover var ju fantastiskt skönt. Och vetskapen om att vår vårdcentral är snäll och välkomnande. Och att det där finns snälla doktorer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar