Min fina familj
Det känns lite som Tallnäs varit ursäktat allt väderkaos som det pratas om i media. Vi har varken sett till snökaos eller köldrekord. Det har varit ytterst angenämt här. Visst, någon dag har det varit rejält kallt, men inte kallare än vad som klaras av. Och snön har lyst med sin frånvaro. Den har legat stilla på marken och inte blivit mer. Skönt!
Idag har så halva släkten åkt hem. Systrarna med sina respektive har återvänt hem och kvar är så jag, Maria, Edor, mamma, Kent och morfaR. Plötsligt har Edor stort utrymme att hålla låda på och det har han verkligen utnyttjat till max. Vi gick och la oss i rätt tid, och givetvis blev även mina ögonlock tunga av nattningen. När Maria så skulle smyga in och väcka mig, vaknade Edor först. Pigg som en strut. Sen höll han igång järnet under drygt en timme. Det sprangs, flögs, skrattades, tjoades och tjimmades. Då gick vi upp till stugan, där vi bor. Där har vi också alla julklappar som Edor fick på julafton. Många har han inte sett än, då vi spar lite på dem. En taktik vi vet många andra föräldrar använder sig av också. Av så en slump såg Edor dockan Upsy Daisy, från I drömmarnas trädgård. Edors absoluta favorit. Den lycka som spred sig över hans ansikte har jag inte sett många gånger. Ansiktet frös i ett leende som gick från öra till öra. Han pussade Upsy Daisy säkert femton gånger innan jag sa att vi skulle gå och lägga oss igen. En otroligt lyckad julklapp alltså.
Tidigt imorgon åker sedan morfaR hemåt igen. Tursamt för oss kör han bil, så den kommer lastas med en massa av våra prylar. Hemska tanke om vi skulle försökt få med oss allt då vi flyger hem på tisdag. Det hade nog inte gått. Särskilt med tanke på att jag redan på uppvägen hade stora problem med att få igen min väska. Men, så går det när man tar med sig allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar