Edor är fantastiskt dålig på att stå. När han gör det vinglar han omkring som vore han en bambi på is. Det finns noll stabilitet där. Hade han en rockring skulle man kunna tänka sig att det var vad han ägnade sig åt. Nu har han inte det, men rockar järnet ändå där han står. Dock har han börjat bli en riktig hejare på att sitta. Så pass säker att vi vågar lämna honom sittande. Nu menar jag inte lämna honom sittande på ett hårt underlag, som ett golv, nej, sittande på mjukt och härligt underlag. Han tippar gärna och då vore det lite dumt om sittunderlaget var hårt och smärtsamt. Nu tippar han och landar ganska mjukt. Det krävs stark viljekraft från min sida för att våga låta honom tippa. Han gör sig inte illa, han får inte hjärnskakning, han börjar inte blöda. Fallen är så små och hör väl till själva utmaningen. Är man runt 70 centimeter lång är fallhöjden till den mjuka marken inte särskilt skräckinjagande. För att han ska sitta länge krävs nollstimulans. Händer inget så sitter han länge. Händer det nåt, så tippar han. Följaktligen ska man inte busa allt för mycket med honom ännu om han sitter utan fallstöd. Också det otroligt svårt att låta bli. Ibland tror jag att jag är busigare än honom. Nåt jag gissar det kommer bli ändring på ganska snart.
Dagens höjdpunkt: Att han står som en vimpel är inte helt otippat. Han är ju ändå bara just över 6 månader gammal. Dock inträffade idag nåt helt otroligt. Han har börjat sträva uppåt. Han vill upp, upp, upp. Idag drog han sig upp till stående flera gånger då han satt och lekte med mig på sin fina matta (mattan Lusy från IKEA). Förutsättningarna måste vara goda. Han drar inte upp sig mot vad som helst, utan han måste ha ett jättebra grepp. Triggad av detta har jag därför monterat en liten hävstång mot väggen, där han numera kan öva på dra sig upp till stående. Ser lite ut som en sån ribba längs väggen som finns på balettskolor. Fast liten och i lagom bebishöjd. Snart står pojken stadigt. Hur duktigt är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar