Mötet med hunden Ebba blev ett spännande sådant för lilleman. Yrvaken möttes han av en überlycklig liten hund som gärna ville hälsa. Edor hälsade med en ledsen min. Spännande var det likafullt och så snart tårarna torkat insåg han att den lilla hunden nog ändå var värd viss uppmärksamhet, om än på avstånd.Begravningsakten för min mormor var väldigt fin. Släkten var samlad och dessvärre är det ju så att det är vid sådana här tillfällen man träffar alla, över generationsgränserna. Edor skötte sig väl och gjorde precis det han skulle göra, det vill säga, spred lite livsglädje över den dystra tillställningen. Kan inte tänka mig något bättre än att låta tårarna torka till att Edor börjar sjunga Bom, bom, bom i kapellet under en tystnad som uppstått. Akustiken var direkt lämpad för lite sång, något han tog tillfället i akt till. Edors kusin Clara sjöng sagolikt vackert hon med och mormors fina minne hyllades på bästa sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar