Häromdagen. Nu har det kommit mer snö. Och saltats destomer. Edor är inte helt stormförtjust i snö, och tydligen är inte småttisar det. Har pratat med en massa folk på öppna förskolan och alla säger sig möta samma beteende hos sina små. Spända armar och ett inte alltför muntert humör. Gissningsvis skulle det ändras om Edor fick en pulka att åka i. Ryktet säger att de är helt slutsålda i precis hela stan. Detsamma verkar gälla vinterskor. Jag har jagat runt efter fina, varma skor. De sitter på malmöborna dessvärre, och ligger inte i butiken och väntar på mig. Så kan det gå.
Under eftermiddagen idag gjorde Edor ett duktigt försök att genom uttröttningsmetoden få fritt spelrum i lägenheten. Han har varit överallt. Jag smet undan en microsekund för ett sånt där nödvändigt besök då jag snart upptäckte ett smygande beteende hos min son. Sången avtog och lugnet infann sig. Och snart förstod jag varför. Tror ni inte att skurken lyckats klättra upp på fönsterbrädan. Jag var borta max en minut då jag fann honom stående med händerna mot rutan, stilla spionerande på livet utanför. Han hade tagit en liten pall, runt 25 centimeter hög, och med hjälp av den på nåt övernaturligt sätt krängt sig upp på fönsterbrädan. Och pallen, den bär han med sig, så det är nära på omöjligt att gardera sig för att det inte ska hända igen. Skrämmande samtidigt som jag måste tillstå att erkänna bedriften. Det kan inte ha varit lätt alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar