Dags att testa gränserna

Så kom så dagen då Edor medvetet börjat testa gränser. Det är en smart liten vilde instängd i hans lilla kropp. Han vet mycket väl att han inte får rota runt i blomkrukan vi har i vardagsrummet. Han vet mycket väl att han inte får rycka i bladen. Och han vet mycket väl att han inte får kasta runt jord på golvet. Det syns på hela honom när han står vid krukan. Han står helt stilla, ser sig omkring, väntar på att vi ska se honom för att sen glatt gå loss på stackars krukan.

Jag försöker vara skarp, men det är svårt. Jag knappt varit skarp någonsin i hela mitt liv. Det är lite som när jag försöker klaga på nåt i en affär eller på en restaurang. När jag varit upprörd över nåt och bestämt tänkt säga ifrån, så berättar Maria alltid i efterhand att jag låtit trevlig. Och snäll. Jag är ganska oförmögen att vara skarp. Men jag övar och förstår att det kommer bli direkt nödvändigt. Jag ryter Edor med en lite mörkare röst. Rynkar på ögonbrynen och försöker se förgrymmad ut. Sen möts jag alltid av Edors magiskt söta ögon. Han har mig lindad runt lillfingret och jag är nog egentligen förlorad.

Plötsligt kom Edor på hur man åker rutschkana. Fram till igår har han valt att inte alls sätta sig, utan snarare springa rakt ut. Det är ju inte en direkt hållbar plan för rutschkaneåkning, så ett vaksamt öga har liksom varit ett obligatorium. Men så hände detta: