Världens finaste. Inte nåt jag bara lättvinnligt säger, utan, det är så.
Vi pratar ofta om hur Edor tycks fått för många intryck. Hans hjärna registrerar saker på högfart, och ibland misstänker vi att det blir för mycket. Kan det bli det? Kan han få för många intryck på en och samma gång? En sak är säker, när han varit med om vilda äventyr och starka intryck blir han sprattlig som en fjäder för att ganska snart därefter slockna. Det är klart, han har inte varit med om så mycket ännu, det mesta han är med om, händer för första gången någonsin. Ganska fränt och otroligt om man tänker efter.
Idag träffade Edor sin gammelmormor Karin. En liten gumma med grått hår stående rakt upp. Klart det var spännande. Edor har utvecklat sin sociala kompentens och var snabb med att charma även henne (eller, rättare sagt, hon var snabb i att charma honom. Klart, är man 88 år bör man känna till alla bebischarmarknepen). En hemlighet verkar ligga i glasögon. Så snart hon fick på sig sina glasögon, och vi visade att de gick ta av, var han där med sina nyfikna händer. Han gillar glasögon skarpt. Sin fars son, uppenbarligen.
Dagens höjdpunkt: Fylld till bredden av intryck lät vi Edor ta en power nap. Det var i vart fall tanken. Klockan var 1830 och han verkade verkligen behöva en liten lur. Halvtimmen senare, då vi tänkt väcka honom, sov han hårdare än en stock. Dessutom var han så där vansinnigt söt, att vi inte hade hjärta att bruschla upp honom. Vi lät honom således vara. Det dröjde dock inte länge förrän han visade tecken på vakenhet. Edor illvrål gjorde entré, och var en stund otröstligt yrvaken. Några mindre turer hit och dit senare var det så dags för den riktiga nattningen. Edor var superpigg och visade få tecken på att låta sig sövas. Han låg i sängen och höll låda för alla som lyssnade. Då kröp jag ihop med honom i sängen och frågade om han ville att jag skulle sjunga en sång. Den frågan ställer jag alltid, för att sedan fråga -Ska jag sjunga "Mors lilla Olle". När jag sedan tar ton blir han jätteglad. Alltid. Ikväll var det inget undantag, han blev gladare än någonsin. Han log sitt vackraste leende och jag blev lycklig från tårna till öronen. Han är verkligen den finaste som finns. Kort därefter vände han huvudet mot kudden, och somnade om. Snabba vändningar.
Idag träffade Edor sin gammelmormor Karin. En liten gumma med grått hår stående rakt upp. Klart det var spännande. Edor har utvecklat sin sociala kompentens och var snabb med att charma även henne (eller, rättare sagt, hon var snabb i att charma honom. Klart, är man 88 år bör man känna till alla bebischarmarknepen). En hemlighet verkar ligga i glasögon. Så snart hon fick på sig sina glasögon, och vi visade att de gick ta av, var han där med sina nyfikna händer. Han gillar glasögon skarpt. Sin fars son, uppenbarligen.
Dagens höjdpunkt: Fylld till bredden av intryck lät vi Edor ta en power nap. Det var i vart fall tanken. Klockan var 1830 och han verkade verkligen behöva en liten lur. Halvtimmen senare, då vi tänkt väcka honom, sov han hårdare än en stock. Dessutom var han så där vansinnigt söt, att vi inte hade hjärta att bruschla upp honom. Vi lät honom således vara. Det dröjde dock inte länge förrän han visade tecken på vakenhet. Edor illvrål gjorde entré, och var en stund otröstligt yrvaken. Några mindre turer hit och dit senare var det så dags för den riktiga nattningen. Edor var superpigg och visade få tecken på att låta sig sövas. Han låg i sängen och höll låda för alla som lyssnade. Då kröp jag ihop med honom i sängen och frågade om han ville att jag skulle sjunga en sång. Den frågan ställer jag alltid, för att sedan fråga -Ska jag sjunga "Mors lilla Olle". När jag sedan tar ton blir han jätteglad. Alltid. Ikväll var det inget undantag, han blev gladare än någonsin. Han log sitt vackraste leende och jag blev lycklig från tårna till öronen. Han är verkligen den finaste som finns. Kort därefter vände han huvudet mot kudden, och somnade om. Snabba vändningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar