6 månader idag!

Min solstråle

Ett halvt år gammal. Jag har en son som är ett halvt år. Det är verkligen tufft. Dessutom dristar jag mig till att dra en lättnadens suck. En djup sådan, dessutom. Jag har inte ens vågat ta ordet i min mun, inte diskuterat med någon, inte egentligen vågat tänka på det för mycket. Först trodde jag gränsen gick vid tre månder. Därför drog jag redan då en ganska ordentlig suck och vågade mig på att läsa. Då upptäckte jag att åldersgränsen var 6 månader. In med andan igen. Men äntligen. 80 % av alla fall av plötslig spädbarnsdöd inträffar under de 6 första månaderna. Det är 1 barn på 4000 som överhuvudtaget drabbas. Jag har vägrat läsa för mycket om det, fram till nu. Hade jag vetat att risken var så liten hade det kunnat bespara mig en massa oro. Hur som. Nu ska jag sluta hålla andan över det

Hemma i Malmö och det går inte sticka under stol med att det är skönt. Imorgon är det dock upp i sadeln igen för en snabb tur till Örebro. Blir borta till på onsdag och det är lite extratrist att lämna Edor just nu. Varför då, undrar ni. Jo, Edor har idag slagit gullighetsrekord. Han är alltid gullig (pk), fast som liten minibebis slog han rekord på rekord. Sen har han varit fantastisk och jämnsöt ett tag för att sedan idag slå alla rekord. Han har skrattat, jollrat, sjungit och hållit låda för oss. Och rosig på kinden med solsken i blick har han varit magiskt söt. Så där söt att man egentligen bara vill gråta över hans varande.

Dagens höjdpunkt: Söthetsrekorden. Och jag inser att jag måste försöka lägga band på min fixering vid avföring. Det är inte helt ok. Men om Edor kör tre gånger på en dag, med perfekt konsistens, ja, då kan jag ju inte låta bli att jubla högljutt.