Tråkdag

Tråkdagsposé

Redan igår bestämdes det att idag skulle vara en tråkdag. Inte så att jag och Edor skulle ha tråkigt, men vi skulle inte gå ut. Vi skulle hålla oss inomhus, läsa böcker, vila, gosa och ta igen oss. Skruttpellen är krasslig och natten till idag hade han feber och var liten. Dagen har varit allt annat än tråkig, såklart, men vi har inte varit ute och busat nåt. Det har nog gjort gott, även om Edor inte tycks krya på sig. Vid läggdags kändes han varm, men inte så pass att vi tog tempen. Tidigare idag har han fått alvedon och därför har febern hållits i schack.

Det är nåt med krassliga småttisar. Trots förhållandevis hög feber har Edor varit sitt vanliga, lyckliga jag idag. Han har tumlat runt i lägenheten som han alltid gör. Jösses, det är omöjligt att hänga med. Bara det när jag plockar upp i lägenheten, vilket jag försöker göra ständigt, så hjälper han såklart till. Han gör det som han tror är rätt, och tar fram fina, roliga och mindre roliga saker. Så vips är lådor och skåp vidöppna, och saker ligger huller om buller. Inget unikt för familjen Hansson/Jonsson såklart.

Under senaste veckan har han finslipat sina klätterfärdigheter. Det började smått med stolarna i köket. Dem bemästrar han numera galant, så stolarna måste alltid, utan pardon skjutas in. Nåt vi glömmer och vips, har vi en skurk vinglande på stolen. Nu klättrar han också vidare upp på bordet om han får chansen och vardagsrumsbordet lyckades han kränga sig upp på idag. Han ser så förbaskat nöjd ut när han lyckas. Och fastän jag försöker vara sträng och säga att det inte går för sig, kan jag ändå inte låta bli att vara lite stolt över att han kan. Klart man ska klättra som liten parvel. Bara han inte gör sig illa.

Dagens största nyhet var dock nåt som inträffade på eftermiddagen. Vi busade lite försiktigt, då vi båda är krassliga. Jag avbröt för att göra nåt, minns inte riktigt vad. Då plötsligt hade jag en liten kille vid sidan som stod och buskrafsade på min arm, för att snabbt sedan fly fältet. Sen förstod jag att han buskillade mig för att jag sen skulle jaga honom. När jag kom på det hade vi megabus en stund. Jag gick bort, han smög efter, kom fram, killade mig på benet, armen eller i handen, för att sedan skrikande springa iväg medan jag jagade honom. Finaste bebisen på jorden har kommit på busprovokation. Wohoo! Nåt han senare också testade på sin mor, med samma slutresultat.

Dagens höjdpunkt: Fördelen med en krasslig liten en är goset. Han tror sig om att sitta länge, lutad mot mig och bara mysa. Det har blivit en del tv idag, just därför. Lugnt och skönt.

Köpte en rolig applikation till mobilen igår, som testades under natten. Den heter SLEEP TALK. Den spelar in nattliga ljud, nåt jag varit nyfiken på i praktiskt taget hela mitt liv. Jag vet ju att jag pratar en hel del i sömnen, och har varit galet nyfiken på hur det kan låta. Nu får jag äntligen veta. Natten till idag har dock enbart bestått av snarkningar och hostar. Inget prat.