måndag 13 september 2010

Jösses anåda, vilken dag!

Sandlådebus på eftermiddagen

Skulle man samla dagens händelser i text, skulle det nästan kunna bli en novell. Jag skulle kunna brodera ut en hel del, fanns bara tiden och ambitionen. Edor Hansson har fått mig att tappa målföret, applådera och fyllas av stolthet från tårna upp till det alltför tunna håret idag. En fenomenal dag på alla sätt således.

Först. På öppna förskolan idag har Edor tagit sina första trevande steg mot att vara lite morsk och modig mot de andra barnen. Han har såklart lekt och tjollrat på förut, men har alltid varit försiktig. Han är försiktig fortfarande, fast idag kom några små genombrott. Han har idag snott lite leksaker från sina kamrater. Inte på ett sånt störigt sätt som väcker förargelse hos barn och vuxna, utan mer på det charmiga "får jag leka med det här nu? Jag tar det"-sättet. Han har dessutom klappat en flicka på kinden och härmat ett annat barn som stod och slog mot en vägg. Framsteg.

Sen. På öppna förskolan satte han sig i mitt knä och gjorde Imse vimse spindel-rörelsen med handen. Alltså, genom att sätta fingrarna mot varandra, som om de vore en spindel. Jag snappade upp det och började sjunga. Tror ni inte att Edor Hansson då gör samtliga rörelser! Han gjorde imse vimse spindel, han gjorde upp stiger solen, han gjorde torkar bort allt regn och han gjorde imse vimse spindel klättrar upp igen. Jag hade nästan kunnat börja gråta.

Sist. På öppna förskolan. Och håll i hatten nu. Där träffade vi en ny pappa med medföljande bebis och vi stod och pratade i vanlig ordning om våra barn. Är det en pojke eller flicka? Hur gammal är han/hon? Vilken skostorlek har han/hon? Vad väger han/hon? Bajsar hon bra? Alltså förhållandevis grundligt. När jag så skulle presentera min son sa jag följande: Det här är Edor, tretton månader. Varpå min käre son säger EDOR och pekar på sig själv. Och nu kan man tänka sig att jag förskönar det hela, skarvar lite och möjligen övertolkar barnljud, men se, inte då. Pappan tittade häpet på mig och frågade Har han kunnat säga sitt namn länge?
Jag blev så häpen själv att jag inte riktigt vet vad jag sa. Han har ju sagt Edo ganska länge, men aldrig så att det så tydligt varit sig själv han refererar till. Och aldrig med ett pek. Är det inte magiskt, så säg!

Dagens höjdpunkt: Förutom alla de framstegen som kommit idag har jag dessutom bokat dels syster C och svåger J:s flygbiljetter hit. 4-9 november väntas de. Trevligt med besökare/arbetskraft. Dels har jag bokat våra flygbiljetter inför jul. Skönt att ha den biten avklarad. Och till rimligt pris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar