Idag hölls julfest på öppna förskolan. Tidigt köpte vi de åtråvärda biljetterna som beviljade inträde och på utsatt tid knatade vi dit. Stämningen var på topp. Fröknarna hade dukat upp till fika, ställt fram julgranen och inför dagen bakat godsaker. Vi dansade runt granen och sedan fick Edor en lussebulle att knapra på. Sällan har han suttit så stilla som då. Vi är tämligen strikta på detta med socker, godsaker och vad gäller bra mat, fast idag var det sötkakspremiär för Edors del. Han behöver inte socker, det finns liksom ingen anledning. Ingen regel utan undantag dock, då det idag var lite kalas. Runt bordet åt alla lussebullar, tyckte mig inte se någon som faktiskt inte fick smaka, så visst tyckte jag också då det kändes som det var dags för Edor. Och klart han gillade det.
Under grandansen sjöngs det en massa sånger, och då gjorde jag en rolig iakttagelse. Dessa skåningar. De är väldigt bra på skånska. Döm av min förvåning då vi sedan sjöng Blinka lilla stjärna. Plötsligt blev alla dessa diftongälskare dialektalt ambivalenta och sjöng Blinka lilla stjärna längst ut i munnen. Gulligt. Undra bara varför man sjunger på en annan dialekt som är så fantastiskt olik sin egen? Det är nästan som om jag skulle sjunga på dalmål. Typ.
Illavarslande hör jag trollet hosta från sovrummet. Måtte han inte bli förkyld. På måndag ska det ju ut och flygas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar