Nu är jag lite där igen, men det blev bara så påtagligt idag. Jag fick beröm idag för att jag är så duktig. Hur menar du då?, frågade jag. Ja, men du är ju hemma med Edor. Men, sa jag, du har ju precis varit hemma själv, och gjort precis det jag gör nu. Jo, men du är duktig, sa hon då.
Är inte det lite märkligt ändå. Visst, jag är duktig. Jag är faktiskt världens bästa pappa - för Edor. Precis som David är världens bästa pappa för Vanja och Majken, Lars för Maja, Thomas för Norah och min pappa för mig. Men jag ställer mig bara frågan hur många gånger Maria, Helena, eller egentligen vilken föräldraledig mamma som helst, fått beröm för att de varit hemma med sina barn. För det handlar bara om det, då berömmet kom från en person som inte har en susning om vad vi gör om dagarna, alls. Hon menade väl, och jag tackade, men tycker ändå det var lite omotiverat. Varför i fridens namn är jag duktig bara för att jag gör precis det jag ska göra? Ett gammelmormor Karin-uttryck man kan använda i många avseenden lyder att det är så naturligt vilket det i allra högsta grad är. Jag hör hemma hos Edor.
Edor är en liten krasslig en. Planen var att vi idag skulle följa Edvin och hans pappa till badhuset. Edor skulle premiärbada inomhus, men pannan kändes lite varm och näsan varit rinnande, så vi fick ställa in. Synd. Förhoppningen är dock att det blir badväder en annan dag. Hoppas.
Dagens höjdpunkt: Beskrev tidigare hur Edor gärna kryper in i saker. Han har vidareutvecklat detta och stoppar nu in en massa saker istället. På en mängd olika ställen. När tvätten var klar upptäckte vi att Edor stoppat in min sko i maskinen. Förvisso min fina foppatoffel avsedd för källarbesök, men ändå. Och för nåt tag sen stoppade han in en plastbytta i ugnen. Båda fallen uppdagades när det var för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar